HKM-IFK,  141227, 22-24

Efter 20 minuters förlängd väntan på bussarna utanför Arenan bar det så av till Baltiska hallen för höstens sista match. Alla räknade kallt med den sjuttonde raka vinsten! Alltså inte en svit som obesegrade, utan som segrare!

HKM snittar 500 på läktaren, vilket måste ha tredubblats ikväll! Ett tydligt tecken på att de inte är vana vid storpublik är de tre stora banderollerna som dolde delar av planen för många IFK-supportrar.

IFK är snälla mot sina supportrar och bjöd dem på handbollsdramatik i 50 minuter. HK Malmö rivstartade med 6-1 och IFK fick ta en tidig time out. IFK hade ingen kyla i avsluten och träffade målramen gång på gång. Time outen hade avsedd effekt och gav IFK tre raka mål till 6-4 och HKM tvingades till time out efter 11 min. Den får också sättas på kontot för lyckade time outer, för HKM drar ifrån till 11-5 (6 måls ledning) och IFK får ta ny time out efter 17 min. Likaså sätter man in Ohlander eftersom Leo inte får tag på bollarna.

IFK-publiken var ändock aldrig orolig eftersom alla väntade på vändningen i andra halvlek, så resten av första halvlek spenderades i baren på läktaren. För att få köpa öl var man tvungen att vara medlem i Malmös supporterklubb, men kostar medlemskapet 100 spänn och inkluderar 2 öl och en varmkorv är det helt OK!

IFK hade många chanser att gå ikapp under resten av halvleken, men tog aldrig dessa. Till pausvila med underläge 14-10.

Andra halvlek fortsätter på samma vis. Som mest ledde HKM med 5 mål (17-12). Efter 42 minuter åker Svännel ut i HKM och Tollbring sätter 19-17 på straff och alla var övertygade om att nu kommer IFK på full front. Men några missade kontringar och två raka stürmerfoul på Cedergren ger HKM en femmålsledning 22-17 med 13 minuter kvar. Nu började till och med jag tvivla på poäng.

Men årets IFK ger ALDRIG upp! Nu stängde firma ”Betongförsvar AB” och dess dotterbolag ”Igenmurade holken” matchen och HKM gör inte ett enda mål till. Istället gör IFK 7 raka mål och vinner komfortabelt med 22-24. Hade matchen varit en halv sekund längre hade det blivit 22-25. Alla i hallen, förutom måldomaren, hörde slutsignalen som gick klart och tydligt innan skottet avlossades. Det signalerades för mål, men sekretariatet gjorde helt rätt som inte bokförde målet.

Det tål att upprepas, 17 raka SEGRAR, bäst i Sverige!

Nu går vi till VM-uppehåll och där skall det bli kul att se hur det går för vår stolthet Markus Olsson. Förhoppningsvis inga skador på honom.

Gott Nytt År! #bästisverige

IFK-HKM, 141222, 33-26

Det orangea tåget ångar på med fortsatt högt tempo. Den stora risken är om spelarna börjar bli lika självsäkra på vinst i varje match som vi supportrar, men det gick ju vägen i kväll igen. 16 raka vinster i serien!

Matchen börjar i full fart med mål i varje anfall i 3 min. Sen tar domarna sitt ansvar och väcker publiken med några domslut som inte gick IFKs väg. Men två snabba mål av Tollbring ger ledning 4-3 efter 5 minuter. Därefter är det Malmös halvlek, där de får många mål på generellt dåliga lägen. 4 raka malmömål ger 4-8 och time out av IFK efter 9 minuter, samt målvaktsbyte. Ut med Leo och in med Ohlander. Den här matchen visade att det är viktigt med två bra målvakter. När inte den ena har dagen får den andra kliva in och ta ansvar.

IFK kvitterar vid flera tillfällen men lika ofta rycker Malmö med 2-3 bollar igen. Inte heller Cederholm har dagen och Lagergren kommer in efter 20 minuter. IFKs anfall är slarviga och ofta med snabba avslut. Malmös ledningen i paus borde varit större, men stannar vid ett enda ynka mål. Hur bra ett lag än är så går det inte att hänga av årets upplaga av IFK. Paussiffrorna var 16-17. Helt OK framåt, men 17 insläppta mot Malmö nog inte helt överensstämmande med Ola Lindgrens planer för matchen. Det vi tar med från första halvleken är den svettiga dubbelräddningen från malmömålvakten Simic, vilket renderar i en lång och varm applåd från publiken. Vi är inte enögda och vi uppskattar fin handboll!

Känslan inför andra halvlek är att Malmös offensiv kommer att avstanna. De har många skador på en från början tunn trupp och till slut tar orken slut. IFK kan i vanlig ordning gå runt på många spelare. När en spelare vilar kommer en likvärdig spelare in, oavsett vilken position det är.

Halvleken börjar med utvisning på IFK efter att Pecikoza görs ned på linjen och blir liggandes med ryggont (fast han hade nog redan ont när han haltade in på planen). En utvisning som IFK vinner efter att Olsson trampade igenom på egen hand. Sedan följer Tollbring på kontring, Stenbäcken stegar igenom, Tollbring på straff, Olsson rundar försvarstvåan igen, Lindgren kontrar till Lindskog osv.

Ny utvisning på IFK, den här gången på Cederholm som liggandes på golvet dunkar bollen två gånger i golvet i frustation över utebliven åtgärd från domarna efter en knuff från försvaret. Inte ett ord sades, men ändock ger detta 2 minuter!? Visst skall spelarna lägga fokus på spelet och inte ifrågasätta domslut, men att inte få visa känslor annat än med en knuten näve efter mål är att döda sporten långsamt men säkert. Sorgligt!

Men Malmö lyckas inte göra mål med en man mer på plan. Det känns inte uppgivet från deras sida, det handlar mer om att de var trötta och orkade inte spela 60 minuter mot IFK. 17 mål av Malmö i första halvlek blir till 3 mål på 20 minuter i andra halvlek. Malmö är trötta, IFK tajtar till försvaret, Ohlander murar igen totalt och IFK sätter full fart framåt.

Sista 10 minuterna är det ren uppvisning från IFK. Som mest var det 10 måls ledning och segersiffrorna borde varit minst detta. 33-26 är ett resultat Malmö får vara nöjda med, de slutade aldrig att spela och kämpade för sina sista mål. Detta skall de ha all heder för!

Ny match mot Malmö redan den 27:e. Häng med Södra Kurvans buss. Sista chansen att se IFK på över en månad. Spännande att se om matchbilden blir densamma utan 5 000 brandgula fans.

Jag hoppas inte IFK väljer Malmö i slutspelet. De matchställen vill jag nämligen inte se fler gånger. Inte de vackraste jag sett i Elitserien, fullt i klass med deras basketlinnen från förra säsongen.

/Daniel Sirensjö

36-23 mot Drott. Bäst i Sverige. Behöver man säga mer om det?

På tur står Malmö hemma den 22/12 och returen går direkt efter jul i Malmö den 27/12.

Till Malmö arrangerar såklart Södra Kurvan en bussresa. Du ska med, så är det!

Bussen går som vanligt från arenan 2 timmar innan matchstart, i detta fallet 13:30. Priset är 250kr och anmälan sker till info@sodrakurvan.se. Skriv vad du heter och vilket telefonnummer du har!

AHK-IFK, 141214, 27-28

Så där ja, 14:e raka vinsten i Elitserien. Dessutom på bortaplan mot de regerande svenska mästarna Alingsås i deras hemmaborg Estrad. En signal som resten av idrottssverige hör klart och tydligt, IFK Kristianstad är på god väg i den långsiktiga planen att bygga ett europeiskt topplag!

Matchen började sådär för de orangea (läs brandgula om du föredrar det). Stillastående fötter framåt och dåligt hemspring gav Alingsås 4-0 och IFK tog timeout. Första IFK-målet dröjde åtta minuter in i matchen (Stenbäcken), och sedan var vi med i matchen. Spelet var ryckigt åt båda håll och underläget pendlade mellan tre och fem mål. 9-4 blev 10-7 blev 12-7 blev 13-10 och 14-11 i paus. Men känslan var definitivt att det här skulle IFK klara av, en känsla som förstärktes av att Alingsås fick varning för passivt spel fyra anfall i rad i slutet av halvleken.

Andra halvleken startade med nyinbytta Leo och Jepson, vilket gav en föraning om att en scenförändring var på gång. IFK fortsätter att knappa in och efter 7 minuter har man gått upp i ledning 15-16 efter tre raka mål av Cederholm, Björnsen och Pettersson (tre olika spelare). Vägen till seger låg vidöppen men ett antal utvisningar i rad för IFK höll ställningen jämn. IFK hade inte riktigt tumme med domarna. Cederholm blev knuffad in i en försvarare och fick en stürmerfoul mot sig och i anfallet efter blev en helt stillastående O’Sullivan rundad av en alingsåsare och åkte på en utvisning.

Alingsås spel framåt har nu helt kommit av sig och de tar ofta avslut i dåliga lägen, även när de var en man mer på plan. Tack vare en spelvändning får Alingsås ändock en tvåmålsledning 21-19 och har bollen i anfall för tremålsledning med dryga tio minuter kvar, men räddningar av Leo och fyra raka mål av Ceder, Tollbring, Björnsen och Lindgren (fyra olika spelare) vänder på steken till 21-23. Alingsås kvitterar till 23 lika, men efter Stenbäckens 23-24 släpper sedan IFK aldrig ledningen. Alingsås sätter 27-28 på straff ribba in med 19 sekunder kvar. Slutsekunderna blir röriga efter att Jepson fick bollen helt ren på vänsterkanten och kastade iväg bollen istället för att gå på avslut. Ett debacle vi kunde varit utan då det ändå inte påverkade utgången av matchen. Hade han gått på avslut hade Alingsås ändå inte hunnit göra mål. Kan tyckas onödigt av Jepson, likaså knuffen han fick in i alingsåsbänken (skaderisk). Men gör han samma sak i vår och avgör en SM-final kommer vi att älska honom för det.

Med mindre antal spelade matcher leder IFK serien med 4 poäng. Hemmamatch mot Drott på onsdag och dubbelmöte mot HK Malmö under julhelgen gör att det är högst troligt att IFK har 30 poäng och 17 raka vinster på kontot när vi tar VM-uppehåll! Ett uppehåll som får ägnas åt att leta målvakt, om inte YIF sänker sin orimliga prislapp på Ohlander (300 000 kr!). Kom igen nu, Ysta, ge killen chansen att kröna sin karriär med ett SM-guld!

/Daniel Sirensjö

IFK-RIK, 141209, 31-22

Då var det dags för premiär för referat efter att ha sett matchen via TV4 Play. Suveränt att kunna se matcherna även när man får förhinder att se matchen på plats i Arenan! Hade varit ännu mer suveränt om man kunde sett matcherna i efterhand också (PING @TV4!).

Matchen började sådär för IFKs del. RIK tryckte på bra i optimistisk anda. Det i kombination med slarv framåt för IFK gjorde att hastigt och lustigt stod det 1-5! Men med det spel och det lugn IFK visat upp i höst så var man som IFK-supporter fullständigt lugn (dvs ingen ko på isen så länge rumpan är i land). Det här fixar vi, och se det gjorde vi! En time out av Lindgren efter 4 minuter styrde upp det hela. IFK gnuggade på framåt, Jepson klev in som indian (då tar man fram popcornen och njuter) och Leo gjorde flera räddningar. Detta gav IFK 5-1 på sex minuter och därmed var det kvitterat 6 lika.

En timeout av RIK minskade deras fria fall och lagen följdes nu åt i stort sett den första halvleken. IFKs spel bakåt var stabilt, men framåt kändes det oorganiserat och det var enskilda prestationer som gjorde målen. Vi hade problem med RIKs utgrupperade försvar och fick inget flyt i anfallen.

Med fem minuter kvar klev Cosmo in som avlösning till Pettersson som inte riktigt hade dagen idag. Firma Leo/Lagergren såg till att IFK hade en tremålsledning i paus. Skön känsla att ta med sig in i omklädningsrummet när utkast och kontring gav mål med tiondelar kvar. Den ledningen kändes kanske inte helt motiverad, men den visar också IFKs styrka. Trots slarv och underläge gör man ändå ett ryck. Att leda utan att imponera är imponerande!

Andra halvlek startar sedan med nästa ryck till en femmålsledning. Här gav slarv och felaktiga spärrar av IFK i anfall RIK flera chanser till att närma sig, men de tog aldrig den. Bland annat motade Leo en straff. Time out av IFK efter 39 min och sedan går vi från 19-15 till 27-15 och matchen var avgjord.

Sista 10 minuterna slår IFK omedvetet av på tempot. Kanske hade det varit läge att då släppa in framtidskillarna, men det var först när det var 3 min kvar som Cosmo återigen fick komma in. Mest minnesvärt sista perioden var Tollbrings underjamare (!?) till 21-15 och Tollbring som sedan bommade i kontringen i anfallet efter, men ingen i RIK kom på den ljusa idén att fånga upp returen utan den rullade sakta ut till Björnsen som satte 22-15.

Matchen var oerhört snäll och första utvisningen (och då på RIK) kom först efter 42 min. En utvisning som slutade 0-0 efter att Pettersson inte fått tag på bollen i två raka anfall. Men när någon inte har dagen kliver andra fram. Man of the match idag var tveklöst Björnsen. 11 mål och hundraprocentig på straffarna!

Jag har tidigare skrivet att mittsexan i IFK alltid måste vara på tå när Stenbäcken är på plan. Inspelen kan komma när som helst. Detta gäller även för övriga anfallare i IFK. Idag blev det tre passningar från Stenbäcken bakom ryggen.

Segersviten är nu 13 raka seriematcher (nej, vi kommer inte att stryka vinsten mot H43 oavsett hur de sköter eller inte sköter sina finanser). Nu blickar vi fram mot seriefinalen på söndag mot Alingsås (Gojf och Ysta får ursäkta). Vinst där och tabellen kommer att ramas in och placeras på Regionmuseets permanenta utställning.

Daniel Sirensjö

Hej alla brandgula!

På söndag är det dags för bortamatch mot Alingsås HK. Vi tänkte kolla intresset för en resa upp till Estrad. Södra Kurvan ordnar med biljetter så det är bara att anmäla sig om man vill följa med upp och stötta laget. Matchstart 16.15.

Bussen avgår 11.00 från Kristianstad Arena. Priset för biljett och resa är 350 kr, du anmäler dig till sodrakurvan@gmail.com, skriv ditt namn, och telefonnummer, då inte IFK har en buss denna gång är alla välkomna att åka med SK. Anmälan är bindande, anmälan ska vara inne senast fredagen den 12/12.

För er som missat det så kommer Lugi-IFK återupptas den 11 Februari, 19.00. Alla som åkte med Södra Kurvan kommer bli erbjuda nya biljetter utan kostnad. Vi kommer även ha bussar som går. Mer info när det närmar sig.

/ André Sjöberg, Södra Kurvan.

Då gjorde så vårt senaste nyförvärv premiär i IFK, och som han gjorde det!

Redan från start visade IFK att det inte skulle bli en upprepning av Önneredsmatchen. Efter en  stormatch mot Hamburg var det återigen match mot ett lag i den nedersta delen av tabellen. Idag var det inte tal om underskattning, dålig inställning, ställa ut skorna eller någon mina i serielunken. IFK var större, tyngre och snabbare och rykte snabbt åt sig en stadig ledning. I matchen mot YIF var det niometersskyttarna som klev fram. Idag var det sexmetersskyttarna som levererade. Pettersson, Jepson och Larsson gjorde de flesta målen i matchstarten.

Några brända straffar och andra missade klara lägen i kombination med att Leo inte riktigt fick tag på de skott som gick på mål gjorde att H43 kunde närma sig något, men närmare än 3 mål kom de inte. Målvaktsbyte och bättre skärpa gjorde att IFK återigen drog ifrån till pausledningen 18-11.

Ohlander fortsatte i samma anda i andra halvlek och spikade mer eller mindre igen kassen, men så hade han också elitseriens och Hamburgs bästa försvar framför sig. Särskilt tydligt blev detta när H43 får passivitetsvarning i spel 6 mot 5 och inte lyckas göra något mål.

IFK ökar sedan på ledningen och leder som mest med 12 mål (25-13). Sista kvarten får framtidsmännen Nilsson & Cosmo mycket speltid vilket är positivt. De får speltid och rutin och Olsson m.fl. kan ta det lite lugnare.

Fredrik Ohlander fick pris som bäste matchens lirare, men känslan var att Fredric Pettersson borde fått det istället. Han var grym på att fånga bollen oavsett hur många blåkläder han hade på sig och var närmast klinisk i avsluten.

Som grädde på moset påbörjades även rycket i tabellen efter segrar för Hammarby mot LUGI och för Önnered mot Ystad. Framåt Kristianstad!

Bäst: Fredrik & Fredric

Sämst: Jumbotronen som strejkade. En del av matchupplevelsen är att hålla koll på klockan vad gäller anfallstider, kvarvarande tid och utvisningar.

/Daniel Sirensjö

Jaha, då sitter man där igen med känslorna all over the place. Återigen har IFK vunnit efter en mäktig insats, men där är smolk i glädjebägaren igen! Vi flyger alltså på ett mindre gjort bortamål! Scheiße!

Efter Beutlers hastiga och olustiga sorti i onsdags såg det mörkt ut för IFK. Han har koll på skyttarna i Hamburg, stor rutin av stora matcher och snäpper upp sig flera klasser när det hettar till. Jeppe var ombytt och uppvärmd, men Leo Larsson kliver fram och gör en magisk match så Jeppe kunde sitta ner hela matchen.

IFK börjar matchen med ett stabilt försvar och snabba fötter i anfallet. Detta gör att IFK rycker åt sig en ledning på 3-4 bollar och tvingar Hamburg att ta time out efter redan 10 minuter. Hade Bitter varit lite mer mänsklig, och IFK haft något färre antal tekniska fel hade ledningen varit ännu större. Time outen ger ingen effekt, utan IFK fortsätter i samma tempo och Hamburg kommer ingenstans. Anmärkningsvärt är Hamburgs långa anfall utan passivitetsvarning.

IFKs mål kommer från 9 meter och det är firma Stenbäcken/Olsson som levererar. Vid 9-11 och 23 minuter tar IFK timeout. Känslan är att de börja mattas och att Hamburgs tyngd börjar göra sig gällande, men IFK hade mer att ge. Daniel Lindgren snodde bollen vid avkastet efter 11-14 och gör 11-15. Stenbäcken gör 12-16 via ribbkrysset och över uppställd mur vid tiden 30:00!

Andra halvlek börjar, precis som i matchen i Kristanstad, med att ledningen utökas. Två snabba mål av Stenbäcken och ger Tollbring ger sexmålsledning 12-18. Men sedan ger tekniska fel av IFK och en räddning av Bitter fyra snabba mål för Hamburg och det är utjämnat i EHF-resultatet. Timeout av IFK efter 35 min, 16-18.

Matchen fortsätter sedan med omvänd matchbild. Nu är det Hamburg som stänger igen anfallarnas löpvägar och Hamburg som har lätta fötter och trampar igenom motståndarförsvaret. Det är små marginaler när Hamburg gnetar sig ikapp. De gör mål med armen uppe för passivitetsvarning, Cederholm skjuter hårfint utanför och Hamburg gör mål och får en IFKare utvisad när domaren kunde/borde dömt Sturmerfoul i IFKs favör.

Efter 43 minuter och ställningen 19-21 åker IFK på två återigen märkliga utvisningar vilket renderade Pettersson rött kort (hans tredje utvisning). Med Lindskog ryggskadad har alltså IFK ingen ordinarie mittsexa kvar. Daniel Lindgren får axla den rollen. Med fyra man på plan i nästan två minuter ser det mörkt ut, men IFK vägrar att ge upp! Hamburg tappar bollen, Lagergren gör 19-22, Leo räddar och IFK gör 19-23! En kvart kvar att spela.

Minuten senare åker IFK på en ny utvisning, Leo räddar men returen går till Hamburg som gör mål. Lagergren skjuter under Bitter, men han lyckas styra bollen precis utanför stolpen. Nytt mål av Hamburg efter misstänkt Sturmerfoul och de går upp ledning för första gången i matchen. 23-22 med 11 minuter kvar. Med deras tvåmålsvinst från första matchen ser det återigen mörkt ut, men både IFK och de 200 orangeklädda på läktaren hade mer att ge. Björnsen kvitterar på straff och Tollbring kontrar in 23-24. Timeout Hamburg med 9 minuter kvar.

Jepson krigar på och dyker efter bollen som Gollum hade gjort efter Härskarringen, vilket får Henz till att liggandes dra honom i benen och fälla honom. Direktrött! Ny timeout av Hamburg efter 56:30 och 25 lika. Vid 58:12 hoppar Hamburg in i stillastående Jepson, men ingen sturmer den här gången heller utan de gör 26-26.

IFK krigar ända in i kaklet och gör 26-28 med 9 sekunder kvar. Bitter kastar bort bollen och ett Leoutkast ger Tollbring chansen från 11 meter och en sekund kvar. Men bollen blockerades snyggt av domaren som lyckades springa in framför Tollbring. Av alla 800 kvadratmeter plan var han tvungen att springa just på den kvadratmeten framför Tollbring.

IFK spelar alltså 55 lika med Hamburg över två matcher, men flyger på att det blev 27-29 i Kristianstad och ”bara” 26-28 i Hamburg. Bitter är inte bara en bra målvakt i Hamburg, det är även känslan vi alla hade efter matchen. Varken spelarna eller publiken i Hamburg firade segern. De såg snarare lite lätt småchockade ut och hade svårt att förstå att ett så bra lag som Hamburg och som faktiskt gjorde en bra match på hemmaplan mot ett svenskt lag ändå förlorade matchen.

Nåväl, efterhand som vi nu lägger milen på autobahn bakom oss i raskt tempo går känslan allt mer över till stolthet. Stolthet över den orangea färgen, stolthet över att IFK slog Hamburg på bortaplan och stolthet över att vi gjorde en gedigen insats på läktaren! Vi är orangea!

Nu lägger vi EHF-cupen bakom oss. Full fokus på Elitserien och full fokus på SM-guldet som nästa år tar oss till Champions League. Då kommer vi återigen att åka ut i Europa för att stötta laget i vårt  hjärta, IFK Kristianstad!

Bäst: Larsson gånger två. Leo för hans magiska match, och Nikolas som trollade fram en ny biljett ur sin väska så jag kom in.

Sämst: Reseledaren som gav mig en blank biljett som insläppet inte ville släppa in mig på. Det var kallt att stå där i bara kortärmad supportertröja, och det hade inte varit kul att åka till Hamburg och inte få se matchen.

/Daniel Sirensjö