IFK Kristianstad – IK Sävehof, 32-27 (14-14, 18-13)

Handbollsligan, omgång 27
Kristianstad Arena, 4 743
27 februari 2019

Så var då Ljubomirs premiär som tränare i IFK avklarad, och programenligt utökades sviten till 80 raka hemmasegrar. Nyckeln till de 80 är givetvis nr 8 på läktarna. IFK hade exempelvis aldrig tappat matchen mot Hammarby på hemmaplan. Och nr 8 kom mangrant ikväll, Ljuboeffekten är stor. Förhoppningsvis håller detta i sig även framöver, både på hemmaplan och bortaplan.

Själva matchen kan kommenteras i tre stycken:

Det uppställda anfallsspelet
IFK är ju som bäst när det gäller omställningsperiod, dvs snabba kontringar  á la tornadohandboll. Det är rolig handboll. Tyvärr är det uppställda anfallsspelet inte lika bra, där har vi en utvecklingspotential.

Matchhjältar
En av IFKs styrkor är bredden med många bra spelare på varje position. Det är alltid några i IFK som kliver fram och tar ansvar. Ikväll bäddades det för seger genom Leos räddningar och samarbetet framåt mellan de båda Goggarna Arnar och Stig-Tore. Det är bara att gratulera GOG till den förstärkningen nästa säsong.

Sju mot sex
Jag har absolut inget negativt att säga om taktiken som IK Sävehof körde. När de efter 10 minuter inser att de inte har något att sätta emot IFK i vanligt uppställt anfallsspel väljer de att köra sju mot sex i varenda anfall matchen ut. Det är helt enligt regelverket, och på elitnivå är det varje tränares ansvar och skyldighet att använda den taktik som ger bäst utdelning. Och chansen för Sävehof var just att ta ut målvakten för en extra linjespelare och dra ner på tempot och vänta in läget som förr eller senare som uppstår. Blir det inte mål från linjen blir det ofta straff. Försvararna får jobba och hoppas på tekniska fel eller räddning och får ofta lägen att kasta mot tomt mål. Denna gåhandboll, och kast mot tomt mål, är inte den sport jag älskar och som jag följt aktivt sedan 1982. Handbollssupportrar brukar ibland lite nedlåtande kalla ishockey för Käppakrig, och hockeysupportrarna kontrar med att kalla handboll för Kasta gris. Och idag ger jag hockeysupportrarna rätt, för kvällens match var oerhört tråkig att följa och definitivt ingen bra propaganda som lockar nya åskådare. Till saken hör att vi följde matchen via datorn från en gate på flygplatsen i Miami, och gaterna på amerikanska flygplatser är sanslöst spartanska, tråkiga och omoderna (Hallå 60-tal!). Stämningen i Arenan var kanske på topp, men det nådde inte igenom datorskärmen. Den enda spänningen som vi bjöds på (förutom frågan I vilken minut skulle Sävehof börja med sju mot sex?) var om batteriet i datorn skulle räcka (det finns alltså inte ens eluttag i terminalerna). Med sex procents marginal på batteriet hann vi se matchen klar. Än en gång, detta är inget klagomål på Sävehof, utan på regelverket som är handbollsmördaren. Ta bort sju mot sex-regeln omgående, jag vill inte ens se väststpelare införas igen! Jag vill ha en målvakt i varje lag på plan alltid, däremot har jag inget emot om han/hon väljer att följa med upp i anfall, bara han/hon stannar på planen!

Nog om detta, segern innebar att IFK kan bli sämst trea i serien, hade vi inte tappat i Stockholm så hade den femte seriesegern redan varit i hamn. Men det gör ju å andra sidan att det är ett alldeles ypperligt läge att fira seriesegern på tisdag istället! Åk ner i egen regi, eller varför inte åka buss med Södra Kurvan. Det finns inga barer i Ysta Arena, men det löser vi på vägen ner.

Innan dess vankas sista gruppspelsmatchen i Champions League, och hoppet lever. Vinst mot Brest så blir det ny sextondelsfinal, och i så fall än en gång mot SG Flensburg-Handewitt, Ljubos gama klubb.

Vi går mot en spännande handbollsvår, så häng med hemma så väl som borta!

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Då var det dags för en supporterresa med Södra Kurvan igen!  Det är dags för ett Skånederby och ett besök i Ystad för match mot Ystad IF.
Tisdagen den 5/3, 19.00, bussen avgår från Arenan 17.15, pris för resa och biljett är 240kr. Medlemskap i Södra Kurvan krävs. Anmälan Senast 4/3 kl 12.

Betalning sker även det senast den 4/3 på:

Bankgiro: 176-9843

Swish: 123 346 78 42

Häng med!

/André Sjöberg, Södra Kurvan

IFK Kristianstad – Kielce, 33-34 (15-16, 18-18)

Champions League, omgång 11
Kristianstad Arena, publik 3 812
9 februari 2019

Tung, tung, blytung uddamålsförlust mot tunga Kielce. En poäng, eller två, hade gjort susen i tabellen och lyft IFK till en slutspelsplats. Nu står vi där med ännu en hedersam förlust som inte hjälper oss ett smack. I kväll kan vi verkligen tala om små marginaler som inte var på vår sida:

• Kielce gör mål i slutsekunden i första halvlek
• Kielce tar egen retur ståendes innanför utan avblåsning, istället kontring till 20-23
• Leo har två räddningar i slutet där bollen går ut till fri Kielce-spelare som gör mål
• Missade kontringar för IFK
• Missade frilägen för IFK
• Flera skott i ribban för IFK
• Sista reduceringen kom en halv minut för sent för att ge en riktig kvitteringschans

Ett enda mål (helst två) i dessa lägena till IFKs favör hade räddat kvällen, men så blev det tyvärr inte. Istället får Uffe inkassera sin första förlust som IFK-tränare på 12 år.

IFK börjar bra med räddning av Richard och mål av Viktor. Men tre raka mål Kielce-mål ger en tung start och 1-3 efter fyra minuter. Olafur reducerar efter ribbträff och fångad egen retur. Två linjemål av IFK (Arnar och Anton H) kvitterar till 4-4 innan Kielce rycker till 4-7 efter fyra mållösa minuter av IFK. IFK gnetar ikapp på nytt och precis som Karlskrona senast så kvitterar Olafur till 8-8 (en kvart in i matchen). Lika fram till 10-10 innan Stig-Tore ger IFK ledningen med 11-10. IFK är på gång, men får det kämpigt efter två tvåor på nummer två på tre minuter. Inget inhopp som Emil kommer att skriva brev hem till föräldrarna om. Trots det står det 12-12 när utvisningarna är avklarade. Ribbträff av Olafur och tappad boll av Stig-Tore sätter Kielce återigen i förarsätet med ett mål marginal. Teitur kvitterar med minuten kvar till paus, men efter matchens första timeout kan Kielce sätta 15-16 med sekunder kvar. Ett mål som rent krasst kan anses vara vinstmålet med facit i hand.

Valter som bara varit inne på straffar i första halvlek startar andra halvlek, och som han gör det! Två raka IFK-mål till lika 17-17 (kontring och ett kantläge efter att Stig-Tore gentilt släppt ut bollen istället för att ta egen lucka). Det kunde blivit ett tredje raka IFK-mål och ledning efter att Stig-Tore återigen gentilt släppt ut bollen till Valter men tyvärr sitter avslutet rätt i ansiktet på Kielcemålvakten som går i däck. Andra halvlek fortsätter med samma matchbild som första, Kielce har ledning med 1-3 mål innan IFK går i kapp på nytt genom bra försvarsspel (många passivitetsvarningar på gästerna) och snabbt omställningsspel, men IFK tar aldrig ledningen. Leo kommer in sista kvarten. Med tio minuter kvar gör han första räddningen och Teitur kontrar in 29-29, ny räddning av Leo men IFK kastar bokstavligen bort ledningsmålet efter tre långa växlar där ingen vågar ta avslutet. Kielce tröttnar på att vänta så de bryter och kontrar in 29-30. IFK har ett bra försvarsspel sista tio minuterna där Kielce har svårt att komma till läge. De tar flera avslut långt utifrån som Leo enkelt räddar, men tyvärr går två gånger returerna rakt i händerna på en fri Kielcespelare som gör mål. Med tre minuter kvar är det underläge 31-33 och IFK tar timeout. IFK testar spel sju mot sex, men det hade de nog inte övat för det resulterade i mest ingenting. Leo räddar och med två minuter kvar kommer läget som Viktor antagligen ligger sömnlös över i natt, i kvällens största kantvinkel missar han reduceringschansen till 32-33. Det målet kommer sedan, men först en minut senare när Anton kontrar in det efter en offensiv foul av Kielce (framstressad av Viktor som indian i ett aggressivt fem-ett-försvar). Kielce sätter 32-34 med halvminuten kvar och åker på en utvisning när de stör IFKs avkast. Valter reducerar på straff med 20 sekunder kvar, vilket är för lite tid mot ett rutinerat Kielce. De håller undan och vinner med ETT j-vla mål, 33-34.

Ingen skam att förlora mot ett lag som vann Champions League för tre år sedan, men det ger inget pluspoäng i tabellen.

Nya tag i Handbollsligan och Champions League nästa vecka genom bortamatcher mot Hammarby och Barcelona, innan det blir tre hemmamatcher mot Alingsås, Vardar och Sävehof. Självklart ställer nr 8 upp och stöttar Uffe & Co på plats för

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

O Captain! My Captain! Olafur Gudmundsson.

IFK Kristianstad – HIF Karlskrona, 28-26 (16-13, 12-13)

Handbollsligan, match 24
Kristianstad Arena, publik 4 001
6 februari 2019

Mellanmatch mot ett bottenlag några dagar innan Champions League i helgen. Stickan ur matchform efter magsjukan och ett behov av att vila spelare inför CL. Kändes som att det kunde bli kanske inte den bästa hemmamatchen för säsongen och IFK. Och det var precis vad det blev. Ett trögfotat IFK med dåliga avslut framåt och alldeles för dålig hjälp bakåt för målvakten. Varje match brukar någon kliva fram, och ikväll var det Olafur, vår kapten, som tog ansvar och visade upp en isländsk vulkan i anfall, i försvar, på avbytarbänken och på utvisningsbänken. Spelade endast en halvlek, men blev ändå matchens bästa målskytt med sex mål. O Captain! My Captain! som John Keating (spelad av Robin Williams) ropade i filmen Döda Poeters sällskap.

IFK börjar med boll, men missar inspelet till linjen (vilket blev signifikant för hela matchen). Karlskrona fixar sitt inspel till linjen och tar ledningen. Det blir det enda målet i matchen de fyra första minuterna innan IFK på straff kan kvittera. Lagen följs åt till 4-4 (efter en rökare av Olafur) elva minuter in i matchen. Sedan rycker Karlskrona genom fyra raka mål till 4-8. IFK är helt under isen och gör inte ett enda mål på sju minuter, trots en straff och bra lägen. Men så blixtrar IFK till och kvitterar genom fyra raka mål på fyra minuter (Teitur bombar i krysset, Leo räddar och smörpassar Anton H på kontring två anfall i rad och Olafur bombar otagbart). Momentum för IFK som har flera chanser till ledning, men en passmiss ger kontring och ny bortaledning 8-9. IFK visar dock fortsatt fart framåt och gör mål i varje anfall (fyra gånger i rad av Olafur), men det gör tyvärr gästerna också. 13-13 efter retur ut på kanten efter räddning av Leo med två minuter kvar till pausvilan. Olafur passar Ludvig på linjen till 14-13. Leo räddar och Viktor kontrar in 15-13. Ett sista anfall för gästerna för reducering, men det skulle vara skönt med en tremålsledning. Det tycker vår kapten också, så med sekunder kvar bryter han och drar majestätiskt på kontring rakt på mål flankerad av de brandgula kantspelarna, likt ett slagskepp med jagare som yttre skärm. Jagarna är någon meter längre fram, men det är aldrig aktuellt för en pass för USS Olafur dundrar fram med siktet inställt och skjuter otagbart in 16-13. Trots en usel halvlek av IFK med endast fyra mål de första 18 minuterna har vi en tremålsledning i paus.

Tremålsledningen består tre minuter in i andra halvlek innan fem raka mål av IFK ger 22-15. Fyra minuter tornadohandboll bjuds vi på. Två stolpträffar i rad, ett karlskronamål efter straff trots en dubbelräddning av Richard, och missad IFK-straff släpper tillbaka gästerna in i matchen. 22-19 med knappa tjugo minuter kvar. IFK håller länge en fyramålsledning, men har förtvivlat svårt att stänga matchen. IFK brukar rycka sista tio minuterna genom att stänga bakåt, men nu stänger de framåt istället och avslutar matchen nästan lika dåligt som den inleddes. Fyra mål sista kvarten är inte godkänt, och det är först när Johannes sätter 28-25 i slutsekunderna som vi kan andas ut.

Visserligen vilades flera spelare inför lördagens match (Arnar spelade inte alls, Valter var bara inne på några straffar, Olafur spelade inte alls andra halvlek, Stig-Tore och Marc vilades långa perioder) men mot lag på kvalplats ska vi inte behöva vara oroliga för att sviten ska spricka.

Slutspelet (som vi ju redan är klara för) behöver vi inte vara oroliga för då är gruppspelet i Champions League slut men framför allt så är Philip tillbaka. Han är saknad!

Nåväl, ingen skada skedd och Uffes minisvit utökas till tre raka vinster, och jag är helt övertygad om att vi får se ett helt annat IFK på lördag. Men för två välbehövliga poäng där behövs all hjälp från läktarna, så vi ses väl där?

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

Redbergslids IK – IFK Kristianstad, 28-29 (16-16, 12-13)

Handbollsligan, match 23
Estrad Alingsås (!)
4 februari 2019

Bortamatch för bägge lagen, då Göteborgs stad varit så hygglo så de rivit Redbergslids hemmaarena Lisebergshallen, UTAN att fixa en ny. Istället ska de på obestämd tid spela i Scandinavium, ni vet den där isladan som inte ens vi brandgula fyller på en SM-final. Där ska 800 förskrämda själar sitta på läktarna och försöka skapa stämning. LYCKA TILL! Idag var dessutom isladan uppbokad för, hör och häpna, ishockey (!) så Sveriges mest klassiska handbollslag är förvisat fem mil i nordöstlig riktning till en annan kommun. Så bedrövligt skött av Göteborg så det är läge för en annan stad att göra som i USA och helt enkelt köpa över hela laget. Lär ju räcka med att bygga en schysst arena. Vilken stad det skulle vara har jag ingen aning om, för Stockholm kan vi ju räkna bort. De är ju lika usla som Göteborg på handbollsarenafronten. Halmstad kanske? Arenan finns ju, och förhoppningsvis även ett handbollsintresse, i alla fall när det går bra för laget, och det gör det ju för RIK, Redbergslids IK. Sex raka matcher utan förlust, innan ikväll, och en uddamålsförlust mot IFK Kristianstad är ju inget som drar ned betyget.

För uddamålsförlust blir det ikväll för bortalag 1, för i bortalag 2 dansar Uffe Larsson vidare med två nya poäng. Två matcher, två vinster. Mr 100%!  Men det sitter långt inne, och matchen lever ända in i det berömda kaklet. Uddamålsvinst och aldrig någon större ledning för något av lagen med mer än två mål. Varje gång IFK gör ett ryck och går för tremålsledning gnetar sig RIK ikapp. Men en knapp seger är ju också en seger, och faktiskt också en riktigt skön seger. Hade matchen gått i Göteborg så hade det kanske blivit annat resultat, tack Göteborgs stad!

Det börjar sådär för efter tre minuter är det RIK-ledning (kan ju inte skriva hemmaledning) med 2-0 efter två raka missar framåt för IFK. Arnar öppnar målskyttet och reducerar till 2-1. 3-1 följer efter utvisning och straff på Olafur. Mål i varje anfall fram tills linjespelaren i RIK prickar stolpen gör att Olafur kan kvittera till 5-5 efter nio minuter. Lagen följs åt hela den första halvleken. Med sju minuter kvar till pausvilan har IFK en tvåmålsledning (11-13 av Valter i tom bur) och bra fart på fötterna i försvaret vilket ger chans till en utökad ledning, men Emil missar målet när han träffar försvararen som går i däck. Istället lyckas RIK reducera med en vacker japan, som kommentatorn på CMore misstänkte var inövad. RIK hänger på och efter ett par missar framåt av IFK kan istället RIK ta ledningen i slutminuten, men Teitur kvitterar och RIK kastar bort chansen till ett ledningsmål i slutsekunderna. Dock får de till en utvisning på Emil. 16-16 i paus.

IFK börjar andra halvlek med en man mindre på banan, då är det dumt att passa till en RIKare när man spelar anfall för då är de inte snällare än att de kastar in bollen i det tomma IFK-målet. 17-16 vilket visar sig vara sista gången IFK är i underläge. Tre raka mål av IFK (enda gången i matchen som ett lag gör tre raka mål, jämnt så det förslår) ger 17-19 och ett hopp om ett ryck, men icke trots anfall för tremålsledning. Nio gånger i andra halvlek har IFK tvåmålsledning. Sista gången är 27-29 med tre minuter kvar när Richard gör en grym foträddning och IFK har chans till att stänga matchen, men två bortkastade bollar i anfall ger RIK en kvitteringschans med drygt halvminuten kvar. Men precis som i slutsekunderna av första halvleken kastar de återigen bort bollen i slutsekunderna av den andra halvleken med ett missat inspel till linjen. IFK vinner med uddamålet 28-29. Jag tänker aldrig erkänna det, men oavgjort hade faktiskt varit ett rättvist resultat med tanke på matchbilden. Men att IFK ändå vinner är inget jag tänker gråta mig till sömns över ikväll.

Stor delaktighet i segern har Richard med många fina räddningar från alla möjliga positioner, inklusive två identiska straffräddningar. Noterbart är det röda kortet på Olafur efter tre utvisningar. De två första tidigt i första halvlek var lika solklara som onödiga, men den tredje med fem minuter kvar är han oskyldig till för det var nog snarare Arnar som skulle åkt ut i den situationen. Tapp av lagkapten och bästa målskytt i matchen kan straffa många lag, men inte IFK där det hela tiden finns andra spelare som kliver in och tar ansvar. Dock är det lite underligt att för andra matchen i rad (med Stig-Tore sjuk) så tar IFK bara ut en femtonmannatrupp. Varför inte ta med en sextonde spelare, när det finns plats både i truppen och i bussen? Överlag visar IFK ett grymt försvarsspel där RIK har svårt att komma till bra lägen. Framåt däremot var det lite sämre, och missade avslut och tekniska fel är en stor anledning till att RIK hänger med ända in i kaklet.

Vinst i den första av veckans tre matcher. Nu väntar först HIF Karlskrona på lillördag och sedan Kielce i Champions League på storlördag, båda hemma i Kristianstad Arena. Kom och stötta IFK så Uffes segerdans fortsätter tills Ljubo löser av honom i mars.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö