IFK Kristianstad – Alingsås HK, 25-29 (10-15, 15-14)

SM-semifinal 3
Kristianstad Arena, publik 5 050
4 maj 2019

Nej, kraften var inte med oss denna fjärde maj (ni som fattar, ni fattar). Det blir en tung förlust i matchen och en ännu tyngre förlust med 3-0 i semifinalserien. Det var ju inte så här säsongen skulle sluta. Vi hade ju sett fram emot att äntligen få spela SM-final i Kristianstad Arena, precis som det gjorts i de tidigare hemmaarenorna för IFK.

Vi kan älta orsaken framåt, baklänges, på tvären och ett varv till men det tjänar inget till. Den femte raka seriesegern kom planenligt men ett olyckligt tränarbyte i slutet av serien, önskat av ingen, ställde till det. Hemmasviten sprack, och plötsligt kände motståndarlagen att det inte var omöjligt att rubba IFK i Arenan. För första gången någonsin har vi nu förlorat tre raka hemmamatcher i Arenan mot svenskt motstånd.

Kvartsfinalen klarades av ändå, och där var vi endast ett missat straffkast från att gå rent med 3-0. Handbollen är en märklig sport där de bästa lagen ska välja motståndare i slutspelet. Bättre och enklare att det bäst placerade laget möter det sämst placerade etc.

Jag tycker inte IFK gjorde ett felaktigt val när de tog Alingsås HK. Vi har en bra statistik på dem, och det var med minsta möjliga marginal de gick till semifinal. I matchserien mot Ystads IF blandade de verkligen högt med lågt. Ingen såg deras lyft komma till denna matchserie. De har spelat grymt disciplinerat alla tre matcher, och verkligen utnyttjat sin trupp maximalt, och vinner semifinalen fullt rättvist. IFKs anfallsspel har inte haft det nödvändiga flytet och skadorna på bägge högerniorna gjorde ju inte saken lättare.

Jag är en evig optimist och trodde verkligen att IFK skulle vinna dagens match och kvittera ut en livlina till, men den olyckliga starten med 0-4 skapade en tung uppförsbacke. IFK kämpar på och har kontakt med 9-11 i slutminuterna, men en olycklig utvisning på Olafur och straff för Alingsås (där jag var helt övertygad om att domaren blåste för sturmer foul) gör att det istället kan rinna iväg till 9-14 i paus.

Det jag tar med från den här kvällen är glöden och kämpainsatsen från IFK under hela matchen. Det syntes att de inte ville vika ner sig. Andra halvlek börjar med ett utgrupperat aggressivt IFK-försvar som helt ställer Alingsås, och IFK gör 6-1 och tio minuter in i halvleken är det kvitterat, 16-16. IFK hade även ett anfall för 17-16 men skottet smet strax utanför stolpen. Ett anfall där Alingsås kunde fått både en och två utvisningar, man får inte stoppa en anfallare genom att sätta upp knät när han ska passera. Istället åker Viktor på en utvisning i följande anfall och IFK tappar momentum. Fem raka Alingsås-mål till 16-21 var ju inte vad vi behövde. IFK vägrar än en gång att ge sig och trots en fyramålsförlust var det först avgjort i slutminuten.

Jag tar även med mig trycket i Arenan, under hela matchen gjorde publiken allt för att stötta laget. Bra jobbat alla! Så klart skickar via även en eloge till Blåljus, Alingsås-klacken jobbade på bra de också. Det är alltid kul med en motståndarklack som bidrar till en bra stämning i hallen.

Vi går ändå med rak rygg ur detta. Inget lag som når SM-semifinal har gjort en dålig säsong. Åtta raka semifinaler med två SM-silver och fyra SM-guld är en fantastisk insats. Visst hade det suttit som en smäck med ett femte guld på raken, men när vi tar vårt nionde guld i klubbens historia kommer det att kännas ännu skönare. För världen går inte under i och med detta. Vi är fortfarande ett av Sveriges bästa lag, och vi kommer att vara favoriter till både serieseger och SM-guld nästa år. Glöm inte, det är inte allt för länge sedan vi harvade i division två och konkurshotet hängde tungt över oss. Då hade vi tagit en semifinalförlust alla dagar i veckan. Och vi väntade trots allt 62 långa år på vårt femte guld.

Förlusten innebär att det inte blir något spel i Champions League nästa säsong, för Sverige har troligen inte tillräckligt bra ranking för att ge IFK ett wild card. Men det är inte enbart av ondo. Seriesegern ger oss en biljett till EHF-cupen. Det är ingen dålig cup, den har tunga publikdragande lag motståndarlag och är en cup där vi faktiskt har en god chans att få spela Final4. Når vi dit skulle det vara en av klubbens största framgångar genom tiderna och en mäktig upplevelse att få vara med om.

Nu kan Ljubomir börja det han kom hit för, att sätta sin prägel på laget med en långsiktig träning. Det ska bli fantastiskt spännande att få följa med på den resan, jag längtar redan!

Säsongsslutet innebär såklart också att spelare slutar. Klart är att Stig-Tore och Arnar är förlorade till Danmark, och därifrån går de nog vidare till Tyskland. Anton Persson lämnar för HIF Karlskrona, som tyvärr åkte ner i Allsvenskan. Där kommer Anton att få den speltid han behöver för att utvecklas som handbollspelare, och om några år får vi förhoppningsvis återigen se honom i brandgult. Även Gustaf Banke ska spela i Karlskrona nästa säsong, men på ett ettårigt lån så han är ju kvar inom IFK.

En annan ung kantspelare som vi kommer att få se mer av är Valter Chrintz, både i IFK och i landslaget. Han blev föga förvånad framröstad av supportrarna som säsongens bästa spelare. Priset gick dock till pappa Anders, som får spara det tills nästa år.

Vi önskar Alingsås HK och deras supportrar lycka till SM-finalen där antingen IK Sävehof eller IFK Skövde väntar. Må bästa lag vinna, men självklart håller vi en extra liten tumme för  Richard Hanisch i Skövde. En gång brandgul hjälte, alltid en brandgul hjälte.

Bloggandet tar en paus och är tillbaka i sommar. IFK har ju faktiskt chansen att försvara en titel. Vi är ju regerande mästare i sanden på Åhus Beachhandboll.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö