Alla inlägg av Södra Kurvan

Slutspelat i slutspelet

IFK Kristianstad – Alingsås HK, 25-29 (10-15, 15-14)

SM-semifinal 3
Kristianstad Arena, publik 5 050
4 maj 2019

Nej, kraften var inte med oss denna fjärde maj (ni som fattar, ni fattar). Det blir en tung förlust i matchen och en ännu tyngre förlust med 3-0 i semifinalserien. Det var ju inte så här säsongen skulle sluta. Vi hade ju sett fram emot att äntligen få spela SM-final i Kristianstad Arena, precis som det gjorts i de tidigare hemmaarenorna för IFK.

Vi kan älta orsaken framåt, baklänges, på tvären och ett varv till men det tjänar inget till. Den femte raka seriesegern kom planenligt men ett olyckligt tränarbyte i slutet av serien, önskat av ingen, ställde till det. Hemmasviten sprack, och plötsligt kände motståndarlagen att det inte var omöjligt att rubba IFK i Arenan. För första gången någonsin har vi nu förlorat tre raka hemmamatcher i Arenan mot svenskt motstånd.

Kvartsfinalen klarades av ändå, och där var vi endast ett missat straffkast från att gå rent med 3-0. Handbollen är en märklig sport där de bästa lagen ska välja motståndare i slutspelet. Bättre och enklare att det bäst placerade laget möter det sämst placerade etc.

Jag tycker inte IFK gjorde ett felaktigt val när de tog Alingsås HK. Vi har en bra statistik på dem, och det var med minsta möjliga marginal de gick till semifinal. I matchserien mot Ystads IF blandade de verkligen högt med lågt. Ingen såg deras lyft komma till denna matchserie. De har spelat grymt disciplinerat alla tre matcher, och verkligen utnyttjat sin trupp maximalt, och vinner semifinalen fullt rättvist. IFKs anfallsspel har inte haft det nödvändiga flytet och skadorna på bägge högerniorna gjorde ju inte saken lättare.

Jag är en evig optimist och trodde verkligen att IFK skulle vinna dagens match och kvittera ut en livlina till, men den olyckliga starten med 0-4 skapade en tung uppförsbacke. IFK kämpar på och har kontakt med 9-11 i slutminuterna, men en olycklig utvisning på Olafur och straff för Alingsås (där jag var helt övertygad om att domaren blåste för sturmer foul) gör att det istället kan rinna iväg till 9-14 i paus.

Det jag tar med från den här kvällen är glöden och kämpainsatsen från IFK under hela matchen. Det syntes att de inte ville vika ner sig. Andra halvlek börjar med ett utgrupperat aggressivt IFK-försvar som helt ställer Alingsås, och IFK gör 6-1 och tio minuter in i halvleken är det kvitterat, 16-16. IFK hade även ett anfall för 17-16 men skottet smet strax utanför stolpen. Ett anfall där Alingsås kunde fått både en och två utvisningar, man får inte stoppa en anfallare genom att sätta upp knät när han ska passera. Istället åker Viktor på en utvisning i följande anfall och IFK tappar momentum. Fem raka Alingsås-mål till 16-21 var ju inte vad vi behövde. IFK vägrar än en gång att ge sig och trots en fyramålsförlust var det först avgjort i slutminuten.

Jag tar även med mig trycket i Arenan, under hela matchen gjorde publiken allt för att stötta laget. Bra jobbat alla! Så klart skickar via även en eloge till Blåljus, Alingsås-klacken jobbade på bra de också. Det är alltid kul med en motståndarklack som bidrar till en bra stämning i hallen.

Vi går ändå med rak rygg ur detta. Inget lag som når SM-semifinal har gjort en dålig säsong. Åtta raka semifinaler med två SM-silver och fyra SM-guld är en fantastisk insats. Visst hade det suttit som en smäck med ett femte guld på raken, men när vi tar vårt nionde guld i klubbens historia kommer det att kännas ännu skönare. För världen går inte under i och med detta. Vi är fortfarande ett av Sveriges bästa lag, och vi kommer att vara favoriter till både serieseger och SM-guld nästa år. Glöm inte, det är inte allt för länge sedan vi harvade i division två och konkurshotet hängde tungt över oss. Då hade vi tagit en semifinalförlust alla dagar i veckan. Och vi väntade trots allt 62 långa år på vårt femte guld.

Förlusten innebär att det inte blir något spel i Champions League nästa säsong, för Sverige har troligen inte tillräckligt bra ranking för att ge IFK ett wild card. Men det är inte enbart av ondo. Seriesegern ger oss en biljett till EHF-cupen. Det är ingen dålig cup, den har tunga publikdragande lag motståndarlag och är en cup där vi faktiskt har en god chans att få spela Final4. Når vi dit skulle det vara en av klubbens största framgångar genom tiderna och en mäktig upplevelse att få vara med om.

Nu kan Ljubomir börja det han kom hit för, att sätta sin prägel på laget med en långsiktig träning. Det ska bli fantastiskt spännande att få följa med på den resan, jag längtar redan!

Säsongsslutet innebär såklart också att spelare slutar. Klart är att Stig-Tore och Arnar är förlorade till Danmark, och därifrån går de nog vidare till Tyskland. Anton Persson lämnar för HIF Karlskrona, som tyvärr åkte ner i Allsvenskan. Där kommer Anton att få den speltid han behöver för att utvecklas som handbollspelare, och om några år får vi förhoppningsvis återigen se honom i brandgult. Även Gustaf Banke ska spela i Karlskrona nästa säsong, men på ett ettårigt lån så han är ju kvar inom IFK.

En annan ung kantspelare som vi kommer att få se mer av är Valter Chrintz, både i IFK och i landslaget. Han blev föga förvånad framröstad av supportrarna som säsongens bästa spelare. Priset gick dock till pappa Anders, som får spara det tills nästa år.

Vi önskar Alingsås HK och deras supportrar lycka till SM-finalen där antingen IK Sävehof eller IFK Skövde väntar. Må bästa lag vinna, men självklart håller vi en extra liten tumme för  Richard Hanisch i Skövde. En gång brandgul hjälte, alltid en brandgul hjälte.

Bloggandet tar en paus och är tillbaka i sommar. IFK har ju faktiskt chansen att försvara en titel. Vi är ju regerande mästare i sanden på Åhus Beachhandboll.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

Historiskt dåligt

IFK Kristianstad – Alingsås HK, 22-24 (8-10, 14-14)

Kvartsfinal 1
Kristianstad Arena, publik 4 718

26 april 2019

Serielunken och kvartsfinalserien avklarad (med en plump i protokollet genom två hemmaförluster). Det är nu allvaret börjar. Fem matcher mot trippla finalmotståndaren Alingsås HK. Ett Alingsås som sedan dess likt IFK brandskattats på duktiga spelare, och som inte nått till samma höjder i slutspelet. De har blandat högt och lågt och klarade sig med ett nödrop genom kvartsfinalserien mot Ystads IF med segermålet i sista sekunden i femte och avgörande matchen.

Arrangemanget och publiken gör vad som förväntas och lite till. Idag fanns bar och festligheter på arenatorget innan match och publiken svarade upp. Nu är det upp till laget och tränarstaben att svara upp. Handboll har det märkliga systemet att de bästa lagen får välja motståndare. Det gynnar inte de bättre lagen, för det spekuleras alltid varför aktuella val görs. De icke valda lagen kan slå sig för bröstet och hävda att ingen vågar välja dem. Det valda laget får gratis tändvätska och ska bevisa att de minsann inte är det sämsta laget. Finns det någon annan sport än handboll som man väljer motståndare? IFK behöver egentligen inte välja av någon annan anledning än att få kortare bussresa, för kommer vi bara upp i högstanivå så är vi bäst i Sverige.

Det börjar bra, IFK har ett grymt försvarsspel där gästerna knappt kommer till avslut och efter fem minuter är det ledning med 3-1. Men sen händer något med spelet. Missade avslut och en intappad boll ger fyra raka alingsåsmål och underläge 3-5. IFKs anfallspel går helt i stå mot ett mycket rörligt försvar, och det är mer enskilda prestationer som ger mål än lagspelet. Inte ens i spel sex mot fyra kommer vi till bra läge. I slutsekunder har IFK en chans att reducera med spel sex mot fem, men ingen vill ta avslutet och tiden rinner ut. 8-10 i paus. Försvarsspelet sitter där det ska, men framåt är det historiskt dåligt. Aldrig i Elitserien, Kvalserien, Handbollsligan eller i slutspel har IFK bara gjort åtta mål i första halvlek mot svenskt motstånd i hemmaborgen Kristianstad Arena. Det har bara hänt en gång, i EHF-cupen mot Eskilstuna GUIF hösten 2012 då det var underläge med 8-15!

Andra halvlek rivstartar IFK med tre raka mål till ledning 11-10, innan Alingsås gör sitt första mål, eller gör de verkligen det? Richard gör vad som ser ut som en räddning nere vid stolpen men domaren dömer mål. IFK håller en ettmålsledning upp till 14-13, med flera bud på flermålsledning. Hade en sådan kommit hade vi nog fått se ett hemmaryck, men istället vänder matchen på nytt. Alingsås har chans på fyramålsledning 16-20 med åtta minuter kvar, men prickar utsida stolpe. Istället två raka IFK-mål till 18-19 med fem minuter kvar. Hopper lever när Alingsås varnas för passivt spel, men den armen åker ner igen när Viktor får en utvisning. Sista lilla hoppet försvinner med två minuter kvar när Alingsås gör 19-22 i samma moment som får Olafur utvisad resten av matchen. Matchen slutar 22-24.

Nu vinner Alingsås helt rättvist, på ett bättre försvar.

Det enda lilla positiva är att trots en uselt genomförd match blir förlusten endast två mål, och med lite bättre avslut (typ åtminstone träffa målet) samt stolpe in för Valters straff så var inte segern omöjlig att nå. Men det beprövade segerreceptet med att trötta ut gästerna med hjälp av en bred trupp används tyvärr inte. Ett byte av kanterna efter en kvart och några minuters vila mellan varven för skyttarna skadar inte. Det är ingen dålig bänk vi håller, och spelarna där hade kunnat gått rakt in i gästernas förstauppställning.

Vi har för fjärde gången nu förlorat två raka hemmamatcher mot svenskt motstånd. Historiskt dåligt för att vara IFK med andra ord. Tre hemmaförluster i rad har vi inte sett i Arenan. Apropå historiskt, hur gick det i EHF-cupen mot GUIF med underläge 8-15 i paus? Jo, även den matchen slutar 24-22, men till IFK som vänder tillställningen genom att vinna andra halvlek med 16-7!

Nu håller vi helg, men spelarna får nog gnugga lite mer anfallsspel för på onsdag är det match nummer två uppe i Alingsås, en match vi bara ska vinna för

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

 

Semifinal nr 8 i rad för nr 8 & Co.

Redbergslids IK – IFK Kristianstad, 22-25 (7-12, 15-13)

Kvartsfinal 4
Scandinavium, publik 1 502
18 april 2019

Inget slutspel utan en långresa, och vad passar väl bättre än att ta en tur på Skärtorsdan till Göteborg. Tyvärr inget legendariskt stopp den här gången i Laholm för korv och öl, utan vi startade istället med påskbuffé och en pilsner i Arenan.

Två bussar brandgula supportrar (Södra Kurvans buss sponsrades av spelarna, Tack!) nådde Scandinavium en knapp timme innan avkast. På plats anslöt ett antal till som kört upp själva, så vi var några hundra på plats. Lagom tid för lite uppsjungning och gemensam marsch till baren. Att de rev Lisebergshallen, utan att ens ha ett beslut klubbat för en ny hall, är ju ren och skär idioti. Men en liten guldkant på det molnet är ju att i Scandinavium har de en bar. Det är inte många handbollsarenor som kan ståta med det. Tur att vi kom på besök, för det var inte mycket vitt i baren.

Avkast, och IFK tar kommandot direkt. Försvaret är av hårdaste göingegranit och hemmalaget har oerhört svårt att komma till lägen. Och när de väl gör det står Richard ”Väggen” Kappelin i vägen. Långt in i slutet av andra halvlek har RIK bara mäktat med fyra mål. De har å andra sidan också en bra målvakt, Thulin, som håller kvar dem i matchen. Utan honom hade vi nosat på det klassiska halvtidsresultatet 18-6 från finalen 2016 i Malmö Arena. Ni vet den där med landslagsspelare på varje position, bl.a. Simic och Jamali. IFK glider ifrån sakta och säkert och det är bud på dubbelt upp i halvlek, 6-12. Men #klockgate sätter in när klockan sista minuten övergår till att räkna upp från noll med tiondelar! Var det någon som sa ishockey? Det lyckas sekretariatet sätta stopp för, men de lyckas inte få igång klockan igen, och de berättar heller inte hur mycket som återstår så varken spelare eller publik vet hur många sekunder som återstår. Redbergslids lyckas i kalabaliken dra in ett rövarskott från långt håll och halvleken slutar 7-12. En hyfsat stabil ledning ändå.

Andra halvlek visar inga som helst tecken på att Redbergslid hittat någon nyckel för att låsa upp matchen. De försöker med detta förbaskade spel sju mot sex, men även det löser IFK galant. Som mest är ledningen åtta mål, 12-20 med tolv minuter kvar att spela, tack vare en frilägesräddning av Kappelin och som sen sätter 12-19 i tom bur (istället för 13-18). Det var först de sista tio minuterna som det blev nervöst, kanske inte för spelarna på plan, men för oss på läktaren (det fanns bara en läktare och den dominerade vi).

Vi minns ju allt för väl den förra matchen då vi hade hundra chanser att stänga matchen, både under ordinarie tid och under förlängningarna, för att kvittera ut semifinalplatsen. Med tio minuter kvar räddar Kappelin ett nytt friläge, men domarna hittar en straff och utvisning på Arnar, så vi får 14-20 och en man mindre i två minuter. En IFKare bjuds på en karuselltur värdig Liseberg men ingen åtgärd av domarna. Istället passivitetsvarning, och då vet ni ju vad som händer. Stig-Tore dunkar in 14-21. Domarna tyckte det var synd att alla blev blåsta på en utvisning, så den tar de på Ju-Ju-Jurmala istället och IFK får spela med två man mindre på plan. RIK vill gärna ha ett minne från slutspelet så de sliter i anfall (!) av tröjan från Viktor. Det blev dock ingen visning av magrutorna á la Leo eftersom han fick behålla undertröjan på. Ett första litet matchavgörande moment står IFKs bästa målskytt ikväll (6 mål) Emil Hansson för när han snor bollen och på egen hand kontrar in 15-22 med åtta minuter kvar. I anfallet efter tar IFK bollen på nytt, men domaren blåser av spelet och skäller ut Arnar och hytter med näven mot honom! Där var han arg. Två raka hemmamål ger 17-22 med sex minuter kvar. Kappelin räddar och IFK kontrar mot tomt mål, men döms för offensiv foul. Upprört i hallen både på läktaren och på bänken: Sekretariatet vill ju gärna göra ett ställningstagande och ska varna Ljubo, men får svårt att bli hörda. Det krävs en hård insats med dubbla visselpipor för att domarna ska höra dem. Ledningen är fyra, fem mål de sista fem minuterna, och spiken i kistan slår Marc in efter att satt 20-25 på egen retur med två minuter kvar. Redbergslid kan snygga till siffrorna till 22-25, men så jämnt var det inte i matchen. Det är lätt att säga nu när pulsen sjunkit till normal nivå, men segerdansen var aldrig i fara.

Den åttonde raka semifinalen är säkrad, och där får vi välja mellan IK Sävehof (som skickade HK Lödde Plåt på sommaruppehåll) och segraren i kvartsfinalen mellan Alingsås HK och Ysta IF. Ysta som hade chansen att ta sig till semifinal men vek ner sig fullständigt på hemmaplan. Nu blir det en femte och avgörande match i Alingsås på Annandag påsk, och därefter gör IFK valet. Mitt tips är att det blir vinnaren Alingsås – Ysta, och det blir Alingsås. I den andra semifinalen blir det då IFK Skövde – IK Sävehof. I final vill vi sedan se kamratmötet Kristianstad – Skövde. Men det tar vi då, nu är det fullt fokus på semifinalen!

Lite måste jag gnälla. Det är OK att bua och ropa ”Gå och sätt dig!” och liknande vid utvisningar. Men jag gillar inte ”Ut med packet!”. Såna tillmälen hör inte hemma i handbollen, och inte i andra sporter heller för den delen. Vi är större än så, och störst av allt är kärleken för

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

(Läser ni detta i bussen på väg hem så glöm inte: IFK, Bälte på!)

Idrottshistoria skrevs idag!

Almtuna IS – Kristianstad IK, 1-2 ef (0-1, 1-0, 0-0, 0-1)

Kvalserien till Allsvenskan, omgång 10
Gränbyhallen, Uppsala
14 april 2019

Äntligen! KIK lyckades i dag gå upp i Hockeyallsvenskan, efter alla dessa hedersamma försök där de flertalet gånger stupat på mållinjen i jakten på en plats i hockeyns finrum. Det är inte lätt att ta sig uppåt i seriesystemet när inga lag trillar ut direkt, utan alltid får både en och två livlinor för att hålla sig kvar. Säsongen började med en lång transportsträcka i division 1 under hösten fram till Allettan södra och vidare till playoff i tre steg för att nå det stora målet, kvalserien. Ett nålsöga där de fyra bästa lagen från division 1 och två allsvenska lag gör upp om två platser till Allsvenskan. Ganska omgående utkristalliserade sig det till att handla om tre lag, Almtuna och Vita Hästen från Allsvenskan samt Kristianstad. Kristianstad var underdogen som fixade ett guldläge genom en sen vändning och vinst i Norrköping mot Vita Hästen. Två hemmamatcher väntade mot avsågade Hudiksvall och Tranås, 6 poäng där hade med stor sannolikhet fixat den allsvenska biljetten redan innan den sista matchen, borta mot kvalseriens (så långt) bästa lag, Almtuna. Den chansen missades med blott två poäng på två matcher, och inför sista omgången var förutsättningen glasklar. Det lag som vinner matchen (vid fulltid eller efter förlängningen eller straffar) spelar i Allsvenskan nästa år. Med facit i hand klagar vi inte på att vi fick den säsongsavslutningen!

KIK tar ledningen i första perioden, och är klart bäst på isen. Andra perioden dominerar man fullständigt, men tar inte tillvara på chanserna som arbetas fram. Istället kan Almtuna jobba sig in i matchen och kvitterar också till 1-1. Tredje perioden är återigen Kristanstad det bästa laget, men ju mer klockan gick ju mer avvaktande blev båda lagen, väl medvetna om att ett baklängesmål skulle bli blytungt.

Matchen går till förlängning, med spel 3 mot 3 vilket borde gynnat Almtuna mer vana som de är vid ett högre tempo. Men återigen är det KIK som dominerar och virvlar framåt. Med mindre än en minut från ett olidligt spännande straffavgörande satsar KIK allt framåt och med 41 sekunder styrs pucken in i Almtunamålet, precis framför den tillresta Kristianstadklacken, och den historiska allsvenska platsen är säkrad. Ren och skär idrottsglädje!

Och i denna glädje får vi inte glömma att samtidigt så skapas det även sorg, en tung dag för Almtuna som degraderas efter 16 säsonger i Allsvenskan. Det värmer att se Kristianstads lagkapten Fredrik Hansson trösta Almtunas målvakt.

Bild från Sportbladet (Aftonbladet).

Detta är stort och ger eko i idrottssverige. Kristianstad har verkligen etablerat sig som en idrottsstad. Enda smolket i den bägaren är Kristianstad HK som också spelar i Allsvenskan nästa år, men de hör ju hemma i SHE och vi hoppas de tar sig upp igen redan nästa år.

Ett inte så litet orosmoln är ju såklart ekonomin för Kristianstad IK, men vi hoppas det går vägen. Det är ett mycket ekonomiskt stort steg att ta, visserligen ger TV-avtal klubben flera miljoner kronor, men det räcker inte. Truppen blir dyrare och bortaresorna längre. Men det ordnar sig förhoppningsvis. Sponsorerna blir säkerligen fler, och publiken kommer att öka. Upptagningsområdet blir större när storlagen kommer på besök. Vad sägs om klassiska lag som AIK, Modo, Timrå, Södertälje, Björklöven men även Karlskrona HK, Västerås, Tingsryd m.fl. Vilka matcher vi har att se framemot! Lite mer kittlande än att än en gång ställas mot Hanhals, Tyringe och Helsingborg.

Nu verkar hockeyn släppa på arenakraven, så kommunen behöver inte bygga en helt ny islada över sommaren. Lite upprustning får nog ske och ingen plats finns ju för jumbotron men en stor skärm vid kortsidan utan läktare skulle ju vara på sin plats. Men på sikt behövs såklart en ny ishall, särskilt med tanke på att vi bara har en enda isyta i kommunen. Jämför med Kristianstad Arena som har fyra fullstora inomhushallar. Lite kul att domaren ikväll ändrade sig angående en utvisning efter att sett reprisen på jumbotronen. Hade matchen gått i Kristianstad Ishall så hade det inte skett (eftersom vi inte har en jumbotron).

Hockeyn i stan kan gå till sommarvila med gott samvete och fokusera på vad som komma skall. Handbollens slutspel tar nu fart och fotbollen har startat sin säsong. KDFF inledde strålande med en femetta idag och spelar final i Svenska cupen 1 maj. Idrotten skapar glädje, ger barn och ungdomar gemenskap och fysiska aktiviter och lyfter hela stan!

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

Tjåligt och dåligt

IFK Kristianstad – Redbergslids IK, 37-38 (15-14, 11-12, 3-2, 2-3, 1-4, 5-3)

Kvartsfinal 3
Kristianstad Arena, 4 869
4 april 2019

Kvällens behållning är Ola Lindgren med först ett uppsnack inför matchen och sen en mäktig hyllning i paus med stående ovationer vid avtackningen från IFK och från Södra Kurvan där han numera är hedersmedlem.

Och självklart avrundat med en handavgjutning till Legendernas allé som fjärde man och förste tränare efter Johan Jepson och Bo ”Tjommen” Ahlberg 2016 samt Ingvar ”Issa” Ehlo-Svensson 2017. Tack för allt, Ola!

Handavgjutning för Legendernas allé

Vad gäller själva matchen kan man skriva hur mycket som helst, men det orkar jag inte. Vi kan konstatera att IFK har hur många lägen som helst att avgöra matchen. Ledning med tre i slutet av första halvlek, men ändå bara ett måls ledning i paus. I inledningen av andra halvlek får RIK två utvisningar i rad. Ett gyllene tillfälle för IFK att rycka, men förlorar istället dessa fyra minuter med 2-1. RIK leder med två med mindre än tio minuter kvar, men IFK kommer i kapp och förbi. Med två minuter kvar leder IFK med 26-25 och har tre lägen att göra matchvinnande mål nummer 27. Läge för kontring mot tomt mål, men passen kommer aldrig, genombrott med minuten kvar men miss, och framför allt straff med några sekunder kvar. Mål och semifinalplatsen är klar, men den missas (totalt fyra missade straffar av sex möjliga).

I förlängningen startar IFK i ett rasande tempo och gör tre raka mål på två minuter. Nu tror vi alla att detta går vägen, men istället för 30-26 sitter skottet rakt i bröstet på målvakten. Kontring på det som Leo var på men bolluslingen smiter in till 29-27. Istället för pausvila i förlängningen med 30-27 sitter avslutet i ribban och RIK kan reducera ytterligare till 29-28 i slutsekunderna. Med två minuter kvar sitter 31-30 stenhårt i krysset från IFK. RIK tappar bollen men en dykande IFK:are får inte tag på den. IFKs boll där hade antagligen räckt för vinst. Fortsatt anfall för RIK. Leo gör en svettig dubbelräddning, men bollen studsar ut till inkast för RIK som sen kan kvittera, 31-31. De har även ett anfall i slutsekunderna för vinst men gör en offensiv foul, men det är för få sekunder kvar för att IFK ska hinna göra ett mål till.

I nästa förlängning är det RIK som startar med tre raka mål till 31-34 och i slutsekunderna innan paus sätter de 32-35 på straff. Tremålsunderläget består till två minuter återstår, innan upphämtningen påbörjas från IFK och det är försent. IFKs mål till 37-38 kommer med bara tio sekunder kvar och de kunde RIK enkelt trolla bort. Det enda positiva med det är att  vi slipper shoot out. Jag har visserligen aldrig sett en shoot out, men den ensamma stackars hjärtstartaren i Arenan hade inte haft batterikapacitet så det hade räckt till alla som behövt det.

Förlusten är tjålig på flera plan. Ola på besök var värd att få se en vinst, en vinst hade medfört att semifinalen hade varit klar men nu ska vi istället vänta i TVÅ VECKOR på att kunna ta revansch. Hockeyn som vi så gärna vill ta upp kampen med vad gäller publikt och medialt kör varannan dag slutspelet igenom. Men inte handbollen, nu är det landslagsuppehåll. Att det kommer i slutspelet får vi acceptera, men det borde ha gått att ordna så att det inte blir en halv månads paus i en pågående matchserie. Nu hinner intresset svalna för utomstående. Bara i handboll! Men framförallt är det både tjåligt och dåligt att en än gång förlora på hemmaplan. Arenan är vår borg, här ska bara IFK dansa i segerring. Allt annat är fullständigt oacceptabelt!

Men vi får i ilskan inte glömma bort att vi är mitt i ett olyckligt tränarbyte. I den bästa av världar hade Ola varit kvar och avslutat med SM-guld nummer fem på raken, och Ljubo hade i lugn och ro kunnat bygga för nästa säsong. Det är inte lätt att kastas in i ett lag så här sent på säsongen, och med en tredje tränare som fick kliva in i skarven som uppstod. Men nu är det som det är, så det är bara att gilla läget.

Inte nu, men sen, blir det ett orangefärgat lämmeltåg till Göteborg den sjuttonde eller artonde april. Den här kvartsfinalen ska inte gå till fem matcher. Nu blir det finslipning på anfall, straffar och att möta sju mot sex-spel.

FRAMÅT KRISTIANSTAD

/Daniel Sirensjö

KLART BAKÅT!

IFK Kristianstad – Redbergslids IK, 27-25 (17-14, 10-11)

Kvartsfinal 1
Kristianstad Arena, publik 4 513
22 mars 2019

Då är äntligen årets SM-slutspel igång, och en match i Arenan mot svenskt motstånd som gäller något. Vinst och vi sitter i förarsätet mot semifinal, förlust och en jobbig uppförsbacke väntar. Och det märktes att det var SM-slutspel. På spelarna, på tränarna och på publiken. Dock märktes det inte på domarna för de höll inte svensk mästarklass. Nu vann IFK ändå, så vi får väl vara tacksamma för deras märkliga domslut för det finns inget som tänder Kristianstad Arena som felaktiga domslut. Möjligtvis kan enskilda motståndare också få igång nr 8, och det fick vi också se ikväll.

Kvällens största jubel får kvällens lagkapten Philip som tar över bindeln när Olafur är avstängd. Han har varit saknad, och kommer att lyfta IFK en nivå till. Och då blir det svårt att vinna mot IFK i Arenan.

Gästerna öppnar målskyttet, men Richard är nära att ta bollen. Stig-Tore gör en patenterad båge och trycker enkelt in kvitteringen. Det gillades inte av RIK så resten av matchen blir Stig-Tore bryskt uppvaktad av RIK. De smäller på honom gång på gång, men får på sin höjd en varning för det men oftast inte ens ett frikast. Det skulle domarna ha stävjat tidigt i matchen. I nästan 20 minuter är det max ett måls skillnad mellan lagen som turas om att ha ledningen fram till 8-8. Två raka mål till 10-8 borde ha varit tre raka mål, men IFK prickar stolpen vid kastet mot det tomma RIK-målet. RIK försöker ett tag köra sju mot sex, men lägger ner det ganska omgående, för de är bättre med sex man i anfall istället för sju. Som mest är ledningen för IFK fyra mål, 15-11 med fyra minuter kvar av första halvlek. Vi väntar nu på ett ryck innan paus, men Ljubo tar vår första timeout (går ju bara att spara två av de tre gröna korten till andra halvlek). Det gynnar nog RIK bättre för de spelar upp sig efter det och kan knappa in till 15-13 med två minuter kvar. Stig-Tore sätter 17-14 och med halvminuten kvar orkar inte ens RIK komma till avslut och chansen till en fyramålsledning i paus finns, men skottet går inte in. 17-14 i paus.

I paus hyllas IFK-tjejerna som fortsätter sin klättring i seriesystemet. Nu väntar division 1 för dem. Framåt Kristianstad!

Slarvig inledning på andra halvlek gör att vi får likaläge, 17-17, efter tre minuter. Vi som hade tänkt ha en lugn resa på läktarna in i fredagskvällen. Tji fick vi, men vi klagar inte. Handboll ska vara spännande och fylld med känslor. Och vi fick verkligen både spänning och känslor så det räcker och blir över. IFK fortsätter med ett mycket bra försvar, men framåt går det tidvis lite i stå. Olafur är saknad. IFK har chansen till ett ryck med kvarten kvar och 22-20 på tavlan, men tar den inte. Två raka RIK-mål ger likaläge igen, och med tio minuter kvar är det underläge för IFK, 23-24. Men det krävde uppenbarligen gästernas sista krafter, för de sista tio minuterna gör de endast ett enda mål och det på en japan. De fick varning för passivt spel och kom oftast inte ens till avslut på mål. IFK vänder på tillställningen, men grillar oss på läktaren lite extra genom att inte avgöra förrän i slutsekunderna när Emil sätter 27-25. Tur att det inte blev förlängning, för det hade inte RIK orkat med.

Domarna höll inte måttet ikväll. Åt ena hållet blir Stig-Tore fullkomligt översprungen utan åtgärd, åt andra hållet rivs Emil ner när han rundar en försvarare, men döms bort för offensiv foul!? Stig-Tore bommar ett skott, sträcker in armen och fångar returen men döms bort!? Vid ett läge ville båda lagen ha klockan stoppad för golvtorkning, men domarna ville nog hem till Let’s Dance för de vägrar stoppa klockan!?

Många i IFK var bra ikväll, för att nämna några:

  • Arnar är grym och kommer att göra succé i en liga där domarna inte tycker det är OK att två man hänger på honom bara för att han är stor och tung.
  • Richard gör många grymma räddningar.
  • Emil står för fart och fläkt framåt.
  • Stig-Tore är fusk.

Men min favorit ikväll är Anton Halén som håller Johan Jepson-klass matchen igenom. Han är som en duracellkanin (om ni kommer ihåg den gamla reklamen) och springer och dyker efter bollen konstant. Saknas den efter matchen så vet ni vem som har tagit hem bollen.

Det är solklart vad Ljubo behöver slipa på under veckan som kommer. Bakåt är det hur bra som helst, men framåt går det tyngre. Så det är läge för att vråla det som inte vrålats i Kristianstad sedan P6 och A3 försvann för 20 år sedan:

SKOTT KOMMER! KLART BAKÅT!

/Daniel Sirensjö

Bättre kan vi

IFK Kristianstad – AIK, 26-22 (13-11, 13-11)

Handbollsligan, match 32
Solnahallen
18 mars 2019

Sista matchen innan slutspelet drar igång. IFK redan klara seriesegrare mot ett AIK som kände flåset i nacken från Hammarby IFsom vid vinst mot Karlskrona i kväll hade chans på att snuva AIK på kvalplatsen. Motivation slår klass är en gammal klyscha i handboll, och som det ligger en del sanning i. Men det hjälps inte, IFK ska bara vinna ändå. Så mycket bättre är IFK, och så mycket bredare är truppen. Visserligen saknas Philip och Stig-Tore, men IFK kommer ändå med sexton fulltidsproffs som ställs mot fjorton hemmaspelare.

Det börjar bra, IFK tar ledningen med 4-1 och AIK tar timeout efter 10 minuter. Stabilt försvar av IFK som också kommer till bra lägen framåt men bommar på tok för mycket. AIK kan gneta sig ikapp och lagen följs åt. Några olyckliga utvisningar i slutet av halvleken gör att AIK kan gå till pausvila med en tvåmålsledning, 13-11.

IFK kommer ut som ett nytt lag till andra halvlek och med tre raka mål på tre minuter vänder vi på tillställningen, ledning 14-13. Där och då känns det som att detta löser vi, men sen är det som förgjort. Fortsatt hyfsat bakåt, och AIK får ge upp sitt sju mot sex-spel eftersom det straffar sig med mål i tom bur. Men framåt är det nu allt annat än hyfsat med bortkastade bollar, och avslut från dåliga lägen. Ingen kyla i spelet när det som bäst behövs. AIK vinner även den andra halvleken med 13-11 och därmed slutar matchen 26-22.

Efter matchen delas medaljerna ut till IFK för serieseger, men det var inte direkt någon glädje varken bland spelare eller brandgul publik. Få medaljer efter en förlust mot ett bottenlag är inte en klockrent tajmad händelse.

Med facit i hand var matchen betydelselös även för AIK, eftersom HIF Karlskrona vände och vann stort mot Hammarby IF som därmed blev stannade kvar på nedflyttningsplatsen. Dessutom kom efter matchen beskedet från Liganämnden att alla lag utom Hammarby IF får elitlicens för nästa säsong, så de hade åkt ur ändå. Sen är det ju en annan fråga om elitlicens hade dragits in om de inte hade kommit sist, men det är nu endast en akademisk fråga.

Vi var en förhållandevis stor brandgul skara supportrar på plats i Solnahallen: Kristianstadbor i förskingringen, släkt och vänner till Viktor, Ludvig och Helge samt andra som råkade vara i närheten ikväll. Det är väl bra för handbollen i stort att det finns åtminstone ett lag från 08-land, men då får banne mig Stockholm med omnejd kliva fram och ta ansvar genom att bygga lite arenor som håller elitklass. Solnahallen är charmig och lite nostalgiframkallande, men inte elitmässig. Enda pluset (och det är ju i och för sig ett ganska stort plus) är att man kan köpa en stor stark i cafeterian, så klar en Åbro. Men ska man locka publik i dag krävs en modern Arena, och till den kategorien hör inte Solnahallen.

IFK tar 52 poäng den här säsongen. Inget dåligt resultat, det tredje bästa totalt i klubbens historia, och det tionde bästa i svensk handboll.

Endast sex förluster på 32 matcher är OK, men inte att två av dem var mot seriens två sämsta lag.

Nu lägger vi vår åttonde totalt, och femte raka, serieseger bakom oss. Den ger oss hemmafördel hela vägen till SM-finalen. En hemmafördel som vi uppenbarligen inte ska förringa med tanke på dagens match. Men vi avvaktar med finaldiskussionerna utan vi kör vidare på en annan klassisk sportklyscha: en match i taget! Nu närmast väntar Redbergslids IK hemma på fredag, alla till Arenan för

NUUUUU KÖÖÖÖR VIIII!

/Daniel Sirensjö

 

GUSTAF BANKE!

Kamratmöte, Skövde – Kristianstad, 31-32 (12-14, 19-18)

Handbollsligan, match 30
Skövde Arena, bra tryck i ladan

10 mars 2019

Stora svitstopparhelgen, i dag var det dags att sätta stopp för Skövdes prydliga hemmasvit med 14 raka hemmavinster. Det är nästan på dagen ett år sedan (14 mars 2018, i Handbollsligans sista omgång) som de förlorade senast på hemmaplan. De hamnade den säsongen i ingenmansland så alla 14 vinster har kommit i årets liga, och det var först nu som de mötte IFK Kristianstad.

Än en gång finns det faktorer som talar mot det brandgula IFK: seriesegern är klar, Skövde slåss om den viktiga andraplatsen, och IFK saknar fem viktiga spelare (Philip, Richard, Leo, Stig-Tore och Teitur). Ingen ordinarie högernia med alltså. Den vakansen får Anton H täcka, och Valter får därmed ta hand om högerkanten. Ingen ordinarie målvakt heller, men den luckan är ju inte svårfylld, där har vi ju Banke som nästa år lånas ut (bara på lån, inget annat) till HIF Karlskrona. Som backup finns också Evon på högernio med, och han hade säkert fått komma in om matchen hade varit avgjord i ett tidigare skede än med 59.57 på klockan.

Faktorer som talar för IFK är att spelarna säkerligen brann av revanschlusta efter fredagens förlust, och är spelare borta får andra kliva in och ta ansvar.

Skövde gör 1-0 i första anfallet och är därmed i ledning tre gånger under matchen (första, enda och sista) för på mindre än två minuter gör brandgult tre raka mål och håller ledningen hela matchen ut. Matchbilden kan närmast illustreras som ett sågblad där lagen turas om att göra mål. 16 mål i rad som mest, från 17-18 till 24-26 med ett mål i taget för respektive lag.IFK gör ett ryck med fyra raka mål till 24-29. En femmålsledning som sedan sakta krymper. I sista anfallet har Olafur läget att stänga matchen men skottet stryker precis förbi det tomma krysset, och det är vi glada för. Nu får vi spänning ett anfall till, och framför allt ger det matchens spelare chansen att även avgöra matchen. Och som han tar chansen, med tre sekunder kvar räddar han friläget från linjen, Gustaf Banke!

Matchvinnare kan också den andra ynglingen på plan kallas. Valter Chrintz fick ju ta hand om högerkanten när Anton förvisades till niometersgänget. Och som han tog hand om kanten. Elva mål på elva avslut (!) är ju rena Tollbring-klassen!

Det blir målfoto på vad som är märkligast ikväll. Att Skövde skjuter i täck från niometer när IFK-målet är tomt, eller att Arnar utses till matchens lirare i IFK. Med sina fyra mål är han delad trea i IFKs skytteliga, det enda han är bäst på ikväll är busligan med en varning och två utvisningar. Det kanske är det som Skövde ville premiera!? För givetvis skulle någon på firma Banke & Chrintz fått den utmärkelsen i kväll.

Snart vankas slutspel och jag ser gärna att vi möter IFK Skövde i final. De har helt klart varit ligans näst bästa lag den här säsongen, spelar en rolig handboll och har bra publiktryck i sin arena. Det ger oss dessutom fler chanser att se Hanisch spela, nu fick han utgå redan efter några minuter efter en kollision med Arnar.

Serien avslutas med Önnered hemma på torsdag och AIK borta på måndagen därpå. Eftersom jag missar Önneredsmatchen får jag göra bot och bättring och åka till Solnahallen istället för

VI ÄR IFK KRISTIANSTAD, VI ÄR SVERIGES BÄSTA LAG
ÅH VI RESER ÖVER LAND, ÅH VI RESER ÖVER HAV
VI ÄR SVERIGES BÄSTA LAG!

/Daniel

Slarv stoppade sviten

IFK Kristianstad – HK Malmö, 24-27 (14-14, 10-13)

Handbollsligan, match 29
Kristianstad Arena, 4 737
8 mars 2019

Inget träd får växa till himmeln, och allt roligt har ett slut. Så även den mäktiga sviten med 80 raka hemmavinster mot svenskt motstånd i serie och slutspel. Hand upp alla som såg den komma efter den första vinsten 28 mars 2015 (23-20 mot IK Sävehof) i sista hemmamatchen innan slutspelet.

Det har varit nära några gånger under resans gång att det tagit stopp. Närmast har just HK Malmö varit hösten 2017 med Olafurs frikastmål vid full tid. Men kommer ni ihåg Stig-Tores genombrott utsida två och hans flipp med en sekund kvar mot Ricoh HK våren 2017? Eller Albins 29-28 i semifinal 1 mot IK Sävehof 2016 med två sekunder kvar?

Det har varit otroligt roligt att få uppleva denna svit, något som kanske aldrig sker igen i svensk herrhandboll. Något vi kommer att berätta för kommande generationer, och som kommer att stå i historieböckerna. I boken IFK Kristianstad 115 år som kom 2014 berättas om IFK förra supersvit, med 33 raka vinster 5 november 1950 – 18 oktober 1953.

Förr eller senare kommer så klart en förlust på hemmaplan, och vi ska ju inte deppa om den kommer vart fjärde år. Att den kom nu är ingen jätteskräll. IFK är mitt i ett tränarbyte. Ola Lindgren lämnade oväntat mitt under säsongen, Uffe Larsson får ta vid mellan skarvarna som uppstår innan Ljubomir Vranjes är på plats fullt ut. Tre olika tränare, med olika uppfattning om hur träningar och matcher ska läggas upp. Inte optimalt. Vi får heller inte  glömma den klassiska, men ack så sanna, handbollsklyschan Motivation slår klass. IFK är redan klara seriesegrare medan HK Malmö slåss för hemmaplansfördel i slutspelet. Ett järtecken som sände onda aningar var avbrottet i inspringslåten Pirates of the Caribbean. Musiken tystnade medan filmen fortsatte på jumbotronen. Publiken kan dock drillen och höll igång klappandet tills musiken kom tillbaka.

Givetvis är det så klart ett stort avbräck att Stig-Tore Moen är skadad ikväll, men då får ju andra kliva fram. Även Philip Henningsson är saknad, med honom tillbaka i slutspelet så kommer vi inte att släppa en jävel över bron.

Det börjar bra i matchen, men två snabba tekniska fel ger Malmö en tvåmålsledning. IFK gnetade ikapp och förbi, och är ett missat friläge på linjen från en tremålsledning kort före paus, men det bommas och Malmö kontrar in 13-12 (istället för 14-11). IFK har ett sista anfall för ledning i paus, men missar chansen. Paussiffrorna skrivs till 14-14, med lite mindre slarv hade det varit en stabil hemmaledning istället.

IFK tar programenligt ledningen med 15-14, och lagen följs åt till 18-18, innan Malmö gör fyra raka mål till 18-22 (trots straffräddning av Richard). En onödig uppförsbacke som skapas av slarv och missade skott. Med kvarten kvar, och 19-23 på tavlan, är vi på väg att få en klassisk hemmavändning. Leo byts in och håller stängt i tolv (!) minuter. Tyvärr gör bara IFK fyra mål på dessa tolv minuter, pga. slarv och en mycket duktig bortamålvakt. IFK har tre kvitteringsläge som alla bommas innan Olafur kan kontra in 23-23. Tyvärr bryter Malmö sin måltorka i anfallet efter. Hade IFK tagit ledningen i det läget hade nog sviten varit utökad till 81. Alfred kvitterar till 24-24, men Malmö avslutar med matchens tre sista mål. Där studsade verkligen inte bollen IFKs väg, när det var studs ut för IFK var det studs in för Malmö.

Dan Beutler skrevs inför matchen som en nyckel till vinst för Malmö, men han byttes ut efter kvart utan en enda räddning. In kom Robin Paulsen Haug, vilket med facit visar sig vara ett klokt byte. Han är den stora matchvinnaren för kvällen.

Vi har fortfarande en förkrossande statistik på HK Malmö på hemmaplan. Sedan bägge lagen gick upp i Elitserien 2009 så har lagen möts 15 gånger i Kristianstad (2 i Idrottshallen och 13 i Kristianstad Arena). Av dessa har IFK vunnit 11 gånger. Senaste förlusten var för över fem år sedan.

Bäst i IFK är Emil Hansson som rev och slet både framåt och bakåt. Kommer att bli spännande att följa hans framtida utveckling.

Bäst i Kristianstad är Eva Jumatate, tioåringen som sjöng i pausen och som ska upp i nästa veckas final i TV4-programmet Talang. Ring och rösta!

Nu packar vi in sviten i en snygg förpackning och tar fram den då och då för att njuta av den. Den är på inget vis spräckt eller förstörd. De 80 raka vinsterna kommer att bestå tills Ragnarrök, och undrar banne mig om inte de som kommer därefter berättar den uråldriga historien om den mäktiga sviten när de sitter vid brasan och vinterstormen yr utanför.

Det kommer fler IFK-sviter av olika slag, så Twitter-kontot IFK-sviten kommer självklart att leva vidare.

Nu blickar vi framåt, mot resterande seriematcher och mot slutspelet som ska bära oss till det femte raka SM-guldet, nu i en Arena nära dig.

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

 

Femte raka seriesegern!

Ysta IF – IFK Kristianstad, 30-35 (11-19, 19-16)

Handbollsligan, match 28
Ysta Arena, publik 1 902
5 mars 2019

Med fyra omgångar kvar är den femte raka seriesegern bärgad! Fem raka är tangerat rekord med Majornas IK (1939/40-1943/44).

Matchen som sådan var stundtals ingen handbollspropaganda och var snarare ett fall för Wallander än för handbollsälskare. Ysta försökte mörda handbollen med detta förbannade sju-mot-sexspel (ta ut målvakten, dra ner på tempot, kasta gris och vänta på luckan som kommer för eller senare).

IFK tar ledningen i första anfallet (Marc avstämt i krysset) och tar direkt kommandot om matchen. Ysta lyckas visserligen kvittera tre gånger om till 3-3 efter sex minuter. Men sedan går det orangea tåget, genom fyra raka mål på tre minuter. Tre av dessa av matchens gigant, Adam Nyfjäll. Ysta minskar avståndet till två mål, 6-8, men fem raka IFK-mål (två av Adam) avgör i princip matchen. Ysta gör visserligen några försök att närma sig men IFK kontrollerar matchen fullständigt och rycker på nytt varje gång. Paussiffrorna skrivs till 11-19, efter tre raka IFK i slutminuterna.

Andra halvlek blir en 30 minuters stillsam resa mot seriesegern. Visserligen kan Ysta närma sig till som minst tre måls underläge (27-30, 28-31) men segern är aldrig hotad utan IFK vinner bekvämt med fem mål, 30-35.

Med avslutat Champions League-spel är det nu fullt fokus på slutspelet. Seriesegern säkrar en plats i europaspelet nästa år, men självklart är det Champions League som lockar. Den biljetten får de svenska mästarna, och självklart vill vi fem raka även på den fronten. Och det guldet ska ju tas på hemmaplan. Nyckeln är Kristianstad Arena, och hemmasviten. Även om seriesegern är klar är det viktigt att fortsätta vara oslagbara, och framförallt då på hemmaplan. Så slut upp mangrant under de återstående seriematcherna och under det kommande slutspelet!

MÄSTARNA FRÅN SKÅNE HÄR ÄR VI!

/Daniel Sirensjö