Bäst i Hamburg!

Jaha, då sitter man där igen med känslorna all over the place. Återigen har IFK vunnit efter en mäktig insats, men där är smolk i glädjebägaren igen! Vi flyger alltså på ett mindre gjort bortamål! Scheiße!

Efter Beutlers hastiga och olustiga sorti i onsdags såg det mörkt ut för IFK. Han har koll på skyttarna i Hamburg, stor rutin av stora matcher och snäpper upp sig flera klasser när det hettar till. Jeppe var ombytt och uppvärmd, men Leo Larsson kliver fram och gör en magisk match så Jeppe kunde sitta ner hela matchen.

IFK börjar matchen med ett stabilt försvar och snabba fötter i anfallet. Detta gör att IFK rycker åt sig en ledning på 3-4 bollar och tvingar Hamburg att ta time out efter redan 10 minuter. Hade Bitter varit lite mer mänsklig, och IFK haft något färre antal tekniska fel hade ledningen varit ännu större. Time outen ger ingen effekt, utan IFK fortsätter i samma tempo och Hamburg kommer ingenstans. Anmärkningsvärt är Hamburgs långa anfall utan passivitetsvarning.

IFKs mål kommer från 9 meter och det är firma Stenbäcken/Olsson som levererar. Vid 9-11 och 23 minuter tar IFK timeout. Känslan är att de börja mattas och att Hamburgs tyngd börjar göra sig gällande, men IFK hade mer att ge. Daniel Lindgren snodde bollen vid avkastet efter 11-14 och gör 11-15. Stenbäcken gör 12-16 via ribbkrysset och över uppställd mur vid tiden 30:00!

Andra halvlek börjar, precis som i matchen i Kristanstad, med att ledningen utökas. Två snabba mål av Stenbäcken och ger Tollbring ger sexmålsledning 12-18. Men sedan ger tekniska fel av IFK och en räddning av Bitter fyra snabba mål för Hamburg och det är utjämnat i EHF-resultatet. Timeout av IFK efter 35 min, 16-18.

Matchen fortsätter sedan med omvänd matchbild. Nu är det Hamburg som stänger igen anfallarnas löpvägar och Hamburg som har lätta fötter och trampar igenom motståndarförsvaret. Det är små marginaler när Hamburg gnetar sig ikapp. De gör mål med armen uppe för passivitetsvarning, Cederholm skjuter hårfint utanför och Hamburg gör mål och får en IFKare utvisad när domaren kunde/borde dömt Sturmerfoul i IFKs favör.

Efter 43 minuter och ställningen 19-21 åker IFK på två återigen märkliga utvisningar vilket renderade Pettersson rött kort (hans tredje utvisning). Med Lindskog ryggskadad har alltså IFK ingen ordinarie mittsexa kvar. Daniel Lindgren får axla den rollen. Med fyra man på plan i nästan två minuter ser det mörkt ut, men IFK vägrar att ge upp! Hamburg tappar bollen, Lagergren gör 19-22, Leo räddar och IFK gör 19-23! En kvart kvar att spela.

Minuten senare åker IFK på en ny utvisning, Leo räddar men returen går till Hamburg som gör mål. Lagergren skjuter under Bitter, men han lyckas styra bollen precis utanför stolpen. Nytt mål av Hamburg efter misstänkt Sturmerfoul och de går upp ledning för första gången i matchen. 23-22 med 11 minuter kvar. Med deras tvåmålsvinst från första matchen ser det återigen mörkt ut, men både IFK och de 200 orangeklädda på läktaren hade mer att ge. Björnsen kvitterar på straff och Tollbring kontrar in 23-24. Timeout Hamburg med 9 minuter kvar.

Jepson krigar på och dyker efter bollen som Gollum hade gjort efter Härskarringen, vilket får Henz till att liggandes dra honom i benen och fälla honom. Direktrött! Ny timeout av Hamburg efter 56:30 och 25 lika. Vid 58:12 hoppar Hamburg in i stillastående Jepson, men ingen sturmer den här gången heller utan de gör 26-26.

IFK krigar ända in i kaklet och gör 26-28 med 9 sekunder kvar. Bitter kastar bort bollen och ett Leoutkast ger Tollbring chansen från 11 meter och en sekund kvar. Men bollen blockerades snyggt av domaren som lyckades springa in framför Tollbring. Av alla 800 kvadratmeter plan var han tvungen att springa just på den kvadratmeten framför Tollbring.

IFK spelar alltså 55 lika med Hamburg över två matcher, men flyger på att det blev 27-29 i Kristianstad och ”bara” 26-28 i Hamburg. Bitter är inte bara en bra målvakt i Hamburg, det är även känslan vi alla hade efter matchen. Varken spelarna eller publiken i Hamburg firade segern. De såg snarare lite lätt småchockade ut och hade svårt att förstå att ett så bra lag som Hamburg och som faktiskt gjorde en bra match på hemmaplan mot ett svenskt lag ändå förlorade matchen.

Nåväl, efterhand som vi nu lägger milen på autobahn bakom oss i raskt tempo går känslan allt mer över till stolthet. Stolthet över den orangea färgen, stolthet över att IFK slog Hamburg på bortaplan och stolthet över att vi gjorde en gedigen insats på läktaren! Vi är orangea!

Nu lägger vi EHF-cupen bakom oss. Full fokus på Elitserien och full fokus på SM-guldet som nästa år tar oss till Champions League. Då kommer vi återigen att åka ut i Europa för att stötta laget i vårt  hjärta, IFK Kristianstad!

Bäst: Larsson gånger två. Leo för hans magiska match, och Nikolas som trollade fram en ny biljett ur sin väska så jag kom in.

Sämst: Reseledaren som gav mig en blank biljett som insläppet inte ville släppa in mig på. Det var kallt att stå där i bara kortärmad supportertröja, och det hade inte varit kul att åka till Hamburg och inte få se matchen.

 

/Daniel Sirensjö

Kommentera