Alingsås HK – IFK Kristianstad, 25-28 (12-13, 13-15)

Handbollsligan, match 13
Estrad, Publik: 2210 (dvs samma som numret på Bjärnums släckbil)
14 november nådens år 2017

Dags för en tidig seriefinal, tabellens etta mot tvåa och tillika de tre senaste årens finallag möts. Båda med endast en förlust hittills i höst. Upplagt för en handbollsfest, och så blev det. Vi bjöds på en tät, fin match med många skickliga spelare som ville ta ansvar i kväll. En ren, snygg handbollsmatch utan fult spel, och med många snygga mål. Trots all vilja på plan så drabbades lagen av endast varsin utvisning. Visserligen blåstes det för många straffar, men de flesta var för täckning innanför, dvs. inget ruff. Jämnt så det förslog ända in i kaklet. Jag både hoppas och bävar inför en sådan final i maj. Ingen högoddsare att det blir dessa två lag, och att det blir så jämnt. Frågan är bara om vi i publiken skulle överleva en sådan nervpress? Nu var det ”bara” en seriematch där en förlust inte hade svidit åt något av hållen och ett likaläge efter 60 minuter hade givit ett rättvist oavgjort resultat istället för en oviss förlängning, men det var ändå nervöst ikväll så det räckte och blev över. Kasta in en SM-buckla i potten, och aktierna för tillverkarna av hjärtstartare och lugnande preparat går all time high på samtliga av världens börser.

Alingsås börjar med boll och börjar även målskyttet, med armen uppe. Olafur kvitterar. 2-1 kommer sen från linjen (många linjemål från Alingsås i kväll). IFK tappar boll och Alingsås tar en tvåmålsledning som består fram till 4-2 i sjunde minuten. Tre raka mål av IFK ger 4-5 och ett bekvämt ledarsäte resten av halvleken, även om Alingsås har lika vid 5-5 och 6-6. Tre nya raka mål (och en straffräddning av Leo!) ger IFK en tremålsledning 6-9 i matchminut 19. Tremålsledning även vid 8-11 med bud på mer när Alingsås tre gånger om skjuter i täck på ett väloljat IFK-försvar. Tyvärr landar den sista returen rakt i famnen på en fri alingsåsare som kan reducera. Ny chans till fyramålsledning vid 9-12 och boll för IFK. Men avblåsning för passivt spel ger spelvändning och 10-12. Passmiss krymper avståndet ytterligare till endast ett mål, 11-12, och chans till kvittering. Men Leo räddar och i en omställning hamnar bollen till slut på kanten där Anton trycker in viktiga 11-13 och säkrar en ledning i paus. Den stannar på 12-13 efter en straff för Alingsås och ett missat läge av IFK.

Olafur öppnar målskyttet i andra halvlek, men två raka ahk-mål ger likaläge 14-14. Lagen följs åt och är i mer än tjugo minuter aldrig längre ifrån varandra än ett ynka mål. För att riktigt hålla publiken på halster turas de jäklarna också om att vara i ledningen! Först när det är fem minuter kvar tar IFK en tvåmålsledning på nytt när Albin passar Helge på linjen och som liggandes i luften parallellt med målgårdslinjen hystar in 23-25. Kvällens snyggaste mål om ni frågar mig! Alingsås hade ju inte varit Alingsås om de hade kastat in handduken där och då. En timeout och en japan på det ger 24-25. En felpassning av IFK ger chansen till en kvittering och den chansen kommer dessutom på en straff. Med gudomlig rättvisa räddar även Richard en straff i kväll. Gudomlig eftersom straffen var helt uppåt väggarna dömd då den föregås av ett grovt stegfel (allt enligt utmärkte expertkommentatorn Jennie Linnéll). Istället kan Philip finta in 24-26, alla är beredd på en pass men det blir ett skott i mål istället. Vackert! Reducering direkt till 25-26, men Albin löser alla nervknutar med 25-27 med minuten kvar. Alingsås försöker på nytt med kombon timeout och japan, men den här gången sitter den i ribban. De får en sista chans med halvminuten kvar efter en offensiv foul av IFK. Den stoppas av Richard som helt sonika sätter sig på bollen. Viktor fastställer slutresultatet till klassiska 28-25 för IFK. Ni minns väl resultatet som gav IFK sitt första SM-guld på 62 år? Just det, 28-25 i Scandinavium 24 maj 2015.

En jämn match som IFK vinner till slut med betryggande tre mål. Känslan är att vi kunde lagt in en växel till, men väljer att gå runt på många spelare och ändå ha koll på matchbilden. Den stora skillnaden mellan lagen är bredden på och spetsen på respektive trupp. IFK har fler spelare som kliver fram och bär laget. Tyngden avgör i slutet, som så många gånger förr. Ska vi lyfta fram någon IFK-spelare ikväll så är det såklart Tim Sørensen, som är Mr Cool på strafflinjen, sätter sina kantlägen och vikarierar som högernia med bravur i Stig-Tores frånvaro.

Ny match på torsdag, då är det hemmasviten som ska utökas. Det satt långt inne senast, men allt för publiken! Så alla till Arenan och ge IFK ett stöd som de kan ta med sig ner till Polen för den mycket viktiga matchen på söndag i Champions League.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö