Surrealistiskt

IFK Kristianstad – Önnereds HK, 37-21 (18-11, 19-10)

Handbollsligan, match 31
Kristianstad Arena, publik 1
13 mars 2020

Dagen jag aldrig kunde drömma om kom idag, matchen med säkerligen IFK Kristianstad sämsta publiksiffra någonsin, alla idrotter inräknade sedan starten 1899, och det skedde i Kristianstad Arena!? Officiellt sattes siffran till 1, antagligen går det inte att sätta en nolla i det elektroniska matchprogrammet.

Det var absolut helt tomt på läktarna, undantaget ett fåtal (mindre än tio) funktionärer och vaktmästare samt vi fyra på pressläktaren (Patrik och Per från Kristianstadsbladet, Jakob från IFK och jag från Södra Kurvan). Radio-Glenn satt i sin hytt och i TV-hytten satt killarna som bokför statistiken. Nere på plan fanns sekretariatet med tre man, fyra golvtorkare, matchläkare Markus, ledarna och spelarna (13 i IFK och 12 i Önnered). Allt som allt drygt 50 personer! Jag tog en runda i Arenan en stund innan för att verkligen kunna ta in denna märkliga, nästan apokalyptiska händelse. Det var ingen direkt trängsel i foajén och inga långa köer i barerna.

Öde foajé med lamporna tända för match.
Stängt
Ingen kö i baren

Jag fick ta på mig rollen att fylla upp den 1 som sattes i protokollet, genom att försöka hålla lite låda. Och det var inga problem att bli hörd i hallen. När spelarna lämnade Arenan efter uppvärmningen hördes det upp till pressläktaren på plan 2 när golvtorkarna småpratade med varandra. När domarna kom in gav jag dem en välkomnande applåd, de tittade upp och tackade för applåden och vi kunde enkelt prata med varandra. Även Önnered fick en välkomnande applåd när de strosade in i Arenan. Därefter vandrade IFK in utan något inspring från det vanliga hållet, utan istället från hörnet långsidan närmast parkering på baksidan. Givetvis ropade och applåderade jag för fullt för att de skulle få en liten känsla av hemmamatch.

Ingen Södra Kurvan på plats.
Ingen bortaklack heller.

Nåväl, dags för avkast och fullt fokus på två poäng. Helt plötsligt försvann det viktiga momentet att visa slutspelsform när det nu ligger minst en månad bort (om det ens blir av). Istället är det viktigaste nu att ta poäng för att få hemmaplansfördel i det eventuella slutspelet som bara kommer att vara i bäst av tre. Det pratas också om att om slutspelet inte blir av kan SM-guldet gå till seriesegraren. I så fall ödets ironi, jag har alltid tyckt att vi ska ha det som i Tyskland med en lång rak serie där ettan blir rättmätig mästare och att alla matcher blir viktiga. Detta i kombination med en cup för att få lite vinna- eller försvinna-matcher toppat med en slutspelshelg (Final 4). Nu skulle vi i så fall få det när IFK för första gången på sex år kanske inte vinner serien! Men vi får verkligen inte hoppas det blir så, även om IFK skulle vinna serien. Det känns inte kul om regelverket ändras i efterhand, eftersom alla lagen har varit medvetna om att det är slutspelet som avgör, inte serien. Då hade säkerligen lagen lagt upp säsongen på annat vis. Mitt lilla förslag, om det inte går att spela slutspel i april är att köra ett Final4 mellan lag 1-4 i serien i månadsskiftet maj/juni i lämplig stor hockeylada i södra Sverige (Scandinavium, Malmö, Linköping, Globen). Visst, det hade varit en återgång till en enda finalmatch, något som vi lämnat bakom oss. Men det hade ändå varit mer rättvist än att retroaktivt ge det till seriesegraren. En titt i tabellen ger att de fyra topplagen varit i en klass för sig (Alingsås, Malmö, Kristianstad och Skövde) och något av dessa lag hade säkerligen vunnit ett normalt slutspel.

Lite torgskräck hos IFK-spelarna kan vi ana inledningsvis när de kastar bort bollen i det första anfallet och missar i nästa. Istället tar gästerna ledningen efter tre minuter.  Kvittering dock i följande anfall efter två missar i rad där IFK fångat returen, innan så Anton på kanten gör mål. Önnered tar ledningen igen, 1-2,  lite turligt via stolpe in. De får sedan en utvisning som Anton utnyttjar och det är kvitterat . Leo limmar sedan men tyvärr missar vi chansen till en första ledning i matchen. Önnered missar och hindrar sen Anton (ständigt denna Anton) från att starta anfallet vilket renderar i en ny utvisning när de precis blivit fulltaliga. IFK missar en passning och Önnered kan göra 2-3, turligt via studs i täck. Snabbt avkast av Adam ger 3-3 i tom bur. 3-4 följer innan Teitur lossar stora kanonen och det är kvitterat 4-4 precis när Önnered blir fulltaliga med tio minuter spelade. 2-2 under en utvisning är sällsynt. Önnered skjuter över och Adam (ständigt denna Adam) ger IFK ledningen, 5-4, för för första gången ikväll.  Dock kvitterad omgående och ett försök till snabbt avkast av IFK ger istället en motkontring och 5-6. Philip testar sin kanon och vi har 6-6. Önnered tar en sista ledning innan Philip går i golvet med ryggen så hårt att det kommer antagligen kräva lite kirurgi (på golvet alltså, inte på Philip). Sedan gör han en Thorsten Flinck och reser sig igen, och passar in till Adam på linjen och vi har kvitterat, 7-7. Därefter lyfter raketen på allvar och ledningen består sen matchen ut. Leo räddar och Anton (såklart) kontrar in 8-7. Viktor fixar en offensiv foul och på ett snabbt frikast i anfall sätter Philip 9-7. Önnered får en sista kontakt med raketen genom 9-8, men sen drar den på nästa steg. Leo räddar och bollen hamnar hos Viktor, 10-8. Time out begärs av gästerna, och vi har spelat 20 minuter. Om vi på läktarna hade varit tysta hade vi kunnat höra vad som sades vad som skulle ske härnäst på plan. Ingen kunde dock förutse vad som väntade för efter att ha blåst igång spelet trillade domaren ihop med en misstänkt sträckning. Han fick lite omvårdnad av fysio Sigsjö i IFK och med lite värmande applåder var han redo för fortsatt spel igen. Nästa mål blir IFKs, Anton på straff. Önnered sticker emellan med ett mål innan tre raka mål av IFK ger 14-9. Två raka mål av gästerna och sen fyra raka av IFK ger halvtidsresultatet 18-11, en trygg och säker sjumålsledning. Mest minnesvärt av dessa fyra mål är det som kommer efter att Leo limmat ett skott och Fredrik drar iväg i en hastighet som måste chockat hans ungdomliga spelkamrater för passen kommer inte, trots ihärdigt viftande från Fredrik. Det var ju själva f-n tänker Fredrik, så när anfallet sen kommer igång kliver han rakt igenom Önnereds försvar och drar in bollen i mål.

För en gångs skull var det ingen som lämnar läktaren innan halvleken var slut för att slippa köer i kiosken, baren eller på WC. Ingvar Widell kör halvtidssnacket på innerplan på egen hand, i avsaknaden av speaker-Kik. Publiksiffran utropade han till åtta, vilken ju stämmer eftersom nummer 8 är ju IFK-publikens nummer. Han körde även planlotteriet innan Linda ringde och störde honom. Att det var Linda kunde alla i Arenan höra eftersom han svarade ”Hej Linda!” i normal samtalston.

Ingvar Widell håller låda i telefon med en spann i näven.

I andra halvlek är det inget snack om saken. IFK lägger i en högre växel från start och rivstartar med tre raka mål. 20-11 kommer när Leo räddar, och samtidigt som Anton (såklart) kontrar in 21-11, visar Leo på klassiskt manér upp magrutorna för läktaren bakom målet. Visserligen tom men ni som i vanliga fall sitter på kortsidan närmast foajén får glädjas lite extra för det var för er han drog upp tröjan. Tiomålsledningen kommer sedan när Fredrik i Helges frånvaro får dra dit det obligatoriska underarmsskottet (jag körde så klart den klassisk OJ-OJ-OJ-ramsan, är det tio måls ledning så är det). Tyvärr läggs det lite sordin på stämningen i Arenan och alla (jag lovar det var verkligen alla) på läktaren blev oroliga när Leo räddar ett friläge från linjespelaren med ansiktet. Leo får lämna planen (in med Richard), och sitter en stund på bänken med huvudet nedböjt i ena handen innan han sedan lämnar hallen helt. Önnered kan göra 21-12 innan IFK kontrar för en ny tiomålsledning, Fredrik har bollen och ser att försvaren klart står innanför linjen och täcker så han hoppar rutinerat in i försvaren för att få en straff. Domarna är inte lika rutinerade för det ser inte det så de dömer istället offensiv foul åt andra hållet. Nytt friläge från linjen i Önnered och återigen sitter skottet rakt i ansiktet på IFKs målvakt. Normalt hade den spelaren buats ut av alla på läktarna i resten av matchen. Men han klarade sig idag för jag såg inte vem det var som sköt. Med dryga kvarten kvar tar IFK timeout för Önnered hade närmat sig lite i målprotokollet (bara nio mål nu, 23-14). Anton sätter 24-14 på straff. Simon får tag på bollen i Önnereds anfall och skickar vidare till Anton som inte upptäcker att Önnereds mål är tomt (pga av en utvisning) förrän han ser Adam tacka och ta emot för passen och sätta bollen i tomt mål. Anton viftade lite uppgivet med armarna i hemspringet, antagligen grämde han sig lite extra för hade han inte gett bort det målet hade han blivit historisk ikväll som IFKs första trettonmålsskytt i Arenan. Adam börjar få vittring på chansen att bli tvåsiffrig målskytt även han så när Philip dundrar på gömmer sig Adam listigt bakom två önneredsspelare och när returen efter Philips stolpträff går rakt med dem hoppar han fram med ett ”Titt-ut!” och snor bollen och sätter 26-15. Så jobbar en första klassens måltjuv! Ny strolpträff i nästa anfall från samma läge, den här gången från Adam, och retur ut till samma läge, den här gången till Fredrik, och vi har 27-15 med drygt tio minuter kvar att spela. I sådana här lägen brukar det ledande laget slå av på takten och släppa in juniorerna, men IFK jagar målskillnad och juniorerna (dvs Zoran) behövs i IFs viktiga match morgon för att kunna klara sig kvar i division 1. IFK fortsätter att jobba hårt i försvaret och springa framåt och ledningen ökar konstant. Som mest är den sjutton mål, 37-20, innan Önnered i slutsekunderna fastställer slutresultatet till 37-21.

Att tre niometersspelare saknades (Òlafur avstängd och Helge och Gregor sjuka) var inget som märktes under matchen. Kvarvarande spelare klev fram och tog ansvar. Härligt!

Avkast i en öde Arena

Tack vare Malmös oväntade (lika oväntad som IFKs) förlust mot Hallby lever toppstriden in i sista omgången. Fyra lag kan fortfarande vinna serien. Alingsås har det fortfarande dock i egna händer, vinner de borta mot LUGI har de tagit sin första serieseger någonsin. Övriga lag är beroende på hur det går i övrig matcher. Tabellen just nu:

  1. Alingsås HK, 48 p, +112
  2. HK Malmö, 47 p, +106
  3. IFK Kristianstad, 46 p, +114
  4. IFK Skövde, 46 p, +96

IFK slutar på plats:

  1. Vid vinst mot Skövde, om Alingsås förlorar och Malmö tappar poäng
  2. Vid vinst mot Skövde, om Alingsås tar poäng men Malmö tappar poäng
    Vid vinst mot Skövde, om Malmö vinner och Alingsås förlorar
    Vid oavgjort mot Skövde, om Malmö förlorar
  3. Vid oavgjort mot Skövde, och Malmö tar poäng
  4. Vid förlust mot Skövde

IFK stora chans till serieseger är att Alingsås spelar mot ett LUGI som kämpar om en slutspelsplats och att formsvaga Malmö har alltid luriga Sävehof borta. Detta förutsätter så klart att vi gör jobbet och vinner mot Hanisch & Co. uppe i Skövde. Det är inget vi kan ta för givet, och det är ju det enda resultatet vi kan påverka så allt fokus är nu på den matchen, sen får vi bara hålla tummarna för att de andra resultaten går vår väg.

Vi får såklart också hålla tummarna för att det blir ett slutspel i vår, annars innebär det att Philip, Leo, Richard och kanske även Helge alla har spelat sina sista matcher i Arenan. Och det utan att få ta farväl av nummer 8. Huvaligen, hemska tanke.

Vi håller såklart tummarna för att det inte är något allvarligt med Leo, och att han är tillbaka i spel på tisdag.

Avslutningsvis noterar vi att vi första gången, åtminstone sedan återkomsten till den högsta serien 2009, har två spelare som gjorde minst 10 mål i samma match! Adam med 11 och Anton med 12 mål. 12 mål är också det mesta en IFK-spelare gjort i Arenan så Anton är i gott sällskap med Lars Møller Madsen, Ólafur Guðmundsson, Jerry Tollbring och Albin Lagergren. 11 mål i en match i Arenan har tidigare bara Kristian Bjørnsen och Ólafur Guðmundsson gjort.

På väg hem är det märkligt att inte behöva sitta i bilkö ut till rondellen, eller att inte se en lång rad röda bakljus i ett lämmeltåg längs riksväg 118.

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

Vi räds INGEN!

IFK Kristianstad – IK Sävehof, 32-20 (17-11, 15-9)

Handbollsligan, match 30
Kristianstad Arena, publik 3 752
10 mars 2020

Visst är varje poäng viktig nu för att få så bra utgångsläge som möjligt inför slutspelet, men ännu viktigare är det att skicka en signal om var laget står. Igår skickade Alingsås HK ut en klar och tydliga signal inför slutspelet genom att i Baltiska Hallen köra över serieledarna HK Malmö med tio mål, 29-19. Idag skickade IFK ut en ännu starkare signal genom att köra över de regerande svenska mästarna IK Sävehof med tolv mål, 32-20.

Signalen är att vi räds INGEN:

  • Inte Sävehof
  • Inte något annat lag
  • Inte sju mot sex-spel
  • Inte sju mot fem-spel
  • Inte märkliga domslut
  • Inte röda kort

Matchen börjar lite försiktigt och det dröjer över tre minuter innan kvällens första mål kommer. Det är Sävehof som är i ledningen för tredje gången i matchen (nämligen första, enda och sista gången). Detta tillstånd varade i hela sju sekunder för sedan kvitterar vindsnabba Alfred, och ledningen kommer sedan på straff som Valter ordnar fram. Han är beredd att ta den själv, men ingen säger nej när kapten Ólafur kliver fram och begär bollen. Han studsar in 2-1 och den ledningen släpper vi sedan aldrig. Sävehof kastar bort bollen. I följande IFK anfall är de på väg att ta tillbaka bollen, men Ólafur har isländsk örnkoll och ändrar passen som var tänkt att gå till Philip på vänsternio till att i stället gå ut till Alfred som får en stor lucka på vänsterkanten och säkert sätter 3-1. Ikväll är de tekniska felen som bortblåsta. IFK glider upp till 6-3, men gästerna får lite respit när Ólafur får vila två minuter efter att en sävehofare springer in med huvudet före. Två gulsvarta mål ger en sista kontakt, innan den orangea maskinen (maskinen är laget IFK, inte någon enskild spelare) drar ifrån på allvar. Adam som har haft en tung start och missat några lägen kör enmanskombinationen ”tvålen” när han försöker fånga in ett inspel från Teitur. Till slut får han grepp om bollen och kan så göra sitt första mål för kvällen, till 9-6. Två raka mål av Ólafur, och ett av Teitur, ger femmålsledning 12-7 och vi börjar ana varthän detta barkar. Simon byter anfall försvar och plockar enkelt ner skyttarna på vänsternio i Sävehof. I frustration/desperation provar Bogojevic ett avstämt skott på distans men det limmar Richard och Fredrik kontrar in sitt första mål för kvällen, 14-8. Sävehof krymper till fyra måls underläge precis innan paus, men räddningar av Richard och kontringar av först Alfred och sen Adam i slutminuten ger en sexmålsledning i paus, 17-11.

Valter visar vägen via (allitteration är alltid kul) två mål direkt i andra halvlek till 19-11. Ólafur får sin andra utvisning för kvällen, men den tvåminutaren vinner IFK efter att Valter först fångar en retur och sen när Teitur gör 20-11 efter en gammal hederlig klassisk ”få motståndaren upp på läktaren för att handla korv”. Sävehof är desperata och plockar ut målvakten i anfall konstant hela andra halvlek. Så in i dödens tråkigt att titta på. De är hyfsat duktiga inledningsvis och allt som oftast får de fritt läge för sin högernia. Det är dock inget som släpper in dem i matchen igen för IFK fortsätter att göra mål framåt (trots en dubbelpunkt långa stunder på vänster- och mittnian). Närmare än sex måls underläge kommer de inte, trots att Ólafur får sin tredje utvisning och rött kort, för en tveksam fot. Sävehof gör 24-18 i tomt mål efter att IFK dragits ned i anfall utan åtgärd. De är sedan på väg att kunna göra mål i tom bur även i nästa anfall, men Adam krigar tillbaka bollen och sätter 25-18 med tio minuter kvar. Stor skillnad jämfört med 24-19 som det hade blivit annars. Teitur stegar och bombar in 26-18. Fredrik går utsida två till vänster men missar målet. Antagligen en inövad variant för Valter smyger i vassen och snor målvaktens utkast och sätter 27-19. I nästa anfall går Fredrik i exakt samma utsida två, men nu knorrar han istället in 28-20. Adam får en utvisning, och då brukar normalt lag som anfaller med sju mot sex sätta in målvakten i spel igen, för att säkra bakåt. Men Sävehof kör nu istället sju mot fem, och den tvåminutersperioden vinner IFK med 3-0!  Sista femminutaren i matchen blir en enda klang- och jubelföreställning för IFK med tre mål i tom bur (Teitur, Richard och Adam) från 28-20 till 31-20. Det är bud på ett fjärde raka i tom bur men Richards utkast tar i ribban. Han får faktiskt en tredje chans men väljer att istället spela upp bollen. Säkert också förutbestämt för istället sätter Valter punkt för kvällen med 32-20 på en japan serverad av Fredrik. IFK gör alltså kvällens fem sista mål.

Bästa kisscamen någonsin.

Nu väntar en sista hemmamatch i Arenan innan slutspelet när Önnered kommer på besök på fredag. Därefter avslutas serien på tisdag borta mot IFK Skövde i vad som ser att bli en direkt avgörande match om tredjeplatsen. Fast det viktigaste är trots allt hur spelet ser ut, och vilka signaler vi skickar. Signalen ikväll kan ingen ha missat:

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

PS. En liten tanke jag fick idag i dessa corona-tider är att spela klart serien, och sedan avvakta en månad. Dels för att förebygga spridning och dels för att inte riskera att behöva spela med tomma läktare i slutspel och kval. Bättre att förekomma än förekommas.

Styrkebesked

IFK Kristianstad – Alingsås HK, 33-28 (16-12, 17-16)

Handbollsligan, match 28
Kristianstad Arena, publik 4 495
2 mars 2020

Det börjar dra ihop sig mot slutspel, och förutom poäng och placering i serien för hemmaplansfördel i slutspelet är det viktigt att ta position och visa styrka inför stundande slutspel. Det råder mer eller mindre slutspelsstämning i Arenan ikväll, både på plan och läktarna. Fyra raka förluster mot AHK får räcka. Innan avkast springer kapten Ólafur fram till Södra Kurvan för att elda igång spelare nummer 8.

Bra tryck i ladan ikväll.

IFK tar kommandot med mål i först anfallet. Alingsås kvitterar, men IFK tar ledningen på nytt. Fram till 5-4 ser det ut så, innan vi får kvällens första tvåmålsledning. Alingsås viker dock inte ner sig i första taget utan får både 6-6 och 7-7, men sen drar IFK ifrån tre raka mål trots utvisning på Helge.  Skyttefesten från nio och sex meter ger fyramålsledning i paus 16-12, med snudd på fem mål. Det sista som händer i första halvlek är ett frikast till IFK vid tiden 30.00. Det tar såklart Ólafur. Trots en massiv blå mur får han igenom skottet, men målvakten kan lite turligt rädda bollen. Nåja, allt kan inte gå in även om känslan var så ikväll.

I andra halvlek är det sen inget snack om saken, de två poängen stannar i Skåne. Alingsås ser sin chans när både Teitur och Adam få sitta på botbänken samtidigt i inledningen av halvleken, men IFK vinner utvisningstiden med 2-1. Trycket i Arenan ökar konstant, på plan och på läktarna. Man kan ana en viss oro hos nummer 8, för man ska aldrig räkna ut Alingsås (förutom i SM-final och 18-6 i paus), men den eventuella oron försvinner all världens väg när Valter ger oss kvällens första femmålsledning, 27-22, på en japan med tio minuter kvar. Den definitiva spiken i kistan drar kapten Ólafur (såklart) in när han avstämt dundrar in 30-24 med fyra minuter kvar. Slutminuten får symbolisera hela matchbilden när först Philip bombar in slutresultatet 33-28, och sen Leo gjuter in det i betong (med prima ballast från Bösarp) med sin räddning i slutsekunden.

Det finns mycket att ta med sig ikväll:

  • Ólafurs definitiva återkomst efter skadan, nio mål ikväll
  • Ju-Ju-Jurmalas tre mål på tre avslut
  • Urkraften IFK visar
  • Spelglädjen hela laget utstrålar
  • Trycket på läktarna utstrålar slutspelskänsla
  • William Andersson Moberg i Alingsås, mycket handboll i den grabben

Kul också att allt fler stannar kvar för att hylla laget efter matchen. Spelarna går ett varv på planen och tackar alla, väl värt att stanna för. Jag kan även rekommendera er att stanna kvar en liten stund ytterligare. Det blir en väldig avslappnad stämning i Arenan när spelarna i båda lagen efter några minuter kommer ut på planen igen för att varva ned, samtidigt som de duktiga och ideella funktionärerna börjar att återställa allt i Arenan igen. Ett fascinerande skådespel. Samtidigt genomförs också en intervju med Ljubomir om hans tankar om denna matchen och kommande. Vi hann med allt detta, och fick ändå sitta i bilkö. Så stressa inte ut från Arenan, stanna kvar en stund till.

Ljubomir efter matchen

Nu närmast väntar bortamatch mot Hallby på torsdag. Nästa vecka vankas det sen hemmamatcher mot Sävehof och Önnered, två lag som vi förlorade på bortaplan mot. Nu är inte bara poängen viktig, utan även målskillnaden. Just nu ligger vi trea bakom Alingsås på samma poäng men med blott sex måls sämre målskillnad.

NUUUU KÖÖÖÖR VIIIII!

/Daniel Sirensjö

”Passa mig, passa mig, passa mig!”

IFK Kristianstad – Eskilstuna GUIF, 30-16 (15-8, 15-8)

Handbollsligan, match 27
Kristianstad Arena, publik 4 580
27 februari 2020

Visst är handboll som bäst med spänning in i slutsekunderna och vinst med uddamålet, men ibland är det ändå ganska skönt att kunna sitta avslappnat och bara njuta av fin handboll. Och det var just det som vi bjöds på ikväll.

Klart för drabbning!

Det är en jämn tillställning i drygt tio minuter. Lagen följs åt genom ledning av GUIF och kvittering av IFK fram till 4-4, men tre raka hemmamål vänder på kuttingen till 6-4. IFK jobbar bra i försvaret och GUIF får ständiga passivitetsvarningar. Efter tjugo minuter sätts Ólafur in i spel, och att han har saknat det syntes och hördes i hela Arenan. Han inleder direkt med en assist till Alfred som sätter 10-5. I slutet av halvleken efter ännu ett tekniskt fel av gästerna drar IFK på kontring på bred front, Philip driver upp bollen i mitten och på vänsterkanten springer Ólafur ivrigt och ropar högt likt knattehandboll ”Passa mig, passa mig, passa mig!”. Det blir inget mål i kontringsfasen, men väl i nästa anfallsfas och målskytten är så klart vår kapten Ólafur. IFK tar timeout med minuten kvar, för att styra upp en japan. Den här gången från höger till vänster och vi kan konstatera att Anton är bättre på att fånga bollen än att passa den. Viktor hade behövt varit en halvmeter längre för att ha en chans att nå den. Halvleken slutar med stabil ledning 15-8.

Visserligen gör gästerna första målet i andra halvleken, men det beror mest på att deras skott i täck studsar rakt i händerna på en helt fri spelare på kanten när vår kantspelare redan dragit på kontring. Philip drar in 16-9 och i anfallet efter stressar han GUIF till att kasta bollen över sidlinjen. IFK-spelarna är ystra som ett gäng kalvar som släpps ut på grönbete efter en lång vinter i stallet. Teitur fick så bråttom så han trillar och hindrar Anton från att ta ett snabbt inkast. Det gör inget tänker Teitur, för i anfallet som följer dundrar han sen in 17-9. Gästerna gör 17-10 och har sen sista chansen att få någon som helst kontakt, genom först straff och sen kontring. Straffen tar Leo med vänstran. Kontringen är en historia för sig som börjar med Teitur som prickar ribban så hårt så målställningarna i A-hallen börjar skaka av nervositet när de påminns om Lill-Munkens bössa på 70-talet. Helge fångar returen och bollen hamnar åter hos Teitur, men nu halkar han istället så GUIF kan vända spelet och gå på kontring. Philip som småjoggat hem i väntan på att Teitur showat klart sträcker upp handen och helt sonika tar bollen, och skickar den vidare till Adam som redan är uppe i anfall igen (för det kan väl inte varit att han slarvat med hemspringet?) och han kan göra sitt första mål för kvällen till 18-10. IFK fortsätter att öka på ledningen, även om det byts spelare på plan. Leo briljerar med flera dubbelräddningar. GUIF gör sitt sista mål för kvällen när Ludvig åker på en tvåa med nio minuter kvar, 24-16. Sedan är det bara IFK för hela slanten och med sex raka IFK-mål slutar även den andra halvleken 15-8.

Det är bara andra gången det hänt i Arenan (på 236 matcher) att det blivit samma resultat i båda halvlekar.* Två av målen görs av Gregor som dundrar in bollen (varav en gång på straff). Han hade dock bud på tre till (missat läge på linjen, en strafflobb som Lucau fångade in, och en prickad ribba). Det bådar gott för kommande matcher.

Förutom Gregors succéartade inhopp tar vi även med oss Teiturs nio fullträffar, att vi har tio målskyttar i IFK (flest sedan Varberg hemma i november) och den förbättrade målskillnaden (behövs i den jämna tabellen).

Och kommande matcher duggar tätt nu, redan på måndag ses vi igen för då kommer Alingsås på besök, laget som nästan bara tappar poäng på hemmaplan.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

* Den minnesgoda har säkert full koll på den enda matchen i Arenan tills idag med samma resultat i båda halvlekar, nämligen IFK Tumba 11 december 2011. 28-24 (14-12, 14-12). Christian Sandberg bästa  målskytt med 7 mål varav 1 på straff.

OBS! Varning för stark nostalgi!

Viktiga två poäng

IFK Kristianstad – Redbergslids IK, 29-27 (14-11, 15-16)

Handbollsligan, match 25
Kristianstad Arena, publik 4 293
19 februari 2020

Slutspurt i Handbollsligan och nu gäller det att skaffa momentum, självförtroende och hemmaplansfördel i stundande slutspel. Det är tajt och varje poäng är oerhört viktig. Malmö var nära att springa på pumpen mot LUGI igår vilket hade satt IFK åter i förarsätet, men nu ligger vi fortsatt en poäng bakom dem (om vi tar vår hängmatch) och två poäng bakom Alingsås. Alingsås har vi hemma och en vinst där ger samma poängläge. Dock har IFK ca 25 måls sämre målskillnad än både Malmö och Alingsås. Man kan räkna fram och baklänges på tabellen tills döddagar men det mynnar trots allt ut i en sak, varje poäng är viktig!

Det börjar bra med en tvåmålsledning, innan det går grus i maskineriet (bara Leo som gillar sånt fast kanske inte just i kväll). RIK tar en tremålsledning, 5-8, hastigt och lustigt som sedan IFK omgående kvitterar igen lika hastigt och lustigt, 8-8. Lustigt är kanske fel ord för det är inget lustspel som något av lagen bjuder säsongens näst största publik i Arenan på. Det mest spännande de första 20 minuterna är om funktionärerna ska få ner bollen som fastnade i nätet högt över Södra Kurvan.

Bollen i fel nät

Faktum är att de fick aldrig ner den, utan det var målvakten i RIK som i slutet av halvtidsvilan med ett välriktat skott pricksköt ner bollen, till stora applåder.

Sista tio minuterna av halvleken lossnar det och med tornadohandboll vänder IFK på matchen och går till halvtidsvila med 14-11. RIK kommer helt av sig och slarvar bort bollen i parti minut. Richard spelar mycket bra i första halvlek med många mina räddningar, bland annat en i slutsekunderna med handen på ett friläge som gör att Teitur kan kontra och han duttar inte utan dundrar in bollen i mål så Markoolio hade gråtit glädjetårar.

Andra halvlek börjar med ett mål av Adam, hans första för kvällen efter alla brända lägen i första, men då döms det istället bort för övertramp. Istället kan RIK sätta 14-12 och sedan fortsätta krympa avståndet. IFK stretar emot men efter tio minuter kommer så kvitteringen 18-18 efter en passmiss av IFK med tomt mål. Lagen turas sen om att ha en uddamålsledning innan RIK med åtta minuter kopplar ett litet grepp med en tvåmålsledning 23-25. Men så äntligen ler handbollsguden mot oss igen och straffar RIK brutalt för deras erbarmligt tråkiga sju mot sex-spel. På mindre än två minuter sätter IFK tre mål i tom bur! Tack! Det är det bästa sättet att få ett lag sluta att förstöra handbollen. 27-25 gör Teitur på ren urkraft med ett jämfotahopp, efter räddning av Leo som kommit in istället för Richard. IFK fortsätter att göra mål i sina anfall och kan därmed hålla undan. Sista spelminuten inleds med IFK i anfall ledning 29-27. Domarna ger omgående passivitetsvarning och stoppar klockan reptilsnabbt vid varje avblåsning. Är det inte märkligt att tidigare i matchen kan det rinna iväg en minut i samband med en straff, men i slutet ska sekunderna jagas? IFK prickar stolpen tre gånger om i samma anfall. Mål hade definitivt stängt matchen, men å andra sidan gör en ramträff att passivitetsvarningen försvinner eftersom det räknas som ett nytt anfall. Fast armen kommer upp lika snabbt igen, och med en halvminut kvar kan RIK gå till anfall. Men helt plötsligt stoppar domarna inte tiden vid spelavbrotten så den halvminuten försvinner snabbare än en öl på en bussresa med Södra Kurvan.

Det finns många faktorer som spelar in i den här matchens utfall. En av de största faktorerna till att RIK hänger kvar ända in i slutminuten är de fem straffarna (mål på varje straff) som domarna så frikostigt ger dem. Surt när Philips eminenta och helt korrekta försvarsspel resulterar i tre feldömda straffar.

En stor faktor till att IFK vänder på matchen stavas Adam som totalt gör åtta mål, alla i andra halvlek!

Två poäng in på kontot, och näst på tur står ett besök på lördag i Partille Arena hos de regerande svenska mästarna IK Sävehof.  Det blir det första mötet mot dem den här serien, och det när det återstår mindre än en månad av serien!? #baraihandboll Den matchen får ni följa på plats, på CMore, Text-TV, livescore eller bäst ni vill. Det blir i alla fall ingen blogg då jag är i Kungl. Hufvudstaden för lite kulturupplevelse.

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting

Eskilstuna GUIF – IFK Kristianstad, 21-29 (9-15, 12-14)

Handbollsligan, match 24
Stig Tore  Arena, publik 1 040
14 februari 2020

I en tid långt långt borta var matcherna mot GUIF det närmaste vi på jorden kom kampen mellan rymdimperiet och rebellalliansen, där man slets mellan hopp och förtvivlan. Ibland vann rymdimperiet, men rebellerna bidade sin tid och kom tillbaka. Numera är det (tyvärr) oftast en behaglig resa mot två poäng. Vi hoppas rymdimperiet kan få tillbaka lite av sin forna glans så vi får nya klassiska kamper att se fram emot. Kanske den dagen Darth Zachrisson återvänder hem igen till Eskilstuna? 😉

I stället får vi glädjas åt annat, nämligen två spelare i det unga gardet som tog för sig idag när chansen gavs.

Hugo Svensson gjorde visserligen sin sextonde match i IFKs A-lag, men bara den tredje där han fick speltid. Idag gjorde han inte bara sitt första A-lagsmål, utan även det andra. Två mål på två avslut, 100 %.

Albin Selin gjorde debut i A-laget, och fick även han speltid. Snacka om att ta chansen när han fick den. Fyra avslut, fyra mål, 100 %! Med lite tur kunde det blivit två till. Han blev avblåst precis i avslutet (för IFK hade förbrukat sina sex passningar i passivt spel) samt snodde bollen i försvar men fick inte rätt på bollen i kontringen.

Albin Selin, fyramålskytt

Om ni kan er Liftarens Guide till Galaxen har ni redan listat ut vad rubriken syftar till. Svaret på den frågan är 42, vilket också är Albins tröjnummer.

Vi ses på onsdag i Arenan, då de vita Eleganterna Redbergslids IK kommer på besök.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

Nr 8 – Tur, välgång och ekonomisk framgång

HK Varberg – IFK Kristianstad, 25-33 (14-17, 11-16)

Handbollsligan, match 23
Arena Daniel Lindgren, publik 888
11 februari 2020

Match för tredje gången den här säsongen mot HK Varberg. En (förhoppningsvis) skön resa mot två poäng och nya tag i seriens slutstrid. Extra skönt nu när Kapten Ólafur saknas.

Känslan är att ikväll är vi vår största fiende. Gör vi bara det vi ska, och håller normal standard utan överdrivet många tekniska fel kan inte Varberg hota oss. Det börjar bra, men IFK bjuder ändå med Varberg i matchen. Det är lika fram till 4-4, innan rycket kommer. Fyra raka mål på fyra minuter ger 4-8. En fyramålsledning som i princip består halvleken ut. Ett missat kantläge i slutsekunderna hindrade fyramålsledningen i paus. Fast det skulle varit straff i momentet innan när en försvarare står en meter in i målgården, precis framför näsan på domaren, och hindrar Philip i skott ögonblicket. IFK:arna blev så förvånade över utebliven straff att de gav bollen till hemmalaget som kontrade förgäves mot Leo ”Väggen” Larsson.

Andra halvleken ser ut som den första i tio minuter, dvs med IFK-ledning med tre eller fyra mål, men femman kommer inte. En utvisning och två tekniska fel för IFK bjuder sedan in Varberg som på mindre än två minuter går från 17-21 till 20-21. Timeout IFK, och en enminuts snabblektion från Ljubomir om konsten att spela handboll följer. Spelarna får betyget ”A”, ”5”,  ”MVG” eller vad sjutton det högsta betyget heter nu för tiden. Följande sexton minuter vinner IFK med 12-5, och nu har även det yngre gardet fått lite speltid. Ett avslag på tempot, fullt förståeligt, ger Varberg chans att snygga till siffrorna till 25-33.

Det mest minnesvärda från avslutningen är det röda kortet på Adam som inte ens rör motståndaren, och då kan det inte vara särskilt solklart. Istället är det Teitur som är den skyldiga. Domaren har exakt samma position som när han inte såg straffen i första halvlek. Och med två meters lucka i sidled på Teitur och Adam kan han omöjligt blivit skymd av någon av dem. Tur i oturen för stunden att säsongens bästa spelare i IFK inte har ett rött kort sedan tidigare och blir därmed inte avstängd, men det gör ju å andra sidan att får han ett rött kort till i någon kommande match blir han avstängd en match.

Segerdansen

Härligt att se Helge tillbaka i spel igen, visserligen inga mål men flera målgivande passningar till övriga positioner. Matchens behållning är Alfreds snabba fötter, både på snabba avkast och på kontringar.

Vem drog in den? Ja, ikväll var det inte Daniel Lindgren, även om han försökte med ett skott bakom ryggen.

Tre gånger har nu IFK fått möta Daniel Lindgren med vänner, och vinstmarginalerna i respektive match är 8, 8 och 8. Vilket även avspeglar sig i dagens publiksiffra 888. Åtta är ett lyckotal i Kina och Japan och står för tur, välgång och ekonomisk framgång. Det stämmer ju bra in på IFK där nummer 8 sedan arenainvigningen är tillängad publiken, och IFK har en miljon skäl till just tur, välgång och och ekonomisk framgång. Vissa kanske istället associerar till Direktör Knegoffs sekreterare Ulla-Bella, men det får stå för dem isåfall.

Den välgången tar vi med oss till nästa bortamatch nu på fredag där nästa lag som kämpar för sin existens i Handbollsligan väntar, Godtemplarna från Eskilstuna.

Vi noterar att Alingsås inte tappade ett poäng, utan stal ett poäng ikväll mot Sävehof. Vinner IFK sina två hängmatcher är vi ett poäng bakom Malmö och två bakom Alingsås (som vi har kvar att möta hemma) så seriesegern är inte körd på långa vägar.

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

En miljon!

IFK Kristianstad – HF LUGI HF, 22-21 (12-8, 10-13)

IFKs SkånskaResa, etapp 10 och slutstation
Kristianstad Arena, publik 4 196
5 februari 2020

9 år, 3 månader och 19  dagar, och 234 hemmamatcher, sedan arenainvigningen passerade vi ikväll IFK Kristianstads miljonte åskådare. Det var Ingvar Lovén som blev en på miljonen. Totalt har vi varit 1 000 394 vilket ger ett publiksnitt på 4 275! Vilken resa vi fått varit med. Det är bara att konstatera att Kristianstad kommun förändrade svensk handboll med beslutet om att bygga Kristianstad Arena. Utan den hade vi inte haft den tätpositionen vi har idag. Det hade heller inte blivit handbolls-VM, eller slutspel i Champions League (topp-14 i Europa). Och tack alla som slutit upp bakom klubben och spelarna i både med- och motgång. Under Arenans tid har det mest varit medgång, men ibland har även IFK det kämpigt och då finns vi alla där. Tack! Och grattis Ingvar som var matchens åskådare nummer 3 802 och därmed blev överraskad med konfetti, blommor, Krutis och en tröja med nummer 1 000 000!

Ingvar Lovén, miljonmannen

Ett tungt avbräck redan innan match med Teitur avstängd efter sitt andra röda kort i förra matchen. Ett ännu större avbräck när vi ser att Ólafur saknas på uppvärmningen, problem med sin vad. Men man ska aldrig fokusera på de spelare som saknas, man ska fokusera på de spelare man har!

En liten föraning om vad som väntar får vi i matchinledningen. IFK börjar med boll, men varnas för passivitet och avslutet missas. LUGI får också passivitetsvarning och vi tänker förnöjt att de var ännu sämre än IFK för de kom inte ens till avslut. Håll min vattenflaska, tänker IFK och gör precis exakt samma sak i anfallet efter. Först i matchens fjärde anfall får vi se ett mål, och det står LUGI för. Philip replikerar omgående med ett snabbt avkast och ett skott upp i krysset. Efter det ansträngande målskyttet behöver bägge lagen pusta ut en stund innan Anton ger IFK ledningen, 2-1. Sakta men säkert, anförda av en storspelande Leo ökas ledningen på och vi har en kvart in i matchen 7-2. Med lite vassare avslut hade det varit åtminstone 10-2. Nu både hoppas och tror vi på en lugn och behaglig (skånsk) resa in i mål och två lika goa som välbehövliga poäng. Men icke. På Ebbas, Lill-Munkens, TPs och Tjommens tid var devisen ”Kan du passa, skjut!” och ”Först över mittlinjen avslutar!”. Ikväll var det ”Kan du skjuta, passa!”. IFK tog också upp den gamla klassikern från  knattehandbollsträningarna där man ibland kör med att alla måste ha rört bollen innan avslut. Det som räddar den stora ledningen är LUGIs alla tekniska fel och Leos storspel mellan stolparna. Ledning 12-8 i paus efter en (såklart) räddning av Leo i slutsekunderna.

Matcherna mot LUGIs juniorer brukar innebära full fart på dem i första halvlek, innan IFK rycker i andra halvlek när juniorerna börjar tröttna. I kväll är det precis tvärt om och i andra halvlek är det full fart på LUGI, och ibland lyckades de till med springa förbi Birkefeldt och det är det få som har lyckats med. Han fäller ut bommarna och rör sig grymt smidigt och följsamt och fångar in anfallarna. Ibland tycker domarna att han fångar in dem lite för våldsamt och då får han vila två minuter. LUGI börjar bra i andra halvlek och krymper underläget till bara två mål, 12-10, innan IFK rycker på nytt till 16-11. Men sen går hjärtstartaren varm på läktaren. Fem (!?) raka LUGI-mål ger kvitterat 16-16. Då är det dags för Helge att göra en bejublad entré. Härligt att ha honom i spel efter sitt långa skadeuppehåll. Simon (fyra mål ikväll) trycker in 17-16. Viktor kontrar in 18-16 och Anton snor bollen på egen hand och fixar på en kontring straff och utvisning. Straffen sätter han själv säkert utan fint till 19-16 med kvarten kvar. Lite lägre puls på läktaren nu. LUGI reducerar visserligen till 19-17 men Alfred krigar in (med vänstern) 20-17 på ett snabbt avkast. LUGI gör en offensiv foul och IFK kan kontra mot ett tomt mål. Helge är dock gentil och gör en snygg pass till en helt ren Adam på linjen. Han blev så paff så han missar avslutet. 21-17 där hade varit tungt för LUGI. De tar time out och fixar sedan tre raka mål och vi har likaläge igen, 20-20. Mål för IFK är nu mycket viktigt, släpper vi upp gästerna i ledning kan det bli svårt att vända på steken igen. Passivitetsvarningen kommer och då kliver han fram och bombar in bollen otagbart nere i målvaktens högra hörn, härligt Simon! Leo räddar och Anton gästspelar på linjen och vi har 22-20. Nu börjar juniorerna till slut att tröttna, de missar målet helt och hållet. 23-20 där hade fått dem i brygga. Simon tappar dock bollen men bryter och fångar bollen för att kasta den i tomt mål, men en tillskyndande hjälpsam IFKare stjälper hela lasset och målet döms bort för övertramp. Leo räddar igen. Ny miss framåt och ny räddning av Leo. Petersen dras i tröjan så han snurrar ett varv i luften, men belönas endast av domarna med ett ”res dig upp”. För inte så länge sedan hade vi alla på läktaren sagt det samma, men ikväll är han orange för första gången i Arenan. Med tre mål och flera assist får han klart godkänt med den premiären. Ny räddning Leo, men LUGI får straff och vi har 22-21 med en och en halv minut kvar. Nervöst så det förslår nu. Simon tappar bollen på eget ben och LUGI får en sista chans att lugga IFK på en poäng, men de gör exakt samma sak nämligen kastar bollen på eget ben och där står Simon och kan revanschera sig med att fånga in bollen. Istället för att trycka på kontring lugnar han ner spelet. IFK kör kombinationen ”Kinaschack”, döpt efter det klassiska sällskapsspelet och låter bollen hoppa fram mot mål. Tyvärr blir det ett hopp för mycket så Antons avslut i mål kommer en sekund för sent och döms bort. Men vad gör det, vi vinner och uddamålsvinster är de bästa! Matchens avgörs alltså på att IFK gör två mål, och LUGI ett, de sista nio minuterna.

Så slutar IFKs Skånska Resa med tio (10!) raka matcher mot skånskt motstånd! Närmast väntar nu Varberg borta på måndag innan det så äntligen blir dags att möta GUIF, även det på bortaplan. Vi har ännu inte mött varken GUIF eller Sävehof, men vi har mött samtliga lag i södra poolen tre gånger, det vill säga:

  • LUGI HF
  • IFK Ystad
  • Ystads IF
  • OV Helsingborg
  • HK Malmö
  • HK Varberg

Innan den Skånska Resan påbörjade låg vi en bit ner i tabellen. Full pott (20 poäng) hade skickat upp oss i topp. Nu blev det 16 poäng, fullt godkänd utdelning, men med poängtappen i höstas hade det behövt åtminstone två poäng till för att sätta press på Malmö och Alingsås.

Nästa hemmamatch blir onsdag 19 februari mot Redbergslids IK, då ses vi på vägen mot åskådare nummer 2 000 000. För det är

VI (tillsammans) SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Vi har lite att jobba med

Ysta röd – IFK Kristianstad 27-23 (12-13, 15-10)

Handbollsligan, match 21
Ysta Arena, publik 828
1 februari 2020
En förlust borta mot Malmö i premiären efter EM kan vi ta alla dar i veckan. Den låg faktiskt lite på lut. Däremot är det sämre än sämst var som presteras ikväll. Vi är bättre än så här.
Det börjar bra när Adam trycker in 0-1 i första anfallet efter 34 sekunder. Två mål av Viktor ger 0-3 och det här känns som en promenad i parken. Det tar över åtta minuter för hemmalaget att göra mål. Större delen av första halvlek dansar vi igenom, men mot slutet går vi ner oss totalt. Ledning 7-11 blir 11-11. Vi lyckas dock hålla undan och har ledning i paus. 12-13.
Men sen går det käpprätt åt helvete. Det är inte OK att släppa in fem raka mål, men det är precis vad som händer. 12-13 blir 17-13 och allt är nattsvart. Men sen plötsligt händer det, 22-16 blir 22-22 efter sex raka IFK-mål. Nu j-vlar kan Ysta inte stoppa oss! Men det behöver de inte för det fixar vi på egen hand. Med sex minuter kvar är det lika, 23-23, men därefter är det total stiltje framåt och matchen slutar 27-23.
Vi förlorar definitivt inte på grund av domarna, men det blir lite patetiskt när de efter en domarkonferens kommer fram till att det är utvisning, men sen visar ut fel spelare. Då kan det inte vara en solklar utvisning. Ännu mer patetiskt blir det i nästa situation när det krävs ett par minuters konferens med sekretariatet för att komma fram till att det är rött kort. Då kan det inte vara ett solklart kort.
Kul med hemmapubliken på några hundra som är knäpptysta ända fram till de inser att de faktiskt har en chans att vinna. Lika kul när de istället för att jubla med sina spelare vänder sig mot oss i Södra Kurvan och vrålar. Fräscht.
Det vi tar med oss ikväll är bussresan och förfesten på O’Learys som färgades brandgul i en dryg timme. Vi hann med att se första halvlek för KIK mot AIK, men tyvärr sket det sig där också. Ingen bra dag för Kristianstad. Enda glädjeämnet är att IFK slog Ysta vit i hallen bredvid med 26-21 i damernas division 3. Selma Jönsson med sju mål.
Framåt Kristianstad!
Nu får det vara slut på katastrofala insatser. På onsdag är det slutstation på IFKs Skånska Resa, och då är det all-in mot LUGI som gäller! Så alla till Arenen för
VI ÄLSKAR IFK!
/Daniel Sirensjö