YIF-IFK, 19-26 (9-13)

Semifinal 4, 3-1

Då så gott folk, nu börjar allvaret! IFK har dansat sig igenom serien och halvjoggat igenom slutspelet. Stabila vinster på hemmaplan, och till alla belackares glädje några halvhjärtade insatser på bortaplan. Men när matchbollen så kom var det aldrig något snack om saken. IFK körde över Ysta och vinner komfortabelt med sju mål.

För ovanlighetens skull övergav IFK vanan (eller var det en hemlig överenskommelse) med att ge motståndarna ett försprång i matchinledningen. Förra matchen i ÖP missade Tollbring ett friläge efter en minut, ikväll satte han en straff efter en minut. Bägge inledningarna satte agendan för respektive kväll. Dahl imponerar ånyo, och gör flera svettiga räddningar. Lagen följs åt till 7-7, och sen kom IFKs ryck till 7-11. I slutsekunderna av halvleken har Ysta chansen att minska sitt underläge till bara 2 mål (10-12), Lukas Nilsson går igenom men skjuter upp bollen på läktaren (och då finns det ändå inga läktare på kortsidan). IFK trycker på framåt och med en sekund kvar av halvleken hänger Björnsen in halvtidsresultatet 9-13. Tungt för Ysta, lätt för IFK.

I andra halvlek glider IFK ifrån, Ysta kommer ingenstans framåt och åker på varning för passivt spel många gånger, även i spel sex mot fem. IFK har i spel fem mot sex öppna gator rakt igenom ystaförsvaret. I Ysta är det ingen som vågar sticka in näsan, inte ens i slutet när de är i desperat behov av mål tar de sina klara lägen utan väljer att passa vidare. Långa mållösa anfall i femmålsunderläge ger ingen guldbiljett.

Vid ställningen 12-20 och 17 min kvar gör Ysta tre raka mål, men det var närmast att betrakta som Ardenneroffensiven, ett sista försök innan det oundvikliga nederlaget. Sista 10 minuterna spelades av med ett IFK på spelhumör och som kontrade friskt.

Nu väntar en dryg veckas uppladdning inför festen i Scandinavium. Har ni inte köpt biljett är det hög tid att göra det nu. Det kommer att bli en hejdundrande tillställning som kan sluta hur som helst. I bäst av fem och med hemmaplansfördel hade IFK vunnit guldet. Men nu är det en enda match som gäller, och den kan sluta hur som helst. Men med tredje finalplatsen på  fyra år är det nog ingen i handbollssverige som skulle misstycka om det efterlängtade SM-guldet går till Skåne för första gången på 23 år och till Kristianstad på 62 år.

Alla till finalen för det är än en gång dags att berätta för göteborgarna att

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö