Handboll, sporten där spelare inte får visa känslor!

IFK-HKM, 141222, 33-26

Det orangea tåget ångar på med fortsatt högt tempo. Den stora risken är om spelarna börjar bli lika självsäkra på vinst i varje match som vi supportrar, men det gick ju vägen i kväll igen. 16 raka vinster i serien!

Matchen börjar i full fart med mål i varje anfall i 3 min. Sen tar domarna sitt ansvar och väcker publiken med några domslut som inte gick IFKs väg. Men två snabba mål av Tollbring ger ledning 4-3 efter 5 minuter. Därefter är det Malmös halvlek, där de får många mål på generellt dåliga lägen. 4 raka malmömål ger 4-8 och time out av IFK efter 9 minuter, samt målvaktsbyte. Ut med Leo och in med Ohlander. Den här matchen visade att det är viktigt med två bra målvakter. När inte den ena har dagen får den andra kliva in och ta ansvar.

IFK kvitterar vid flera tillfällen men lika ofta rycker Malmö med 2-3 bollar igen. Inte heller Cederholm har dagen och Lagergren kommer in efter 20 minuter. IFKs anfall är slarviga och ofta med snabba avslut. Malmös ledningen i paus borde varit större, men stannar vid ett enda ynka mål. Hur bra ett lag än är så går det inte att hänga av årets upplaga av IFK. Paussiffrorna var 16-17. Helt OK framåt, men 17 insläppta mot Malmö nog inte helt överensstämmande med Ola Lindgrens planer för matchen. Det vi tar med från första halvleken är den svettiga dubbelräddningen från malmömålvakten Simic, vilket renderar i en lång och varm applåd från publiken. Vi är inte enögda och vi uppskattar fin handboll!

Känslan inför andra halvlek är att Malmös offensiv kommer att avstanna. De har många skador på en från början tunn trupp och till slut tar orken slut. IFK kan i vanlig ordning gå runt på många spelare. När en spelare vilar kommer en likvärdig spelare in, oavsett vilken position det är.

Halvleken börjar med utvisning på IFK efter att Pecikoza görs ned på linjen och blir liggandes med ryggont (fast han hade nog redan ont när han haltade in på planen). En utvisning som IFK vinner efter att Olsson trampade igenom på egen hand. Sedan följer Tollbring på kontring, Stenbäcken stegar igenom, Tollbring på straff, Olsson rundar försvarstvåan igen, Lindgren kontrar till Lindskog osv.

Ny utvisning på IFK, den här gången på Cederholm som liggandes på golvet dunkar bollen två gånger i golvet i frustation över utebliven åtgärd från domarna efter en knuff från försvaret. Inte ett ord sades, men ändock ger detta 2 minuter!? Visst skall spelarna lägga fokus på spelet och inte ifrågasätta domslut, men att inte få visa känslor annat än med en knuten näve efter mål är att döda sporten långsamt men säkert. Sorgligt!

Men Malmö lyckas inte göra mål med en man mer på plan. Det känns inte uppgivet från deras sida, det handlar mer om att de var trötta och orkade inte spela 60 minuter mot IFK. 17 mål av Malmö i första halvlek blir till 3 mål på 20 minuter i andra halvlek. Malmö är trötta, IFK tajtar till försvaret, Ohlander murar igen totalt och IFK sätter full fart framåt.

Sista 10 minuterna är det ren uppvisning från IFK. Som mest var det 10 måls ledning och segersiffrorna borde varit minst detta. 33-26 är ett resultat Malmö får vara nöjda med, de slutade aldrig att spela och kämpade för sina sista mål. Detta skall de ha all heder för!

Ny match mot Malmö redan den 27:e. Häng med Södra Kurvans buss. Sista chansen att se IFK på över en månad. Spännande att se om matchbilden blir densamma utan 5 000 brandgula fans.

Jag hoppas inte IFK väljer Malmö i slutspelet. De matchställen vill jag nämligen inte se fler gånger. Inte de vackraste jag sett i Elitserien, fullt i klass med deras basketlinnen från förra säsongen.

/Daniel Sirensjö

Kommentera