IFK Kristianstad – IK Sävehof, 32-27 (14-14, 18-13)

Handbollsligan, omgång 27
Kristianstad Arena, 4 743
27 februari 2019

Så var då Ljubomirs premiär som tränare i IFK avklarad, och programenligt utökades sviten till 80 raka hemmasegrar. Nyckeln till de 80 är givetvis nr 8 på läktarna. IFK hade exempelvis aldrig tappat matchen mot Hammarby på hemmaplan. Och nr 8 kom mangrant ikväll, Ljuboeffekten är stor. Förhoppningsvis håller detta i sig även framöver, både på hemmaplan och bortaplan.

Själva matchen kan kommenteras i tre stycken:

Det uppställda anfallsspelet
IFK är ju som bäst när det gäller omställningsperiod, dvs snabba kontringar  á la tornadohandboll. Det är rolig handboll. Tyvärr är det uppställda anfallsspelet inte lika bra, där har vi en utvecklingspotential.

Matchhjältar
En av IFKs styrkor är bredden med många bra spelare på varje position. Det är alltid några i IFK som kliver fram och tar ansvar. Ikväll bäddades det för seger genom Leos räddningar och samarbetet framåt mellan de båda Goggarna Arnar och Stig-Tore. Det är bara att gratulera GOG till den förstärkningen nästa säsong.

Sju mot sex
Jag har absolut inget negativt att säga om taktiken som IK Sävehof körde. När de efter 10 minuter inser att de inte har något att sätta emot IFK i vanligt uppställt anfallsspel väljer de att köra sju mot sex i varenda anfall matchen ut. Det är helt enligt regelverket, och på elitnivå är det varje tränares ansvar och skyldighet att använda den taktik som ger bäst utdelning. Och chansen för Sävehof var just att ta ut målvakten för en extra linjespelare och dra ner på tempot och vänta in läget som förr eller senare som uppstår. Blir det inte mål från linjen blir det ofta straff. Försvararna får jobba och hoppas på tekniska fel eller räddning och får ofta lägen att kasta mot tomt mål. Denna gåhandboll, och kast mot tomt mål, är inte den sport jag älskar och som jag följt aktivt sedan 1982. Handbollssupportrar brukar ibland lite nedlåtande kalla ishockey för Käppakrig, och hockeysupportrarna kontrar med att kalla handboll för Kasta gris. Och idag ger jag hockeysupportrarna rätt, för kvällens match var oerhört tråkig att följa och definitivt ingen bra propaganda som lockar nya åskådare. Till saken hör att vi följde matchen via datorn från en gate på flygplatsen i Miami, och gaterna på amerikanska flygplatser är sanslöst spartanska, tråkiga och omoderna (Hallå 60-tal!). Stämningen i Arenan var kanske på topp, men det nådde inte igenom datorskärmen. Den enda spänningen som vi bjöds på (förutom frågan I vilken minut skulle Sävehof börja med sju mot sex?) var om batteriet i datorn skulle räcka (det finns alltså inte ens eluttag i terminalerna). Med sex procents marginal på batteriet hann vi se matchen klar. Än en gång, detta är inget klagomål på Sävehof, utan på regelverket som är handbollsmördaren. Ta bort sju mot sex-regeln omgående, jag vill inte ens se väststpelare införas igen! Jag vill ha en målvakt i varje lag på plan alltid, däremot har jag inget emot om han/hon väljer att följa med upp i anfall, bara han/hon stannar på planen!

Nog om detta, segern innebar att IFK kan bli sämst trea i serien, hade vi inte tappat i Stockholm så hade den femte seriesegern redan varit i hamn. Men det gör ju å andra sidan att det är ett alldeles ypperligt läge att fira seriesegern på tisdag istället! Åk ner i egen regi, eller varför inte åka buss med Södra Kurvan. Det finns inga barer i Ysta Arena, men det löser vi på vägen ner.

Innan dess vankas sista gruppspelsmatchen i Champions League, och hoppet lever. Vinst mot Brest så blir det ny sextondelsfinal, och i så fall än en gång mot SG Flensburg-Handewitt, Ljubos gama klubb.

Vi går mot en spännande handbollsvår, så häng med hemma så väl som borta!

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö