Ysta vit – IFK Kristianstad, 26-23 (12-14, 14-9)

SM-semifinal 2
Publik: Ca. 300 orangea hjältar
170512

IFKs första förlust i ett slutspel sedan 2015. Nyttig väckarklocka och visar att i sportens värld är allt möjligt. Går man inte för det för fullt i handboll så blir det oftast förlust. Motivation slår klass gäller definitivt i handboll.

Det börjar bra och till skillnad mot i onsdags är IFK med direkt och tar en tvåmålsledning, men en straff som Nebojsa är på och en kontring kvitterar tillställningen. IFK fortsätter dock i förarsätet och har ledning med både ett, två och tre mål. Finns också lägen för en fyramålsledning. IFK berövas en solklar straff vid 9-11 när Stig-Tore knuffas i sidled på ett genombrott (vilket gör Axnér upprörd). Men det är tydligen viktigare att värna om linjen, för vid minsta misstanke om att IFK trampar på linjen blåses straff till Ysta. Flera tveksamma sådana straffar (Axnér instämmer). 9-12 kommer istället på matchens delikatess där Philip i förstafaskontringen passar Albin som drar på sig samtliga ystaspelare på plan och bakom ryggen passar Tim på kanten som i dålig vinkel knorrflipplobbar in bollen. Tim sätter 10-13 på straff stenhårt i krysset, han har antagligen en liten tombola i skallen där han vid varje straff slumpar fram hur han ska lägga den, måste vara hopplöst för målvakterna. Med fem minuter kvar har IFK momentum och går för att öka på halvtidsledningen, men marginalerna är små när en kontring slarvas bort och Ysta för en ytterst tveksam straff (än en gång instämmer Axnér i bedömningen). IFK går till paus med en ledning, 12-14.

Starten på andra halvlek kan vara avgörande, några snabba mål åt ett eller andra hållet gör stor påverkan på resultatet. Tyvärr är det Ysta som gör målen och kvitterar 14-14. Men 14-15 av Philip och 14-16 av Jerry på kontring gillar vi. Kim Andersson och Nebojsa bygger upp en duell värdig valfri gata i vilda västern. Fokuserade blickar och när Kim drar är Nebojsa beredd och störtdyker ner till stolpen och räddar. Chans på en tremålsledning två gånger om men två grova IFK-missar hindrar detta. Axnér blir upprörd på nytt när domaren släpper en solklar utvisning för Ysta. Tröjdragningen på Arnar är solklar, men ingen åtgärd. Men det gick alldeles utmärkt att döma straff och utvisning åt andra hållet. 11 minuter in halvleken åker Philip ut och Ysta kvitterar på straff. Richard ger IFK en sista ledning i matchen när han visar enorm vilja och med armen uppe på domaren trycker han in 17-18. Ysta slarvar bort bollen med en man mer på plan och IFK går på kontring. Tyvärr är passen för klen så den ensamma ystaspelaren mot två IFK:are kan ta bollen. Istället för 17-19 blir det 18-18. IFK har nu förtvivlat svårt att skapa något framåt. 19-18 på straff för Ysta och Mario åker på en (enligt Axnér tveksam utvisning). Med spel med tomt mål tappar IFK bollen och 20-18 i tom bur. En sista timeout av IFK med nio minuter ger hopp och Albin sätter 21-20, men omgående åker Philip på en utvisning, oklart för vad. Följande minuter står missarna från IFK som spön i backen med missade inspel, tappade bollar, stegfel och lobb utanför. Hade lägena som ändock kom suttit i vanlig ordning hade IFK kvitterat. IFK vaknar, men alldeles för sent. På en dryg minut görs tre raka mål, från 25-20 till 25-23. Kim Andersson har nu gjort slut på alla sina ”Du slipper fängelse”-kort från barnens Monopol-spel och får faktiskt en utvisning! Matchen slutar 26-23 och vi har redan brutit ihop och kommit igen.

Att Ysta lider av ett gigantiskt mindervärdeskomplex mot IFK är ju ganska uppenbart. Det framgår inte minst när man läser deras ”inför matchen”.

Nu laddar vi om och visar på tisdag vilka som är

MÄSTARNA FRÅN SKÅNE!

/Daniel Sirensjö