IFK Kristianstad – Dinamo Bucuresti, 29-29 (16-17, 13-12)
Champions League, omgång 8
Kristianstad Arena, publik 3 382
13 november 2019

Seger krävdes för att ha en teoretisk chans till fortsatt spel i Champions League efter gruppspelet, och nu är den chansen definitivt borta. Men det var nog ingen orange som på riktigt trodde på avancemang så det är inget vi deppar ihop för. Tredje matchen i rad där vi spelar bra, och har ledningen i slutet men lyckas inte knyta ihop säcken. Resultat: en förlust och två oavgjorda. Men trenden pekar fortsatt uppåt, och fler och fler spelare kliver fram och visar att spelglädje och kvalitet. Noterbart är att bästa målskytt i IFK i kväll bara gjorde tre mål, men när åtta (!) spelare delar på den titeln (och två stycken var bara ett mål där bakom) så visar det på en imponerande bredd i truppen. Helge har sedan tidigare klivit fram i höst, idag var det Marc och Gregor som stod på tur. Gregor gjorde sina första mål för IFK ikväll. Han blev ju till och med bästa målskytt (tillsammans med Olafur, Anton, Marc, Adam, Philip, Valter och Alfred).
Ingen Leo ikväll (skadad) så René får göra sitt första framträdande i A-laget. Men han får en lugn kväll på bänken för Richard storspelar, även om han inte riktigt får tag på bollarna i matchinledningen. Det rasslar in mål i parti och minut åt båda hållen, eller snarare ett par i minuten, för med mål i varje anfall ger det två mål i minuten. Inget lag är i ledning med mer än en boll första kvarten, och efter femton minuter är ställningen 9-10. Under tre mållösa minuter i matchen lyckas inte IFK kvittera, istället är det till slut gästerna som tar en tvåmålsledning istället, 9-11, vilket får Ljubomir att bokstavligen kasta in time out-kortet (det passerade sekretariatet och landade borta vid gästernas klisterburk). Richard har fått upp ångan och räddar ideligen, men gästerna kan ändå öka på ledningen till fyra mål (11-15). Philip fixar en straff som Anton drar in, och sätter sen själv 13-15. IFK är på väg tillbaka in i matchen när Valter ställer sig snyggt framför anfallspelaren som hoppar in i honom. Mäkta förvånad blir han när domaren dömer straff, ännu mer förvånad blir han sen när han vänder sig om och får två domarfingrar upp i ansiktet (dvs utvisning). Förklara det domslutet, den som kan! Tro nu inte att detta får IFK till att tappa varken luft och tempo. Richard gör sin första, men inte sista straffräddning för kvällen, och IFK vinner utvisningen med 1-0, och har anfall för kvittering. En passmiss ger dock en motkontring, men Philip bjuder på ett magnifikt hemspring och bjuder även rumänen på en quick step ut i spelargången som hade fått stående ovationer av Tony Irving och de andra domarna i Lets Dance. Vilket fotarbete, och så elegant han förde i den dansen, resolut och följsamt! Fyra tior, och garanterat flest tittarröster!

Trots det är gästerna i anfall i halvlekens slutminut för en tremålsledning (till 15-18), men nu handlar det om handboll (sporten där det svänger snabbt) så IFK är ytterst nära att kvittera i slutsekunden, men Viktor når inte riktigt kontringsutkastet. Underläge i paus, 16-17, bara ett mål mindre än första halvleken bort i Danmark i söndags. Ska vi få se ett nytt målrekord?
Men tempot bedarrar avsevärt i andra halvlek, gästerna gör allt för att lyckas med det. Deras målvakt hämtar bollen i en fart som hade gjort en italiensk fotbollsmålvakt i det ledande laget på tilläggstid grön av avund. Leo hade på samma tid hunnit hämta bollen, skickat den på kontring, visat magrutorna för Södra Kurvan, småpratat med målvaktskollegan på bänken, druckit lite vatten och småjoggat några gånger fram och tillbaka över planen.
Valter kvitterar i andra halvleken första anfall, 17-17. Han har först chansen till 18-17 på en kontring, men hamnar i för dålig vinkel. Bättre lycka nästa gång tänker han så han bryter ett kantutspel och kan sedan kontra in ledningsmålet. Två anfall i rad har Bucuresti chans att kvittera på straff, men Richard vill annat. I första halvlek var det två mål i minuten, nu är det två mål på sju minuter, innan Adam kan kontra in halvlekens tredje mål (alla av IFK). IFK har nu gjort fyra raka mål och vänt 15-17 till 19-17, och som sen blir 20-18 efter ett snyggt genombrott av Helge. Större ledning än så får vi inte se mer de följande tjugo minuterna i matchen, för tre raka rumänska mål ger en vändning till 20-21. Lagen turas om att vara i ledning med ett mål fram tills det återstår tre minuter, då kapten Olafur i en lååång båge kan studsa in 28-26, men tyvärr reduceras det omgående till bara ett mål igen. Gregor visar vinnarskalle och går rakt mot mål och drar in 29-27 från tolv meter med två minuter kvar att spela. Återigen ett snabbt avkast och ett snabbt reduceringsmål till 29-28. Lagen tar varsin timeout, något lyckosammare för gästerna som gör mål men inte IFK. 29-29 och slutminut. IFK i anfall, men avslutet räddas och IFK får inte tag på returen. Istället ett sista anfall för Bucuresti som får stressa fram ett avslut, men Richard kan avsluta stilfullt med en ny räddning. Rumänerna får skylla sig själva att de inte fick tid till att bygga upp det sista anfallet i lugn och ro, för när IFK ska starta sitt anfall med en minut kvar kastas bollen för långt. Rumänerna ger först sken av att kasta tillbaka bollen, så Viktor som är på väg för att hämta bollen vänder tillbaka igen, men då låter de bara bollen passera. Istället viftar de med armarna i luften och ropar på domarna att göra likadant för att varna IFK för maskning! Oskönt värre, och skönt att det osportsliga beteendet inte lönar sig och kanske även kostar dem segern. Men den läxan biter inte, för det osportsliga uppträdandet fortsätter efter matchen. Gästerna kommer lite lagom passande plötsligt på att det räcker ju med en poäng för att fixa avancemang, så när IFK står uppställda för att tacka efter matchen är det bara vår gamla IFK-hjälte Iman Jamali som ställt upp sig. Hans lagkamrater är fullt upptagna med att dansa en segerdans, eller snarare en oavgortdans.
Vi önskar dem inte lycka till i elimineringsrundan, för det är inte omöjligt att det blir våra svenska kollegor IK Sävehof som väntar där. För egen del är det nu allt fokus på Handbollsligan, även om vi så klart vill avsluta snyggt i Champions League och klättra i den tabellen. Nu väntar bortamatch på söndag mot Redbergslid, en match som inleder marchen mot toppen!
FRAMÅT KRISTIANSTAD!
/Daniel Sirensjö