Krönika för säsongen 2014/2015

Södra Kurvan sammanfattar den magiska guldsäsongen som vi härmed tillryggalagt.

Inför säsongen

Efter förra säsongens nederlag mot Lugi i semifinalen, var saknaden efter ett guld enormt. Förra säsongen kändes det som att IFK verkligen hade laget för att ta det, men Axnérs och Zanottis list och taktik satte punkt.

Inför säsongen 2014/2015 gjorde sportteamet ett bra jobb och kunde därför presentera några riktigt vassa värvningar. Från Norge kom två landslagsspelare, Kristian Bjørnsen och Christian O’Sullivan. Från Tyskland kom den namnbekante Jonathan Stenbäcken. Från Rimbo kom beachkungen Jerry Tollbring. Sist men inte minst värvades målvaktsdoldisen Leo Larsson från Ystad.

Med denna starka trupp tippades IFK som segrare av princip samtliga experter och tränare vid upptaktsträffen. Inte så konstigt egentligen, för på pappret hade IFK bästa möjliga förutsättningar att lyckas.

I vanlig ordning hade Södra Kurvan en upptaktsträff där vi bjöd in samtliga nyförvärv. Redan då kändes det som att det skulle bli en riktigt bra säsong. Inte minst när Stenbäcken visar hjärta och tecknar medlemskap i Södra Kurvan med råge. Vi behöver inte gå in på summan, men karln var generös!

Medlemskapen i Södra Kurvan är också något som har varit en fantastisk utveckling denna säsongen. Vi har sett Södra Kurvan utvecklas ytterligare, med en ökning på medlemmar med ca 30%. Detta är grunden till vår existens, så vi vill helt enkelt uppmana samtliga, fortsätta stödja oss, så att vi kan fortsätta stödja IFK Kristianstad!

Grundserien

IFK startade med två knappa förluster innan sviten på 20 raka drog igång. Det gjorde att IFK ganska omgående parkerade sig på förstaplatsen för att stanna där säsongen ut. Till skillnad från andra idrotter har handbollen en konstant haltande tabell med matcher som inte spelas i samma ordning som omgångarna. Till detta hör även det märkliga inledande poolspelet. Därför kan man tyvärr inte fastslå i vilken omgång som IFK tog serieledningen och hur många omgångar de höll den, men det skedde ungefär i omgång 10 och varade säsongen ut, dvs. i över tjugo omgångar.

Under IFK i toppen var det jämnare för alla slog alla, förutom Önnered då som slog ingen och raskt la beslag på jumboplatsen och inväntade nedflyttningen till Allsvenskan.

Lagen som höll till i toppen av tabellen var de väntade Alingsås, LUGI och GUIF men även den positiva överraskningen Ystad. Mycket tack vare årets raket Lukas Nilsson.

Redbergslid, anförda av IFK-favoriten Charlie Sjöstrand, spelade bra under hösten och var också länge med i toppen innan formen dalade och de hamnade i gänget som slogs om de sista slutspelsplatserna tillsammans med Sävehof, Hammarby och Malmö. Sävehof var den negativa överraskningen här och missade slutspelet för första gången sedan 2001 (ni vet när IFK trillade ur div 1 tillsammans med Kävlinge, Kim Anderssons moderklubb).

Skövde, Drott, Ricoh slogs om att slippa Kvalserien. H43 var cementerade på nästjumboplatsen strax före Önnered. Drott var laget som fick göra Sävehof sällskap i ingenmansland och starta försäsongen 1 april.

För några år sedan pratades det om proffsliga 2016, men det är bara ett lag som klarar det målet (ni vet vilket). Övriga lämnar en del att önska, en del mer än andra. Årets absolut största bottennapp och som är bedrövligt skött från början till slut är så klart H43! De släppte sin enda fixstjärna Zoran, kalkylerade med löjligt optimistiska publiksiffror och sponsorintäkter och blev förvånade över att de sportsliga framgångarna uteblev. Så i början av december, mitt under seriespelet begärde de sig i konkurs och drog sig ur! Något som vilken femteklassare som helst med insyn i klubbens ekonomi kunde räknat ut redan innan serien startade. Nu skapade det bara förvirring, strukna matcher, ändrade matcher till 0-10, omflyttningar i tabellen och dålig reklam för handbollen. De enda som blev glada var Önnered som slapp direktnedflyttning. Nu hjälpte inte det för de flög ändå i Kvalserien och åkte därmed ut ur Elitserien.

EHF-cupen

Säsongens europaäventyr bestod av EHF-cupen där IFK fick kvala in via tre omgångar i form av dubbelmöten.

I första kvalomgången lottades IFK mot grekiska Diomidis Argous. Matcherna kunde räknas in som en del av försäsongsträningen. IFK var storfavoriter och gjorde ingen besviken. Bortamatchen 5/9 vanns med 30-19 (8-17), Tollbring (7 mål) och Cederholm (6) var bästa målskyttar. Matchen i Arenan 13/9 vanns med ännu större marginal 30-17 (16-8), Olsson gjorde 5 mål. Total målskillnad 60-36.

I andra kvalomgången väntade RK Maribor från Slovenien. Även här fick IFK räknas som favorit. Ingen räknade dock med vinst på bortaplan, utan det handlade om att minimera förlusten och sedan vinna stort på hemmaplan. Minimering var ordet för bortamatchen 12/10 slutade med uddamålsförlust, 26-25 (10-13), efter IFK-ledning större delen av matchen. Bästa målskyttar var Björnsen (5) och Lagergren (4) och vägen mot tredje omgången låg öppen. I returen 17/10 var det inget snack om saken, vinst med 36-24 (17-10). Bästa målskyttar var nu Björnsen (7) och Cederholm. Total målskillnad 61-50.

De två första omgångarna visade att något var på gång och utöver ett högklassigt niometersskytte, hade nu IFK även visat upp kantspelare på bägge flanker som levererade på hög nivå.

Inför lottningen till tredje och sista kvalomgången till det stundande gruppspelet fanns det två läger bland supportrarna. De som hoppades på ett lättare motstånd som kunde ge avancemang till gruppspelet och kanske ända till slutspelet, och de som hoppades på ett storlag att beskåda i Arenan och även en kul bortamatch att resa till. En förlust kunde de ta för då hotades inte möjligheterna till det efterlängtade SM-guldet som hägrade i slutet av säsongen.

Vilken falang som fick sin drömlottning vet vi nu. Det blev det tyska storlaget Hamburg, med den extra twisten att det var de som placerat Dan Beutler i frysboxen och hindrade honom att gå till IFK redan ett år tidigare. Hemmamatchen den 22/11 visade att IFK hör hemma i europeisk topphandboll på alla plan. De tyska stjärnorna chockades av publikinramningen och IFK ryckte åt sig en stor ledning, i paus stod det 16-10. I andra halvlek visade gästerna dock sin kapacitet och vände till vinst med 29-27. Bästa målskyttar i IFK var Lindskog (6) och Olsson (5).IFKvsHamburgtifo

Inför returen i Hamburg en vecka senare skakades så vi alla av Beutler-gate och det såg genast ut till att bli en tråkig resa för de brandgula spelarna och supportrarna. Flera bussar fylldes dock ändå för en söndagsutflykt, och i de mörkaste stunderna föds det nya hjältar. Det var där och då som han klev fram ur skuggan, vår andremålvakt som var med för att lära av de stora killarna. Leo Larsson fick chansen och som han tog den! IFK vinner, 26-28 (12-16), och var bara sekunder från att kunna kontra in en tremålsvinst! Den hade behövts för nu slutade matchserien 55-55 och Hamburg gick vidare på ett (1) mer gjort bortamål än IFK! Surt, men vi vände ändå hemåt som segrare och med stärkt självförtroende inför fortsättningen i Elitserien. Bästa målskyttar var Olsson och Tollbring (5 mål var).

Noterbart är att för två år sedan förlorade IFK i andra omgången mot GUIF med uddamålet. GUIF som även i år gick vidare i EHF-cupen. De nådde nu kvartsfinal där de åkte ut mot, just det, Hamburg med totalt två mål. Vinst där och GUIF hade fått spela Final 4, små marginaler på hög nivå i handboll. Hamburg slog ut Olssons och Dahls nya klubb Skjern i semifinalen, men i finalen tog det stopp mot IFK-favoriten GUIF-Zaches Füchse Berlin som därmed vann EHF-cupen.

Målvaktsgate

Förutom den ordinära Silly Season och spelarövergångar inför säsongens start, fanns det en position i IFK Kristianstads uppställning som blev extra stormig, målvaktspositionen.

IFK Kristianstad inledde som sagt säsongen med att värva en målvaktskollega till Dan Beutler efter att Herdeiro Lucau lämnat för GUIF. När den unge Leo Larsson kom till IFK var det tänkt att han skulle vara andreman bakom den mer erfarne Beutler. Till en början var det så, men i november uppdagades en händelse som kom att skaka om både IFK och hela handbolls-Sverige.

Efter att IFK mött Ystads IF på hemmaplan den 26/11, en match där Beutler storspelat, offentliggjordes det att Beutler, utan IFKs vetskap, tecknat ett kontrakt med en iransk handbollsklubb för spel under en turnering i Qatar. Detta ogillades av IFK och klubben valde därför att bryta kontraktet med Beutler.

Returmatchen mot Hamburg stundade och IFK åkte ner till Tyskland med Leo Larsson som förstemålvakt och den assisterande tränaren Jesper Larsson som reserv. ”Hur ska detta gå?” tänkte säkert många av oss. Saknaden av Beutlers kvaliteter var stor, han som hade storspelat även i hemmamatchen mot Hamburg, där IFK hade visat både Hamburg och hela handbolls-Europa att man verkligen är ett lag att räkna med!

Hur hittar man då en ny målvakt att ersätta Beutler mitt i en rådande säsong? Ja, med ljus och lykta kammade sportteamet hela världen efter en ny målvakt. I Spanien fann man den pensionerade Ystads-målvakten Fredrik Ohlander, ett lysande val! Redan inläst på skyttarna i Elitserien, bred erfarenhet och enorm kapacitet fanns det nog inte många bättre val i den situationen som IFK befann sig i. Inlåning från Ystad under 6 matcher var första dealen och detta skapade lite arbetsutrymme för att hitta en mer permanent lösning. För inte skulle väl Ohlander vara den permanenta lösningen för resten av säsongen? Nej då, det satte girigbukarna i Ystad stopp för såklart. 300 000 kr ville man ha för att köpa loss Ohlander för resten av säsongen. I poker brukar man prata om ”overbetting your hand”, vilket nog är ett ganska passade uttryck i detta fallet. Hade IFK gått med på mindre än 300 papp? Förmodligen. Nu blev Ystad utan pengar istället.

Sökandet efter en ny målvakt fortsatte och spekulationerna på sociala medier flödade generöst. Det spekulerades i Sandström, Appelgren och vissa stack till och med ut hakan och trodde på en Palicka. Slutligen landade man och värvade den norske fd landslagsmålvakten Magnus Dahl från Wetzlar. Många såg på detta med skepticism, då Dahl inte spelat en tävlingsmatch på ett halvår. Förståeligt inledde Dahl det lite knackigt med bland annat ett rött kort, när han hoppade in och spelade med IF Kristianstad. Hur han avslutade säsongen? Ja, han visade Skjern att de absolut inte gjort fel i att värva honom till nästa säsong.

Kan vi anse Beutler vara fullgott ersatt? Absolut! Inte nog med det, Leo Larsson axlade ansvaret och växte något otroligt under säsongen!

LUGI-TV

Nytt för den här säsongen var att TV4 satsade stort på att visa handboll. Alla herrmatcher sändes i TV4 Play Premium, vilket innebar att för 99 kr/månad kunde man se alla matcher i Elitserien. Att jämföra med för något år sedan när Kristianstadsbladet och några tidningar till sände ”sitt” lags bortamatcher för 79 kr per match med varierad kvalitet. Ett stort steg framåt för handbollen! Av dessa matcher visades även fyrtiotvå i TV4 Sport HD med påkostad produktion. Där visades även 13 matcher från damernas Elitserie.

En del vill göra gällande att det är negativt för risken är att folk väljer att stanna hemma i soffan istället för att se matchen på plats. Vid hemmamatch också, men kanske framför allt vid bortamatcherna. Har man redan betalt för matchen i datorn/TVn så kanske man drar sig för kostnaderna för resa och inträde.

Det är möjligt att inledningsvis minskar publiksiffrorna, men samtidigt är det en möjlighet att visa upp sporten. Givetvis skall klubbarna ha sådant drag på sina matcher så publiken lockas till arenorna. För IFKs del är det enbart positivt. Det är svårt att få biljetter till Arenan och då finns det en möjlighet att ändå se matchen. Det har även medfört att alla har kunnat se även bortamatcherna vilket ökar fokusen på IFK och skapar mer intresse och handbollssnack på jobbet och på stan.

Än så länge är nog reklamintäkterna och pengarna för TV-rättigheterna små, men det ökar om intresset ökar.

Märkligt att man inte kan se matcherna i efterhand på TV4 Play! Play innebär ju att man skall kunna titta när man vill, och vi betalar ju för tjänsten. Kan TV4 ha gamla ointressanta mästerskapsmatcher mellan diverse landslag liggandes på sin server kan de även ha elitseriematcherna sparade där.

Det bedrövliga med denna satsning var dock den ständiga fokusen på LUGI! Av 42 elitseriematcher (slutspel ej inräknat) på TV4 Sport var LUGI med i 13 (tretton), dvs var tredje match! De lag som kom närmast visades 9 gånger (RIK och GUIF). Finallagen IFK och AHK visades endast 6 resp. 4 gånger. Det var inte bättre med dammatcherna. Av 13 matcher i TV4 Sport var 5 med LUGI, dvs mer än var tredje, flest av alla. Det finns inget som motiverar att LUGI skall dominera så i tablån.

Tillika kommenterades sändningarna i TV4 Sport av de senaste årens, och de kommande årens, LUGI-tränare Tomas Axnér. LUGI-TV var det ja.

Avslutningsvis kan TV4 få en känga till. Lägg genast ner tramset med power break (reklamavbrott under matchen)! Håll er då till hockeyn och låt SVT sända handbollen istället. Skall ni tvunget sända reklam under matchen får ni klämma in det när lagen tar sina vanliga timeouter.

Så TV4, fortsätt med er handbollssatsning, men dra ner på vinrött i rutan och skippa power breaken!

unnamed

Bortaresor

Intresset för handboll växer i Kristianstad, det märks inte minst på intresset för bortamatcher!

Södra Kurvan har försökt anordna resor till i princip samtliga bortamatcher, med några få undantag.

Mycket tack vare Lugi-TV, spelades många bortamatcher på veckodagar, vilket då i sin tur innebär att de lite längre resorna till Skövde, Eskilstuna, Stockholm etc uteblir pga för lågt intresse.

Vi kan väl kort säga att Södra Kurvans bortaresor, det blir knappast billigare än så! Vi gör allt för att få med så många som möjligt att stötta vårt lag och brukar därmed i princip gå +/-0 på resorna. Vi kan därför starkt rekommendera alla att åka med oss nästa säsong, det brandgula ska sprida sig över hela Sverige! Nu är vi även på väg att ta över Europa, se på Hamburg-matchen tex, där vi var över 200 brandgula på plats.

Bäst närvaro är så klart matcherna i Skåne, där det i serielunken kan komma upp mot 1000 pers till både Lund och Malmö, härligt att se! Men vi kan bättre! Kronan på verket var SM-finalen, där vi fick se upp mot 8000 brandgula supportrar på läktaren. Det är riktigt, riktigt bra!

Uppsnack

Precis som IFK hade en väldigt fin säsong så gick även vi i Södra Kurvan framåt några steg. Både på läktaren och vid sidan av. Nytt för i år var uppsnacket som vi tillsammans med IFK har haft inför en hel del matcher. Vi har haft många roliga och intressanta gäster som varit med oss inför matcherna och snackat upp tillsammans med Hans Banke. Både stora IFK-profiler men även handbollsprofiler i stort och vi kommer fortsätta satsa på detta under nästa säsong.

Till nästa säsong kommer vi även se över möjligheterna att filma våra uppsnack och publicera dessa på webben.B_L47ilUsAAS0Qh

20 raka

IFK satte ett nytt mäktigt rekord genom 20 (tjugo) raka segrar i högsta serien! Alltså inte obesegrade i 20 matcher utan segrar i varenda match. Utan att ha någon koll på hur det ser ut i andra ligor i Europa är det tveksamt om fler lag mäktat med detta. Finns det, så kan det inte vara många i så fall.

Guldsäsongen 2014/2015 inleddes med två hårfina förluster, uddamålet hemma mot LUGI 10/9 och med två mål borta mot Ystad 14/9. Segersviten inleddes sedan hemma mot Önnered 18/9 och avslutades nästan 5 månader senare borta mot LUGI 13/2 när den avbrutna matchen från 24/10 återupptogs. Den 16/2 kom så en knapp förlust med två mål borta mot RIK, följt av fyra nya raka vinster. Därefter var en historisk serieseger klar (första sedan SM-guldet 1953), och fokusen flyttades mot det kommande slutspelet.

Segerraden ser ut enligt följande:

  • 18/9 Önnered, 31-26 (hemma)
  • 22/9 Malmö, 27-26 (borta)
  • 25/9 H43, 30-23 (b)
  • 2/10 Drott, 32-22 (b)
  • 8/10 GUIF, 28-24 (h)
  • 19/10 Sävehof, 31-26 (b)
  • 4/11 Skövde, 35-30 (h)
  • 8/11 Hammarby, 26-24 (b)
  • 14/11 Ricoh, 25-15 (b)
  • 22/11 Önnered 29-28 (b)
  • 26/11 Ystad 28-22 (h)
  • 3/12 H43 32-23 (h)
  • 9/12 Redbergslid 31-22 (h)
  • 14/12 Alingsås 28-27 (b)
  • 17/12 Drott 36-23 (h)
  • 22/12 Malmö 33-26 (h)
  • 28/12 Malmö 24-22 (b)
  • 5/12 Drott 35-23 (b)
  • 8/2 Alingsås 30-26 (h)
  • 13/2 LUGI, 34-24 (b)

Målskillnaden är imponerande 605-482, dvs +123! I genomsnitt blir det 30-24, vilket visar att IFK både har Elitseriens bästa anfallsspel och dess bästa försvarsspel. Största segermarginalen var 13 mål.

Det är unikt med en sådan svit för alla lag har matcher där man underpresterar av olika anledningar (skador, sjukdomar, cupspel, mental kollaps, hybris etc). IFK hade några matcher där poängförlust var inräknad av alla, men visade sådan styrka och vinnarmentalitet så det ändå blev vinst! Särskilt kan nämnas bortamatcherna mot Hammarby (underläge med 8 mål i andra halvlek), Önnered (underläge hela matchen och segermålet av Pettersson med 16 sekunder kvar) och Malmö (underläge med fem mål med kvarten kvar men IFK stängde igen helt och avslutade med sju raka mål).

IFK har nu tagit en sådan position i svensk handboll så det kommer att bli spel i de europeiska cuperna varje år. Det i kombination med att ingen kommer ihåg en seriesegrare gör att IFK inte kommer att upprepa en sådan här segersvit. Kraft och fokus läggs på cupspel och att säkra en bra slutspelsplats, minst topp fyra och helst topp två, för att få hemmaplansfördel i slutspelet. Så lägg sviten ”20 raka” på minnet, för den kan ni berätta för barnbarnen att ni var med och upplevde.

Överlägsen serieseger

IFK har gjort en amazing elitserie! När väl den första elitseriesegern sedan 1953 (62 år sedan) var bärgad, skador och sjukdomar slog till och juniorer gavs speltid kom det några förluster, men det kan vi leva med.

På 31 spelade matcher (inklusive den som spelades mot H43) blev facit för IFK:

  • 25 vinster (10 st med 9 eller fler mål)
  • 1 oavgjord
  • 5 förluster (1 med 4 mål, övriga med 1-2 mål)
  • En målskillnad på 151 plusmål (antagligen elitserierekord)

Hade inte H43 försvunnit ur serien hade även poängrekordet för elitserien slagits.

Slutspelet

Vi gick in i slutspelet med en fantastisk säsong bakom oss och ställdes precis som förra slutspelet mot Hammarby i kvartsfinalen. Ännu en gång valde Ola södergänget som motståndare i första delen av slutspelet. Det blev en svettig och jämn serie även om IFK på hemmaplan visade sig överlägsna gång på gång. Minnesvärt från kvartsfinalerna är inte minst kantspelet och såklart Leo Larssons strålande målvaktsspel. Från Bajenlägret minns man mest Pujols quarterbackspel och Annes twittrande.  Uppe i Jerka-hallen hade IFK precis som man brukar ha problem med Bajens snabba tornadohandboll. Men i och med hemmafördelen hann man aldrig riktigt bli orolig, men vi fick en underhållande serie och Bajen ska ha all cred för sin insats.

Efter fem matcher mot Bajen var det dags för en rad skånederbyn mot Ystad. Ett Ystad med en 18-åring som största hot. Lukas Nilsson har haft en fantastisk säsong och var även mot IFK det stora hotet. Men även här var det klasskillnad när det väl kom till kritan, IFK kom sakta men säkert igång mer och mer för varje match och demolerade Ystad i sista matchen efter ett otroligt försvarsspel, en het Magnus Dahl och ett bra skytte. Det mest minnesvärda från dessa möten var just Magnus Dahls spel, han visade varför han en gång sågs som en av Europas mest talangfulla målvakter. Vi hade vant oss vid att se Dahl var på i stort sett alla bollar men inte riktigt lyckats hålla bollarna utanför maskorna. Här klev han fram och var kung mellan stolparna och var en av orsakerna att vi vann. Andra mötet i Ystad är med någon man tar med sig i minnet efter en härlig läktarmatch från Kristianstadpubliken, Södra Kurvan tillsammans med övriga tillresta visade upp sig från sin bästa sida. Den kändes verkligen i den fjärde matchen att man bestämt sig, i år är det vårt år och ingen annans.

Guld

Känslan när Cederholm tar hemjobbet och tar bollen. Känslan när allt är klart. Den känslan, den känslan får man inte uppleva många gånger i livet.

Det finns så många spelare som man vill hylla efter guldet. Det IFK varit bäst på i år är att vara ett lag, man har många som spelat fantastiskt hela säsongen. Men i denna final var det en person som stack ut. Markus Olsson, tack! Vilken match du gör, det är som en saga. Det var inget snack om saken, söndagen den 24/5 skulle Markus Olsson vinna SM-guld, det fanns inga hinder.

Efter matcherna mot Ystad så gick man runt i någon sorts finalbubbla och känslan av att gå in i den tredje finalen på fyra år var både underbar och ångestfylld. Men när det var matchdag, från det att vi satt oss på våra bussar, tåg och i bilar, från uppladdningen på John Scotts på Avenyn, från marschen till Scandinavium, det luktade guld. Det kändes som alla som var på plats var överens, i år var det vårt år.

När Jepson efter en minut sänker Johan Nilsson, redan då känner man taggningen i laget. När Bjørnsen går in hårt i sin duell, man vill visa vart skåpet ska stå. Man vill visa både lagkamrater, motståndare och inte minst oss fans att idag kommer man ge allt, idag ska guldet hem till Skåne.

Det blev en jämn match som hade det mesta, när IFK vänder matchen i andra så känns det som det ska gå vägen, men AHK kämpar sig tillbaka och man kan egentligen inte känna ett lugn förrän Cederholm tar sista hemjobbet och fångar bollen. Då. Då släpper allt! Den lyckan som genomsyrar varenda person i närheten av där vi stod, den lyckan är så underbar. Folk gråter, folk kramas med okända människor, folk skriker. Det är en sådan lättnad, äntligen är guldet hemma, sextiotvå långa år är över!

Kristianstad har fått sitt efterlängtade guld, den sovande jätten har nått sitt första mål, vi är bäst i Sverige, på riktigt. Men det här är bara början, vi är inte mätta, vi är hungrigare än någonsin, vi vill ha mer!

5347

Silly Season

Värvningar:

Säsongens stabilaste inslag i målet, Leo Larsson kommer nästa säsong dela ansvaret med montenegrinen Nebojsa Simic som man värvar in från HK Malmö, som bland annat gjorde fyra mål på 2 matcher i år.

Richard Hanisch (V9) kommer in från Hamburg där han haft ett skadefyllt år, en intressant värvning som ska bli kul att se!

Inge Aas Eriksen (V9) blir nästa norrman i IFK, han värvas från Stord och anses vara en av Norges största talanger. IFK betalar 300 000 för Inge Aas, men han står själv för 75 000, stort!

Marcus Dahlin (H9) värvas från Arendal i Norge, den 203 cm långe skytten kommer bli intressant att följa.

Philip Henningsson (V9) värvas in från IFK Ystad men lånas tillbaka under en säsong. Kenneth Andersson pratade gott om Philip under ett av våra uppsnack.

Lämnar:

Vi förlorar vår försvarsgeneral i Daniel Lindgren som tyvärr lämnar oss för Varberg. Daniel som blivit en stor favorit hos alla i och runt om IFK.

Markus Olsson lämnar för Skjern, det finns inte ord nog för att tack Markus för allt. Men vi förstår honom, han vill prova något nytt och vi hoppas han sätter stort avtryck i Skjern.

Jonathan Stenbäcken, det blev bara en säsong i den brandgula tröjan, nästa anhalt, Lemgo.

Magnus Dahl lämnar som sagt för Skjern och blir fortsatt lagkamrat med Markus.CGFlUYKWAAAacXh.jpg-large

Vad har vi mer att vänta? 

Nu när IFK är klara för CL behöver truppen breddas ännu mer, frågan är vilka man kan få in i sommar. IFK ligger enligt rykten i förhandlingar med en förlängning av Cederholms kontrakt, vilket vore en underbar nyhet. Men även med Cederholm kvar i laget behövs åtminstone en spelare till, gärna en två-vägsspelande mittnia. Det ska bli intressant att följa Samuelssons jobb den närmaste tiden och se vad man kan förstärka med.

Avslutningsvis

Vi vill tacka för en underbar säsong och här följer några utvalda guldkorn från året.

Årets spelare: Utsedd efter omröstning: Leo Larsson.

Årets citat: ”Upp med huvu’na, nu kör vi.” -Ola Lindgren, sista kommentaren i time out vid 3-målsunderläge, 15-18.

Årets fulaste: När Jacob Anderberg drar Jildenbäck i foten vid upphopp.

Årets hjälteinsats: Leo Larsson, nere i Hamburg.

Årets supporter: Victor Rosenqvist, vår mest trogna supporter på bortamatcherna!

Årets starkaste minne: Händelsen på planen med Joakim Ernstsson.

Årets intervju: Ola Lindgren, direkt efter SM-guldet. Vilka känslor!

Årets hemmamatch: Den återupptagna matchen mot Lugi i Lund 13/2.

Årets bortamatch: Hamburg 29/11

Årets betong: @ifkraggaren som inför säsongen satte 2000 kr på att IFK skulle vinna serien. Lade upp bilden på Twitter med kommentaren ”Betong!”. Vinst: 6800 kr.

Årets Portugal: Eskilstuna GUIF. Portugal har deltagit i 48 Eurovision Song Contest, flest av alla som aldrig har vunnit. GUIF har 50 säsonger i högsta serien, utan att vinna SM-guld.

Årets publikvärd: Johan Jepson, som kastade upp både uppvärmningsboll och guldhjälmen till publiken.

Årets segerrad: IFK Kristianstad, som tog 40 (!) raka poäng i serien.

Årets sexpack: Leo Larssons bara mage.

Årets lika lång väg tillbaka: IFK-supportrarna i Eriksdalshallen.

Årets lägga all tro på en spelare: Ystads IF med junioren Lukas Nilsson.

Årets lägga allt hopp på en spelare: Ystads IF med sjukpensionerade Kävlingespelaren Kim Andersson.

Årets Fredrik Larsson: Albin Lagergren, som genom hela finalen blev kallad ”Fredrik Larsson” av Radiosportens Paul Zyra.

Årets kompispris: Ystads IF som begärde 300 000 för sin pensionerade Fredrik Ohlander, som gärna hade vunnit ett SM-guld.

Årets miljöhjälte: Jörgen ”Mr SJ-pall” Hansson, Ystads IF

Årets walkover: H43, som kastade in handduken i mitten av säsongen. 0-10, 6 gånger om.

Årets kö: 8 timmars kö i arenan för finalbiljetter som inte sålde slut.

Årets miss: Supportertåget från Avenyn till Scandinavium som inte var med i ”Guldfilmen”.

Årets klackledare: Andreas Cederholm, som drog igång Södra Kurvan i Ystad.

Årets klacklösa klackledare: Magnus ”Kulan” Bergqvist, Lugis enmannaklack, som stöttade Södra Kurvan i slutspelet.

Årets sminkning: Anders Andersson aka Ace Frehley aka SpacemanCFwx8SSVAAAgLGE

Årets erbjudande: Malmö Black Sheep Support. För 100kr: medlemskap, 2st öl och 1st korv m. bröd

Årets försvarare: Sverker Göranson, överbefälhavareunnamed

Årets gate: Delegat(e), som lät Ystad spela i numerärt överläge i det numerära underläget.

Årets otursgubbe: Henrik Fröberg, skadad hornhinna och inbrott i bilen inför och under SM-finalen.

Årets Iceman: Jerry Tollbring, kylan i läget, kylan på straffarna i Scandinavium.

Årets supporterförening: Södra Kurvan

/Daniel Sirensjö, Tobias Johnsson & André Sjöberg

Kommentera