IFK Kristianstad – OV Helsingborg, 29-25 (9-11, 20-14)

IFKs Skånska Resa, stopp 4
Kristianstad Arena, publik 3 790
12 december 2019

I slutet av 80-talet hölls det en årlig lussevaka i Idrottshallen dagen innan Luciadagen. Lyckligtvis var det långt innan alla telefoner med kamera fanns, så de tillställningarna är preskriberade sedan länge. Men bra drag var det hela kvällen, till skillnad från dagens trögstartade lussevaka i Arenan.

Teitur öppnar målskyttet med 1-0 vilket även är hans hundrade mål den här säsongen. Det är bara Adam som passerat det hittills. Allt är frid och (jule)fröjd, men bortkastade bollar i varje anfall gör att gästerna kan göra fyra raka mål till 1-4. Vad är detta? Ólafur studsar in 2-4, Valter sätter 3-4 på straff via målvakten och Teitur bombar in 4-4. Ordningen återställd på torpet, trodde vi. Lagen följs nu åt, med mestadels OV i förarsätet med ett måls ledning. IFK kan dock återta ledningen med 7-6 sedan Leo på andra försöket lyckas nå Viktor på kontring, dock får Viktor bara en assist för han prickar stolpen och Valter fångar returen och hystar in bollen i mål. OV kastar bort bollen med armen uppe och IFK går för en tvåmålsledning, men Philip gör i anfall ett klassiskt uppkast likt beachhandboll, fast då får han ju själv inte ta den igen. Kontring följer på det, men ett magiskt hemspring av Ólafur fångar in helsingborgaren på språng. Fyra slarviga mållösa minuter åt båda hållen följer innan OV kan kvittera på nytt till 7-7 efter tjugo minuter, som blir 9-9 efter bombskytte av Teitur och Gregor. IFK har flera chanser till mål, men istället är det OV som på straff och sen under passivitetsvarning lyckas få in både 9-10 och 9-11. Ingen bra första halvlek av IFK.  Det mest sevärda är Simons försvarsspel. Stor är han, men grymt följsam och läser spelet bra. När han fäller ut bommarna så tvekar de flesta anfallarna, och försöker de ändå gå framåt så fångar han enkelt in dem. Visst drar han på sig en och annan utvisning, men det ska man göra, för annars spelar man alldeles för snällt i försvaret.

Underläge i paus med andra ord, men det brukar ju ordna upp sig i andra halvlek så vi kan lugnt och avslappnat njuta av Kristianstad Lucia med tärnor som bjuder på vacker sång. Snyggt med levande ljus, men kanske inte lika bra att det droppas stearin på planen. Tur det inte är Champions League ikväll. Om EHF gav IFK 10 000 € (drygt 100 000 kr) i böter för en luftbubbla på golvet, vad hade de då gett för stearin?

Andra halvlek får Richard stå i mål, men det hjälper inte inledningsvis för gästerna kan enkelt hänga in 9-12 förbi ett försvar ståendes på hälarna, och som sen blir 10-13. OV har också anfall för att rycka åt sig en fyramålsledning, och de passar en helt fri högersexa, fast inte sin egen spelare Emil Hansson (tre mål ikväll) utan istället Valter som skickar bollen vidare till Teitur som reducerar. Richard räddar på nytt och Olafur gör direkt 12-13. 12-14 på det innan Valter på straff och Adam på kontring kvitterar 14-14. OV kastar bort bollen och Teitur drar på ett nytt vikingatåg och med ett tomt mål kan han med ett litet hopp lägga bollen i mål, och vi har äntligen ledning igen i matchen med tjugo minuter kvar att spela. En sista kvittering till 15-15 på det innan Ólafur i en sidledsförflyttning, som bara han kan, prickskjuter in 16-15. Richard räddar och skickar bollen på kontring. Valter är tokren på högerkanten så publiken vrålar unisont CHRIIIIINTZ! vilket OV hör så de skyndar dit med resultatet att istället blir Adam lika fri rakt framför mål. Passen styrs dit istället och vi har 17-15. Nu byter det isländska niometersskyttet tyngdpunkt från höger till vänster. Inledningsvis var det Teitur som gjorde mål, nu är det Ólafur som tagit över stafettpinnen. IFK glider elegant och stilla värdigt ett luciatåg ifrån i målprotokollet. Kvällens hårdaste skott kommer på ett underarmsskott från Teitur rakt upp i nättaket. Undrar hur hårt det var (ett julklappstips till IFK: BOLLRADAR!). OV försöker tappert med olika metoder som sju mot sex och med ett offensivt försvar, men det hjälper föga. Som mest leder IFK med fem mål (25-20). Sista målet kommer från Teitur som i matchens näst sista anfall prickat ribban. När OV kastar bort bollen får IFK ny chans, och det stod i tidningen i morse att Teitur kommer att ta det avslutet. Och som han tar det avslutet! Målvakten hade läst tidningen och är beredd på skottet, men har inte en chans att nå bollen och matchen slutar 29-25.

Kanske inte höstens bästa spel vi bjöds på ikväll, men likt lussevakorna i Idrottshallen har vi redan glömt det mesta. Vi minns bara de två sköna och viktiga poängen samt de isländska dubbelvulkanerna med nio mål var. Kul att se fler stanna kvar efter matchen för att hylla spelarna under ärevarvet! Mycket trevligare än att sitta i bilkö, och då kan man också stanna någon minut till för att lyssna på Hans Bankes intervju med Ljubomir som hålls på planen efter matchen.

Segern känns ännu skönare genom att både ettan Alingsås och tvåan Malmö i serien förlorade klart ikväll, så vi knappade in ytterligare i jakten på seriesegern. Trean Ysta IF vann dock sin match, men de tar vi på måndag istället. Och vi tar dem på fredag också, för då är det retur nere i Ysta. Den ska vi så klart se på plats, så häng med Södra Kurvan på IFKs Skånska Resa som ångar vidare.

VI ÄR IFK KRISTIANSTAD, VI ÄR SVERIGES BÄSTA LAG!

/Daniel Sirensjö