YIF-IFK 21-20 (13-10)

Semifinal 2, 1-1

Eländes, eländes. IFK gjorde en svag inledning med missad kontring och straff och Ysta kunde gå upp i ledning med 4-0 innan Markus Olsson öppnade IFKs målskytte efter 7 min. IFK jobbade NÄSTAN ikapp men 7-6 efter 18 min var 12-6 efter 24 min. IFK bet sig kvar på något magiskt vis ändå och i paus stod det ”bara” 13-10. Sista målet var en genialisk pass från Stenbäcken, som tittade åt ett helt annat håll, in till Lindskog på linjen.

Andra halvlek startar tyvärr med många bortkastade bollar av IFK och efter 36 minuter har Ysta en femmålsledning (16-11), men sedan gör de inget mål på 9 minuter och IFK kan NÄSTAN gå ikapp (17-16). Men Ysta rycker till 19-16 med 11 minuter kvar. Därefter gjorde de bara två mål på resten av matchen (men tyvärr var det sista av dem det avgörande 21-20). Med fem minuter kvar kvitterade IFK till 19-19, med fyra minuter kvar var det 20-20 och Ysta fick en utvisning. Men bägge lagens spel i numerärt underläge var under all kritik, så varför skulle det vara bättre den här gången? IFK tog aldrig chansen att ta ledningen för första gången i matchen och utvisningen blev mållös.

IFK visade styrka och kämpade sig i kapp och i slutet var det helt vidöppet vilket lag som skulle vinna. O´Sullivan träffade stolpen två gånger medan YIFs vinstmål studsade in med ett nödrop via ribban. Där var det NÄSTAN igen.

Det var ett väldigt tjat från LUGI-tränaren i TV om att IFK inte vunnit på bortaplan i slutspelet på två år, men eftersom vi är oslagbara i Arenan så kommer det att bli SM-final för IFK. Och Scandinavium kommer att färgas orange så även det blir en hemmamatch!

Det som smärtar mest med kvällens förlust är den missade möjligheten att säkra finalplatsen redan nu på lördag, men då får vi göra det i nästa match i Ysta istället.

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!