Nimt med ett ungt garde mot Nîmes Gard

Okategoriserade

IFK Kristianstad – USAM Nîmes Gard, 30-30 (13-15, 17-15)

EHF Europa League, omgång 10 (sista)
Kristianstad Arena, publik 0 (plus restauranger)
2 mars 2021

IFK redan slutspelsklara, och en vecka där även Handbollsligan ska avslutas. På besök i Arenan är USAM Nîmes Gard som vi vann mot på bortaplan. Inget motstånd som skrämmer, ingen kniv på strupen och fortfarande fullt fokus på Handbollsligan. Men andra ord kunde vi känna oss lugna innan match. Känslan är närmast den jag alltid har inför handbollsmästerskapen, dvs det viktigaste är att vi inte får någon allvarlig skada på en spelare. Ólafur står över helt för att vila handleden inför vad som komma skall med dubbla slutspel (nästa år kan det bli trippla slutspel med den återuppstartade Svenska Cupen)! Klokt att inte ta med Ólafur i matchtruppen ikväll. Han har inga mellanlägen, och kan inte gå in och spela lugnt. Spelar han, så spelar han fullt ut.

Det blir en match med många ansikten, och som svänger fram och tillbaka. IFK börjar med ett frejdigt anfallsspel, men ändå var det underläge 1-6 efter sex minuter. IFK har lägena men ärdet inte ett friläge från linjen som bränns så är det ett niometersskott i målramen. Men en dryg kvart senare är IFK i ledning 10-9. Kan vi fortsätta att göra 9-3, dvs tre mål för varje mål så kommer vi att vinna stort. Men så fungerar inte handboll och i synnerhet inte IFK. Fyra franka franska fullträffar följer (alla avgudar allitteration), 10-13. Men IFK svarar med tre raka mål och lika igen 13-13. Nytt franskt mål, och i slutminuterna träffar Adam målramen, linjekollega Jurmala tar returen men träffar ribban. Istället hinner domarna ge gästerna en straff precis på klockan och vi får 13-15 att suga på i pausen.

Den första kvarten i andra halvlek följer ett oerhört frustrerande mönster. IFK hämtar in ett tvåmålsunderläge, för att omgående släppa till ett nytt tvåmålsunderläge. Men vid 22-23 så händer det, fyra raka hemmamål. Det unga gardet har fått stort förtroende, delvis för att vila spelare till kommande matcher men främst för att de gör det med bravur! Eller vad som sägs om den här lilla ”Vill du ha senap på korven”?

26-23 med tio minuter kvar, och klart för avgång för den orangea expressen! Men stinsen tycker annorlunda för han blåser i pipan och skickar ut Adam för en horribelt dömd spark på bollen. Gästerna tackar och tar emot, och gör 7-3 och vi har nu underläge 27-30 med tre minuter kvar att spela. Nattsvart, men trion OBN (Olsson, Banke & Nyfjäll) tar fram pannlamporna och det är kvitterat med minuten kvar.

Detta kan sluta hur som helst. Fortfarande ingen katastrof med förlust, men vi vill ju gärna ha en go känsla med oss in i slutspelen. Fransmännen vill mest ingenting för de får passivitetsvarning och slutar tillställningen med den mest solklara offensiva foulen i handbollens historia, inte bara sedan starten i Danmark i slutet av 1800-talet, utan för all evig framtid. Med ryggen mot en orange mur, ger deras mittsexa en bakvänd dansk skalle (fransk skalle?) och däckar William. Tyvärr ingen tid kvar för IFK att anfall på, och domarna tycker inte ens det är lönt med ett frikast så de blåser av matchen. Oavgjort får anses vara rättvist, så vi är nöjda.

Noterbart är domarnas omtanke om Stefan Ljunglöf och hans franska matrialarekollega. Serberna la inte fingrarna emellan när någon ville känna på motståndarnas tröjkvalité, och höjde ideligen två fingrar i luften. Fyra varningar och åtta utvisningar totalt i en inte särskilt stökig match är lite i överkant.

IFK slutar trea i gruppen vilket är med beröm godkänt (eller en femma som det hette på min tid i skolans värld, stora A för er som var med på Sporthallens tid). Nu väntar åttondelsfinal mot spanska Ademar Leon. Surt som attans att inte kunna hänga med till Spanien i slutet av mars, men vi med nummer 8 får bida vår tid. Framgångarna gör ju att det blir lättare även kommande år att spela i Europa. Många odruckna pilsner och vinflaskor som står där på kylning och väntar på oss!

Innan Spanien blir det ÖHK-hallen på torsdag. Kanske inte lika exotiskt men en historisk hall för det var där Kenneth & Co. oväntat kvitterade ut elitseriebiljetten nästan på dagen för 12 år sedan (28 februari 2009). Vilken resa vi fått vara med om sedan dess!

Apropå Sporthallen så har den och Korridoren (IFKs två första hemmahallar) äntligen förärats varsin sida på Wikipedia. Klicka på respektive namn för att få en dos handbollsnostalgi för då som nu

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

 

Lämna ett svar