O Captain! My Captain!

IFK Kristianstad – HIF Karlskrona, 28-26 (16-13, 12-13)

Handbollsligan, match 24
Kristianstad Arena, publik 4 001
6 februari 2019

Mellanmatch mot ett bottenlag några dagar innan Champions League i helgen. Stickan ur matchform efter magsjukan och ett behov av att vila spelare inför CL. Kändes som att det kunde bli kanske inte den bästa hemmamatchen för säsongen och IFK. Och det var precis vad det blev. Ett trögfotat IFK med dåliga avslut framåt och alldeles för dålig hjälp bakåt för målvakten. Varje match brukar någon kliva fram, och ikväll var det Olafur, vår kapten, som tog ansvar och visade upp en isländsk vulkan i anfall, i försvar, på avbytarbänken och på utvisningsbänken. Spelade endast en halvlek, men blev ändå matchens bästa målskytt med sex mål. O Captain! My Captain! som John Keating (spelad av Robin Williams) ropade i filmen Döda Poeters sällskap.

IFK börjar med boll, men missar inspelet till linjen (vilket blev signifikant för hela matchen). Karlskrona fixar sitt inspel till linjen och tar ledningen. Det blir det enda målet i matchen de fyra första minuterna innan IFK på straff kan kvittera. Lagen följs åt till 4-4 (efter en rökare av Olafur) elva minuter in i matchen. Sedan rycker Karlskrona genom fyra raka mål till 4-8. IFK är helt under isen och gör inte ett enda mål på sju minuter, trots en straff och bra lägen. Men så blixtrar IFK till och kvitterar genom fyra raka mål på fyra minuter (Teitur bombar i krysset, Leo räddar och smörpassar Anton H på kontring två anfall i rad och Olafur bombar otagbart). Momentum för IFK som har flera chanser till ledning, men en passmiss ger kontring och ny bortaledning 8-9. IFK visar dock fortsatt fart framåt och gör mål i varje anfall (fyra gånger i rad av Olafur), men det gör tyvärr gästerna också. 13-13 efter retur ut på kanten efter räddning av Leo med två minuter kvar till pausvilan. Olafur passar Ludvig på linjen till 14-13. Leo räddar och Viktor kontrar in 15-13. Ett sista anfall för gästerna för reducering, men det skulle vara skönt med en tremålsledning. Det tycker vår kapten också, så med sekunder kvar bryter han och drar majestätiskt på kontring rakt på mål flankerad av de brandgula kantspelarna, likt ett slagskepp med jagare som yttre skärm. Jagarna är någon meter längre fram, men det är aldrig aktuellt för en pass för USS Olafur dundrar fram med siktet inställt och skjuter otagbart in 16-13. Trots en usel halvlek av IFK med endast fyra mål de första 18 minuterna har vi en tremålsledning i paus.

Tremålsledningen består tre minuter in i andra halvlek innan fem raka mål av IFK ger 22-15. Fyra minuter tornadohandboll bjuds vi på. Två stolpträffar i rad, ett karlskronamål efter straff trots en dubbelräddning av Richard, och missad IFK-straff släpper tillbaka gästerna in i matchen. 22-19 med knappa tjugo minuter kvar. IFK håller länge en fyramålsledning, men har förtvivlat svårt att stänga matchen. IFK brukar rycka sista tio minuterna genom att stänga bakåt, men nu stänger de framåt istället och avslutar matchen nästan lika dåligt som den inleddes. Fyra mål sista kvarten är inte godkänt, och det är först när Johannes sätter 28-25 i slutsekunderna som vi kan andas ut.

Visserligen vilades flera spelare inför lördagens match (Arnar spelade inte alls, Valter var bara inne på några straffar, Olafur spelade inte alls andra halvlek, Stig-Tore och Marc vilades långa perioder) men mot lag på kvalplats ska vi inte behöva vara oroliga för att sviten ska spricka.

Slutspelet (som vi ju redan är klara för) behöver vi inte vara oroliga för då är gruppspelet i Champions League slut men framför allt så är Philip tillbaka. Han är saknad!

Nåväl, ingen skada skedd och Uffes minisvit utökas till tre raka vinster, och jag är helt övertygad om att vi får se ett helt annat IFK på lördag. Men för två välbehövliga poäng där behövs all hjälp från läktarna, så vi ses väl där?

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

Kommentera