Olafur!

IFK Kristianstad – HK Malmö, 30-29 (13-15, 17-14)

Handbollsligan, match 12
Kristianstad Arena, publik 4 707
171109

Jösses Amalia, vilken match! Sviten intakt och två poäng in på kontot. Inget oväntat, men vilken rysare det helt oväntat blev! Och med facit i hand är det ingen brandgul som klagar, möjligtvis personalen på hjärtintensiven på CSK som fick skicka en taxi för att hämta upp nummerlappsautomaten från det nedlagda systembolaget på Kanalgatan.

Malmö gör matchens första mål med armen uppe för passivitetsvarning. De har ett starkt skytte från nio meter så försvaret måste alltid vara på tårna. Helge missar avslutet, men räddas av Albin som rutinerat fixar en offensiv foul för Malmö genom att ställa sig i vägen. Philip kvitterar raskt. Nytt malmömål, innan Helge tar revansch genom 2-2. Malmö missar och Philip fixar en ledning genom 3-2, och Albin sätter 4-2 efter 7 minuter. Mario sätter 5-3 i nästa anfall. IFK behåller ledningen, även om en kvittering till 6-6 är ytterst nära när Malmö kontrar mot tomt IFK-mål (Albin utvisad). Viktor är här, där och everywhere och räddar (!) Malmös skott mot tomt mål. Det måste ge honom en notering i handbollsligans målvaktsstatistik! Av bara farten sätter han sedan två raka mål till 8-5 och allt känns tryggt en kvart in i matchen. Philip sätter 9-6 och känslan på läktaren är att IFK ska bara fortsätta matchen ut med det stabila försvarsspelet. Dumt tänkt för från ingenstans gör Malmö 5-1 och vänder matchen till ledning med 10-11. Lagkapten Olafur kliver fram och med två raka mål är det återigen ledning för IFK, 12-11. Arnar sätter 13-13 med två minuter kvar och IFK har chans på kvittering 14-14 i slutsekunderna, men Albins stenhårda skott tar stolpe ut och Malmö hinner kontra in ett mål till. 13-15 i paus, och vi vet ju alla hur surt det är att släppa in mål i slutsekunderna!

Vi hinner knappt bänka oss igen innan IFK kvitterat genom mål av Albin, plockpotatis för Rickard och mål av Helge. 15-15 och matchen lever i högsta grad. Otur med studsar och returer ger återigen en tvåmålsledning för gästerna, men fyra raka IFK-mål  vänder på tillställningen från 16-18 till 20-18 med 20 minuter kvar att spela. Time out av Malmö hjälper inte för Olafur och Philip fixar en tremålsledning, 22-19. Den håller fram tills nio minuter kvar (Mario på retur från Philip till 27-24), när en olycklig utvisning och straff släpper in Malmö i matchen på nytt. Straffen sitter och i nästa anfall missar IFK en japan. Trots en man mer på plan varnas Malmö för passivt spel, men de lyckas ändå reducera till 27-26.  Albin visar landslagsklass med ett skott i krysset (till 28-26) och med fem minuter kvar skjuter Malmö högt, högt över. Upplagt för att stänga matchen, men så kul ska vi inte ha det.  Avslutet missas och istället kommer 28-27 som vad vi förr i tiden kallade för ett brev på posten (fast idag vet väl ingen under 30 vad varken ett brev eller posten är för något.) Med armen uppe på domarna drar Olafur via stolpen in 29-27 och med två minuter tar Malmö time out. Anfallet går sen knackigt för Malmö, men via ribba och andra returer får de slutligen en straff som de sätter till 29-28. Mindre än en minut kvar, och känslan är att Skönt, sviten är intakt! Den minuten förvaltas till stora delar väl av IFK som tänker bara spela av tiden. Med tjugo sekunder kvar har Tim chansen att springa igenom och gå på avslut, men väl medveten om att en miss kan ge Malmö chansen att kvittera passar han bakåt och IFK tar timeout med 18 sekunder kvar. Armen är inte uppe så IFK har all tid i världen att spela av matchen och defilera in i mål till seger nummer 53 i rad, men en bollstöld bäddar för en kvittering med åtta sekunder kvar, 29-29. Nu är alla i hallen övertygade om att segersviten sprack, och istället får göras om till en svit med obesegrade matcher (inte lika sexigt). Det sista anfallet för IFK mynnar bara ut i ett frikast. Mög, där sprack sviten! är den kollektiva känslan. Två gånger förut har sviten varit riktigt illa ute. 170208 mot Ysta IF ledde vi med två i slutminuten men ett Ystamål följt av en passmiss öppnade för en kontring och kvittering med halvminuten kvar, lyckligtvis blev gästerna avblåsta för dubbelstuds. 170406 var vi konstant illa ute mot Ricoh HK i sista seriematchen för säsongen, innan Stig Tore Moen Nilsen i näst sista sekunden flippade (!) in vinstmålet. Men nu är det ju kört, att göra mål mot en uppställd mur utan att att få passa någon är ju helt omöjligt, det händer i princip aldrig. Senaste gången i Arenan var inför pausvilan i Champions League där IFK gjorde mål på frikast. Målskytt den gången? Lagkapten Olafur! Så helt ute var ju inte vårt hopp, för det är ju just lagkapten Olafur som kliver fram. Och som han gör det, rakt igenom muren drar han in segermålet 30-29! Matchen är slut och sviten är inte bara intakt utan utökad! 53 raka hemmasegrar mot svenskt motstånd!

Olafur sögs direkt in till intervjun i TV-sändningen så han fick ta ett eget segervarv i Arenan.

Olafur

Rent krasst betyder det målet inte mycket för varken serien eller SM-slutspelet. IFK kommer att mala på och vinna serien ändå, men för att hålla hemmasviten var det oerhört vitalt. Extra skönt att det var just Dan Beutler som släppte in målet. Han var ju ensam ansvarig för IFKs enda förlust hittills i årets säsong, och han har även inför matchen försökt sätta press på domarna genom att gråta ut i pressen om att IFK alltid har hemmafördel i domsluten. Möjligt att det lyckades, men han skulle nog ha lagt lite mer tid på att öva frikast mot sig istället.

Nu närmast väntar Champions League hemma mot Wisla Plock på lördag. En helt igenom avgörande match för att IFK ska kunna ta det efterlängtade nästa steget ut i Europa och nå ett slutspel.

VI ÄLSKAR OLAFUR!

/Daniel Sirensjö

Lämna ett svar