IFK Kristianstad – Eskilstuna GUIF, 30-16 (15-8, 15-8)

Handbollsligan, match 27
Kristianstad Arena, publik 4 580
27 februari 2020

Visst är handboll som bäst med spänning in i slutsekunderna och vinst med uddamålet, men ibland är det ändå ganska skönt att kunna sitta avslappnat och bara njuta av fin handboll. Och det var just det som vi bjöds på ikväll.

Det är en jämn tillställning i drygt tio minuter. Lagen följs åt genom ledning av GUIF och kvittering av IFK fram till 4-4, men tre raka hemmamål vänder på kuttingen till 6-4. IFK jobbar bra i försvaret och GUIF får ständiga passivitetsvarningar. Efter tjugo minuter sätts Ólafur in i spel, och att han har saknat det syntes och hördes i hela Arenan. Han inleder direkt med en assist till Alfred som sätter 10-5. I slutet av halvleken efter ännu ett tekniskt fel av gästerna drar IFK på kontring på bred front, Philip driver upp bollen i mitten och på vänsterkanten springer Ólafur ivrigt och ropar högt likt knattehandboll ”Passa mig, passa mig, passa mig!”. Det blir inget mål i kontringsfasen, men väl i nästa anfallsfas och målskytten är så klart vår kapten Ólafur. IFK tar timeout med minuten kvar, för att styra upp en japan. Den här gången från höger till vänster och vi kan konstatera att Anton är bättre på att fånga bollen än att passa den. Viktor hade behövt varit en halvmeter längre för att ha en chans att nå den. Halvleken slutar med stabil ledning 15-8.

Visserligen gör gästerna första målet i andra halvleken, men det beror mest på att deras skott i täck studsar rakt i händerna på en helt fri spelare på kanten när vår kantspelare redan dragit på kontring. Philip drar in 16-9 och i anfallet efter stressar han GUIF till att kasta bollen över sidlinjen. IFK-spelarna är ystra som ett gäng kalvar som släpps ut på grönbete efter en lång vinter i stallet. Teitur fick så bråttom så han trillar och hindrar Anton från att ta ett snabbt inkast. Det gör inget tänker Teitur, för i anfallet som följer dundrar han sen in 17-9. Gästerna gör 17-10 och har sen sista chansen att få någon som helst kontakt, genom först straff och sen kontring. Straffen tar Leo med vänstran. Kontringen är en historia för sig som börjar med Teitur som prickar ribban så hårt så målställningarna i A-hallen börjar skaka av nervositet när de påminns om Lill-Munkens bössa på 70-talet. Helge fångar returen och bollen hamnar åter hos Teitur, men nu halkar han istället så GUIF kan vända spelet och gå på kontring. Philip som småjoggat hem i väntan på att Teitur showat klart sträcker upp handen och helt sonika tar bollen, och skickar den vidare till Adam som redan är uppe i anfall igen (för det kan väl inte varit att han slarvat med hemspringet?) och han kan göra sitt första mål för kvällen till 18-10. IFK fortsätter att öka på ledningen, även om det byts spelare på plan. Leo briljerar med flera dubbelräddningar. GUIF gör sitt sista mål för kvällen när Ludvig åker på en tvåa med nio minuter kvar, 24-16. Sedan är det bara IFK för hela slanten och med sex raka IFK-mål slutar även den andra halvleken 15-8.

Det är bara andra gången det hänt i Arenan (på 236 matcher) att det blivit samma resultat i båda halvlekar.* Två av målen görs av Gregor som dundrar in bollen (varav en gång på straff). Han hade dock bud på tre till (missat läge på linjen, en strafflobb som Lucau fångade in, och en prickad ribba). Det bådar gott för kommande matcher.

Förutom Gregors succéartade inhopp tar vi även med oss Teiturs nio fullträffar, att vi har tio målskyttar i IFK (flest sedan Varberg hemma i november) och den förbättrade målskillnaden (behövs i den jämna tabellen).

Och kommande matcher duggar tätt nu, redan på måndag ses vi igen för då kommer Alingsås på besök, laget som nästan bara tappar poäng på hemmaplan.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

* Den minnesgoda har säkert full koll på den enda matchen i Arenan tills idag med samma resultat i båda halvlekar, nämligen IFK Tumba 11 december 2011. 28-24 (14-12, 14-12). Christian Sandberg bästa  målskytt med 7 mål varav 1 på straff.

OBS! Varning för stark nostalgi!