RÄKNA ALDRIG UT IFK!*

Okategoriserade

Rhein-Neckar Löwen – IFK Kristianstad 30-29 (17-13, 13-16)

Champions League, omgång 4
Publik: Som Vinslövs HK (både vad gäller färg och antal)

Känslorna är all over the place som Prins Danne sa när Estrella föddes. Från eufori efter matchinledningen, till suckarnas suckar vid sexmålsunderlägena i mitten av andra halvlek, till den spännande avslutningen där IFK reducerar till 30-29 med mer än en minut kvar av matchen och en motståndare utvisad, till förtvivlan när tyskarna gjorde absolut ingenting i anfall resten av matchen och tiden rann som vann rätt ner i Rhen. Inte en tillstymmelse till att vilja spela handboll! Givetvis skulle de maximalt fått 30 sekunder innan spelet hade vänts. Det hade då gett IFK en mycket god chans till kvittering i spel sju mot fem. Man är grymt stolt efter upphämtningen som IFK gör men tvärförbannad för det antiklimax som allting slutade i.

IFK började bra och hade tvåmålsledning kvarten in i första halvlek innan hemmalaget vände (utvisningar på IFK och slarv i kubik) 8-9 till 11-9. Med 1.30 kvar av halvleken hade Tim ett jätteläge till 14-15 men missar och istället slutar halvleken 17-13 efter mål i sista sekunden av EDR. (Jag hade lite problem med sändningen och kom in lagom för att se det sista retliga målet, så följde via Twitter och Kristianstadsbladet livereferat).

Jag fick även se den kärvänliga omklappningen i pausen från tränaren i RNL av Tollbring som kanske spelar i typ just Rhein-Neckar Löwen nästa år. Man behöver inte vara indian för att se tecknen i skyn.

Gunnar fixar straff i andra halvlekens första anfall som Jerry dundrar in, 17-14. Mario sätter 19-16 från linjen och IFK känns som på gång in i matchen, men RNL gör flera frustrerande tursamma mål (ändrar riktning i täcket, retur rakt ut till linjespelaren, retur längs kortsidan till linjen och mål och utvisning). IFK lyckas ändå bita sig kvar på något magiskt sätt och är stundtals bara tre mål ifrån med bud på två fram tills dess att Olafur passar Gunnar på linjen till 23-20 med 41 minuter spelade av matchen. Men då börjar IFK köra en ny anfallsvariant som tydligen gick ut på att passa bollen och sen springa in på linjen och gömma sig vilket ganska logiskt medförde att sista gubben inte hade någon att passa till. Vet inte riktigt vad det gick ut på men antar att det var förknippat med en bot till lagkassan om man stod där med Svarte Petter. Tyskarna tröttnade på att ha det trångt på linjen i försvaret så de gick istället över till utgrupperat försvar. På sju minuter gör RNL 4-1 och det står därmed 27-21 med bara 12 minuter kvar att spela. Minuten senare var det fortsatt sexmålsunderläge, 28-22, för IFK som tar timeout. Ni som hänger på Twitter såg att många misströstade, men RÄKNA ALDRIG UT IFK!* Simic stänger mer eller mindre holken och räddar makalöst rena frilägen och skrämmer den stackars straffskytten till att kasta bollen utanför målet. På fem minuter har IFK hämtat in till 28-26. Bägge lagen börjar nu köra 7 mot 6 och det är uppenbart att det var IFK som var bäst på detta. Enda plumpen var skottet i blocket av IFK med fem minuter kvar. Det gjorde att RNL kunde kasta in sitt 30:de (och skulle det visa sig sista och vinnande) mål i tom bur till 30-26 och återigen såg det mörkt ut. Men RÄKNA ALDRIG UT IFK!* Med drygt en minut kvar i spel 7 mot 5 gör Lagergren 30-29 och RNL är i gungning. För i vanlig handboll med vanliga domare och vanliga regler får ett lag bara anfalla i max en halvminut i sådana lägen. Men nu var det tydligen inte så för RNL gjorde absolut INGENTING sista minuten och IFK fick aldrig sin rättmätiga och ack så välförtjänta chans till kvittering. Domarskandal och ni som hänger på Twitter kunde inte undvika upprördheten hos såväl IFK-supportrar och nationella och internationella kommentatorer.

Ilskan börjar nu sakta övergå till stolthet, vi gav aldrig upp och kämpade till det bittra slutet. De sista 11 minuterna vann IFK med 7-2!

RÄKNA ALDRIG UT IFK!*

/Daniel Sirensjö

*såvida du inte är EHF-domare

 

Lämna ett svar