Route 66

Okategoriserade

IFK Kristianstad – Studenterna, 31-23 (11-6, 11-6, 4-4, 5-7)

SM-semifinal 3 (2-1)
Kristianstad Arena, 5 221
27 april 2018

Route 66 är en klassisk väg i USA. En lika klassisk väg i lokala mått mätt är E 66 som vägen mellan Krischansta och Lunn hette en gång i tiden innan nya nummer på europavägarna minskade det vägnumret till en tredjedel, E 22. Denna väg används flitigt i semifinalserien mellan just Krischansta och Lunn, och 66 är numera även antalet raka hemmasegrar mot svenskt motstånd.

Knapp förlust senast nere i Lunn, vilket fått både nr 8 och resten av laget till att käka taggtråd inför hemmamatchen ikväll. Vilket tryck! Både på läktarna och på planen! (En av fotograferna berättade att han fick gå och hämta öronproppar för att kunna jobba nere vid planen.) Bäst i Norden och nytt publikrekord i Arenan!  Visserligen en bubkahöjning med 3 personer mer än i semifinalen mot Ysta förra året, men det är svårt att klämma in fler när biljetterna är slutsålda. Sen får ju gärna sponsorerna använda sina biljetter också, för det är tråkigt att se tomma stolar på de bästa platserna.

Av tradition får bortalaget välja inspringslåt, en fin gest av IFK. Lika fin gest av LUGI som väljer Levels som en hyllning till Avicii, som ju så tragiskt och alldeles för tidigt gick bort för en vecka sedan. Jag tog aldrig chansen att se honom live, så mitt bästa Avicii-minne är Levels. Inför förlängningen i match nr 2 (första hemmamatchen) 22 april 2012 i den klassiska semifinalserien mot GUIF spelades just Levels på full volym i en kokande Arena. Mäktigt! IFK vann sedan förlängning med ett mål, och gick sedermera till vår första final på evigheters evigheter.

Stig-Tore är het och skjuter första skottet, tyvärr i fel läge och studs över. LUGI får vad som visar sig bli deras största chans att vara i ledning i kväll, men Leo tar friläget från linjen. Helge öppnar målproduktionen. Leo räddar på nytt, men retur till LUGI som efter en stunds bollkastande fram och tillbaka får passivitetsvarning. Den varningen återkallas när Mario får en varning, men kommer strax tillbaka på nytt och LUGI kommer inte ens till avslut innan de blåses av för passivt spel. Olafur orkar inte köra ett tre minutersanfall som LUGI gjorde utan han dunkar in 2-0 direkt. Han drar även in 3-1. Leo räddar på nytt. IFK tar ett dåligt kantläge och Olafur åker ut två minuter när han visar LUGI att här ska de inte komma och komma, helt i Johan Jepsons lagkaptensanda. Det är LUGI stora chans i matchen att åtminstone kvittera i målprotokollet, men den tar de inte. Helge trycker in 4-2 och Mario 5-3. En utvisning på LUGI nio minuter in i matchen vinkar iväg IFK-tåget från perrongen. Kvar står LUGI och ser två mål i eget tomt mål. Först Viktor, och sedan Leo. Leo limmar bollen, tar något steg framåt och lägger sedan bollen kliniskt utan studs exakt mitt i det tomma målet.  LUGI tar timeout efter 12 minuter, men till ingen nytta för dem. Sex minuter senare tar de en ny timeout efter att IFK fullständigt stängt tillställningen. Räddningar av Leo och det dunkas in bollar i parti och minut. Viktor på kontring stenhårt i krysset, och Olafur och Stig-Tore dunkar på de också. (VAR ÄR BOLLRADARN!). Efter matchen förklarar Axnér att här gav han upp kvällens match och började fokusera på nästa match i Lund på söndag. Efter en kvart och 11-6 på tavlan byter LUGI målvakt från Cavar till Jensen. IFK går nu runt på stora delar av truppen, och frågan är om IFK ska göra 20 mål på en halvlek. Det gör de och går nu för en tiomålsledning i paus. Philip bränner ett läge för det på kontring, men på en ny kontring minuten senare kan Johannes efter pass från Gunnar studsa upp 22-12 i nättaket! Den sista kvarten i halvleken slutar, precis som den första, 11-6.

I paus är den stora diskussionen om IFK ska göra 40 mål eller mer, något av en drömgräns att spränga i handboll. Men handboll är en motivationssport och omedvetet går spelarna ner i tempo och koncentration. Detta bevisas bland annat av de fyra i rad missade kontringslägena i andra halvlek, att jämföra med beslutsamheten på kontringarna i första halvlek. Likaså är det klokt att spara på krafterna till bortamatchen på söndag.  Vinst där så kan IFK lägga all fokus på finalen den 10 maj. IFK gör faktiskt bara nio mål i andra halvlek och matchen slutar 31-23. Men där finns bevisligen både en och två växlar till om det hade behövts.

Efter matchen var det utdelning av priset till Albin Lagergren som bästa spelare under säsongen, och ett läge för kristianstadpubliken att tacka av en spelare som redan blivit en legendar i klubben. En av de bästa genom tiderna i klubben och som gjort en fantastiskt utveckling, och dessutom en bärande spelare i landslaget. Den fina stunden gjorde tre vinröda på läktaren allt för att förstöra. De bankade frenetiskt på sina trummor, trots att de blev ombedda att sluta av en brandgul åskådare som ville höra vad som sas. Pinsamt värre! Vi är stolta över vår sport och lyfter gärna fram den som en gentlemannasport, och då bör man skippa sådant beteende. Och innan man lägger energi på höras på läktaren EFTER en match på bortaplan är slut, kanske man ska lägga lite mer energi på att höras på hemmaplan UNDER en match. Fast de passar väl på här där det inte finns någon bibliotekarie som kan säga Schhh!.

Nu stänger vi den här semifinalen, så alla till Lunn på söndag för att visa att de kan ha sin karneval, för det är ändå vi som är HANDBOLLSSTADEN NUMMER ETT!

/Daniel Sirensjö

 

 

Lämna ett svar