RIK-IFK, 150216, 31-29 (18-14)

Det är omöjligt att känna bitterhet efter att IFK åkt på sin första förlust sedan danskarna höll skansen i Skepparslöv. Det enda som hindrar mig från att tatuera in supersviten på 20 raka VINSTER är min fru.

Matchen började med att lagen följdes åt till 7-7. Många missade anfall åt båda hållen, men gjorde något lag mål så kvitterades detta omgående i följande anfall. Därefter ryckte RIK åt sig en tre-fyramåls ledning som emellanåt var nere i bara ett måls ledning. Det var flera gånger som IFKs målvakter hade fingrarna på bollen men ändå slank den in. I paus står det 18-14, ett underläge vi sett IFK så många gånger förr vända på den här säsongen.

Andra halvlek startar IFK på sämsta möjliga sätt. Det tog 7 minuter innan de gjorde första målet, och då vid läget 22-14! IFK skänkte bort alldeles för många bollar, minst fem lades rätt i händerna på någon vit spelare. Nu börjar dock inhämtningen vi alla satt och väntade på, men den kunde/borde skett snabbare då IFK fortsatte med många misstag. Leo gjorde en dubbelräddning, men 20 sekunder senare skänker IFK bort bollen på nytt.

Flera gånger känns det avgjort, men IFK lyckas ändå behålla chansen att komma igen, bland annat med hjälp av två straffräddningar av Dahl! Men felpassen till Charlie Sjöstrand vid ställningen 30-26 med 3 minuter var nådastöten. Stark av IFK att ändå få ner till förlusten till endast två mål. Med lite bättre flyt, lite mer kyla i avsluten, och om Björnsen hade haft en liten bättre dag på jobbet så hade det inte varit omöjligt med ännu en vinst. Men IFK har haft stolpe in i många matcher under året, någon gång blir det även stolpe ut.

Skönt att se att IFKarna med Jepson i spetsen ändå kämpade hela vägen och inte lät det rinna iväg.

Urladdningen mot LUGI i fredags satt säkerligen också kvar, både fysiskt och mentalt.

Bästa IFKare på plan var givetvis Charlie Sjöstrand (en gång IFKare, alltid IFKare!)

Snyggast var Stenbäckens blindpass rakt bakåt över huvudet till Pettersson i slutminuten.

Nu väntar nio dagars vila fram till Ysta borta, där vi har en revansch att inkassera. Men framförallt är det nu läge att fokusera på att bärga seriesegern, och stundande slutspel. Det delas inte ut några medaljer i februari eller mars. Det kommer säkert fler förluster i serien, men hellre där än i slutspelet.

#jagärorange

/Daniel Sirensjö