Hej alla brandgula!

På söndag är det dags, tredje finalen på fyra år! Det känns som lagmässigt har IFK aldrig ställt ett bättre lag på planen än man har gjort under denna säsong, i alla fall inte på väldigt många år. Vi har varit med om många tunga år. Vi har varit med om ett vunnet silver, vi har varit med om ett förlorat guld. Nu är det dags att tillsammans bärga hem guldet till Kristianstad!

Det har varit en fantastiskt snabb och imponerande utveckling för vårt IFK under de senaste 6-7 säsongerna. Det över 10 år långa uppehållet från elithandboll var inte lätt för Kristianstad som handbollsstad. För oss som varit med under hela bergochdalbanan så känns det här fantastiskt.

Vägen tillbaks sedan 1997 har inte varit enkel, och det är lätt att glömma hur snabbt det gått. Vi har många att tacka för resan tillbaks. Inför varje final vi gått till de senaste säsongerna kan jag inte låta bli att tänka på Kenneth Andersson, och alla andra som varit med och tagit oss tillbaks till toppen både sportsligt och publikmässigt.
Man får inte heller glömma alla spelare som varit med under den långa period som man kämpade sig tillbaks till toppen. Man får heller inte glömma att det är staden/supportrarna som är laget, det är vi som är IFK.

För att citera en av mina stora förebilder inom idrotten, Sir Bobby Robson:

What is a club in any case? Not the buildings or the directors or the people who are paid to represent it. It’s not the television contracts, get-out clauses, marketing departments or executive boxes. It’s the noise, the passion, the feeling of belonging, the pride in your city. It’s a small boy clambering up stadium steps for the very first time, gripping his father’s hand, gawping at that hallowed stretch of turf beneath him and, without being able to do a thing about it, falling in love.

Att vara supporter är som alla vet inte bara att vara med när det går bra. Det är att alltid vara med och stå upp för sitt lag. Vi i Södra Kurvan är en blandning av gamla och nya supportrar. Men vi har alla en sak gemensamt, vi står alltid upp för vårt lag. När vi nu går in i ännu en final ska vi inte hymla om hur mycket just vi på läktaren betyder. Nu möter vi ett Alingsås som även har en hel del supportrar som kommer göra sitt för att deras lag ska vinna.

Så detta är en uppmaning till varenda brandgul supporter där ute, när matchen drar igång på söndag. Ge allt! Visa laget att vi ger allt för att ta hem guldet. Det är mycket snack om klappor, tutor. Men det viktigaste är att vi strävar åt samma håll. Även om vi i Södra Kurvan inte är allt för förtjusta i varken klappor eller tutor kommer det finnas gott om dom på söndag. Det är helt okej, men tänk på att när vår sång ska höras, då är det bäst att släppa klappor/tutor och sjunga med för full hals. Våra ramsor finns här på vår hemsida. Så in och lär er, skriv ut, öva på bussar, tåg, i era bilar!

Det är glädjande att se att så många verkar ha tagit till sig att ordna med egna flaggor och annat till söndag. För på söndag ska vi färga Scandinavium brandgult. Som vi sagt flera gånger nu, ta med era halsdukar, ta med allt brandgult ni har så gör vi detta till en oförglömlig upplevelse. På söndag hoppas jag att hela det brandgula hav som är på plats hänger med så gott man kan för att skapa en magisk stämning och hjälpa fram laget på alla sätt man kan.

Som vi skrev på vår facebook igår så kommer vi ses på John Scotts på Avenyn för att värma upp under söndagen. Vi kommer vara på plats i Göteborg från 12-tiden och efter vi packat in allt tifo så kommer vi dra oss till avenyn. Det kommer vara fullt med brandgula överallt så vi hoppas alla kan samla ihop sig och tillsammans gå mot finalen! Tiden för avgång är inte helt bestämd än med håll ögonen öppna så går vi ut med det på facebook/twitter.

Som man säger tredje gången gillt. Det är dags nu, det är vår tur. Det är vi som ska fira på söndag!

/André Sjöberg, Södra Kurvan