Jag har haft en olustig känsla sedan nyår för den här matchen. Malmö borta är seriens jobbigaste match. Betongen i Baltiskan innehåller inte radon, men än värre IFK-kryptonit. IFK har alltid haft svårt i den källaren, och likaså brukar det alltid vara motigt efter EM/VM-uppehållet. Medan övriga lag får en månads försäsong mitt i serien tappar IFK fem (!) spelare till olika landslag. Inte optimalt. Sen är det märkligt att vi nu mött Malmö tre gånger den här säsongen när vi ännu inte har mött varken GUIF eller Sävehof. Innan det sker ska vi dessutom fortsätta vår skånska resa med två matcher till med lag vi redan mött. Bara i handboll. Känslan blev inte bättre av att upptäcka att höstens spelare Adam saknas på uppvärmningen. Tydligen sjuk.

Arrangemanget i Baltiskan är alltid lika märkligt. Spelarpresentationen sker INNAN (!?) IFK-truppen kommit in. Sen blir det sång av Malmös ”one man show” om ”Tillsammans”. Är det ordföranden, hejaklacksledaren, introsångaren och huvudsponsorn som avses då? Allt kryddat med en speaker som tar i så det händer en olycka i södra Thailand varje gång. Dessutom envisas de med att sätta en reklamskylt på (!) läktaren framför Södra Kurvan. Och den får vi absolut inte dölja. En funktionär är avdelad bara till att vakta den. Att sen inte hela skylten syns eftersom det är en stolsrad framför spelar tydligen ingen roll.

I matchen kommer IFK inledningsvis i underläge, men hämtar i kapp till 2-2 med chans till ledning. Tyvärr sätter tekniska fel stopp på det och vi får underläge 5-2 (som hämtas in igen). Tyvärr fortsätter de tekniska felen och 6-6 blir 9-6. Det hämtas återigen in och vid 11-10 är Malmö skakat. De kommer ingenstans och får passivitetsvarning och försvarsbjässen Simon jobbar frenetiskt och går ut och stoppar malmöspelaren. Som tack för det åker han ut, och momentumet försvinner. Extra bittert när Simon fått det till att lossna även framåt och ersatt Teitur som inte hade dagen idag. Underläge i paus med tre mål 14-11.

Matchens jobspost är när IFK stressar Malmö till tekniskt fel, och är på väg att anfalla för reducering till 15-14, men en felpass vänder spelet och det blir straff till Malmö. Richard räddar men på returen åker Ludvig ut och det blir en ny straff för Malmö. Suck. Malmö sätter straffen och har en stund senare en kontring för femmålsledning 20-15, men Richard räddar. IFK visar hjärta och ett jävla anamma anförda av Kapten Ólafur som tvärförbannad får tag i bollen och utan att sikta in sig drar den rakt i det tomma malmömålet. Vi får 21-20 och anfall för kvittering. Men så kommer de där rackarns tekniska felen igen, och Malmö kan kontra in några enkla mål. Tiden är sen för knapp för en ny återkomst i matchen.

IFK gör ingen höjdarmatch, men den levde ändå in i slutminuterna. Tyvärr var det några tekniska fel för mycket, och vi hade heller ingen tur med returerna och studsarna ikväll.

Det hade behövts lite mer tid för att spela samman laget, men redan på lördag är det ny match. Den här gången i Ystad (igen). Häng med IFK och Södra Kurvan så tar vi nya tag på vägen till SM-guldet i vår. Trots allt har vi bara tappat ett poäng mer än Alingsås och Malmö.

Framåt Kristianstad!

/Daniel Sirensjö