VI SKA TILL MALMÖ! (så klart)

Okategoriserade

IFK Kristianstad – IK Sävehof 31-27 (16-13, 15-14)

SM-semifinal 3:3

Publik: 5 134

Då var det klappat och klart! Fjärde SM-finalen på fem år väntar söndagen 22:a maj i Malmö Arena! IFK fortsatte i slutspelet med samma överlägsna spel som i serien. 6-0 i matcher. Endast två förluster (med uddamålet) ifrån vad jänkarna kallar Den perfekta säsongen, vinst i 36 av 38 matcher! Men allt det är nu historia för allt avgörs i en enda match, finalen i Malmö. Förlust och allt är förgäves, vinst och IFK skriver historia och tar nästa stora steg. På väg mot en segersvit över flera år samt nytt spel i handbollens verkliga finrum, Champions League.

Uppladdningen och marschen till Arenan var magnifik. Det fick Jamali till att vara helt lyrisk i SVT. Det publiktrycket finns normalt bara i Champions League-finalen. Vi får hoppas att han nu blir inspirerad till att bomba oss dit via finalen i Malmö, så att han stannar kvar i Kristianstad.

Matchen då? Jo vars, det blev ungefär som väntat. IFK rycker i vanlig ordning, men har svårt i sedvanlig ordning att stänga matcher tidigt. Sävehof klamrar sig kvar i matchen och först med några minuter kvar kan alla 5 100 IFK-supportra andas ut och skandera Vi ska till Malmö!.

Sävehof tog ledningen efter 23 sekunder med matchens första mål. Totalt under matchen var de i ledning cirka 10 sekunder för omgående kvitterar Bjönsen. Anfallet efter varnas Sävehof för passivt spel och med ett skott i täck vänder spelet och Pettersson trycker in 2-1. Det kvitteras på straff, och det var sista gången som gästerna hade oavgjort. Jamali visade att han vill till Champions League via Malmö och dunkar in 3-2. Lagergren gör 4-2 på kontring och Jamali bombar på nytt, 5-3 efter 5 minuter. Lagergren går på eget genombrott och sätter 6-4 och fixar sen straff som Tollbring flippar in till 7-4. Simic räddar på nytt och Lagergran kontrar in 8-4. Time out Sävehof efter 9 minuter, men det hjälpte inte alls. De skjuter i täck med domararmen uppe för passivt spel. Olafur gör sitt patenterade stående jämfotahopp rakt upp och dunkar in en femmålsledning, 9-4, redan efter 10 minuter. Två flippstraffar av Tollbring och ett dunderskott av Jamali kryddat med sturmerfoul av Sävehof och kontring av Tollbring ger 13-6 efter 18 minuter. Nu har det orangea tåget fått upp farten och ångar på raka spåret till Malmö. Men då händer det som gav Sävehof en extrakula i flipperspelet och nytt hopp om en skräll. Pettersson halkar under samma kontring, utan att bollen var i närheten. Allt fokus var på Tollbring som satte målet på högerkanten så ingen såg riktig vad som hände. Med även Lindskog fotskadad får Cosmo spela mittsexa resten av matchen. Han gör det bra, men han har inte samma kilon som firma Pettersson/Lindskog och kan enklare hållas koll på av försvaret, vilket då direkt gör att de kan gå ut mer på IFKs skytte. Sjumålsledningen håller till minut 23, straff av Tollbring (flipp så klart) till 15-8. Men sen vinner Sävehof återstoden av halvleken med 5-1, Björnsen missade kantläget i slutsekunden och därmed var ställningen i paus bara 16-13.

Jamali tackar nu för det fantastiska publikstödet och bombar upp IFK till en sexmålsledning (21-15) sju minuter in i halvleken. Några slarviga avslut och en utvisning på Olafur ger fyra raka sävehofmål på tre minuter. Leo räddar två gånger när Sävehof hade chansen till bara ett måls underläge, men två jamalimål och en lagergrenkontring ger publiken lite hälsosammare puls, 24-20 med sexton minuter kvar. Cosmo sätter 25-22, Leo räddar men Sävehof bryter kontringen och gör 25-23. Med armen uppe på domaren prickar Jamali stolpen i matchminut 49. Sävehof får två straffar i rad och kan gå mot en nervpåfrestande kvittering, men närmre än två mål ifrån kommer de inte för Leo tar både straffarna (ja, alla straffar som inte går i mål är en målvaktsräddning, fråga Claes Hellgren). Istället drygar IFK ut ledningen och när Inge fintar upp hela Sävehof inklusive bänken för att hälsa på Kamikaze (deras tillresta klack) och dunkar säkert in 30-25 med tre minuter kvar är det klart! VI SKA TILL MALMÖ! Matchen spelas av och slutar 31-27.

Publiken gav stående ovationer i slutminuterna.

Kul med en ordentlig bortaklack, tyvärr kom det först i årets sista hemmamatch.

Efter matchen tackades spelarna som lämnar klubben efter säsongen av med varsin tavla och blomsterbukett. Största jublet fick så klart trotjänaren som varit med sedan division 1, Johan ”El Loco” Jepson! Södra Kurvans pris för bästa spelare, med 40 % av rösterna, delades ut till Air Tollbring. Trevligt att Sävehofspelarna stannade kvar på planen under tiden, innan de avslutningsvis tackade av sina tillresta supportrar.

Innan matchen hade jag förmånen att äta i stjärnrestaurangen. Det är inte dyrt och jag uppmanar alla att någon gång lägga några hundralappar på detta. Ta med er respektive, kompisgänget, arbetskamrater eller kunder och upplev ytterligare en dimensionen under en IFK-match. Det är fantastiskt att få uppleva detta. Något som inte fanns på kartan i gamla Idrottshallen.

Nu laddar vi för en orange invasion av Malmö om två veckor, söndagen 22:a maj 17:45 är det avkast. Så vi har hela dagen på oss att låta Malmö känna på hur det är att vara den orangea staden!

VI GÅR FÖR GULD!

/Daniel Sirensjö

Lämna ett svar