Handbollsfiesta i Kristianstad Arena, 170724
Publik: 1 381
Kristianstad Handboll – Team Esbjerg, 20-25 (10-14, 10-11)
IFK Kristianstad – SG Flensburg Handewitt, 21-26 (5-15, 16-11)
Sanden avborstad och insläppta i värmen, dags för Handbollsfiesta som avrundning på Åhus Beachhandboll. Ett trevligt dubbelarrangemang av stadens två elitklubbar i handboll och Åhus Beachhandboll. Spel på halvplan á la Drott, då andra sidan är upptagen av nattklubben Martin och Martin. Tur att den inte var igång ikväll, för då hade de kommit in till vår sida och klagat på ljudnivån, och särskilt på domarnas pipa i första matchen. Vill du ha en sådan kan du gå in på tinnitus.nu och köpa två för en hundring.
Kristianstad Handboll – Team Esbjerg, 20-25 (10-14, 10-11)
Första matchen för den nya tränaren Ulf Schefvert i KHK, och spel mot danska Team Esbjerg. Danskarna tog kommandot i matchen direkt och släppte aldrig taktpinnen. Kristianstad stod upp bra, men kunde aldrig komma i kapp. 10-14 i paus där Team Esbjerg stegade igenom och gjorde mål i sista sekunden. Det var lite oklart om slutsignalen hördes, så den kördes på nytt några gånger (sådär var 10:e sekund i 10 minuter).
Chansen fanns att hyfsa till slutsiffrorna till en hedersam tremålsförlust, men ett målvaktsutkast i slutsekunderna på fötterna gav istället Team Esbjerg matchens sista mål och matchen slutade 20-25. Den stora skillnaden mellan lagen var tempot. Danskorna hade mer fart på fötterna och skapade luckor i Kristianstadförsvaret, luckor som de effektivt utnyttjade. Kristianstad lyckades sällan gör samma sak, utan fick kämpa betydligt mer för sina mål. Det mest minnesvärda från matchen är alla missade straffar, åt båda hållen. Ofta missades målet helt och hållet! Spännande att se hur Ulf Schefvert kommer att utveckla spelet framöver. Målsättningen är SM-semifinal, och det känns inte omöjligt.
IFK Kristianstad – SG Flensburg Handewitt, 21-26 (5-15, 16-11)
Två nyförvärv att spana in, Richard Kappelin och Helge Freiman. Och så Lasse Olsson, vår gamla IFK-bombare från 90-talet, på bänken. Gunnar Stein, Emil och Arnar saknades.
Första halvleken är inget att skriva hem till mamma om (särskilt inte när hon dessutom var på plats och såg eländet med egna ögon). Hade nattklubben varit igång hade vi alla kvistat över dit. Fast då hade vi i och för sig missat matchens stora behållning, Richard Kappelin! Vilka räddningar han presenterade! I alla möjliga och omöjliga lägen. På kontringar, kantlägen, mittsexlägen och bombande utifrån. Detta utan några yviga gester, utan han läste hela tiden skytten och när skottet kom så var han rätt placerad. Kommer att bli en fröjd att följa framöver. Det enda han har att jobba på är gesterna efteråt. Vi är ju bortskämda med Leos mage och Simics charader. Men framåt var det katastrof. Fem (5!) mål på en halvlek är inte godkänt på något vis, även om Mattias Andersson stod där och visade varför han är en av världens bästa målvakter. Om det berodde på att Johannes och Stig Tore bytte positioner, så Johannes drog i gång växlarna som högernia medan Stig Tore väntade på kanten låter jag vara osagt.
Andra halvlek var betydligt bättre. Nu vågade IFK smälla på tyskarna i försvaret. De tål det (för det mesta) och publiken kräver det. Det ska kosta att sticka in näsan i den brandgula väggen. Domarna var inte lika imponerade utan började plocka utvisningar till höger och vänster, mestadels till höger från publikens synvinkel, dvs på IFK-spelare. Till allas stora förvåning blåste de dessutom i en situation av spelet. Ingen såg vad som hände och spänningen var stor på läktaren, var det bara frikast eller hade de hittat en ny utvisning? Vaktmästarna i Arenan får ett tungt arbete i morgon med att ställa alla klockorna, för samtliga stannade när ena domaren halar upp det röda kortet och visar det för Philip!? I en träningsmatch!? Kom igen, vad var detta? Dessutom var det fullständigt katastrofalt att domarna inte pekade ut vilken tysk vi skulle bua ut resten av matchen. Vi såg ju inte vad som hände (eller inte hände). Några buade på Gottfridsson resten av matchen, och de gissade nog rätt för efter matchen stod Philip och Gottfridsson och pratade om vad som hände.
Leo visade att vi kommer fortsatt att ha Handbollsigans bästa målvaktspar. Många kvalificerade räddningar. Och framåt var det mumma igen, Lasse Olsson måste ha berättat hur det gick till på hans tid och därmed inspirerat våra niometersskyttar. Stig Tore, Olafur och Inge bombade friskt! Det gillar vi. Som närmast i målprotokollet var det fyra mål med chans på tre mål. Men med tanke på första halvlek så får vi anse en femmålsförlust var godkänt. Vi kommer även att minnas Antons kyla på vänsterkanten med två raka mål. Första målet (15-23) studsar han hårt och snävt i golvet rätt upp i nättaket. Nästa anfall när målvakten försöker täcka allt nertill lobbar Anton istället iskallt in 16-23. Vi såg även en skymt av tornadohandbollen, särskilt när Leo stod, men tyskarna var oerhört duktiga i hemspringet och bröt passningarna.
Nu har vi fått vår handbollsabstinens något botad. Inspringet ger alltid gåshud, och den glädjen kan man leva på länge.
Glöm inte årsmötet för Södra Kurvan 26/7 kl 18.30 på Kippers, dvs nu på onsdag.
FRAMÅT KRISTIANSTAD!
/Daniel Sirensjö
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.