IFK Kristianstad – Alingsås HK, 22-24 (8-10, 14-14)

Kvartsfinal 1
Kristianstad Arena, publik 4 718
26 april 2019

Serielunken och kvartsfinalserien avklarad (med en plump i protokollet genom två hemmaförluster). Det är nu allvaret börjar. Fem matcher mot trippla finalmotståndaren Alingsås HK. Ett Alingsås som sedan dess likt IFK brandskattats på duktiga spelare, och som inte nått till samma höjder i slutspelet. De har blandat högt och lågt och klarade sig med ett nödrop genom kvartsfinalserien mot Ystads IF med segermålet i sista sekunden i femte och avgörande matchen.

Arrangemanget och publiken gör vad som förväntas och lite till. Idag fanns bar och festligheter på arenatorget innan match och publiken svarade upp. Nu är det upp till laget och tränarstaben att svara upp. Handboll har det märkliga systemet att de bästa lagen får välja motståndare. Det gynnar inte de bättre lagen, för det spekuleras alltid varför aktuella val görs. De icke valda lagen kan slå sig för bröstet och hävda att ingen vågar välja dem. Det valda laget får gratis tändvätska och ska bevisa att de minsann inte är det sämsta laget. Finns det någon annan sport än handboll som man väljer motståndare? IFK behöver egentligen inte välja av någon annan anledning än att få kortare bussresa, för kommer vi bara upp i högstanivå så är vi bäst i Sverige.

Det börjar bra, IFK har ett grymt försvarsspel där gästerna knappt kommer till avslut och efter fem minuter är det ledning med 3-1. Men sen händer något med spelet. Missade avslut och en intappad boll ger fyra raka alingsåsmål och underläge 3-5. IFKs anfallspel går helt i stå mot ett mycket rörligt försvar, och det är mer enskilda prestationer som ger mål än lagspelet. Inte ens i spel sex mot fyra kommer vi till bra läge. I slutsekunder har IFK en chans att reducera med spel sex mot fem, men ingen vill ta avslutet och tiden rinner ut. 8-10 i paus. Försvarsspelet sitter där det ska, men framåt är det historiskt dåligt. Aldrig i Elitserien, Kvalserien, Handbollsligan eller i slutspel har IFK bara gjort åtta mål i första halvlek mot svenskt motstånd i hemmaborgen Kristianstad Arena. Det har bara hänt en gång, i EHF-cupen mot Eskilstuna GUIF hösten 2012 då det var underläge med 8-15!

Andra halvlek rivstartar IFK med tre raka mål till ledning 11-10, innan Alingsås gör sitt första mål, eller gör de verkligen det? Richard gör vad som ser ut som en räddning nere vid stolpen men domaren dömer mål. IFK håller en ettmålsledning upp till 14-13, med flera bud på flermålsledning. Hade en sådan kommit hade vi nog fått se ett hemmaryck, men istället vänder matchen på nytt. Alingsås har chans på fyramålsledning 16-20 med åtta minuter kvar, men prickar utsida stolpe. Istället två raka IFK-mål till 18-19 med fem minuter kvar. Hopper lever när Alingsås varnas för passivt spel, men den armen åker ner igen när Viktor får en utvisning. Sista lilla hoppet försvinner med två minuter kvar när Alingsås gör 19-22 i samma moment som får Olafur utvisad resten av matchen. Matchen slutar 22-24.

Nu vinner Alingsås helt rättvist, på ett bättre försvar.

Det enda lilla positiva är att trots en uselt genomförd match blir förlusten endast två mål, och med lite bättre avslut (typ åtminstone träffa målet) samt stolpe in för Valters straff så var inte segern omöjlig att nå. Men det beprövade segerreceptet med att trötta ut gästerna med hjälp av en bred trupp används tyvärr inte. Ett byte av kanterna efter en kvart och några minuters vila mellan varven för skyttarna skadar inte. Det är ingen dålig bänk vi håller, och spelarna där hade kunnat gått rakt in i gästernas förstauppställning.

Vi har för fjärde gången nu förlorat två raka hemmamatcher mot svenskt motstånd. Historiskt dåligt för att vara IFK med andra ord. Tre hemmaförluster i rad har vi inte sett i Arenan. Apropå historiskt, hur gick det i EHF-cupen mot GUIF med underläge 8-15 i paus? Jo, även den matchen slutar 24-22, men till IFK som vänder tillställningen genom att vinna andra halvlek med 16-7!

Nu håller vi helg, men spelarna får nog gnugga lite mer anfallsspel för på onsdag är det match nummer två uppe i Alingsås, en match vi bara ska vinna för

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Det börjar dra ihop sig som man säger! Vi är i den roligaste och mest spännande tiden på hela säsongen. Våra killar har kämpat hårt tillsammans hela säsongen och nu är det dags att visa att vi är starkast när det gäller som mest.

Det börjar även dra ihop sig för oss att utse säsongens bästa spelare, där makten ligger hos er supportrar. Förra året gick priset till Albin Lagergren.

Oftast så utser vi i styrelsen ett gäng spelare som ni har att välja på, men i år låter vi alla rösta på precis den ni själva vill. Röstningen pågår till 2/5, 12.00 och priset kommer delas ut under semifinal 3.

Må bästa man vinna!

 Loading ...

/Södra Kurvans styrelse!

Nu känns det äntligen som att slutspelspulsen ökar rejält och vi inleder Semifinalerna med en efterlängtad Fredagsmatch! Missa inte uppladdningen som vi drar igång för alla orange kl 15 på Pub Bånken för att sen fortsätta på Arenan med bl.a uteservering, trubadurer och Uppsnack med Zoran Roganovic.

Onsdag 1/5 kl 15.00 spelas Semifinal 2 på Estrad Arena. Självklart vill vi vara på plats och stötta vårt älskade IFK Kristianstad! Bussen går från Krstd Arena kl 9.30 med matstopp Björkäng. Vi ger er reducerat pris för resa och biljett:  250kr. Anmälan sker senast 29/4 kl 12.00 på info@sodrakurvan.se

Medlemskap i Södra Kurvan krävs.

Betalning sker på:
Swisch: 123 346 78 42
Bankgiro: 176-9843

Häng med!

Det Är Vi Som Är IFK!!!

Eva Rothman Englesson/Södra Kurvan

Redbergslids IK – IFK Kristianstad, 22-25 (7-12, 15-13)

Kvartsfinal 4
Scandinavium, publik 1 502
18 april 2019

Inget slutspel utan en långresa, och vad passar väl bättre än att ta en tur på Skärtorsdan till Göteborg. Tyvärr inget legendariskt stopp den här gången i Laholm för korv och öl, utan vi startade istället med påskbuffé och en pilsner i Arenan.

Två bussar brandgula supportrar (Södra Kurvans buss sponsrades av spelarna, Tack!) nådde Scandinavium en knapp timme innan avkast. På plats anslöt ett antal till som kört upp själva, så vi var några hundra på plats. Lagom tid för lite uppsjungning och gemensam marsch till baren. Att de rev Lisebergshallen, utan att ens ha ett beslut klubbat för en ny hall, är ju ren och skär idioti. Men en liten guldkant på det molnet är ju att i Scandinavium har de en bar. Det är inte många handbollsarenor som kan ståta med det. Tur att vi kom på besök, för det var inte mycket vitt i baren.

Avkast, och IFK tar kommandot direkt. Försvaret är av hårdaste göingegranit och hemmalaget har oerhört svårt att komma till lägen. Och när de väl gör det står Richard ”Väggen” Kappelin i vägen. Långt in i slutet av andra halvlek har RIK bara mäktat med fyra mål. De har å andra sidan också en bra målvakt, Thulin, som håller kvar dem i matchen. Utan honom hade vi nosat på det klassiska halvtidsresultatet 18-6 från finalen 2016 i Malmö Arena. Ni vet den där med landslagsspelare på varje position, bl.a. Simic och Jamali. IFK glider ifrån sakta och säkert och det är bud på dubbelt upp i halvlek, 6-12. Men #klockgate sätter in när klockan sista minuten övergår till att räkna upp från noll med tiondelar! Var det någon som sa ishockey? Det lyckas sekretariatet sätta stopp för, men de lyckas inte få igång klockan igen, och de berättar heller inte hur mycket som återstår så varken spelare eller publik vet hur många sekunder som återstår. Redbergslids lyckas i kalabaliken dra in ett rövarskott från långt håll och halvleken slutar 7-12. En hyfsat stabil ledning ändå.

Andra halvlek visar inga som helst tecken på att Redbergslid hittat någon nyckel för att låsa upp matchen. De försöker med detta förbaskade spel sju mot sex, men även det löser IFK galant. Som mest är ledningen åtta mål, 12-20 med tolv minuter kvar att spela, tack vare en frilägesräddning av Kappelin och som sen sätter 12-19 i tom bur (istället för 13-18). Det var först de sista tio minuterna som det blev nervöst, kanske inte för spelarna på plan, men för oss på läktaren (det fanns bara en läktare och den dominerade vi).

Vi minns ju allt för väl den förra matchen då vi hade hundra chanser att stänga matchen, både under ordinarie tid och under förlängningarna, för att kvittera ut semifinalplatsen. Med tio minuter kvar räddar Kappelin ett nytt friläge, men domarna hittar en straff och utvisning på Arnar, så vi får 14-20 och en man mindre i två minuter. En IFKare bjuds på en karuselltur värdig Liseberg men ingen åtgärd av domarna. Istället passivitetsvarning, och då vet ni ju vad som händer. Stig-Tore dunkar in 14-21. Domarna tyckte det var synd att alla blev blåsta på en utvisning, så den tar de på Ju-Ju-Jurmala istället och IFK får spela med två man mindre på plan. RIK vill gärna ha ett minne från slutspelet så de sliter i anfall (!) av tröjan från Viktor. Det blev dock ingen visning av magrutorna á la Leo eftersom han fick behålla undertröjan på. Ett första litet matchavgörande moment står IFKs bästa målskytt ikväll (6 mål) Emil Hansson för när han snor bollen och på egen hand kontrar in 15-22 med åtta minuter kvar. I anfallet efter tar IFK bollen på nytt, men domaren blåser av spelet och skäller ut Arnar och hytter med näven mot honom! Där var han arg. Två raka hemmamål ger 17-22 med sex minuter kvar. Kappelin räddar och IFK kontrar mot tomt mål, men döms för offensiv foul. Upprört i hallen både på läktaren och på bänken: Sekretariatet vill ju gärna göra ett ställningstagande och ska varna Ljubo, men får svårt att bli hörda. Det krävs en hård insats med dubbla visselpipor för att domarna ska höra dem. Ledningen är fyra, fem mål de sista fem minuterna, och spiken i kistan slår Marc in efter att satt 20-25 på egen retur med två minuter kvar. Redbergslid kan snygga till siffrorna till 22-25, men så jämnt var det inte i matchen. Det är lätt att säga nu när pulsen sjunkit till normal nivå, men segerdansen var aldrig i fara.

Den åttonde raka semifinalen är säkrad, och där får vi välja mellan IK Sävehof (som skickade HK Lödde Plåt på sommaruppehåll) och segraren i kvartsfinalen mellan Alingsås HK och Ysta IF. Ysta som hade chansen att ta sig till semifinal men vek ner sig fullständigt på hemmaplan. Nu blir det en femte och avgörande match i Alingsås på Annandag påsk, och därefter gör IFK valet. Mitt tips är att det blir vinnaren Alingsås – Ysta, och det blir Alingsås. I den andra semifinalen blir det då IFK Skövde – IK Sävehof. I final vill vi sedan se kamratmötet Kristianstad – Skövde. Men det tar vi då, nu är det fullt fokus på semifinalen!

Lite måste jag gnälla. Det är OK att bua och ropa ”Gå och sätt dig!” och liknande vid utvisningar. Men jag gillar inte ”Ut med packet!”. Såna tillmälen hör inte hemma i handbollen, och inte i andra sporter heller för den delen. Vi är större än så, och störst av allt är kärleken för

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

(Läser ni detta i bussen på väg hem så glöm inte: IFK, Bälte på!)

Almtuna IS – Kristianstad IK, 1-2 ef (0-1, 1-0, 0-0, 0-1)

Kvalserien till Allsvenskan, omgång 10
Gränbyhallen, Uppsala
14 april 2019

Äntligen! KIK lyckades i dag gå upp i Hockeyallsvenskan, efter alla dessa hedersamma försök där de flertalet gånger stupat på mållinjen i jakten på en plats i hockeyns finrum. Det är inte lätt att ta sig uppåt i seriesystemet när inga lag trillar ut direkt, utan alltid får både en och två livlinor för att hålla sig kvar. Säsongen började med en lång transportsträcka i division 1 under hösten fram till Allettan södra och vidare till playoff i tre steg för att nå det stora målet, kvalserien. Ett nålsöga där de fyra bästa lagen från division 1 och två allsvenska lag gör upp om två platser till Allsvenskan. Ganska omgående utkristalliserade sig det till att handla om tre lag, Almtuna och Vita Hästen från Allsvenskan samt Kristianstad. Kristianstad var underdogen som fixade ett guldläge genom en sen vändning och vinst i Norrköping mot Vita Hästen. Två hemmamatcher väntade mot avsågade Hudiksvall och Tranås, 6 poäng där hade med stor sannolikhet fixat den allsvenska biljetten redan innan den sista matchen, borta mot kvalseriens (så långt) bästa lag, Almtuna. Den chansen missades med blott två poäng på två matcher, och inför sista omgången var förutsättningen glasklar. Det lag som vinner matchen (vid fulltid eller efter förlängningen eller straffar) spelar i Allsvenskan nästa år. Med facit i hand klagar vi inte på att vi fick den säsongsavslutningen!

KIK tar ledningen i första perioden, och är klart bäst på isen. Andra perioden dominerar man fullständigt, men tar inte tillvara på chanserna som arbetas fram. Istället kan Almtuna jobba sig in i matchen och kvitterar också till 1-1. Tredje perioden är återigen Kristanstad det bästa laget, men ju mer klockan gick ju mer avvaktande blev båda lagen, väl medvetna om att ett baklängesmål skulle bli blytungt.

Matchen går till förlängning, med spel 3 mot 3 vilket borde gynnat Almtuna mer vana som de är vid ett högre tempo. Men återigen är det KIK som dominerar och virvlar framåt. Med mindre än en minut från ett olidligt spännande straffavgörande satsar KIK allt framåt och med 41 sekunder styrs pucken in i Almtunamålet, precis framför den tillresta Kristianstadklacken, och den historiska allsvenska platsen är säkrad. Ren och skär idrottsglädje!

Och i denna glädje får vi inte glömma att samtidigt så skapas det även sorg, en tung dag för Almtuna som degraderas efter 16 säsonger i Allsvenskan. Det värmer att se Kristianstads lagkapten Fredrik Hansson trösta Almtunas målvakt.

Bild från Sportbladet (Aftonbladet).

Detta är stort och ger eko i idrottssverige. Kristianstad har verkligen etablerat sig som en idrottsstad. Enda smolket i den bägaren är Kristianstad HK som också spelar i Allsvenskan nästa år, men de hör ju hemma i SHE och vi hoppas de tar sig upp igen redan nästa år.

Ett inte så litet orosmoln är ju såklart ekonomin för Kristianstad IK, men vi hoppas det går vägen. Det är ett mycket ekonomiskt stort steg att ta, visserligen ger TV-avtal klubben flera miljoner kronor, men det räcker inte. Truppen blir dyrare och bortaresorna längre. Men det ordnar sig förhoppningsvis. Sponsorerna blir säkerligen fler, och publiken kommer att öka. Upptagningsområdet blir större när storlagen kommer på besök. Vad sägs om klassiska lag som AIK, Modo, Timrå, Södertälje, Björklöven men även Karlskrona HK, Västerås, Tingsryd m.fl. Vilka matcher vi har att se framemot! Lite mer kittlande än att än en gång ställas mot Hanhals, Tyringe och Helsingborg.

Nu verkar hockeyn släppa på arenakraven, så kommunen behöver inte bygga en helt ny islada över sommaren. Lite upprustning får nog ske och ingen plats finns ju för jumbotron men en stor skärm vid kortsidan utan läktare skulle ju vara på sin plats. Men på sikt behövs såklart en ny ishall, särskilt med tanke på att vi bara har en enda isyta i kommunen. Jämför med Kristianstad Arena som har fyra fullstora inomhushallar. Lite kul att domaren ikväll ändrade sig angående en utvisning efter att sett reprisen på jumbotronen. Hade matchen gått i Kristianstad Ishall så hade det inte skett (eftersom vi inte har en jumbotron).

Hockeyn i stan kan gå till sommarvila med gott samvete och fokusera på vad som komma skall. Handbollens slutspel tar nu fart och fotbollen har startat sin säsong. KDFF inledde strålande med en femetta idag och spelar final i Svenska cupen 1 maj. Idrotten skapar glädje, ger barn och ungdomar gemenskap och fysiska aktiviter och lyfter hela stan!

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

Torsdag 18/4 är det dags för kvartsfinal 4 i Scandinavium för vårt älskade IFK!

Spelarna vill självklart ha oss på plats och vi är väldigt glada för att de bjuder oss på bussresan!

Bussen avgår kl 12.30 från Kristianstads Arena. Biljett kostar 140kr.

50 platser på bussen och först till kvarn gäller. Anmälan sker till info@sodrakurvan.se senast 17/4.

Betalning sker som vanligt på

Swisch: 123 346 78 42

Bankgiro: 176-9843

Denna resan kör vi inget matstopp upp på, men vi erbjuder en härlig påskbuffé inklusive 1 öl för 100kr i Arenarestaurangen kl 11.30. Ingen bokning krävs för maten.

Häng med!

Vi älskar IFK!

Eva Rothman Englesson/Södra Kurvan 

IFK Kristianstad – Redbergslids IK, 37-38 (15-14, 11-12, 3-2, 2-3, 1-4, 5-3)

Kvartsfinal 3
Kristianstad Arena, 4 869
4 april 2019

Kvällens behållning är Ola Lindgren med först ett uppsnack inför matchen och sen en mäktig hyllning i paus med stående ovationer vid avtackningen från IFK och från Södra Kurvan där han numera är hedersmedlem.

Och självklart avrundat med en handavgjutning till Legendernas allé som fjärde man och förste tränare efter Johan Jepson och Bo ”Tjommen” Ahlberg 2016 samt Ingvar ”Issa” Ehlo-Svensson 2017. Tack för allt, Ola!

Handavgjutning för Legendernas allé

Vad gäller själva matchen kan man skriva hur mycket som helst, men det orkar jag inte. Vi kan konstatera att IFK har hur många lägen som helst att avgöra matchen. Ledning med tre i slutet av första halvlek, men ändå bara ett måls ledning i paus. I inledningen av andra halvlek får RIK två utvisningar i rad. Ett gyllene tillfälle för IFK att rycka, men förlorar istället dessa fyra minuter med 2-1. RIK leder med två med mindre än tio minuter kvar, men IFK kommer i kapp och förbi. Med två minuter kvar leder IFK med 26-25 och har tre lägen att göra matchvinnande mål nummer 27. Läge för kontring mot tomt mål, men passen kommer aldrig, genombrott med minuten kvar men miss, och framför allt straff med några sekunder kvar. Mål och semifinalplatsen är klar, men den missas (totalt fyra missade straffar av sex möjliga).

I förlängningen startar IFK i ett rasande tempo och gör tre raka mål på två minuter. Nu tror vi alla att detta går vägen, men istället för 30-26 sitter skottet rakt i bröstet på målvakten. Kontring på det som Leo var på men bolluslingen smiter in till 29-27. Istället för pausvila i förlängningen med 30-27 sitter avslutet i ribban och RIK kan reducera ytterligare till 29-28 i slutsekunderna. Med två minuter kvar sitter 31-30 stenhårt i krysset från IFK. RIK tappar bollen men en dykande IFK:are får inte tag på den. IFKs boll där hade antagligen räckt för vinst. Fortsatt anfall för RIK. Leo gör en svettig dubbelräddning, men bollen studsar ut till inkast för RIK som sen kan kvittera, 31-31. De har även ett anfall i slutsekunderna för vinst men gör en offensiv foul, men det är för få sekunder kvar för att IFK ska hinna göra ett mål till.

I nästa förlängning är det RIK som startar med tre raka mål till 31-34 och i slutsekunderna innan paus sätter de 32-35 på straff. Tremålsunderläget består till två minuter återstår, innan upphämtningen påbörjas från IFK och det är försent. IFKs mål till 37-38 kommer med bara tio sekunder kvar och de kunde RIK enkelt trolla bort. Det enda positiva med det är att  vi slipper shoot out. Jag har visserligen aldrig sett en shoot out, men den ensamma stackars hjärtstartaren i Arenan hade inte haft batterikapacitet så det hade räckt till alla som behövt det.

Förlusten är tjålig på flera plan. Ola på besök var värd att få se en vinst, en vinst hade medfört att semifinalen hade varit klar men nu ska vi istället vänta i TVÅ VECKOR på att kunna ta revansch. Hockeyn som vi så gärna vill ta upp kampen med vad gäller publikt och medialt kör varannan dag slutspelet igenom. Men inte handbollen, nu är det landslagsuppehåll. Att det kommer i slutspelet får vi acceptera, men det borde ha gått att ordna så att det inte blir en halv månads paus i en pågående matchserie. Nu hinner intresset svalna för utomstående. Bara i handboll! Men framförallt är det både tjåligt och dåligt att en än gång förlora på hemmaplan. Arenan är vår borg, här ska bara IFK dansa i segerring. Allt annat är fullständigt oacceptabelt!

Men vi får i ilskan inte glömma bort att vi är mitt i ett olyckligt tränarbyte. I den bästa av världar hade Ola varit kvar och avslutat med SM-guld nummer fem på raken, och Ljubo hade i lugn och ro kunnat bygga för nästa säsong. Det är inte lätt att kastas in i ett lag så här sent på säsongen, och med en tredje tränare som fick kliva in i skarven som uppstod. Men nu är det som det är, så det är bara att gilla läget.

Inte nu, men sen, blir det ett orangefärgat lämmeltåg till Göteborg den sjuttonde eller artonde april. Den här kvartsfinalen ska inte gå till fem matcher. Nu blir det finslipning på anfall, straffar och att möta sju mot sex-spel.

FRAMÅT KRISTIANSTAD

/Daniel Sirensjö