IFK Kristianstad – Eskilstuna GUIF, 30-16 (15-8, 15-8)

Handbollsligan, match 27
Kristianstad Arena, publik 4 580
27 februari 2020

Visst är handboll som bäst med spänning in i slutsekunderna och vinst med uddamålet, men ibland är det ändå ganska skönt att kunna sitta avslappnat och bara njuta av fin handboll. Och det var just det som vi bjöds på ikväll.

Det är en jämn tillställning i drygt tio minuter. Lagen följs åt genom ledning av GUIF och kvittering av IFK fram till 4-4, men tre raka hemmamål vänder på kuttingen till 6-4. IFK jobbar bra i försvaret och GUIF får ständiga passivitetsvarningar. Efter tjugo minuter sätts Ólafur in i spel, och att han har saknat det syntes och hördes i hela Arenan. Han inleder direkt med en assist till Alfred som sätter 10-5. I slutet av halvleken efter ännu ett tekniskt fel av gästerna drar IFK på kontring på bred front, Philip driver upp bollen i mitten och på vänsterkanten springer Ólafur ivrigt och ropar högt likt knattehandboll ”Passa mig, passa mig, passa mig!”. Det blir inget mål i kontringsfasen, men väl i nästa anfallsfas och målskytten är så klart vår kapten Ólafur. IFK tar timeout med minuten kvar, för att styra upp en japan. Den här gången från höger till vänster och vi kan konstatera att Anton är bättre på att fånga bollen än att passa den. Viktor hade behövt varit en halvmeter längre för att ha en chans att nå den. Halvleken slutar med stabil ledning 15-8.

Visserligen gör gästerna första målet i andra halvleken, men det beror mest på att deras skott i täck studsar rakt i händerna på en helt fri spelare på kanten när vår kantspelare redan dragit på kontring. Philip drar in 16-9 och i anfallet efter stressar han GUIF till att kasta bollen över sidlinjen. IFK-spelarna är ystra som ett gäng kalvar som släpps ut på grönbete efter en lång vinter i stallet. Teitur fick så bråttom så han trillar och hindrar Anton från att ta ett snabbt inkast. Det gör inget tänker Teitur, för i anfallet som följer dundrar han sen in 17-9. Gästerna gör 17-10 och har sen sista chansen att få någon som helst kontakt, genom först straff och sen kontring. Straffen tar Leo med vänstran. Kontringen är en historia för sig som börjar med Teitur som prickar ribban så hårt så målställningarna i A-hallen börjar skaka av nervositet när de påminns om Lill-Munkens bössa på 70-talet. Helge fångar returen och bollen hamnar åter hos Teitur, men nu halkar han istället så GUIF kan vända spelet och gå på kontring. Philip som småjoggat hem i väntan på att Teitur showat klart sträcker upp handen och helt sonika tar bollen, och skickar den vidare till Adam som redan är uppe i anfall igen (för det kan väl inte varit att han slarvat med hemspringet?) och han kan göra sitt första mål för kvällen till 18-10. IFK fortsätter att öka på ledningen, även om det byts spelare på plan. Leo briljerar med flera dubbelräddningar. GUIF gör sitt sista mål för kvällen när Ludvig åker på en tvåa med nio minuter kvar, 24-16. Sedan är det bara IFK för hela slanten och med sex raka IFK-mål slutar även den andra halvleken 15-8.

Det är bara andra gången det hänt i Arenan (på 236 matcher) att det blivit samma resultat i båda halvlekar.* Två av målen görs av Gregor som dundrar in bollen (varav en gång på straff). Han hade dock bud på tre till (missat läge på linjen, en strafflobb som Lucau fångade in, och en prickad ribba). Det bådar gott för kommande matcher.

Förutom Gregors succéartade inhopp tar vi även med oss Teiturs nio fullträffar, att vi har tio målskyttar i IFK (flest sedan Varberg hemma i november) och den förbättrade målskillnaden (behövs i den jämna tabellen).

Och kommande matcher duggar tätt nu, redan på måndag ses vi igen för då kommer Alingsås på besök, laget som nästan bara tappar poäng på hemmaplan.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

* Den minnesgoda har säkert full koll på den enda matchen i Arenan tills idag med samma resultat i båda halvlekar, nämligen IFK Tumba 11 december 2011. 28-24 (14-12, 14-12). Christian Sandberg bästa  målskytt med 7 mål varav 1 på straff.

OBS! Varning för stark nostalgi!

IFK Kristianstad – Redbergslids IK, 29-27 (14-11, 15-16)

Handbollsligan, match 25
Kristianstad Arena, publik 4 293
19 februari 2020

Slutspurt i Handbollsligan och nu gäller det att skaffa momentum, självförtroende och hemmaplansfördel i stundande slutspel. Det är tajt och varje poäng är oerhört viktig. Malmö var nära att springa på pumpen mot LUGI igår vilket hade satt IFK åter i förarsätet, men nu ligger vi fortsatt en poäng bakom dem (om vi tar vår hängmatch) och två poäng bakom Alingsås. Alingsås har vi hemma och en vinst där ger samma poängläge. Dock har IFK ca 25 måls sämre målskillnad än både Malmö och Alingsås. Man kan räkna fram och baklänges på tabellen tills döddagar men det mynnar trots allt ut i en sak, varje poäng är viktig!

Det börjar bra med en tvåmålsledning, innan det går grus i maskineriet (bara Leo som gillar sånt fast kanske inte just i kväll). RIK tar en tremålsledning, 5-8, hastigt och lustigt som sedan IFK omgående kvitterar igen lika hastigt och lustigt, 8-8. Lustigt är kanske fel ord för det är inget lustspel som något av lagen bjuder säsongens näst största publik i Arenan på. Det mest spännande de första 20 minuterna är om funktionärerna ska få ner bollen som fastnade i nätet högt över Södra Kurvan.

Faktum är att de fick aldrig ner den, utan det var målvakten i RIK som i slutet av halvtidsvilan med ett välriktat skott pricksköt ner bollen, till stora applåder.

Sista tio minuterna av halvleken lossnar det och med tornadohandboll vänder IFK på matchen och går till halvtidsvila med 14-11. RIK kommer helt av sig och slarvar bort bollen i parti minut. Richard spelar mycket bra i första halvlek med många mina räddningar, bland annat en i slutsekunderna med handen på ett friläge som gör att Teitur kan kontra och han duttar inte utan dundrar in bollen i mål så Markoolio hade gråtit glädjetårar.

Andra halvlek börjar med ett mål av Adam, hans första för kvällen efter alla brända lägen i första, men då döms det istället bort för övertramp. Istället kan RIK sätta 14-12 och sedan fortsätta krympa avståndet. IFK stretar emot men efter tio minuter kommer så kvitteringen 18-18 efter en passmiss av IFK med tomt mål. Lagen turas sen om att ha en uddamålsledning innan RIK med åtta minuter kopplar ett litet grepp med en tvåmålsledning 23-25. Men så äntligen ler handbollsguden mot oss igen och straffar RIK brutalt för deras erbarmligt tråkiga sju mot sex-spel. På mindre än två minuter sätter IFK tre mål i tom bur! Tack! Det är det bästa sättet att få ett lag sluta att förstöra handbollen. 27-25 gör Teitur på ren urkraft med ett jämfotahopp, efter räddning av Leo som kommit in istället för Richard. IFK fortsätter att göra mål i sina anfall och kan därmed hålla undan. Sista spelminuten inleds med IFK i anfall ledning 29-27. Domarna ger omgående passivitetsvarning och stoppar klockan reptilsnabbt vid varje avblåsning. Är det inte märkligt att tidigare i matchen kan det rinna iväg en minut i samband med en straff, men i slutet ska sekunderna jagas? IFK prickar stolpen tre gånger om i samma anfall. Mål hade definitivt stängt matchen, men å andra sidan gör en ramträff att passivitetsvarningen försvinner eftersom det räknas som ett nytt anfall. Fast armen kommer upp lika snabbt igen, och med en halvminut kvar kan RIK gå till anfall. Men helt plötsligt stoppar domarna inte tiden vid spelavbrotten så den halvminuten försvinner snabbare än en öl på en bussresa med Södra Kurvan.

Det finns många faktorer som spelar in i den här matchens utfall. En av de största faktorerna till att RIK hänger kvar ända in i slutminuten är de fem straffarna (mål på varje straff) som domarna så frikostigt ger dem. Surt när Philips eminenta och helt korrekta försvarsspel resulterar i tre feldömda straffar.

Täck innanför av Henningsson….
Gratis åkband på Liseberg till domaren… pic.twitter.com/zg0xDqmQLV

— ??️‍♀️Guldsme⚒️ (@Guldsme) February 19, 2020

En stor faktor till att IFK vänder på matchen stavas Adam som totalt gör åtta mål, alla i andra halvlek!

Två poäng in på kontot, och näst på tur står ett besök på lördag i Partille Arena hos de regerande svenska mästarna IK Sävehof.  Det blir det första mötet mot dem den här serien, och det när det återstår mindre än en månad av serien!? #baraihandboll Den matchen får ni följa på plats, på CMore, Text-TV, livescore eller bäst ni vill. Det blir i alla fall ingen blogg då jag är i Kungl. Hufvudstaden för lite kulturupplevelse.

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Eskilstuna GUIF – IFK Kristianstad, 21-29 (9-15, 12-14)

Handbollsligan, match 24
Stig Tore  Arena, publik 1 040
14 februari 2020

I en tid långt långt borta var matcherna mot GUIF det närmaste vi på jorden kom kampen mellan rymdimperiet och rebellalliansen, där man slets mellan hopp och förtvivlan. Ibland vann rymdimperiet, men rebellerna bidade sin tid och kom tillbaka. Numera är det (tyvärr) oftast en behaglig resa mot två poäng. Vi hoppas rymdimperiet kan få tillbaka lite av sin forna glans så vi får nya klassiska kamper att se fram emot. Kanske den dagen Darth Zachrisson återvänder hem igen till Eskilstuna? 😉

I stället får vi glädjas åt annat, nämligen två spelare i det unga gardet som tog för sig idag när chansen gavs.

Hugo Svensson gjorde visserligen sin sextonde match i IFKs A-lag, men bara den tredje där han fick speltid. Idag gjorde han inte bara sitt första A-lagsmål, utan även det andra. Två mål på två avslut, 100 %.

Albin Selin gjorde debut i A-laget, och fick även han speltid. Snacka om att ta chansen när han fick den. Fyra avslut, fyra mål, 100 %! Med lite tur kunde det blivit två till. Han blev avblåst precis i avslutet (för IFK hade förbrukat sina sex passningar i passivt spel) samt snodde bollen i försvar men fick inte rätt på bollen i kontringen.

Om ni kan er Liftarens Guide till Galaxen har ni redan listat ut vad rubriken syftar till. Svaret på den frågan är 42, vilket också är Albins tröjnummer.

Vi ses på onsdag i Arenan, då de vita Eleganterna Redbergslids IK kommer på besök.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

HK Varberg – IFK Kristianstad, 25-33 (14-17, 11-16)

Handbollsligan, match 23
Arena Daniel Lindgren, publik 888
11 februari 2020

Match för tredje gången den här säsongen mot HK Varberg. En (förhoppningsvis) skön resa mot två poäng och nya tag i seriens slutstrid. Extra skönt nu när Kapten Ólafur saknas.

Känslan är att ikväll är vi vår största fiende. Gör vi bara det vi ska, och håller normal standard utan överdrivet många tekniska fel kan inte Varberg hota oss. Det börjar bra, men IFK bjuder ändå med Varberg i matchen. Det är lika fram till 4-4, innan rycket kommer. Fyra raka mål på fyra minuter ger 4-8. En fyramålsledning som i princip består halvleken ut. Ett missat kantläge i slutsekunderna hindrade fyramålsledningen i paus. Fast det skulle varit straff i momentet innan när en försvarare står en meter in i målgården, precis framför näsan på domaren, och hindrar Philip i skott ögonblicket. IFK:arna blev så förvånade över utebliven straff att de gav bollen till hemmalaget som kontrade förgäves mot Leo ”Väggen” Larsson.

Andra halvleken ser ut som den första i tio minuter, dvs med IFK-ledning med tre eller fyra mål, men femman kommer inte. En utvisning och två tekniska fel för IFK bjuder sedan in Varberg som på mindre än två minuter går från 17-21 till 20-21. Timeout IFK, och en enminuts snabblektion från Ljubomir om konsten att spela handboll följer. Spelarna får betyget ”A”, ”5”,  ”MVG” eller vad sjutton det högsta betyget heter nu för tiden. Följande sexton minuter vinner IFK med 12-5, och nu har även det yngre gardet fått lite speltid. Ett avslag på tempot, fullt förståeligt, ger Varberg chans att snygga till siffrorna till 25-33.

Det mest minnesvärda från avslutningen är det röda kortet på Adam som inte ens rör motståndaren, och då kan det inte vara särskilt solklart. Istället är det Teitur som är den skyldiga. Domaren har exakt samma position som när han inte såg straffen i första halvlek. Och med två meters lucka i sidled på Teitur och Adam kan han omöjligt blivit skymd av någon av dem. Tur i oturen för stunden att säsongens bästa spelare i IFK inte har ett rött kort sedan tidigare och blir därmed inte avstängd, men det gör ju å andra sidan att får han ett rött kort till i någon kommande match blir han avstängd en match.

Härligt att se Helge tillbaka i spel igen, visserligen inga mål men flera målgivande passningar till övriga positioner. Matchens behållning är Alfreds snabba fötter, både på snabba avkast och på kontringar.

Vem drog in den? Ja, ikväll var det inte Daniel Lindgren, även om han försökte med ett skott bakom ryggen.

Tre gånger har nu IFK fått möta Daniel Lindgren med vänner, och vinstmarginalerna i respektive match är 8, 8 och 8. Vilket även avspeglar sig i dagens publiksiffra 888. Åtta är ett lyckotal i Kina och Japan och står för tur, välgång och ekonomisk framgång. Det stämmer ju bra in på IFK där nummer 8 sedan arenainvigningen är tillängad publiken, och IFK har en miljon skäl till just tur, välgång och och ekonomisk framgång. Vissa kanske istället associerar till Direktör Knegoffs sekreterare Ulla-Bella, men det får stå för dem isåfall.

Den välgången tar vi med oss till nästa bortamatch nu på fredag där nästa lag som kämpar för sin existens i Handbollsligan väntar, Godtemplarna från Eskilstuna.

Vi noterar att Alingsås inte tappade ett poäng, utan stal ett poäng ikväll mot Sävehof. Vinner IFK sina två hängmatcher är vi ett poäng bakom Malmö och två bakom Alingsås (som vi har kvar att möta hemma) så seriesegern är inte körd på långa vägar.

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

IFK Kristianstad – HF LUGI HF, 22-21 (12-8, 10-13)

IFKs SkånskaResa, etapp 10 och slutstation
Kristianstad Arena, publik 4 196
5 februari 2020

9 år, 3 månader och 19  dagar, och 234 hemmamatcher, sedan arenainvigningen passerade vi ikväll IFK Kristianstads miljonte åskådare. Det var Ingvar Lovén som blev en på miljonen. Totalt har vi varit 1 000 394 vilket ger ett publiksnitt på 4 275! Vilken resa vi fått varit med. Det är bara att konstatera att Kristianstad kommun förändrade svensk handboll med beslutet om att bygga Kristianstad Arena. Utan den hade vi inte haft den tätpositionen vi har idag. Det hade heller inte blivit handbolls-VM, eller slutspel i Champions League (topp-14 i Europa). Och tack alla som slutit upp bakom klubben och spelarna i både med- och motgång. Under Arenans tid har det mest varit medgång, men ibland har även IFK det kämpigt och då finns vi alla där. Tack! Och grattis Ingvar som var matchens åskådare nummer 3 802 och därmed blev överraskad med konfetti, blommor, Krutis och en tröja med nummer 1 000 000!

Ett tungt avbräck redan innan match med Teitur avstängd efter sitt andra röda kort i förra matchen. Ett ännu större avbräck när vi ser att Ólafur saknas på uppvärmningen, problem med sin vad. Men man ska aldrig fokusera på de spelare som saknas, man ska fokusera på de spelare man har!

En liten föraning om vad som väntar får vi i matchinledningen. IFK börjar med boll, men varnas för passivitet och avslutet missas. LUGI får också passivitetsvarning och vi tänker förnöjt att de var ännu sämre än IFK för de kom inte ens till avslut. Håll min vattenflaska, tänker IFK och gör precis exakt samma sak i anfallet efter. Först i matchens fjärde anfall får vi se ett mål, och det står LUGI för. Philip replikerar omgående med ett snabbt avkast och ett skott upp i krysset. Efter det ansträngande målskyttet behöver bägge lagen pusta ut en stund innan Anton ger IFK ledningen, 2-1. Sakta men säkert, anförda av en storspelande Leo ökas ledningen på och vi har en kvart in i matchen 7-2. Med lite vassare avslut hade det varit åtminstone 10-2. Nu både hoppas och tror vi på en lugn och behaglig (skånsk) resa in i mål och två lika goa som välbehövliga poäng. Men icke. På Ebbas, Lill-Munkens, TPs och Tjommens tid var devisen ”Kan du passa, skjut!” och ”Först över mittlinjen avslutar!”. Ikväll var det ”Kan du skjuta, passa!”. IFK tog också upp den gamla klassikern från  knattehandbollsträningarna där man ibland kör med att alla måste ha rört bollen innan avslut. Det som räddar den stora ledningen är LUGIs alla tekniska fel och Leos storspel mellan stolparna. Ledning 12-8 i paus efter en (såklart) räddning av Leo i slutsekunderna.

Matcherna mot LUGIs juniorer brukar innebära full fart på dem i första halvlek, innan IFK rycker i andra halvlek när juniorerna börjar tröttna. I kväll är det precis tvärt om och i andra halvlek är det full fart på LUGI, och ibland lyckades de till med springa förbi Birkefeldt och det är det få som har lyckats med. Han fäller ut bommarna och rör sig grymt smidigt och följsamt och fångar in anfallarna. Ibland tycker domarna att han fångar in dem lite för våldsamt och då får han vila två minuter. LUGI börjar bra i andra halvlek och krymper underläget till bara två mål, 12-10, innan IFK rycker på nytt till 16-11. Men sen går hjärtstartaren varm på läktaren. Fem (!?) raka LUGI-mål ger kvitterat 16-16. Då är det dags för Helge att göra en bejublad entré. Härligt att ha honom i spel efter sitt långa skadeuppehåll. Simon (fyra mål ikväll) trycker in 17-16. Viktor kontrar in 18-16 och Anton snor bollen på egen hand och fixar på en kontring straff och utvisning. Straffen sätter han själv säkert utan fint till 19-16 med kvarten kvar. Lite lägre puls på läktaren nu. LUGI reducerar visserligen till 19-17 men Alfred krigar in (med vänstern) 20-17 på ett snabbt avkast. LUGI gör en offensiv foul och IFK kan kontra mot ett tomt mål. Helge är dock gentil och gör en snygg pass till en helt ren Adam på linjen. Han blev så paff så han missar avslutet. 21-17 där hade varit tungt för LUGI. De tar time out och fixar sedan tre raka mål och vi har likaläge igen, 20-20. Mål för IFK är nu mycket viktigt, släpper vi upp gästerna i ledning kan det bli svårt att vända på steken igen. Passivitetsvarningen kommer och då kliver han fram och bombar in bollen otagbart nere i målvaktens högra hörn, härligt Simon! Leo räddar och Anton gästspelar på linjen och vi har 22-20. Nu börjar juniorerna till slut att tröttna, de missar målet helt och hållet. 23-20 där hade fått dem i brygga. Simon tappar dock bollen men bryter och fångar bollen för att kasta den i tomt mål, men en tillskyndande hjälpsam IFKare stjälper hela lasset och målet döms bort för övertramp. Leo räddar igen. Ny miss framåt och ny räddning av Leo. Petersen dras i tröjan så han snurrar ett varv i luften, men belönas endast av domarna med ett ”res dig upp”. För inte så länge sedan hade vi alla på läktaren sagt det samma, men ikväll är han orange för första gången i Arenan. Med tre mål och flera assist får han klart godkänt med den premiären. Ny räddning Leo, men LUGI får straff och vi har 22-21 med en och en halv minut kvar. Nervöst så det förslår nu. Simon tappar bollen på eget ben och LUGI får en sista chans att lugga IFK på en poäng, men de gör exakt samma sak nämligen kastar bollen på eget ben och där står Simon och kan revanschera sig med att fånga in bollen. Istället för att trycka på kontring lugnar han ner spelet. IFK kör kombinationen ”Kinaschack”, döpt efter det klassiska sällskapsspelet och låter bollen hoppa fram mot mål. Tyvärr blir det ett hopp för mycket så Antons avslut i mål kommer en sekund för sent och döms bort. Men vad gör det, vi vinner och uddamålsvinster är de bästa! Matchens avgörs alltså på att IFK gör två mål, och LUGI ett, de sista nio minuterna.

Så slutar IFKs Skånska Resa med tio (10!) raka matcher mot skånskt motstånd! Närmast väntar nu Varberg borta på måndag innan det så äntligen blir dags att möta GUIF, även det på bortaplan. Vi har ännu inte mött varken GUIF eller Sävehof, men vi har mött samtliga lag i södra poolen tre gånger, det vill säga:

• LUGI HF
• IFK Ystad
• Ystads IF
• OV Helsingborg
• HK Malmö
• HK Varberg

Innan den Skånska Resan påbörjade låg vi en bit ner i tabellen. Full pott (20 poäng) hade skickat upp oss i topp. Nu blev det 16 poäng, fullt godkänd utdelning, men med poängtappen i höstas hade det behövt åtminstone två poäng till för att sätta press på Malmö och Alingsås.

Nästa hemmamatch blir onsdag 19 februari mot Redbergslids IK, då ses vi på vägen mot åskådare nummer 2 000 000. För det är

VI (tillsammans) SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Ysta röd – IFK Kristianstad 27-23 (12-13, 15-10)