IFK Kristianstad – Önnereds HK, 37-21 (18-11, 19-10)

Handbollsligan, match 31
Kristianstad Arena, publik 1
13 mars 2020

Dagen jag aldrig kunde drömma om kom idag, matchen med säkerligen IFK Kristianstad sämsta publiksiffra någonsin, alla idrotter inräknade sedan starten 1899, och det skedde i Kristianstad Arena!? Officiellt sattes siffran till 1, antagligen går det inte att sätta en nolla i det elektroniska matchprogrammet.

Det var absolut helt tomt på läktarna, undantaget ett fåtal (mindre än tio) funktionärer och vaktmästare samt vi fyra på pressläktaren (Patrik och Per från Kristianstadsbladet, Jakob från IFK och jag från Södra Kurvan). Radio-Glenn satt i sin hytt och i TV-hytten satt killarna som bokför statistiken. Nere på plan fanns sekretariatet med tre man, fyra golvtorkare, matchläkare Markus, ledarna och spelarna (13 i IFK och 12 i Önnered). Allt som allt drygt 50 personer! Jag tog en runda i Arenan en stund innan för att verkligen kunna ta in denna märkliga, nästan apokalyptiska händelse. Det var ingen direkt trängsel i foajén och inga långa köer i barerna.

Jag fick ta på mig rollen att fylla upp den 1 som sattes i protokollet, genom att försöka hålla lite låda. Och det var inga problem att bli hörd i hallen. När spelarna lämnade Arenan efter uppvärmningen hördes det upp till pressläktaren på plan 2 när golvtorkarna småpratade med varandra. När domarna kom in gav jag dem en välkomnande applåd, de tittade upp och tackade för applåden och vi kunde enkelt prata med varandra. Även Önnered fick en välkomnande applåd när de strosade in i Arenan. Därefter vandrade IFK in utan något inspring från det vanliga hållet, utan istället från hörnet långsidan närmast parkering på baksidan. Givetvis ropade och applåderade jag för fullt för att de skulle få en liten känsla av hemmamatch.

Nåväl, dags för avkast och fullt fokus på två poäng. Helt plötsligt försvann det viktiga momentet att visa slutspelsform när det nu ligger minst en månad bort (om det ens blir av). Istället är det viktigaste nu att ta poäng för att få hemmaplansfördel i det eventuella slutspelet som bara kommer att vara i bäst av tre. Det pratas också om att om slutspelet inte blir av kan SM-guldet gå till seriesegraren. I så fall ödets ironi, jag har alltid tyckt att vi ska ha det som i Tyskland med en lång rak serie där ettan blir rättmätig mästare och att alla matcher blir viktiga. Detta i kombination med en cup för att få lite vinna- eller försvinna-matcher toppat med en slutspelshelg (Final 4). Nu skulle vi i så fall få det när IFK för första gången på sex år kanske inte vinner serien! Men vi får verkligen inte hoppas det blir så, även om IFK skulle vinna serien. Det känns inte kul om regelverket ändras i efterhand, eftersom alla lagen har varit medvetna om att det är slutspelet som avgör, inte serien. Då hade säkerligen lagen lagt upp säsongen på annat vis. Mitt lilla förslag, om det inte går att spela slutspel i april är att köra ett Final4 mellan lag 1-4 i serien i månadsskiftet maj/juni i lämplig stor hockeylada i södra Sverige (Scandinavium, Malmö, Linköping, Globen). Visst, det hade varit en återgång till en enda finalmatch, något som vi lämnat bakom oss. Men det hade ändå varit mer rättvist än att retroaktivt ge det till seriesegraren. En titt i tabellen ger att de fyra topplagen varit i en klass för sig (Alingsås, Malmö, Kristianstad och Skövde) och något av dessa lag hade säkerligen vunnit ett normalt slutspel.

Lite torgskräck hos IFK-spelarna kan vi ana inledningsvis när de kastar bort bollen i det första anfallet och missar i nästa. Istället tar gästerna ledningen efter tre minuter.  Kvittering dock i följande anfall efter två missar i rad där IFK fångat returen, innan så Anton på kanten gör mål. Önnered tar ledningen igen, 1-2,  lite turligt via stolpe in. De får sedan en utvisning som Anton utnyttjar och det är kvitterat . Leo limmar sedan men tyvärr missar vi chansen till en första ledning i matchen. Önnered missar och hindrar sen Anton (ständigt denna Anton) från att starta anfallet vilket renderar i en ny utvisning när de precis blivit fulltaliga. IFK missar en passning och Önnered kan göra 2-3, turligt via studs i täck. Snabbt avkast av Adam ger 3-3 i tom bur. 3-4 följer innan Teitur lossar stora kanonen och det är kvitterat 4-4 precis när Önnered blir fulltaliga med tio minuter spelade. 2-2 under en utvisning är sällsynt. Önnered skjuter över och Adam (ständigt denna Adam) ger IFK ledningen, 5-4, för för första gången ikväll.  Dock kvitterad omgående och ett försök till snabbt avkast av IFK ger istället en motkontring och 5-6. Philip testar sin kanon och vi har 6-6. Önnered tar en sista ledning innan Philip går i golvet med ryggen så hårt att det kommer antagligen kräva lite kirurgi (på golvet alltså, inte på Philip). Sedan gör han en Thorsten Flinck och reser sig igen, och passar in till Adam på linjen och vi har kvitterat, 7-7. Därefter lyfter raketen på allvar och ledningen består sen matchen ut. Leo räddar och Anton (såklart) kontrar in 8-7. Viktor fixar en offensiv foul och på ett snabbt frikast i anfall sätter Philip 9-7. Önnered får en sista kontakt med raketen genom 9-8, men sen drar den på nästa steg. Leo räddar och bollen hamnar hos Viktor, 10-8. Time out begärs av gästerna, och vi har spelat 20 minuter. Om vi på läktarna hade varit tysta hade vi kunnat höra vad som sades vad som skulle ske härnäst på plan. Ingen kunde dock förutse vad som väntade för efter att ha blåst igång spelet trillade domaren ihop med en misstänkt sträckning. Han fick lite omvårdnad av fysio Sigsjö i IFK och med lite värmande applåder var han redo för fortsatt spel igen. Nästa mål blir IFKs, Anton på straff. Önnered sticker emellan med ett mål innan tre raka mål av IFK ger 14-9. Två raka mål av gästerna och sen fyra raka av IFK ger halvtidsresultatet 18-11, en trygg och säker sjumålsledning. Mest minnesvärt av dessa fyra mål är det som kommer efter att Leo limmat ett skott och Fredrik drar iväg i en hastighet som måste chockat hans ungdomliga spelkamrater för passen kommer inte, trots ihärdigt viftande från Fredrik. Det var ju själva f-n tänker Fredrik, så när anfallet sen kommer igång kliver han rakt igenom Önnereds försvar och drar in bollen i mål.

För en gångs skull var det ingen som lämnar läktaren innan halvleken var slut för att slippa köer i kiosken, baren eller på WC. Ingvar Widell kör halvtidssnacket på innerplan på egen hand, i avsaknaden av speaker-Kik. Publiksiffran utropade han till åtta, vilken ju stämmer eftersom nummer 8 är ju IFK-publikens nummer. Han körde även planlotteriet innan Linda ringde och störde honom. Att det var Linda kunde alla i Arenan höra eftersom han svarade ”Hej Linda!” i normal samtalston.

I andra halvlek är det inget snack om saken. IFK lägger i en högre växel från start och rivstartar med tre raka mål. 20-11 kommer när Leo räddar, och samtidigt som Anton (såklart) kontrar in 21-11, visar Leo på klassiskt manér upp magrutorna för läktaren bakom målet. Visserligen tom men ni som i vanliga fall sitter på kortsidan närmast foajén får glädjas lite extra för det var för er han drog upp tröjan. Tiomålsledningen kommer sedan när Fredrik i Helges frånvaro får dra dit det obligatoriska underarmsskottet (jag körde så klart den klassisk OJ-OJ-OJ-ramsan, är det tio måls ledning så är det). Tyvärr läggs det lite sordin på stämningen i Arenan och alla (jag lovar det var verkligen alla) på läktaren blev oroliga när Leo räddar ett friläge från linjespelaren med ansiktet. Leo får lämna planen (in med Richard), och sitter en stund på bänken med huvudet nedböjt i ena handen innan han sedan lämnar hallen helt. Önnered kan göra 21-12 innan IFK kontrar för en ny tiomålsledning, Fredrik har bollen och ser att försvaren klart står innanför linjen och täcker så han hoppar rutinerat in i försvaren för att få en straff. Domarna är inte lika rutinerade för det ser inte det så de dömer istället offensiv foul åt andra hållet. Nytt friläge från linjen i Önnered och återigen sitter skottet rakt i ansiktet på IFKs målvakt. Normalt hade den spelaren buats ut av alla på läktarna i resten av matchen. Men han klarade sig idag för jag såg inte vem det var som sköt. Med dryga kvarten kvar tar IFK timeout för Önnered hade närmat sig lite i målprotokollet (bara nio mål nu, 23-14). Anton sätter 24-14 på straff. Simon får tag på bollen i Önnereds anfall och skickar vidare till Anton som inte upptäcker att Önnereds mål är tomt (pga av en utvisning) förrän han ser Adam tacka och ta emot för passen och sätta bollen i tomt mål. Anton viftade lite uppgivet med armarna i hemspringet, antagligen grämde han sig lite extra för hade han inte gett bort det målet hade han blivit historisk ikväll som IFKs första trettonmålsskytt i Arenan. Adam börjar få vittring på chansen att bli tvåsiffrig målskytt även han så när Philip dundrar på gömmer sig Adam listigt bakom två önneredsspelare och när returen efter Philips stolpträff går rakt med dem hoppar han fram med ett ”Titt-ut!” och snor bollen och sätter 26-15. Så jobbar en första klassens måltjuv! Ny strolpträff i nästa anfall från samma läge, den här gången från Adam, och retur ut till samma läge, den här gången till Fredrik, och vi har 27-15 med drygt tio minuter kvar att spela. I sådana här lägen brukar det ledande laget slå av på takten och släppa in juniorerna, men IFK jagar målskillnad och juniorerna (dvs Zoran) behövs i IFs viktiga match morgon för att kunna klara sig kvar i division 1. IFK fortsätter att jobba hårt i försvaret och springa framåt och ledningen ökar konstant. Som mest är den sjutton mål, 37-20, innan Önnered i slutsekunderna fastställer slutresultatet till 37-21.

Att tre niometersspelare saknades (Òlafur avstängd och Helge och Gregor sjuka) var inget som märktes under matchen. Kvarvarande spelare klev fram och tog ansvar. Härligt!

Tack vare Malmös oväntade (lika oväntad som IFKs) förlust mot Hallby lever toppstriden in i sista omgången. Fyra lag kan fortfarande vinna serien. Alingsås har det fortfarande dock i egna händer, vinner de borta mot LUGI har de tagit sin första serieseger någonsin. Övriga lag är beroende på hur det går i övrig matcher. Tabellen just nu:

1. Alingsås HK, 48 p, +112
2. HK Malmö, 47 p, +106
3. IFK Kristianstad, 46 p, +114
4. IFK Skövde, 46 p, +96

IFK slutar på plats:

1. Vid vinst mot Skövde, om Alingsås förlorar och Malmö tappar poäng
2. Vid vinst mot Skövde, om Alingsås tar poäng men Malmö tappar poäng
   Vid vinst mot Skövde, om Malmö vinner och Alingsås förlorar
   Vid oavgjort mot Skövde, om Malmö förlorar
3. Vid oavgjort mot Skövde, och Malmö tar poäng
4. Vid förlust mot Skövde

IFK stora chans till serieseger är att Alingsås spelar mot ett LUGI som kämpar om en slutspelsplats och att formsvaga Malmö har alltid luriga Sävehof borta. Detta förutsätter så klart att vi gör jobbet och vinner mot Hanisch & Co. uppe i Skövde. Det är inget vi kan ta för givet, och det är ju det enda resultatet vi kan påverka så allt fokus är nu på den matchen, sen får vi bara hålla tummarna för att de andra resultaten går vår väg.

Vi får såklart också hålla tummarna för att det blir ett slutspel i vår, annars innebär det att Philip, Leo, Richard och kanske även Helge alla har spelat sina sista matcher i Arenan. Och det utan att få ta farväl av nummer 8. Huvaligen, hemska tanke.

Vi håller såklart tummarna för att det inte är något allvarligt med Leo, och att han är tillbaka i spel på tisdag.

Avslutningsvis noterar vi att vi första gången, åtminstone sedan återkomsten till den högsta serien 2009, har två spelare som gjorde minst 10 mål i samma match! Adam med 11 och Anton med 12 mål. 12 mål är också det mesta en IFK-spelare gjort i Arenan så Anton är i gott sällskap med Lars Møller Madsen, Ólafur Guðmundsson, Jerry Tollbring och Albin Lagergren. 11 mål i en match i Arenan har tidigare bara Kristian Bjørnsen och Ólafur Guðmundsson gjort.

På väg hem är det märkligt att inte behöva sitta i bilkö ut till rondellen, eller att inte se en lång rad röda bakljus i ett lämmeltåg längs riksväg 118.

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

IFK Kristianstad – IK Sävehof, 32-20 (17-11, 15-9)

Handbollsligan, match 30
Kristianstad Arena, publik 3 752
10 mars 2020

Visst är varje poäng viktig nu för att få så bra utgångsläge som möjligt inför slutspelet, men ännu viktigare är det att skicka en signal om var laget står. Igår skickade Alingsås HK ut en klar och tydliga signal inför slutspelet genom att i Baltiska Hallen köra över serieledarna HK Malmö med tio mål, 29-19. Idag skickade IFK ut en ännu starkare signal genom att köra över de regerande svenska mästarna IK Sävehof med tolv mål, 32-20.

Signalen är att vi räds INGEN:

• Inte Sävehof
• Inte något annat lag
• Inte sju mot sex-spel
• Inte sju mot fem-spel
• Inte märkliga domslut
• Inte röda kort

Matchen börjar lite försiktigt och det dröjer över tre minuter innan kvällens första mål kommer. Det är Sävehof som är i ledningen för tredje gången i matchen (nämligen första, enda och sista gången). Detta tillstånd varade i hela sju sekunder för sedan kvitterar vindsnabba Alfred, och ledningen kommer sedan på straff som Valter ordnar fram. Han är beredd att ta den själv, men ingen säger nej när kapten Ólafur kliver fram och begär bollen. Han studsar in 2-1 och den ledningen släpper vi sedan aldrig. Sävehof kastar bort bollen. I följande IFK anfall är de på väg att ta tillbaka bollen, men Ólafur har isländsk örnkoll och ändrar passen som var tänkt att gå till Philip på vänsternio till att i stället gå ut till Alfred som får en stor lucka på vänsterkanten och säkert sätter 3-1. Ikväll är de tekniska felen som bortblåsta. IFK glider upp till 6-3, men gästerna får lite respit när Ólafur får vila två minuter efter att en sävehofare springer in med huvudet före. Två gulsvarta mål ger en sista kontakt, innan den orangea maskinen (maskinen är laget IFK, inte någon enskild spelare) drar ifrån på allvar. Adam som har haft en tung start och missat några lägen kör enmanskombinationen ”tvålen” när han försöker fånga in ett inspel från Teitur. Till slut får han grepp om bollen och kan så göra sitt första mål för kvällen, till 9-6. Två raka mål av Ólafur, och ett av Teitur, ger femmålsledning 12-7 och vi börjar ana varthän detta barkar. Simon byter anfall försvar och plockar enkelt ner skyttarna på vänsternio i Sävehof. I frustration/desperation provar Bogojevic ett avstämt skott på distans men det limmar Richard och Fredrik kontrar in sitt första mål för kvällen, 14-8. Sävehof krymper till fyra måls underläge precis innan paus, men räddningar av Richard och kontringar av först Alfred och sen Adam i slutminuten ger en sexmålsledning i paus, 17-11.

Valter visar vägen via (allitteration är alltid kul) två mål direkt i andra halvlek till 19-11. Ólafur får sin andra utvisning för kvällen, men den tvåminutaren vinner IFK efter att Valter först fångar en retur och sen när Teitur gör 20-11 efter en gammal hederlig klassisk ”få motståndaren upp på läktaren för att handla korv”. Sävehof är desperata och plockar ut målvakten i anfall konstant hela andra halvlek. Så in i dödens tråkigt att titta på. De är hyfsat duktiga inledningsvis och allt som oftast får de fritt läge för sin högernia. Det är dock inget som släpper in dem i matchen igen för IFK fortsätter att göra mål framåt (trots en dubbelpunkt långa stunder på vänster- och mittnian). Närmare än sex måls underläge kommer de inte, trots att Ólafur får sin tredje utvisning och rött kort, för en tveksam fot. Sävehof gör 24-18 i tomt mål efter att IFK dragits ned i anfall utan åtgärd. De är sedan på väg att kunna göra mål i tom bur även i nästa anfall, men Adam krigar tillbaka bollen och sätter 25-18 med tio minuter kvar. Stor skillnad jämfört med 24-19 som det hade blivit annars. Teitur stegar och bombar in 26-18. Fredrik går utsida två till vänster men missar målet. Antagligen en inövad variant för Valter smyger i vassen och snor målvaktens utkast och sätter 27-19. I nästa anfall går Fredrik i exakt samma utsida två, men nu knorrar han istället in 28-20. Adam får en utvisning, och då brukar normalt lag som anfaller med sju mot sex sätta in målvakten i spel igen, för att säkra bakåt. Men Sävehof kör nu istället sju mot fem, och den tvåminutersperioden vinner IFK med 3-0!  Sista femminutaren i matchen blir en enda klang- och jubelföreställning för IFK med tre mål i tom bur (Teitur, Richard och Adam) från 28-20 till 31-20. Det är bud på ett fjärde raka i tom bur men Richards utkast tar i ribban. Han får faktiskt en tredje chans men väljer att istället spela upp bollen. Säkert också förutbestämt för istället sätter Valter punkt för kvällen med 32-20 på en japan serverad av Fredrik. IFK gör alltså kvällens fem sista mål.

Nu väntar en sista hemmamatch i Arenan innan slutspelet när Önnered kommer på besök på fredag. Därefter avslutas serien på tisdag borta mot IFK Skövde i vad som ser att bli en direkt avgörande match om tredjeplatsen. Fast det viktigaste är trots allt hur spelet ser ut, och vilka signaler vi skickar. Signalen ikväll kan ingen ha missat:

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

PS. En liten tanke jag fick idag i dessa corona-tider är att spela klart serien, och sedan avvakta en månad. Dels för att förebygga spridning och dels för att inte riskera att behöva spela med tomma läktare i slutspel och kval. Bättre att förekomma än förekommas.

IF Hallby HK – IFK Kristianstad 32-28 (16-15, 16-13)

Handbollsligan, match 29

Jönköpings Idrottshus, 5 mars 2020

VI ÄLSKAR IFK, i med- och motgång!

/Daniel Sirensjö

IFK Kristianstad – Alingsås HK, 33-28 (16-12, 17-16)

Handbollsligan, match 28
Kristianstad Arena, publik 4 495
2 mars 2020

Det börjar dra ihop sig mot slutspel, och förutom poäng och placering i serien för hemmaplansfördel i slutspelet är det viktigt att ta position och visa styrka inför stundande slutspel. Det råder mer eller mindre slutspelsstämning i Arenan ikväll, både på plan och läktarna. Fyra raka förluster mot AHK får räcka. Innan avkast springer kapten Ólafur fram till Södra Kurvan för att elda igång spelare nummer 8.

IFK tar kommandot med mål i först anfallet. Alingsås kvitterar, men IFK tar ledningen på nytt. Fram till 5-4 ser det ut så, innan vi får kvällens första tvåmålsledning. Alingsås viker dock inte ner sig i första taget utan får både 6-6 och 7-7, men sen drar IFK ifrån tre raka mål trots utvisning på Helge.  Skyttefesten från nio och sex meter ger fyramålsledning i paus 16-12, med snudd på fem mål. Det sista som händer i första halvlek är ett frikast till IFK vid tiden 30.00. Det tar såklart Ólafur. Trots en massiv blå mur får han igenom skottet, men målvakten kan lite turligt rädda bollen. Nåja, allt kan inte gå in även om känslan var så ikväll.

I andra halvlek är det sen inget snack om saken, de två poängen stannar i Skåne. Alingsås ser sin chans när både Teitur och Adam få sitta på botbänken samtidigt i inledningen av halvleken, men IFK vinner utvisningstiden med 2-1. Trycket i Arenan ökar konstant, på plan och på läktarna. Man kan ana en viss oro hos nummer 8, för man ska aldrig räkna ut Alingsås (förutom i SM-final och 18-6 i paus), men den eventuella oron försvinner all världens väg när Valter ger oss kvällens första femmålsledning, 27-22, på en japan med tio minuter kvar. Den definitiva spiken i kistan drar kapten Ólafur (såklart) in när han avstämt dundrar in 30-24 med fyra minuter kvar. Slutminuten får symbolisera hela matchbilden när först Philip bombar in slutresultatet 33-28, och sen Leo gjuter in det i betong (med prima ballast från Bösarp) med sin räddning i slutsekunden.

Det finns mycket att ta med sig ikväll:

• Ólafurs definitiva återkomst efter skadan, nio mål ikväll
• Ju-Ju-Jurmalas tre mål på tre avslut
• Urkraften IFK visar
• Spelglädjen hela laget utstrålar
• Trycket på läktarna utstrålar slutspelskänsla
• William Andersson Moberg i Alingsås, mycket handboll i den grabben

Kul också att allt fler stannar kvar för att hylla laget efter matchen. Spelarna går ett varv på planen och tackar alla, väl värt att stanna för. Jag kan även rekommendera er att stanna kvar en liten stund ytterligare. Det blir en väldig avslappnad stämning i Arenan när spelarna i båda lagen efter några minuter kommer ut på planen igen för att varva ned, samtidigt som de duktiga och ideella funktionärerna börjar att återställa allt i Arenan igen. Ett fascinerande skådespel. Samtidigt genomförs också en intervju med Ljubomir om hans tankar om denna matchen och kommande. Vi hann med allt detta, och fick ändå sitta i bilkö. Så stressa inte ut från Arenan, stanna kvar en stund till.

Nu närmast väntar bortamatch mot Hallby på torsdag. Nästa vecka vankas det sen hemmamatcher mot Sävehof och Önnered, två lag som vi förlorade på bortaplan mot. Nu är inte bara poängen viktig, utan även målskillnaden. Just nu ligger vi trea bakom Alingsås på samma poäng men med blott sex måls sämre målskillnad.

NUUUU KÖÖÖÖR VIIIII!

/Daniel Sirensjö