Alla inlägg av Södra Kurvan

Allt blåste bort

IFK Kristianstad – GOG, 24-33 (14-17, 10-16)

Champions League, omgång 1
Kristianstad Arena, publik 3 382
15 september 2019

Efter tre vinster på tre matcher i Handbollsligan är det så dags för första matchen i Champions League. Skönt att komma in i värmen i Arenan, när den första höststormen viner runt knutarna. Viktig match mot GOG med IFK-bekantingarna Stig-Tore och Arnar. En match jag faktiskt hoppades missa. I helgen har det nämligen varit Göteborg Cup och jag var där för att se sonen spela med Åhus Handboll P15 (födda 2004). Även om det tog stopp i åttondel eller kvartsfinal för de flesta av nordöstra Skånes lag i den årskullen ser det ljust ut på tillväxten av den nya handbollsgenerationen. Många jämna matcher, för både tjejerna och killarna, som lika gärna kunde slutat med uddamålsvinst såväl som uddamålsvinst. Åhus exempelvis vann gruppspelet efter en uddamålsvinst mot IFK Skövde. Det skövdelaget vann sedan hela cupen efter uddamålsvinster i både semifinal och  final. Små marginaler (och då är ju handboll som bäst att titta på). Åhus åkte ut i kvartsfinalen i en jämn match mot Redbergslids IK där lagen turades om att vara i ledningen. Vinst i den matchen och jag hade missat Champions League, och det hade jag ju så klart då gärna gjort.

IFK börjar mycket bra och har en ledning med 4-0 efter sex minuter, trots ett missat avslut där skottet gick utanför målet. Då lackade Stig-Tore till och bombade, som vi sett så många gånger förut i Arenan, in 4-1 så det ven om öronen på Leo. Försvaret är bra och även framåt ser det OK ut. Gästerna får dock fart på fötterna och kan knappa på hemmalaget. IFK håller dock ledningen med 1-2 mål, men en utvisning efter en kvart på Emil gör att GOG kan kvittera 10-10. Med tio kvar av halvleken är det fortsatt lika 12-12, och danskarna får en utvisning som IFK tyvärr inte utnyttjar. Istället tre raka danska mål till 12-15. En tremålsledning de behåller in i paus till 14-17.

IFKs anfallspel är som bortblåst i andra halvlek. Mängder av tekniska fel och missade passar ger oss 15-20 åtta minuter in i andra halvlek. IFK vill inte vika ner sig utan tre raka mål ger 19-21 några minuter senare, men roligare än så blir det inte. Teitur åker ut och IFK visar upp hela registret av tekniska fel som man kan göra i handboll. Det är stürmerfoul, passmissar och tappade bollar om vartannat. 19-21 blir omgående 19-25 med kvarten kvar. Hoppet är det sista som överger en, men när sen även försvarsspelet är som bortblåst är det kört. Matchen rinner iväg. Ett sista ryck i slutet med tre raka IFK-mål ger oss hopp om att snygga till siffrorna och även ge oss en något bättre målskillnad som kan vara viktig när tabellen summeras vid jul. Men tre insläppta mål sista två minuterna, varav det sista med sekunden kvar, ger oss en svidande niomålsförlust, 24-33.

Glest värre på läktarna

Som bortblåst är även publiken. Det enda som är sämre än IFKs spel ikväll är publiksiffran. Vi har har fått ett eget nummer (8) av enda anledning, vi är lika viktiga som spelarna. De behöver vårt stöd för att åter igen göra Arenan till ett ointagligt Colossseum. Skärpning!

Det enda vi tar med oss ikväll är de små guldkornen som vi trots allt bjuds på, och som gör att vi självklart både hoppas och tror att det blir bättre allt eftersom hösten går. Bland annat ett mål av Alfred Ehn liggandes i luften med ryggen mot mål. Titta och njut!

Nya tag borta mot Bukarest på onsdag i Champions League, och på lördag mot HK Varberg. Ska ni satsa på en resa av dem att följa med på, så föreslår jag den mot HK Varberg. Det är kul att åka buss, så häng med IFK och Södra Kurvan på lördag! Det finns bara en väg, och det är

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

Skakig resa med en gammal vän

OV Helsingborg – IFK Kristianstad, 20-24 (12-12, 8-12)

Handbollsligan, match 3
Helsingborg Arena, Publik 1 500-ish
10 september 2019

Programenlig seger mot nykomlingen OV Helsingborg ger tre vinster på tre matcher. Men det var i dubbel bemärkelse en skakig resa på vägen. Matchen följde jag på tåget hem från Stockholm. Teknikens under när man kan susa fram i dryga tvåhundrablås över östgötaslätten med en kall pilsner i handen och kunna se IFK spela live. Det är inte så många år sedan enda möjligheterna, om man inte var på plats, var antingen Radiosportens små inklipp eller via text-TV.

Väntan på matchstart. Notera symbolen som visar att det går trögt i sändningen.

Men vår gamla vän SJ har lite att jobba på. X2000-tågen har några decennier på nacken och det märks. Tåget skakar, gnisslar, gör märkliga inbromsningar varvade med gaspådrag, dörren bredvid mig i passagerargången öppnar och stänger lite som den själv vill och med oregelbundna intervall tappas kontakten med omvärlden så websändningen laggar. Men trots den skakiga resan kommer man lyckligt fram ändå. Med andra ord en ganska bra beskrivning av IFK just nu.

Ingen Olafur med ikväll. Lagets viktigaste spelare är skadad. Men det börjar bra. IFK tar taktpinnen och rycker ifrån till en stabil ledning. Det uppställda spelet är segare än SJs internet, men omställningsspelet sitter som en smäck. Mitt i en timeout laggar sändningen på nytt, och plockar fram minnesbilder från den tiden man kunde, eller snarare försökte, se matcherna via Kristianstadsbladets hemsida. När väl TV-bilderna kommer tillbaka är Teitur försvunnen. Tydligen ett direktrött kort och det är en jobspost vi kan vara utan. IFK håller ändock ledningen, men en dålig avslutning på halvleken gör att OV retligt kan kvittera i slutsekunden.

Andra halvlek börjar desto bättre. IFK-försvaret är på topp och hemmalaget gör ett mål på 10 minuter. IFK får en straff som kan ge en femmålsledning (13-18) och det hade nog varit nådastöten ikväll. Men målvakten räddar och en sån liten detalj kan skapa momentum i en match. OV går istället upp till 17 lika, med kvarten kvar. Men då kliver Richard in på allvar och spikar igen holken. Flera viktiga räddningar ger möjligheten till ett avgörande ryck. Och under ledning av kvällens kapten Philip glider IFK iväg till en stabil fyramålsvinst, 20-24. Bland annat en japan från Viktor till Anton. Underbart!

Två poäng med på bussen hem, och ytterligare en match innanför västen på Ljubomirs lagbygge. Det är vi nöjda med. Själv är jag nöjd med jag att trots allt fick se det mesta av matchen och att tåget är strax framme i tid. Nya tag på söndag, och då menar vi verkligen nya tag. Nyckelmatch i Champions League med GOG och Arnar och Stig-Tore. Så ni vet vad som gäller, ta er till Arenan för att ge dem en varm applåd men framförallt för att lyfta IFK till nya höjder. Det är när det går tungt i spelet som de allra mest behöver stödet från nummer 8, för

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Tretton raka

IFK Krischansta – Ysta vit, 25-23 (12-10, 13-13)

Handbollsligan, match 2
Kristianstad Arena, publik 4 159
6 september 2019

För femtonde gången möttes IFK och YIF i Arenan. De två första matcherna (2010 och 2011) slutade med förlust för IFK, med två respektive ett mål. Men därefter har det bara blivit hemmavinst, 13 raka vinster. Det är den näst bästa sviten vi har, det är bara mot Hammarby vi har fler med 16 raka. Tyvärr fick vi inte se vår favoritspelare i Ysta. Mario var hemma med sin nyfödda bebis. Stort grattis önskar vi alla! Vår näst bästa favoritspelare i Ysta var dock med, Kim Andersson! Hashtag handbollsgodis. Han håller fortfarande en hög internationell klass. Skotten hade Leo för det mesta koll på, men hans passningar var betydligt mer svårlästa. I IFK saknades Viktor i kväll pga familjeskäl, så Alfred fick kliva fram istället.

Ysta börjar med boll. IFK är på tårna redan från början, så anfallet slutar med ett klent skott utifrån av Kim. Leo skickar bollen till Valter som skarvar vidare till Adam och 1-0 direkt. Betydligt bättre start än senast och IFK drar ifrån till 4-2, med chans på mer men så lätt ska vi inte komma undan på läktarna. Ysta släpps in i matchen igen efter diverse tekniska fel och skott i täck. Det är ju lätt att stå i mål om bollen inte ens når förbi försvaret. Var var skyttet? Inte ens när lagårdsdörren Anders Persson tillfälligt fick lämna planen pga en smäll, och en betydligt mindre juniormålvakt fick kliva in i gästernas mål, kom skotten. Lagen följs åt till 7-7 innan tre raka IFK-mål ger 10-7. Resten av halvleken bjuder inte på någon höjdarhandboll. Istället får vi glädjas åt diverse guldkorn som när vår nya högernia Simon går och sätter sig direkt på utvisningsbänken vid avblåsning, utan att vänta in domarnas två fingrar i luften, samt flera snygga brytningar av IFK när Ysta stack på kontring. Med fem minuter kvar är det bara ledning med ett mål (11-10) och Ysta har flera chanser till kvittering. Men en snygg bollstöld av Helge gör att Alfred kan kontra in 12-10. Leo räddar i slutminuten och ger oss chansen till en tremålsledning i paus. Valter och Alfred är på väg att ta den med en favorit i repris från förra matchen, men den matchen såg nog Ysta för Alfred störs rejält när han hoppar in för att fånga bollen utan åtgärd från domarna. 12-10 i paus.

Anton löser av Valter i andra halvlek, bra att alla kantspelare får rejält med speltid. Det känns att matchen står och väger i inledningen av halvleken. Ska IFK rycka, eller ska Ysta vända på tillställningen?  Vi får vackert vänta på svaret för lagen håller jämna steg, men med ledning 20-17 och kvarten kvar känns det som att det här släpper inte IFK. Men en stürmerfoul, ett bortkastat avkast och en tappad boll gör att hux flux är det lika igen, 20-20 med tolv minuter kvar. Viss oro i leden. Men har ni bara tänkt se 12 minuter av matchen så är det dessa 12 ni ska se. Emil drar in 21-20 med ett avstämt skott. Ysta kör en japan, men den tar Leo. IFK kastar bort bollen, men Ysta vill inte vara bättre så det gör de också. Nytt anfall för en något skönare tvåmålsledning, men en passmiss av Helge ger en kontring. Han reparerar skadan med ett grymt hemlöp så skottet sitter i målramen. Alla tyckte det var grymt, utom de två som höll i visselpiporna. Straff och två minuter på Helge. Läge för Ysta att gå ikapp och även ta ledningen för första gången i matchen. Men ännu bättre läge för Richard att ta straffen och höja trycket i Arenan. Varning för passivt spel på IFK i nästa anfall, bollen till Emil som sätter 22-20 med sex minuter kvar. Ystareplik till 22-21 omgående, och ett stegfel ger dem chansen till kvittering på nytt. IFK jobbar tappert i försvaret, men förgäves. Med armen uppe kommer 22-22 med fyra minuter kvar. Funktionärerna börjar nu dela ut kölappar till hjärtstartaren som hänger bakom sekretariatet. Olafur är snäll och ger oss lite respit med en stenhårt skott i krysset. Leo tänker också på vårt välbefinnande och räddar därför ett friläge. Teitur fick också feeling för oss på läktaren och satte 24-22 från långt håll med två minuter kvar. Ysta ville gå på avslut men såg inte att Anton och Teitur hade bestämt träff precis just där ystaspelaren skulle hoppa mot mål. Solklar stürmerfoul och IFK kan gå till anfall för att stänga matchen. Och stänger matchen gör kvällens spelare Adam som drar in 25-22 med minuten kvar. TACK!  Ysta putsar till siffrorna med ett sista mål till 25-23.

Två matcher, två vinster och fyra poäng. Oerhört skönt att IFK är tillbaka i gamla rutiner. Även om spelet kan gå lite knackigt, och motståndarna vädrar morgonluft så slutar det ändå med en brandgul segerring. Den synen blir vi aldrig trötta på. Vår resa med Ljubomir har bara börjat, och det ska bli mycket trevligt att få följa med på den. Nästa stopp blir i Helsingborg på tisdag. Alla matcher i Skåne är hemmamatch för oss, så häng med Södra Kurvan. Det är kul att åka buss. Nästa hemmamatch är sedan på söndag och en nyckelmatch i Champions League när Arnar och Stig-Tore kommer på besök med GOG.

Ha inte så bråttom hem! Häng kvar en stund i Arenan och njut av stämningen en stund till. Hjälp till att hylla killarna under sitt ärevarv, det lyfter dem till nya nivåer.

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö

Stürmerfoulstombola

IFK Kristianstad – LUGI HF, 31-24 (10-13, 21-11)

Handbollsligan, match 1
Kristianstad ArenaPublik 4 296
3 september 2019

Premiär i Arenan på många sätt och vis:

  • Förändrat inspring – Lyfta eller krascha?
  • Första matchen utan King Edvard – Tjåligt!
  • Ljubomir/Sätherströms första hemmamatch  – Hur ser lagbygget ut?
  • Handbollsmagasinet Stürmerfoul på plats för att visa upp sitt första nummer

Inspringet – Förändrat
Det hintades om att inspringet hade förändrats rejält, och redan innan det är dags kan alla se vad det handlar om. Ett enormt tigerhuvud gapar mot oss mellan läktarna på den södra gaveln. Den stora frågan är om inspringslåten Pirates of the Caribbean är kvar, och till allas stora glädje är den det. Vissa saker är trots allt heliga! För att fortsätta vara Sveriges häftigaste handbollsklubb kan IFK inte stå still, utan måste lyfta saker och ting till nästa nivå. Här har man bevisligen sneglat på hockeyn, en av Sveriges största publiksporter och där har man länge haft spelarentrén på detta vis. Jag gillar det skarpt, och nu när vi är med på noterna vad som händer kommer det att bli ännu bättre framöver.

King Edvard – Tack för allt!
IFK har sorgband, och inför matchen hyllas Ingvar, inte med en tyst minut, utan med en högljudd minut och stående ovationer. Postumt utnämns han även till klubbens andra hedersmedlem (den första är ju Ulla Rundqvist).

Tränarpremiär – Nya duon
Första tävlingsmatchen för vårt nya tränarpar som nu haft en sommar på sig att sätta sin prägel på IFK. Publiken var taggade och redo för en rivstart på säsongen då vi ska ta vårt nionde guld. Men säsongen startar som den förra slutade, dvs katastrofalt, men en match varar i 60 minuter och så länge orkar inte juniorerna i LUGI spela handboll. Med andra ord, ingen fara på taket, även om det nästan en kvart in i matchen står 1-6 på jumbotronen. Här kan en skillnad på matchcoachningen ses omgående. Ola Lindgren hade garanterat tagit minst en, kanske två timeouter, och säkerligen även gjort flera byten. Men Ljubomir håller sig iskall. Först efter drygt tio minuter kommer första bytet, Olafur och Marc glider in på banan, men Marc glider ganska omgående ut igen på en utvisning (med tillhörande straff). Alla utom två (plus LUGI) tyckte en stürmerfoul hade varit mer motiverad där.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, Olafur är ligans bästa spelare och jag byter inte ut honom mot någon annan spelare i världen. Han lyfter omgående de andra spelarna och sätter även två raka mål till 3-6. Valter tar över den takpinnen och sätter två raka till 5-6. Adam gör sedan mål hårt hållen men domarna dömer straff. Kvitteringsläge till 6-6 men straffen lägger Valter lite slarvigt i vänsterstolpen. Men LUGI är ändå så skärrade att det är de som tar kvällens första timeout. Vid 6-8 prickar Olafur stolpen hårt hållen, men inte ens frikast får han för det. Domarna ger honom istället en utvisning i nästa anfall. Valter får trots straffmiss nytt förtroende av Ljubomir att lägga nästa straff. Det gillar vi! Philip är nu också inne och härjar, han drar på kontring och vräker sig in mot mål för Kung och fosterland men målvakten räddar. Bollen studsar dock på Philip in i mål och stort publikjubel, men hade domarna missat det övertrampet med Philip liggande i målområdet hade sekretariat tagit timeout och skickat dem på syntest. Richard gör flera räddningar och IFK har chansen att gå i kapp, men domarna kör nu Stürmerfoulstombola. Det som vänder spelet i ena anfallet ger straff och utvisning i nästa anfall. Det enda positiva med det är att nästan inget annat tänder publiken i Arenan som sådant domaragerande. IFK har chansen i slutminuten till reducering 11-12 inför pausvilan, men istället är det LUGI som med sekunden kvar drar in 10-13. Tre mål är ingenting i handboll, så det känns ändå som att detta fixar vi.

IFK börjar med boll i andra halvlek, men väntar in att en utvisning ska bli klar. Armen åker upp på domarna för passivt spel. Med bara en pass kvar får IFK frikast. Vem ska de passa? Olafur såklart! Bollen sitter stenhårt vackert i krysset. Lite märkliga sekvenser gör att LUGI faktiskt kan utöka sin ledning även om IFK nu är det klart bästa laget på plan genom en avsevärd tempohöjning. Fem minuter in i halvleken står det 12-16, tre minuter senare är det kvitterat. Hashtag tornadohandboll! Nu är det bara en tidsfråga innan IFK tar ledningen för första gången i matchen, men LUGI får njuta några minuter till i förarsätet eftersom Philip åker på en utvisning. Men vid ställningen arton lika är det slut på det roliga för gästerna. Leo som står i andra halvlek limmar flera skott. IFK-försvaret kör nu Formation bålgeting och är överallt. Axnér tar timeout till ingen nytta, deras spelare har slut på orken. För varje mål de gör, gör IFK fyra mål, och de sista tio minuterna blir en behaglig resa till säsongens första tvåpoängare. LUGI provar spel utan målvakt, och det går inte alls. De lyckades visserligen göra ett mål, men de räknade inte med Leos snabba utkast till Valter som lägger avkastet i tomt mål (till 24-20). Följande två anfall kan IFK kontra mot tomt mål. Valter springer som en gasell bägge gångerna, men både Helge respektive Leo väljer att skicka bollen direkt i tomt mål. Valter hoppar in från en vinkel som får betecknas som usel, fast ändå betydligt större än den där han gjorde årets mål i Champions League. Så vi avvaktar spänt hur han ska avsluta, men han lurar alla utom Alfred på motsatt kant som sätter 28-21 på en klassisk japan. Adam har kört nonstop på linjen under hela matchen, och får välförtjänt lite vila när Ludvig släpps in i spel. Omgående sätter han 30-22 från linjen på en kontring där bollen går som på en tråd. Han får även chansen till IFK-mål nummer 31, men får tyvärr alldeles för lång tid på sig att avsluta så det går om intet. En linjespelare är som bäst när han har en eller två spelare hängande på sig, annars får han torgskräck och kastar bort bollen i ren panik. Nästa mål kommer istället av matchens lirare Alfred som fastställer slutresultatet till 31-24.

Stürmerfoul – Även utanför plan
I dagarna är det premiär för Sveriges nya handbollsmagasin Stürmerfoul, så de är på plats på att marknadsföra sig. Med Robin Nilssons 28-sidiga djupdykning i sjumotsex-regeln är den helt klar på en härligt handbollsnördig nivå.

Nu vilar vi rösten, och händerna, för redan på fredag är det dags för nästa Skånederby i Arenan när Ysta vit kommer på besök, och glöm inte:

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Nu är det nära!

Nu är det nära! När Södra Kurvan har sin traditionsenliga upptaktsträff på Harrys är det snart avkast i en arena nära er. Säsongstarten hör hösten till, men ikväll har sommaren vaknat till och bjuder på sol och värme. På Harry’s innergård bjuder Steve på en väl kryddad chilikalkongryta (bra för ruljansen i baren) och Hans Banke bjuder på intervjuer med tränare, lagkapten och nyförvärv.

Ljubomir, Jihed, Olafur, Simon, Björn, Steve, René och Evon.

Först ut är det nya tränarparet Ljubomir och Björn. Nu är det mycket försvarsträning, där de vill ha ett aggressivt försvar. I Sverige har vi numrerat försvarspelarna ett till tre från respektive kant, utomlands kör man ett till sex räknat från vänster, vilket har gett lite förvirring under träningarna. Men nu börjar spelarna vänja sig det nya räknesättet så det går bättre nu, även om Ludvig ibland är uppe på 15 meter och vänder, vilket kanske är lite väl aggressivt försvarsspel. Målsättningen är att vinna allt, både i Sverige och utomlands, men det kommer att ta tid och kräver ett engagemang av alla i laget, klubben och supportrarna. Grupp C och D i Champions League bjuder på nya klubbar att möta. Ljubomir avslutar med en retorisk fråga och spänner blicken i oss supportrar: ”Jag har hört att Champions League inte är så viktigt!?” ”Jag vill ha er där!” Dvs. för att lyckas i Champions League så behövs nummer 8!

Näst i tur på scenen står Jihed (mittsex) och René (målvakt i IF). Jihed tycker det är skönt att äntligen vara här. Han trodde att han slapp undan den hårda försäsongsträningen, men den får han nu istället. Det mesta i Sverige är helt nytt jämfört med Tunisien, men handboll är detsamma och det kan han. Han har sett IFK spela i Champions League, och hört att vi har Sveriges bästa publik, och det har han så klart helt rätt i! René kommer närmast från Tyskland. Kristianstad är rena storstaden för honom som kommer från en liten på några tusen invånare. Han vill bli en bättre målvakt och hoppas få utveckla sin fysik och spelstil. Favoritmålvakt är Sterbik. Men han kommer snart lära sig att nästa nivå över det är Leo Larsson från Ysta. Han hoppas så klart att få göra några matcher i A-laget, men siktar på att bli så bra som möjligt i IF.

Simon (högernia) och Evon (vänsternia) är nästa par till rakning. På frågan om intervjun ska vara på svenska eller engelska svarar Simon ”Tjena, vi kör på svenska!” vilket fungerar för alla utom ordförande Eva. Han valde IFK efter rekommendation från sin kompis Tim som bara hade gott att säga om IFK. Ja, Tim säger inte så mycket så det han sa var ”Bara kör!”. Evon tycker det är kul att få A-lagskontrakt och få spela med de stora spelarna. Träningen just nu är ”jättejobbig” och det känns i benen. Han vill bli världens bästa spelare, och på frågan om vem det är nu svarar han diplomatiskt ”Förutom Simon (som står bredvid honom) så är det Daniel Narcisse”. Det har krävts en jäkla massa jobb för att komma hit, och han ser fram emot det hela och vill lära och utvecklas.

Sist fram till intervjumikrofonen är lagkapten Olafur. På frågan om hur lång tid det tog att smälta förlusten i våras var svaret givet ”Den är inte smält och gör fortfarande ont”. Med nya tränare tar det tid att bygga en maskin som kan rulla igång och ge resultat. Han som lagkapten känner ett ansvar att hjälpa de nya in i laget. Ny böteskapten efter Johannes är Philip, och nu har taxan höjts. ”Du kommer bara försent en gång!”. Spelarna är hungriga och längtar till premiären. Bara man pratar om det så känns det i magen. Något som vi supportrar bara kan instämma i. En vecka kvar till avkast, med premiär på tisdag mot det lag vi mött flest gånger av alla lag i Arenan, sjutton matcher totalt. Facit på det? Tretton vinster och fyra förluster.

Nu är snart alla förberedelser gjorda, så tvätta och stryk era orangea tröjor (eller köp en ny för årets tröjor är vansinnigt snygga), öva upp era stämmor, värm upp handflatorna och ge järnet i varje match, följ med på bortaresorna och bär laget till nya framgångar för

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

Målskyttar i Arenan 2010-2019

IFK Kristianstad har spelat 218 tävlingsmatcher i Kristianstad Arena. Facit:

162 vinster (74%), 13 oavgjorda (6%) och 43 förluster (20%)
Målskillnad 6 274 – 5 364 (+910), snittresultat 29-25

Elitserien/Handbollsligan, 140 matcher
117 vinster (84%), 7 oavgjorda (5%), 16 förluster (11%)
Målskillnad 4 050 – 3 342 (+708),  snittresultat 29-24

SM-slutspel, 34 matcher
28 vinster (82%), 6 förluster (18%)
Målskillnad 957-802 (+155),  snittresultat 28-24

Kvalserien,  5 matcher
3 vinster (60%), 1 oavgjord (20%), 1 förlust (20%)
Målskillnad 135-117 (+18),  snittresultat 27-23

EHF-cupen,  10 matcher
7 vinster (70%), 0 oavgjorda (0%), 3 förluster (30%)
Målskillnad 327-235 (+92),  snittresultat 33-24

Champions League,  29 matcher
7 vinster (24%), 5 oavgjorda (17%), 17 förluster (59%)
Målskillnad 805-868 (-63),  snittresultat 28-30

I dessa tävlingsmatcher i Arenan har IFK använt 83 olika spelare och 66 av dem har gjort mål, totalt 6 274 mål vilket ger ett snitt på 95 mål per målskytt. På Twitter-kontot IFK-statistik presenteras hela listan på målskyttarna nu under juli, med ett tweet per dag. Har ni inte Twitter går det ändå att följa det via den här länken: https://twitter.com/IFKstatistik

Tre frågor kan ni klura på i hängmattan:

  1. Vilka är de tre spelare som gjort flest mål för IFK Kristianstad i Arenan?
  2. Vem är bästa målskytt för IFK Kristianstad på respektive position?
    (V6, M6, H6, V9, M9, H9, MV)
  3. På vilka tre positioner har IFK Kristianstad gjort flest mål i Arenan?

/Daniel Sirensjö

PS. Det blir inget bloggande i år från IFKs matcher i sanden på Åhus Beachhandboll eller från Handbollsfiestan i Arenan mot SG Flensburg-Handewitt.

 

Slutspelat i slutspelet

IFK Kristianstad – Alingsås HK, 25-29 (10-15, 15-14)

SM-semifinal 3
Kristianstad Arena, publik 5 050
4 maj 2019

Nej, kraften var inte med oss denna fjärde maj (ni som fattar, ni fattar). Det blir en tung förlust i matchen och en ännu tyngre förlust med 3-0 i semifinalserien. Det var ju inte så här säsongen skulle sluta. Vi hade ju sett fram emot att äntligen få spela SM-final i Kristianstad Arena, precis som det gjorts i de tidigare hemmaarenorna för IFK.

Vi kan älta orsaken framåt, baklänges, på tvären och ett varv till men det tjänar inget till. Den femte raka seriesegern kom planenligt men ett olyckligt tränarbyte i slutet av serien, önskat av ingen, ställde till det. Hemmasviten sprack, och plötsligt kände motståndarlagen att det inte var omöjligt att rubba IFK i Arenan. För första gången någonsin har vi nu förlorat tre raka hemmamatcher i Arenan mot svenskt motstånd.

Kvartsfinalen klarades av ändå, och där var vi endast ett missat straffkast från att gå rent med 3-0. Handbollen är en märklig sport där de bästa lagen ska välja motståndare i slutspelet. Bättre och enklare att det bäst placerade laget möter det sämst placerade etc.

Jag tycker inte IFK gjorde ett felaktigt val när de tog Alingsås HK. Vi har en bra statistik på dem, och det var med minsta möjliga marginal de gick till semifinal. I matchserien mot Ystads IF blandade de verkligen högt med lågt. Ingen såg deras lyft komma till denna matchserie. De har spelat grymt disciplinerat alla tre matcher, och verkligen utnyttjat sin trupp maximalt, och vinner semifinalen fullt rättvist. IFKs anfallsspel har inte haft det nödvändiga flytet och skadorna på bägge högerniorna gjorde ju inte saken lättare.

Jag är en evig optimist och trodde verkligen att IFK skulle vinna dagens match och kvittera ut en livlina till, men den olyckliga starten med 0-4 skapade en tung uppförsbacke. IFK kämpar på och har kontakt med 9-11 i slutminuterna, men en olycklig utvisning på Olafur och straff för Alingsås (där jag var helt övertygad om att domaren blåste för sturmer foul) gör att det istället kan rinna iväg till 9-14 i paus.

Det jag tar med från den här kvällen är glöden och kämpainsatsen från IFK under hela matchen. Det syntes att de inte ville vika ner sig. Andra halvlek börjar med ett utgrupperat aggressivt IFK-försvar som helt ställer Alingsås, och IFK gör 6-1 och tio minuter in i halvleken är det kvitterat, 16-16. IFK hade även ett anfall för 17-16 men skottet smet strax utanför stolpen. Ett anfall där Alingsås kunde fått både en och två utvisningar, man får inte stoppa en anfallare genom att sätta upp knät när han ska passera. Istället åker Viktor på en utvisning i följande anfall och IFK tappar momentum. Fem raka Alingsås-mål till 16-21 var ju inte vad vi behövde. IFK vägrar än en gång att ge sig och trots en fyramålsförlust var det först avgjort i slutminuten.

Jag tar även med mig trycket i Arenan, under hela matchen gjorde publiken allt för att stötta laget. Bra jobbat alla! Så klart skickar via även en eloge till Blåljus, Alingsås-klacken jobbade på bra de också. Det är alltid kul med en motståndarklack som bidrar till en bra stämning i hallen.

Vi går ändå med rak rygg ur detta. Inget lag som når SM-semifinal har gjort en dålig säsong. Åtta raka semifinaler med två SM-silver och fyra SM-guld är en fantastisk insats. Visst hade det suttit som en smäck med ett femte guld på raken, men när vi tar vårt nionde guld i klubbens historia kommer det att kännas ännu skönare. För världen går inte under i och med detta. Vi är fortfarande ett av Sveriges bästa lag, och vi kommer att vara favoriter till både serieseger och SM-guld nästa år. Glöm inte, det är inte allt för länge sedan vi harvade i division två och konkurshotet hängde tungt över oss. Då hade vi tagit en semifinalförlust alla dagar i veckan. Och vi väntade trots allt 62 långa år på vårt femte guld.

Förlusten innebär att det inte blir något spel i Champions League nästa säsong, för Sverige har troligen inte tillräckligt bra ranking för att ge IFK ett wild card. Men det är inte enbart av ondo. Seriesegern ger oss en biljett till EHF-cupen. Det är ingen dålig cup, den har tunga publikdragande lag motståndarlag och är en cup där vi faktiskt har en god chans att få spela Final4. Når vi dit skulle det vara en av klubbens största framgångar genom tiderna och en mäktig upplevelse att få vara med om.

Nu kan Ljubomir börja det han kom hit för, att sätta sin prägel på laget med en långsiktig träning. Det ska bli fantastiskt spännande att få följa med på den resan, jag längtar redan!

Säsongsslutet innebär såklart också att spelare slutar. Klart är att Stig-Tore och Arnar är förlorade till Danmark, och därifrån går de nog vidare till Tyskland. Anton Persson lämnar för HIF Karlskrona, som tyvärr åkte ner i Allsvenskan. Där kommer Anton att få den speltid han behöver för att utvecklas som handbollspelare, och om några år får vi förhoppningsvis återigen se honom i brandgult. Även Gustaf Banke ska spela i Karlskrona nästa säsong, men på ett ettårigt lån så han är ju kvar inom IFK.

En annan ung kantspelare som vi kommer att få se mer av är Valter Chrintz, både i IFK och i landslaget. Han blev föga förvånad framröstad av supportrarna som säsongens bästa spelare. Priset gick dock till pappa Anders, som får spara det tills nästa år.

Vi önskar Alingsås HK och deras supportrar lycka till SM-finalen där antingen IK Sävehof eller IFK Skövde väntar. Må bästa lag vinna, men självklart håller vi en extra liten tumme för  Richard Hanisch i Skövde. En gång brandgul hjälte, alltid en brandgul hjälte.

Bloggandet tar en paus och är tillbaka i sommar. IFK har ju faktiskt chansen att försvara en titel. Vi är ju regerande mästare i sanden på Åhus Beachhandboll.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

Historiskt dåligt

IFK Kristianstad – Alingsås HK, 22-24 (8-10, 14-14)

Kvartsfinal 1
Kristianstad Arena, publik 4 718

26 april 2019

Serielunken och kvartsfinalserien avklarad (med en plump i protokollet genom två hemmaförluster). Det är nu allvaret börjar. Fem matcher mot trippla finalmotståndaren Alingsås HK. Ett Alingsås som sedan dess likt IFK brandskattats på duktiga spelare, och som inte nått till samma höjder i slutspelet. De har blandat högt och lågt och klarade sig med ett nödrop genom kvartsfinalserien mot Ystads IF med segermålet i sista sekunden i femte och avgörande matchen.

Arrangemanget och publiken gör vad som förväntas och lite till. Idag fanns bar och festligheter på arenatorget innan match och publiken svarade upp. Nu är det upp till laget och tränarstaben att svara upp. Handboll har det märkliga systemet att de bästa lagen får välja motståndare. Det gynnar inte de bättre lagen, för det spekuleras alltid varför aktuella val görs. De icke valda lagen kan slå sig för bröstet och hävda att ingen vågar välja dem. Det valda laget får gratis tändvätska och ska bevisa att de minsann inte är det sämsta laget. Finns det någon annan sport än handboll som man väljer motståndare? IFK behöver egentligen inte välja av någon annan anledning än att få kortare bussresa, för kommer vi bara upp i högstanivå så är vi bäst i Sverige.

Det börjar bra, IFK har ett grymt försvarsspel där gästerna knappt kommer till avslut och efter fem minuter är det ledning med 3-1. Men sen händer något med spelet. Missade avslut och en intappad boll ger fyra raka alingsåsmål och underläge 3-5. IFKs anfallspel går helt i stå mot ett mycket rörligt försvar, och det är mer enskilda prestationer som ger mål än lagspelet. Inte ens i spel sex mot fyra kommer vi till bra läge. I slutsekunder har IFK en chans att reducera med spel sex mot fem, men ingen vill ta avslutet och tiden rinner ut. 8-10 i paus. Försvarsspelet sitter där det ska, men framåt är det historiskt dåligt. Aldrig i Elitserien, Kvalserien, Handbollsligan eller i slutspel har IFK bara gjort åtta mål i första halvlek mot svenskt motstånd i hemmaborgen Kristianstad Arena. Det har bara hänt en gång, i EHF-cupen mot Eskilstuna GUIF hösten 2012 då det var underläge med 8-15!

Andra halvlek rivstartar IFK med tre raka mål till ledning 11-10, innan Alingsås gör sitt första mål, eller gör de verkligen det? Richard gör vad som ser ut som en räddning nere vid stolpen men domaren dömer mål. IFK håller en ettmålsledning upp till 14-13, med flera bud på flermålsledning. Hade en sådan kommit hade vi nog fått se ett hemmaryck, men istället vänder matchen på nytt. Alingsås har chans på fyramålsledning 16-20 med åtta minuter kvar, men prickar utsida stolpe. Istället två raka IFK-mål till 18-19 med fem minuter kvar. Hopper lever när Alingsås varnas för passivt spel, men den armen åker ner igen när Viktor får en utvisning. Sista lilla hoppet försvinner med två minuter kvar när Alingsås gör 19-22 i samma moment som får Olafur utvisad resten av matchen. Matchen slutar 22-24.

Nu vinner Alingsås helt rättvist, på ett bättre försvar.

Det enda lilla positiva är att trots en uselt genomförd match blir förlusten endast två mål, och med lite bättre avslut (typ åtminstone träffa målet) samt stolpe in för Valters straff så var inte segern omöjlig att nå. Men det beprövade segerreceptet med att trötta ut gästerna med hjälp av en bred trupp används tyvärr inte. Ett byte av kanterna efter en kvart och några minuters vila mellan varven för skyttarna skadar inte. Det är ingen dålig bänk vi håller, och spelarna där hade kunnat gått rakt in i gästernas förstauppställning.

Vi har för fjärde gången nu förlorat två raka hemmamatcher mot svenskt motstånd. Historiskt dåligt för att vara IFK med andra ord. Tre hemmaförluster i rad har vi inte sett i Arenan. Apropå historiskt, hur gick det i EHF-cupen mot GUIF med underläge 8-15 i paus? Jo, även den matchen slutar 24-22, men till IFK som vänder tillställningen genom att vinna andra halvlek med 16-7!

Nu håller vi helg, men spelarna får nog gnugga lite mer anfallsspel för på onsdag är det match nummer två uppe i Alingsås, en match vi bara ska vinna för

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

 

Semifinal nr 8 i rad för nr 8 & Co.

Redbergslids IK – IFK Kristianstad, 22-25 (7-12, 15-13)

Kvartsfinal 4
Scandinavium, publik 1 502
18 april 2019

Inget slutspel utan en långresa, och vad passar väl bättre än att ta en tur på Skärtorsdan till Göteborg. Tyvärr inget legendariskt stopp den här gången i Laholm för korv och öl, utan vi startade istället med påskbuffé och en pilsner i Arenan.

Två bussar brandgula supportrar (Södra Kurvans buss sponsrades av spelarna, Tack!) nådde Scandinavium en knapp timme innan avkast. På plats anslöt ett antal till som kört upp själva, så vi var några hundra på plats. Lagom tid för lite uppsjungning och gemensam marsch till baren. Att de rev Lisebergshallen, utan att ens ha ett beslut klubbat för en ny hall, är ju ren och skär idioti. Men en liten guldkant på det molnet är ju att i Scandinavium har de en bar. Det är inte många handbollsarenor som kan ståta med det. Tur att vi kom på besök, för det var inte mycket vitt i baren.

Avkast, och IFK tar kommandot direkt. Försvaret är av hårdaste göingegranit och hemmalaget har oerhört svårt att komma till lägen. Och när de väl gör det står Richard ”Väggen” Kappelin i vägen. Långt in i slutet av andra halvlek har RIK bara mäktat med fyra mål. De har å andra sidan också en bra målvakt, Thulin, som håller kvar dem i matchen. Utan honom hade vi nosat på det klassiska halvtidsresultatet 18-6 från finalen 2016 i Malmö Arena. Ni vet den där med landslagsspelare på varje position, bl.a. Simic och Jamali. IFK glider ifrån sakta och säkert och det är bud på dubbelt upp i halvlek, 6-12. Men #klockgate sätter in när klockan sista minuten övergår till att räkna upp från noll med tiondelar! Var det någon som sa ishockey? Det lyckas sekretariatet sätta stopp för, men de lyckas inte få igång klockan igen, och de berättar heller inte hur mycket som återstår så varken spelare eller publik vet hur många sekunder som återstår. Redbergslids lyckas i kalabaliken dra in ett rövarskott från långt håll och halvleken slutar 7-12. En hyfsat stabil ledning ändå.

Andra halvlek visar inga som helst tecken på att Redbergslid hittat någon nyckel för att låsa upp matchen. De försöker med detta förbaskade spel sju mot sex, men även det löser IFK galant. Som mest är ledningen åtta mål, 12-20 med tolv minuter kvar att spela, tack vare en frilägesräddning av Kappelin och som sen sätter 12-19 i tom bur (istället för 13-18). Det var först de sista tio minuterna som det blev nervöst, kanske inte för spelarna på plan, men för oss på läktaren (det fanns bara en läktare och den dominerade vi).

Vi minns ju allt för väl den förra matchen då vi hade hundra chanser att stänga matchen, både under ordinarie tid och under förlängningarna, för att kvittera ut semifinalplatsen. Med tio minuter kvar räddar Kappelin ett nytt friläge, men domarna hittar en straff och utvisning på Arnar, så vi får 14-20 och en man mindre i två minuter. En IFKare bjuds på en karuselltur värdig Liseberg men ingen åtgärd av domarna. Istället passivitetsvarning, och då vet ni ju vad som händer. Stig-Tore dunkar in 14-21. Domarna tyckte det var synd att alla blev blåsta på en utvisning, så den tar de på Ju-Ju-Jurmala istället och IFK får spela med två man mindre på plan. RIK vill gärna ha ett minne från slutspelet så de sliter i anfall (!) av tröjan från Viktor. Det blev dock ingen visning av magrutorna á la Leo eftersom han fick behålla undertröjan på. Ett första litet matchavgörande moment står IFKs bästa målskytt ikväll (6 mål) Emil Hansson för när han snor bollen och på egen hand kontrar in 15-22 med åtta minuter kvar. I anfallet efter tar IFK bollen på nytt, men domaren blåser av spelet och skäller ut Arnar och hytter med näven mot honom! Där var han arg. Två raka hemmamål ger 17-22 med sex minuter kvar. Kappelin räddar och IFK kontrar mot tomt mål, men döms för offensiv foul. Upprört i hallen både på läktaren och på bänken: Sekretariatet vill ju gärna göra ett ställningstagande och ska varna Ljubo, men får svårt att bli hörda. Det krävs en hård insats med dubbla visselpipor för att domarna ska höra dem. Ledningen är fyra, fem mål de sista fem minuterna, och spiken i kistan slår Marc in efter att satt 20-25 på egen retur med två minuter kvar. Redbergslid kan snygga till siffrorna till 22-25, men så jämnt var det inte i matchen. Det är lätt att säga nu när pulsen sjunkit till normal nivå, men segerdansen var aldrig i fara.

Den åttonde raka semifinalen är säkrad, och där får vi välja mellan IK Sävehof (som skickade HK Lödde Plåt på sommaruppehåll) och segraren i kvartsfinalen mellan Alingsås HK och Ysta IF. Ysta som hade chansen att ta sig till semifinal men vek ner sig fullständigt på hemmaplan. Nu blir det en femte och avgörande match i Alingsås på Annandag påsk, och därefter gör IFK valet. Mitt tips är att det blir vinnaren Alingsås – Ysta, och det blir Alingsås. I den andra semifinalen blir det då IFK Skövde – IK Sävehof. I final vill vi sedan se kamratmötet Kristianstad – Skövde. Men det tar vi då, nu är det fullt fokus på semifinalen!

Lite måste jag gnälla. Det är OK att bua och ropa ”Gå och sätt dig!” och liknande vid utvisningar. Men jag gillar inte ”Ut med packet!”. Såna tillmälen hör inte hemma i handbollen, och inte i andra sporter heller för den delen. Vi är större än så, och störst av allt är kärleken för

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö

(Läser ni detta i bussen på väg hem så glöm inte: IFK, Bälte på!)

Idrottshistoria skrevs idag!

Almtuna IS – Kristianstad IK, 1-2 ef (0-1, 1-0, 0-0, 0-1)

Kvalserien till Allsvenskan, omgång 10
Gränbyhallen, Uppsala
14 april 2019

Äntligen! KIK lyckades i dag gå upp i Hockeyallsvenskan, efter alla dessa hedersamma försök där de flertalet gånger stupat på mållinjen i jakten på en plats i hockeyns finrum. Det är inte lätt att ta sig uppåt i seriesystemet när inga lag trillar ut direkt, utan alltid får både en och två livlinor för att hålla sig kvar. Säsongen började med en lång transportsträcka i division 1 under hösten fram till Allettan södra och vidare till playoff i tre steg för att nå det stora målet, kvalserien. Ett nålsöga där de fyra bästa lagen från division 1 och två allsvenska lag gör upp om två platser till Allsvenskan. Ganska omgående utkristalliserade sig det till att handla om tre lag, Almtuna och Vita Hästen från Allsvenskan samt Kristianstad. Kristianstad var underdogen som fixade ett guldläge genom en sen vändning och vinst i Norrköping mot Vita Hästen. Två hemmamatcher väntade mot avsågade Hudiksvall och Tranås, 6 poäng där hade med stor sannolikhet fixat den allsvenska biljetten redan innan den sista matchen, borta mot kvalseriens (så långt) bästa lag, Almtuna. Den chansen missades med blott två poäng på två matcher, och inför sista omgången var förutsättningen glasklar. Det lag som vinner matchen (vid fulltid eller efter förlängningen eller straffar) spelar i Allsvenskan nästa år. Med facit i hand klagar vi inte på att vi fick den säsongsavslutningen!

KIK tar ledningen i första perioden, och är klart bäst på isen. Andra perioden dominerar man fullständigt, men tar inte tillvara på chanserna som arbetas fram. Istället kan Almtuna jobba sig in i matchen och kvitterar också till 1-1. Tredje perioden är återigen Kristanstad det bästa laget, men ju mer klockan gick ju mer avvaktande blev båda lagen, väl medvetna om att ett baklängesmål skulle bli blytungt.

Matchen går till förlängning, med spel 3 mot 3 vilket borde gynnat Almtuna mer vana som de är vid ett högre tempo. Men återigen är det KIK som dominerar och virvlar framåt. Med mindre än en minut från ett olidligt spännande straffavgörande satsar KIK allt framåt och med 41 sekunder styrs pucken in i Almtunamålet, precis framför den tillresta Kristianstadklacken, och den historiska allsvenska platsen är säkrad. Ren och skär idrottsglädje!

Och i denna glädje får vi inte glömma att samtidigt så skapas det även sorg, en tung dag för Almtuna som degraderas efter 16 säsonger i Allsvenskan. Det värmer att se Kristianstads lagkapten Fredrik Hansson trösta Almtunas målvakt.

Bild från Sportbladet (Aftonbladet).

Detta är stort och ger eko i idrottssverige. Kristianstad har verkligen etablerat sig som en idrottsstad. Enda smolket i den bägaren är Kristianstad HK som också spelar i Allsvenskan nästa år, men de hör ju hemma i SHE och vi hoppas de tar sig upp igen redan nästa år.

Ett inte så litet orosmoln är ju såklart ekonomin för Kristianstad IK, men vi hoppas det går vägen. Det är ett mycket ekonomiskt stort steg att ta, visserligen ger TV-avtal klubben flera miljoner kronor, men det räcker inte. Truppen blir dyrare och bortaresorna längre. Men det ordnar sig förhoppningsvis. Sponsorerna blir säkerligen fler, och publiken kommer att öka. Upptagningsområdet blir större när storlagen kommer på besök. Vad sägs om klassiska lag som AIK, Modo, Timrå, Södertälje, Björklöven men även Karlskrona HK, Västerås, Tingsryd m.fl. Vilka matcher vi har att se framemot! Lite mer kittlande än att än en gång ställas mot Hanhals, Tyringe och Helsingborg.

Nu verkar hockeyn släppa på arenakraven, så kommunen behöver inte bygga en helt ny islada över sommaren. Lite upprustning får nog ske och ingen plats finns ju för jumbotron men en stor skärm vid kortsidan utan läktare skulle ju vara på sin plats. Men på sikt behövs såklart en ny ishall, särskilt med tanke på att vi bara har en enda isyta i kommunen. Jämför med Kristianstad Arena som har fyra fullstora inomhushallar. Lite kul att domaren ikväll ändrade sig angående en utvisning efter att sett reprisen på jumbotronen. Hade matchen gått i Kristianstad Ishall så hade det inte skett (eftersom vi inte har en jumbotron).

Hockeyn i stan kan gå till sommarvila med gott samvete och fokusera på vad som komma skall. Handbollens slutspel tar nu fart och fotbollen har startat sin säsong. KDFF inledde strålande med en femetta idag och spelar final i Svenska cupen 1 maj. Idrotten skapar glädje, ger barn och ungdomar gemenskap och fysiska aktiviter och lyfter hela stan!

FRAMÅT KRISTIANSTAD!

/Daniel Sirensjö