Tredje guldet i rad. TREDJE.
Det trodde jag inte när jag gick med i Södra Kurvans styrelse efter att vi åkt ut mot Lugi i semifinalen 2014. Och ärligt talat så trodde jag inte det inför denna säsongen heller med 8 nya spelare som anslöt till truppen. En av dem försvann visserligen under säsongen, ett par av dem har överraskat riktigt ordentligt från första början och några har kommit in i det bra på slutet. Vad tåls att säga mer ingående om personerna? Inte så mycket egentligen, hur lätt är det egentligen att ta sitt pick och pack, flytta till en ny stad och förväntas leverera i Nordens bästa handbollslag?
Förra säsongen måste anses vara den bästa i IFK Kristianstads historia, men intressant nog var det ändå mycket mer nära ett avancemang i Champions League denna säsongen. Förra säsongen var IFK en underdog av något slag, för många ute i Europa ett okänt lag med anonyma spelare. Åtminstone till en början iallafall.
Det jag tar med mig från årets upplaga av CL är Philip Henningssons hänsynslösa försvarsspel, hur han med total brist på respekt bara går in och plockar undan Julen Aguinagalde i matchen mot Kielce. ”Vem fan är du?” liksom! Jag tar med hur Simic, Tollbring och Lagergren vuxit till giganter på planen. Vilka otroliga prestationer de stått för under året! Jag tar även med mig hur väl Gudmundsson tagit över kaptensbindeln efter en legend som Jepson.
Kristianstad lyckades plocka 8 poäng i grupp B och kom där med sist i gruppen. 8 poäng hade räckt till en 6:e plats i grupp A. Det säger en del om jämnheten i gruppen. 8 poäng var det många som på förhand trodde att Kristianstad skulle kamma hem. Gruppen var på förhand något av en mardrömsgrupp, både sett till det sportsliga, men även för oss supportrar. Det var inga lätta eller roliga resor. Hur sexigt låter Vitryssland och Slovenien..? Barcelona, Paris och norra Tyskland klingar liiiite bättre!
Jag kan inte låta bli att tänka hur bra det kan bli nästa säsong, när det inte blir så stora förändringar i truppen. En åttondelsfinal hade varit riktigt häftigt! Jag hoppas innerligt att varenda en vet vilka IFK Kristianstad och dess spelare är då! Jag bara förutsätter att det blir A/B-grupp igen, för varför skulle EHF ändra sig när Kristianstad gjort så bra ifrån sig? Vi får väl åtminstone medhåll från vår gode vän Tom O’Brannagain.
Årets upplaga av Handbollsligan blev till och med spännande i år, när inte IFK vann hela tiden! Ja, det var ju dom som började böla och visade tydligt vilka medgångssupportrar dom är. Vilket gnäll det är på vissa! Ja, ni vet vilka ni är. ”Menar han att det är bra att IFK förlorar?” Nej, det gör jag inte. Men för sportens skull och för att befinna sig lite på jorden är det kanske bra att bli omskakad ibland. Ta en iskall dusch och kalibrera om lite. Veta att det inte bara löser sig. Det gäller att kämpa, det gäller att ställa upp för laget, det gäller att göra jobbet. Det finns inga silverfat och det finns ingen som serverar heller. Det finns inte ens någon som lagar maten. Nu blev det väldigt mycket bildligt tal, men jag hoppas mitt budskap når fram.
Handbollsligan är en svår liga, där man måste vara på tå hela tiden. Alla lag KAN slå alla, det såg vi bevis på uppe i Kungsbacka i våras. Vi såg även det i en av kvartsfinalserierna. 2-0 i matcher och ledning med 7 bollar mellan RIK och Sävehof. Sävehof gick till semi. Jobbet är inte klart förrän det är klart! Detta var något som klarnade för IFK i slutet av serien och formkurvan gick bara brantare och brantare uppåt. Första 25 och sista 15 av finalen blev en maktdemonstration och Alingsås hade inte en chans. Det kom ett litet dödsryck i början av andra halvlek, men inte hjälpte det. Vid 22-19 kom en Alingsås-utvisning och då stängde IFK matchen. 7:e guldet var bärgat! Tollbring gjorde en Markus Olsson och avslutade sin sejour i IFK med att dunka in 10 bollar på 10 försök. Och det var som om han satte 10 mål i tom kasse, för Frisk var inte nära nån gång.
Oavsett är jag mycket, mycket nöjd med hur det blev! Jag är stolt, jag är glad och jag hyser mycket kärlek till detta fantastiska LAG. Jag vill verkligen betona ordet ”lag”, något som märktes väldigt tydligt igår på avtackningsmiddagen. Vilken härlig stämning och sammanhållning det är mellan killarna!
Avslutningsvis vill jag tacka tre personer. Simic, Tollbring och Hanisch lämnar oss för andra uppdrag!
Simic, denna karaktär, med sina gester, sina känslor och sin fullkomliga förmåga att stänga buren, låsa och kasta bort nyckeln.
Tollbring, Mr Iceman och ödmjukheten själv. Hur kan det se så enkelt ut? En ren fröjd att se killen spela!
Hanisch, personen som bäst passar in i beskrivningen ovan, av en som gör jobbet. En slitvarg, en lagspelare och någon som jag beundrar väldigt mycket!
Jag vill även tacka alla supportrar för den gångna säsongen! Tack för att vi är så bra, tack för gemenskapen, tack för vänskapen, tack för engagemanget, tack för att ni skriker som idioter för att heja fram Nordens bästa handbollslag, tack för att ni är den åttonde spelaren, tack för Lilla Torg i Malmö, tack för alla värmande ord, tack för alla Gin & Tonics, tack för kärleken, tack för den inkluderande kulturen och tack för att ni lever upp till vad Johan Jepsons bindel står för.
Tack för mig!
/Tobias Johnsson, ordförande Södra Kurvan