IFK Kristianstad – Alingsås HK, 31-27 (17-14, 14-13)

Handbollsligan, match 17
Kristianstad Arena, publik 0 (plus restauranger)
21 december 2020

Viktig match inför VM-uppehållet. Två poäng för att skapa julefrid, och för att koppla ett säkrare grepp om en slutspelsplats och påbörja klättringen uppåt. Likaså första matchen för Uffe Larsson som nygammal tränare (någon som kommer ihåg Bosse Larsson och Nygammalt?)

Som så flera gånger i de senaste matcherna börjar IFK bra, och tvingar gästerna till en tidig timeout vid 3-0 innan klockan passerat 3 minuter. Faktiskt den tidigaste noterade timeouten av en svensk motståndare (sedan 2011). Alingsås börjar därefter att göra mål (flera av dem rena skitmålen, men de räknas de också) så hemmaledningen håller sig stadigt på tre-fyra mål en kvart in i matchen. Men så bjuds Alingsås in i matchen genom några dåliga avslut kryddade med tekniska fel och en powernap (hönsablund) av IFK när Alingsås får frikast och öppen gata. Två snabba alingsåskontringar ger dem ledningen för första gången i matchen, 11-12, med 10 minuter kvar av halvleken och 12-13 två minuter senare. Spelarna i IFK turas om att ta ansvar ikväll. Nu är det Johan som stegar på och först fixar straffen som Anton sätter, och han är hundraprocentig på straffarna ikväll (sätter tre av tre). Sen ger Johan IFK ledningen på nytt genom 14-13. Gästerna ges en ny chans till vända på resultatet när Teitur visas ut på botbänken. Men i spel sex mot fem får de passivitetsvarning och Espen räddar. I deras nästa anfall kastar de helt sonika upp bollen på läktaren. Bra försvarsspel av IFK. I anfallet där emellan ökar Gregor på ledningen till 15-13 efter två identiska mål, det första dock avblåst av domarna. Men inte ens en generalrepetition där han visar hur han tänker göra kunde hjälpa Alingsås att få stopp på honom. Reduceringen 15-14 smiter sen in vid stolpen trots att Espen körde det klassiska ”håll en stolpe”. Men mål från vänsternia Markus och högernia Teitur ger en godkänd och fullt rättvis tremålsledning i paus, 17-14.

En stund in andra halvlek har vi fyramålsledning 20-16 efter att assistkungen Teitur levererat öppnande passningar i Kim Andersson-klass (”Bättre än Kim Andersson!” enligt Kagan). Nu hoppas och väntar vi på IFK-rycket efter att Espen räddat på nytt. IFK går till anfall för femmålsledning under stor dramatik. Dramatiken skedde dock i IFKs målområde där Espen oroväckande haltar rundor. Först vill han prova om han kan spela vidare, men bestämmer sig för att byta med Gustaf. Beslutet kom dock för sent för samtidigt slarvade IFK bort anfallet. Espen blir kvar i målet och räddar faktiskt Alingsås avslut. Ett par milimetermissade IFK-inspel ger Alingsås ändock kontakt, chans till kvittering kommer på straff. Men även Gustaf är hundraprocentig på straffarna ikväll (räddar två av två), trots ett skott i huvudet i samband med straffsituationen. Kvitteringen kommer dock ändå, till 22-22 och gästerna går sen till anfall för ledning i matchen med kvarten kvar att spela. Men IFK snor bollen och Emil kontrar in 23-22. Tyvärr åker han sen ut, och vi får ett nytt likaläge, 23-23. Men det är där och då som han kliver fram, vår kapten Ólafur. Efter avblåsning på Alingsås i ett friläge (deras spelare stod på linjen när passningen kom) dundrar Ólafur in 24-23. Han ordnar sen straffen som Anton sätter till 25-23. Johan kontrar in 26-23 och Alingsås är i brygga och tar timeout med sju minuter kvar. Den får stopp på deras fem minuter långa måltorka, och de gör fyra mål innan slutsignalen går och kommer upp i 27 mål totalt. Det hade räckt till seger, om nu inte IFK varit så ofina och gjort mål i alla sina kvarvarande fem anfall. IFK vinner med en helt underbar fyramålsseger, 31-27.

Seger för Uffe i återkomsten, och även utsedd till matchens lirare i IFK. En seger vi suger på fram till Annandagen då säsongens första möte mot de (sedan 2018) regerande svenska mästarna. Vi får hoppas att Espen skippar ringdansen runt granen för att vila sitt knä, och att Leo är redo för två nya inhopp. Gustaf åkte nog på en hjärnskakning så Espen fick i slutet linka in på planen igen, och då lär ju Gustaf missa de två kvarvarande matcherna i december för att vara redo i februari igen när Handbollsligan går in i slutfasen inför det förhoppningsvis stundande SM-slutspelet. Men det tar vi där och då för nu säger vi från oss alla till er alla:

GOD JUL!

/Daniel Sirensjö