Ysta vit – IFK Kristianstad, 28-25 (13-13, 15-12)

Handbollsligan, match 17
Publik: 2 407

Match i mellandagarna i Skåne lockar många IFK-supportrar och så även i kväll. Sex raka segrar mot Ysta vit i bagaget och en poäng mot tian i serien räcker för serieledning, vad kan gå fel? Allt, och det gjorde det också! IFK underpresterade å det grövsta på alla fronter, vilket ändå ofta räcker till seger men inte ikväll då domarna var lika usla de.

En direkt matchavgörande faktor var det usla straffskyttet av IFK. Hade IFK satt alla sina straffar hade IFK vunnit matchen med 29-28.

Skyller sällan en förlust på domarna, men att hitta två utvisningar på IFK inom 11 sekunder efter tre (3) minuter i en sport där det vanligtvis långt in i första halvleken bara viftas med ostskivan är anmärkningsvärt. I samma veva står en Ysta-spelare med näsan två centimeter från ena domaren och skäller som en bandhund utan åtgärd. I andra halvlek springer domarna och letade efter Viktor Hallén bara för att markera att det är de som bestämmer. Flera gånger stoppar de klockan för att instruera (?) spelarna.  Sånt ska domarna göra i barnhandboll, inte i elitidrott. En genomsnittlig handbollsmatch har ungefär en komma tre miljarder tröjdragningar, och de väljer att ta matchens enda utvisningen för detta på Mario i en sekvens där det inte ens påverkade spelet. Nr 11 i Ysta hade antagligen fått bowlingskor på sig för han halkade omkull i parti och minut vilket gav Olafur en utvisning för han råkade ha kroppskontakt (va, kroppskontakt i handboll!?) ena gången 11:an drattade på arslet. Ystas tränare var skogstokig på domarna under andra halvelek, men den som fick varning var Ola Lindgren. IFK har chans att skapa spänning i slutminuterna, men då åker Olafur ut för en mycket tveksam avsiktlig fot. I en liknande situation av ystaspelare något anfall tidigare blev det ingen åtgärd. Borträknat Borgstedts 2+2 i slutminuten när matchen ändå var körd och den märkliga dubbelutvisningen på Mario och en ystaspelare hade IFK fem (5) utvisningar och Ysta en (1). Tydligen ska domarna vara rankade som bäst i Sverige men då kan man inte ha en sån usel spelförståelse, vara så inkonsekventa och framför allt får de sluta att ständigt och jämt visa vilka som bestämmer. Det är handboll (inte basket), det är en kontaktsport, låt spelarna visa känslor och låt dem spela handboll. IFK går självklart till SM-final i vår, men risken är tyvärr stor att dessa två domare också gör det.

Matchen börjar som förväntat, det är jämt upp till åtta lika efter 16 minuter. Fast då hade Ysta en tvåmålsledning 4-2 tack vare spel i sex mot fyra i nästan två minuter. IFK tar en tvåmålsledning 8-10 och har anfall för 8-11 och missar dessutom en straff. 9-11 blir 11-11 med sex minuter kvar. IFK gör två snabba till 11-13, men den där tveksamma utvisningen på Mario för tröjdragning sätter stopp för en stabil ledning i paus. IFK har ändå chansen till 12-14 i paus men ett dålig avslut i ett dåligt läge i ett dåligt skede (15 sekunder kvar av halvleken) gör att det står 13-13 i paus. Ysta har fått skjuta alldeles för lätt utifrån. Känslan är ändå att detta fixar IFK i andra halvlek när de ökar tempot och skyttarna i vitt tröttnar i skottarmen.

Tyvärr hamnar IFK i uppförsbacke direkt i andra halvlek. Olafur åker ut för två minuter när han lika gärna kunde fått en årets kamrat-utmärkelse av Ysta kommun för att han försökte rädda killen som halkade omkull ständigt och jämt. Med en man mindre på plan gör Leo en dubbelräddning men tredje gången gillt för Ysta som fick returen tre gånger om och kan göra 14-13 från linjen. Jerry gör 14 lika och Olafur 15 lika fem minuter in i halvleken. Men sen var det inte godkänt varken framåt eller bakåt för på 12 minuter gör IFK bara två mål och samtidigt kan ysta vila niometersskyttet och istället ha fri lejd rakt genom IFK-försvaret. Med 12 minuter kvar av matchen står det 21-17 och nu måste någon kliva fram i IFK. Chanser finns för att komma i kapp, men exempelvis vid 22-19 bommar IFK straff. Sista sex minuterna får så IFK äntligen fart på fötterna framåt, men tyvärr stänger vi inte igen bakåt. Time out av IFK med tre minuter kvar. Albin gör både 26-23 och 26-24 och med nästan två minuter kvar hade chansen till poäng och serieledning  i vanliga fall varit god. IFK har en förmåga att aldrig vika ner sig utan kriga hela vägen, men så var det ju den där utvisningen på Olafur för fot. Tack för den, domarna! Med en man mer på planen kan Ysta göra mål i varje anfall och därmed är förlusten ett faktum.

Ysta har satsat på en jumbotron värdig en ishall (har man ingen ishall i kommunen får man hänga den i handbollsarenan istället), men de kunde gott satsat några kronor till på högtalarsystemet. Nu var det olidligt att höra reklamen om de där exklusiva bostadsrättslägenheterna.

Det positiva:

• Ska man förlora ska man gör det samtidigt som övriga lag i toppen förlorar
• Kommer alltid någon skitmatch varje säsong (undantaget så klart monstersäsongen 2015/2016) och då är det läge att ta den nu och inte i slutspelet
• Det delas inte någon medalj förrän i maj
• Kan vara nyttigt med en förlust, både för spelare och supportrar
• IFK gör inte två så här dåliga matcher i rad så det blir vinst mot Redbergslid på fredag
• Vi är fortfarande det lag som tappat minst poäng i höst (har ju en match mindre spelad)

Vi vinner som ett lag, och förlorar som ett lag och

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö