IFK Kristianstad – SG Flensburg-Handewitt, 22-26 (12-11, 10-15)

Champions League, åttondelsfinal
Kristianstad Arena, 5 178 i publik
24 mars 2018

Ja, vad säger man om detta? Känslorna spretar åt alla håll. Just nu är man mest irriterad över att tillställningen slutade med en fyramålsförlust och att det inte var vi brandgula fans som kunde höras mest efter matchen. Den känslan kommer nog att sitta i hela kvällen, men i morgon går den förhoppningsvis över i en stolthet över vad vi ändå presterat.

Gästerna var i förarsätet i första halvlek, men vi vände och ledde med ett mål i paus vilket kunde/borde varit två mål. I andra halvlek hade vi flera chanser till en tvåmålsledning, och vem vet var den hade tagit oss. I vårt sista anfall hade vi chansen att reducera till ett tvåmålsunderläge, men istället slog pendeln åt andra hållet och det slutade med en tung fyramålsförlust.

Olafur behövde skjuta in sig innan han i det andra anfallet sätter matchens första mål, stenhårt i långa hörnet. Tyvärr tre raka Flensburg-mål till 1-3, trots två räddningar av Richard. Albin sköt ribba ut och i anfallet efter sköt Flensburg ribba in. Små marginaler som vi hade behövt med oss hela vägen. Gunnar reducerar på genombrott, 2-3. Richard fortsätter att storspela med flera räddningar, men IFK tar inte tillvara på detta. Flensburg fortsätter att hålla ledningen med 1-2 mål. En kvart in i matchen sätter Albin enkelt 5-6 och Flensburg får sedan en utvisning, och Philip passar på att skicka in 6-7 i tomt mål, direkt följt av 6-8. Med tio minuter kvar av halvleken kommer Stig-Tore in, och som han gör det. Han gör tre mål och fixar en utvisning på Flensburg. Kvitterat 9-9 och ett grymt tryck i Arenan. Kvitterat på nytt av Tim på kontring (på retur) 10-10. Flensburg har det trögt framåt med passivitetsvarning hängandes i luften i varje anfall. Olafur visar vilja och går för att bryta en pass, tyvärr missar han bollen och den tyska spelaren faller som fura av vinddraget. Det såg ut som han bröt alla ben i kroppshalvan närmast Olafur. Två minuters utvisning på Olafur, och en mirakulös återhämtning av den döende spelaren. Han var tvungen att lämna planen, men bara för att deras läkare kallats in på planen. Ny tysk ledning efter skott som ändrade riktning i täcket och ställde Richard. Viktor tar ett avslut i dålig vinkel, och på kontot onödiga utvisningar med straff sätter vi kantspelaren i Flensburg som knuffade Viktor. Tim drar straffen i krysset och kvitterat 11-11. IFK är smartare än så och låter Flensburgs kant ta avslutet utan knuff, för där står Richard och räddar så klart. Time out av IFK med två minuter kvar. Albin sätter Philip i en stor lucka och han gör inget misstag, 12-11 till IFK. Richard räddar och IFK går till anfall mot tomt mål. Men det ser de inte. Hur svårt kan det vara att lyfta blicken framåt? Jag får krupp när det händer, finns ju inga enklare mål att hämta hem. Istället åker vi på en offensiv foul. Time out av Flensburg, följt av en offensiv foul där också. IFK går på kontring, men med en pass för mycket rann chansen iväg för en lika oväntad som himmelsk tvåmålsledning. 12-11 i paus, och känslan är nu att detta kan bära hela vägen.

Andra halvlek startar med ett långt anfall av Flensburg, men de får till slut ut bollen på kanten och kvitterat 12-12. IFK tappar boll och Flensburg kontrar för en ledning, men det sätter Richard stopp för! Albin prickar stolpen, men ledningen återtas ändock genom en passmiss av Flensburg och Tim på kontring, 13-12. IFK har nu ett försvarsspel av ytterst europeisk toppklass, men trots passivitetsvarning kan gästerna kvittera, 13-13. Albin sätter 14-13. Richard räddar ett friläge från linjen, retur till Flensburg men de gör stegfel. Nu kommer anfallet som blev väldigt avgörande för matchen. IFK har chansen att gå till en tvåmålsledning, och kanske en start på ett klassiskt IFK-ryck, men det är ingen som vågar gå för avslut. Passivitetsvarning och därefter en offensiv foul i en sidledsförflyttning. Kontring av Flensburg som räddas av Richard (så klart), men domarna hittade en utvisning på Philip och straff. Kvitterat, 14-14. IFK blir avblåsta i nästa anfall och 14-15 i tomt mål, tio minuter in i andra halvlek. Matchen har nu svängt till fördel för Flensburg. Två gånger om kvitterar IFK (Viktor 15-15 i dålig vinkel och Stig-Tore 16-16 på kontring). Gästerna kan nu ta en tvåmålsledning, efter att först bokstavligen kört över Tim i anfallet i vad som måste ha varit den glasklaraste offensiva foulen i klubbens historia. Tim går på avslut i följande anfall men missar, och byts sedan ut och då ser vi på jumbotronen att han är klart groggy efter den bokstavliga överkörningen. Fick Olafur en utvisning för försöket att bryta passen i första halvlek så borde den vårdslösa överkörningen på Tim också renderat en utvisning! IFK får en sista chans att vända på matchen. Med tio minuter kvar fixar Albin en utvisning på Flensburg och en straff som han själv sätter till 19-20. Tyvärr förlorar vi den med 0-2 och där gick tåget. Nu handlar det istället om att ge tyskarna ett så litet försprång som möjligt inför returen på onsdag nere i Flensburg. De har 21-25 med tre minuter kvar, Stig-Tore reducerar till 22-25 med två och en halv minut kvar. Richard räddar och IFK kör spel sju mot sex (tar ut Richard och sätter in en extra linjespelare. Flensburg får en utvisning med en minut kvar, men IFK tar inte den gyllene chansen att reducera till en ytterst hedersam tvåmålsförlust. Istället kan gästerna sätta 22-26 i slutsekunderna på ett uppställt frikast.

Det är dessa två sista minuter som svider ikväll. Minns Hamburg i EHF-cupen, där vi förlorade med två mål hemma och åkte ned till Hamburg för att se på trevlig handboll och avsluta lite värdigt. Men till allas förvåning vinner vi där med just två mål (berövade på chansen till ytterligare ett mål av domarna) och åker ur cupen på ett (1) mindre gjort mål på bortaplan. Självklart hoppas vi på en vändning på onsdag, men hoppet hade varit avsevärt större med ”bara” ett tvåmålsunderläge.

Nu fick bortasupportrarna jubla efter matchen, något vi inte är vana vid nuförtiden. Men på onsdag är det vi som kommer att höras mest. 400 brandgula supportrar på en match i Tyskland en vardagskväll! Även om vi kanske inte vinner matchen på planen så ska vi definitivt vinna den på läktaren!

Apropå publik på läktarna så kan någon förklara hur man kan lämna Arenan INNAN den största matchen på hemmaplan i IFKs historia är slut? Jag kan inte förstå hur man resonerar när man går hem innan det är slut. Visserligen återstod endast några sekunder, men i handboll kan mycket hända. En grym räddning eller en tappad boll och turbokontring eller en domarskandal eller vad fasen som helst som kunde blivit den stora snackisen efteråt. ”Såg du vad som hände? Nej, jag ville slippa köerna så jag gick innan det var slut!”. Det beteende hör till det förgångna, när vi spelade i Idrottshallen söndag kväll. Nu är det Champions League och fest ända in i kaklet. Är det för mycket begärt att stanna kvar några minuter för att hylla och lyfta IFK inför returen, för jag antar att de som går hem är inte de som åker med till Tyskland på onsdag.

En summering av kvällen:

• Lördagsmatcher är kul. Sanslöst tryck i alla barerna (tyvärr med köer därefter).
• Bra försvarsspel av IFK matchen igenom (även om Flensburgs skyttar i slutet fick skjuta ohotade)
• Vi var tunnare framåt, särskilt på nio meter. Helge saknades ikväll, och han saknas tyvärr i returen också.
• Vi hade behövt sätta några fler av lägena som vi fick i första halvlek
• Men vi stod ändå upp och Flensburg fick kämpa för segern, och det märktes på deras glädje efter matchen.

Nu samlar vi alla (spelare och supportar) kraft och visar Tyskland och resten av Europa att

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö