IFK Kristianstad – Redbergslids IK, 27-25 (17-14, 10-11)

Kvartsfinal 1
Kristianstad Arena, publik 4 513
22 mars 2019

Då är äntligen årets SM-slutspel igång, och en match i Arenan mot svenskt motstånd som gäller något. Vinst och vi sitter i förarsätet mot semifinal, förlust och en jobbig uppförsbacke väntar. Och det märktes att det var SM-slutspel. På spelarna, på tränarna och på publiken. Dock märktes det inte på domarna för de höll inte svensk mästarklass. Nu vann IFK ändå, så vi får väl vara tacksamma för deras märkliga domslut för det finns inget som tänder Kristianstad Arena som felaktiga domslut. Möjligtvis kan enskilda motståndare också få igång nr 8, och det fick vi också se ikväll.

Kvällens största jubel får kvällens lagkapten Philip som tar över bindeln när Olafur är avstängd. Han har varit saknad, och kommer att lyfta IFK en nivå till. Och då blir det svårt att vinna mot IFK i Arenan.

Gästerna öppnar målskyttet, men Richard är nära att ta bollen. Stig-Tore gör en patenterad båge och trycker enkelt in kvitteringen. Det gillades inte av RIK så resten av matchen blir Stig-Tore bryskt uppvaktad av RIK. De smäller på honom gång på gång, men får på sin höjd en varning för det men oftast inte ens ett frikast. Det skulle domarna ha stävjat tidigt i matchen. I nästan 20 minuter är det max ett måls skillnad mellan lagen som turas om att ha ledningen fram till 8-8. Två raka mål till 10-8 borde ha varit tre raka mål, men IFK prickar stolpen vid kastet mot det tomma RIK-målet. RIK försöker ett tag köra sju mot sex, men lägger ner det ganska omgående, för de är bättre med sex man i anfall istället för sju. Som mest är ledningen för IFK fyra mål, 15-11 med fyra minuter kvar av första halvlek. Vi väntar nu på ett ryck innan paus, men Ljubo tar vår första timeout (går ju bara att spara två av de tre gröna korten till andra halvlek). Det gynnar nog RIK bättre för de spelar upp sig efter det och kan knappa in till 15-13 med två minuter kvar. Stig-Tore sätter 17-14 och med halvminuten kvar orkar inte ens RIK komma till avslut och chansen till en fyramålsledning i paus finns, men skottet går inte in. 17-14 i paus.

I paus hyllas IFK-tjejerna som fortsätter sin klättring i seriesystemet. Nu väntar division 1 för dem. Framåt Kristianstad!

Slarvig inledning på andra halvlek gör att vi får likaläge, 17-17, efter tre minuter. Vi som hade tänkt ha en lugn resa på läktarna in i fredagskvällen. Tji fick vi, men vi klagar inte. Handboll ska vara spännande och fylld med känslor. Och vi fick verkligen både spänning och känslor så det räcker och blir över. IFK fortsätter med ett mycket bra försvar, men framåt går det tidvis lite i stå. Olafur är saknad. IFK har chansen till ett ryck med kvarten kvar och 22-20 på tavlan, men tar den inte. Två raka RIK-mål ger likaläge igen, och med tio minuter kvar är det underläge för IFK, 23-24. Men det krävde uppenbarligen gästernas sista krafter, för de sista tio minuterna gör de endast ett enda mål och det på en japan. De fick varning för passivt spel och kom oftast inte ens till avslut på mål. IFK vänder på tillställningen, men grillar oss på läktaren lite extra genom att inte avgöra förrän i slutsekunderna när Emil sätter 27-25. Tur att det inte blev förlängning, för det hade inte RIK orkat med.

Domarna höll inte måttet ikväll. Åt ena hållet blir Stig-Tore fullkomligt översprungen utan åtgärd, åt andra hållet rivs Emil ner när han rundar en försvarare, men döms bort för offensiv foul!? Stig-Tore bommar ett skott, sträcker in armen och fångar returen men döms bort!? Vid ett läge ville båda lagen ha klockan stoppad för golvtorkning, men domarna ville nog hem till Let’s Dance för de vägrar stoppa klockan!?

Många i IFK var bra ikväll, för att nämna några:

• Arnar är grym och kommer att göra succé i en liga där domarna inte tycker det är OK att två man hänger på honom bara för att han är stor och tung.
• Richard gör många grymma räddningar.
• Emil står för fart och fläkt framåt.
• Stig-Tore är fusk.

Men min favorit ikväll är Anton Halén som håller Johan Jepson-klass matchen igenom. Han är som en duracellkanin (om ni kommer ihåg den gamla reklamen) och springer och dyker efter bollen konstant. Saknas den efter matchen så vet ni vem som har tagit hem bollen.

Det är solklart vad Ljubo behöver slipa på under veckan som kommer. Bakåt är det hur bra som helst, men framåt går det tyngre. Så det är läge för att vråla det som inte vrålats i Kristianstad sedan P6 och A3 försvann för 20 år sedan:

SKOTT KOMMER! KLART BAKÅT!

/Daniel Sirensjö