Onödigt spännande, det tackar vi för!

IFK Kristianstad – IFK Ysta, 25-24 (14-12, 11-12)

Handbollsligan, match 6
Kristianstad Arena, publik 3 838
2 oktober 2019

Kamratmöte och en tidig seriefinal. Serieledande IFK Ysta på besök, det var ett tag sen den frasen kunde yttras. Visst har de vunnit här förut, vi minns ju kvalserien från Arenans barndom när deras uddamålsseger kostade Hallqvist på Kristianstadsbladet en nätt liten tvådagarspromenad till returmötet i Ysta. Han lovade ju att gå dit om IFK Ysta vann. Man ska aldrig ge sådana löften.

Med alla moders katastrofmatch (i alla fall för oss brandgula i modern tid) mot Malmö i färskt minne hyser vi inför matchen en förhoppning om att i kväll ska vi närma oss vår rätta nivå. Visserligen förlust borta i Champions League i söndags, men det vi tar med oss därifrån kommer att värma länge till. Kapten Ólafur var lavahet som bara han kan och satte 12 mål. Rekord i årets Champions League vilket ger honom en plats i omgångens lag i Europa. Har han bara hälften av den glöden kvar så är segern ikväll så gott som hemma. Och lavahet är han matchen igenom, vår kapten.

Det börjar hur bra som helst, i gammal god stil. Fem minuter in i matchen står det 3-0, och det ser ut att bli en bekväm resa ikväll till återtagen serieledning. Men då smyger sig de tekniska misstagen in och de avsluten som kommer missas. Istället kan gästerna genom fyra raka mål vända på tillställningen till 4-5. Större delen av halvleken turas lagen om att ha en uddamålsledning. Det går bitvis tungt i det uppställda anfallsspelet. Ofta är det Teitur som till slut avslutar. I slutminuterna hettar det till ordentligt när Ólafur blir irriterad på Johan Nilsson, fd brandgul vänsternia i Ysta. Det renderar i en dubbelutvisning på Ólafur och en spelare i Ysta. Ysta gör som väntat och plockar ut målvakten för att kunna vara sex man i anfall, men det gör inte IFK. Richard sprang ut och satte sig på bänken, men blir skickad in på plan igen. Istället blir det en retrokänsla att få se ett anfall i fem mot sex, som på den gamla goda tiden. Ett litet märkligt beslut kan tyckas. Har vi svårt att komma till ett bra läge med sex man, blir det ju inte direkt enklare med en man mindre. Första anfallet kastas bort, och istället kan Johan Nilsson (som inte blev utvisad) på egen retur kvittera till 12-12 med minuten kvar. Nästa anfall i fem man mot sex styrs upp av vår nya mittnia Alfred (ni vet han som heter Ehn i efternamn, och INTE Thvå, Thre eller Fhyra). Han har tröttnat på att hänga på kanten för gästernas målvakt räddar ju i stort sett allt från därifrån. Däremot är målvakten sämre på avsluten framifrån, så Alfred stegar resolut rätt igenom Ysta-försvaret och hänger in 14-12 i absolut sista sekunden av halvlek nummer ett.

Andra halvlek börjar frejdigt men IFK bränner flera lägen för ett miniryck till en tremålsledning. Istället är det hastigt och lustigt lika, 15-15. Hur det gick till hängde jag inte riktigt med på för jag hade precis antecknat 16-14 genom ett mål av Teitur, men det måste ha blivit bortdömt av någon anledning. Ysta tar även ledningen 15-16, men Viktor kvitterar. Ólafur dundrar på för president och fosterland (dvs Island) men Cosmo (fd brandgul mittsexa i IFK) snor bollen och går på kontring. Ólafur springer efter, men undviker rutinerat en utvisning genom att låta Cosmo avsluta för han vet att även Richard är glödhet ikväll och han räddar kontringen. Philip skickar in bollen till Adam på linjen och vi har återigen hemmaledning, nu 17-16.  Vid 19-19 börjar det hetta till ordentligt i Arenan. Tur att Arenan inte har ett brandlarm som mäter värme för då hade det gått igång nu. Istället är där ett aspirerande rökdetekteringsystem, tittar ni upp i taket ser ni tre smala röda ledningar där uppe som samlar in luft för en avancerad mätning efter partiklar. Adam rivs ned i ett avslut utan åtgärd från domarna, och nu buas det friskt på läktarna. Tydligen också från bänken för sekretariatet påkallar domarnas uppmärksamhet för att ge Ljubomir en varning. 20-20 med kvarten kvar. Bara den kvarten i sig är värd kvällens entrépeng. De tre andra kvartarna får vi på köpet. Ólafur går på genombrott och får sig en smäll av Petersen i Ysta som får ett direktrött kort för det, och får lämna planen. Kanske inte helt korrekt dömt enligt de som sett TV-reprisen, men han har byggt upp till det kortet under lång tid i Arenan  så det kan han gott ha. IFK utnyttjar inte övertalsspelet för att rycka, utan Ysta biter sig envist kvar i matchen 21-21 kommer efter låååångt anfall där Richard gjort flera räddningar, men returerna går till gästerna som till slut kan göra mål. Ólafur sätter 22-21 på en retfull men enkel studs in. IFK tar bollen på nytt efter att Philip dyker efter bollen på ett sätt värdigt Johan Jepson. Bollen snabbt vidare till Ólafur som från ett dåligt läge drar in 23-21 med sex minuter kvar. Den bollen skulle bara in, den vågade inget annat! Time out Ysta, som sen kan reducera 23-22 på ett genombrott. Ibland kommer de igenom lite väl enkelt. Teitur bombar in 24-22, men missar tyvärr i anfallet efter när vi har chansen till en tremålsledning. Istället 24-23 med tre minuter kvar. IFK missar återigen i följande anfall och Ysta driver upp bollen för att ställa upp för anfall med en och en halv minut kvar. Då tycker Philip att nu får det vara slutlekt, så han räcker upp handen och tar helt enkelt bollen mitt i en ystapassning. Den var ingen beredd på, nästan så vi känner oss blåsta på ännu mer dramatik. Istället för en nagelbitande möjlighet för kvittering och oviss slutminut kan Ólafur studsa in bollen från nio meter till 25-23 och segern är äntligen i hamn. Att Ysta reducerar i sista sekunden på en snygg japan tvärs över hela planen kan vi ta en kväll som denna.

En uddamålsvinst efter avgörande i slutminuten är den bästa av alla segrar i handboll. Den goa känslan tar vi med oss på vår fortsatta färd genom serielunk och Champions League.

Ha inte så förbaskat bråttom hem efter matchen! Katten klarar sig några minuter till utan er. Stanna kvar och hylla/stötta killarna när de går ett varv i Arenan och tackar oss. Det är en enkel och gratis investering för framtida segrar.

Kvällens spelare kunde blivit någon av de isländska niometersspelarna som gjorde hälften av kvällens mål, men det blir helt rättvist Richard som gör många avgörande räddningar ikväll. Kantspelarna får hem och träna avslut, så kanske det blir någon av dem i nästa match.

 

Bäst i kväll!

IFK Ysta får nöja sig med att vara bäst i lurblåsarstan, för bäst i Skåne är de inte för

DET ÄR VI SOM ÄR IFK!

/Daniel Sirensjö

De 12 målen av Ólafur i söndagens Champions League kan ni se här:

 

Lämna ett svar