Väg(g)en till Malmö

Okategoriserade

Ysta vit – IFK Kristianstad, 27-30 (18-14, 9-16)

Semifinal 4
Publik: 2 halva brandgula väggar som blev till 1 hel brandgul vägg
18 maj nådens år 2017

Då var vi där igen, för tredje året i rad, precis som alla krävt, förutsatt och förväntat (även om det fanns en del dysterkvistar efter motgångarna i februari som inte var starka i tron) nämligen SM-final! Ljuvligt! Platsen grundlades genom en bibehållen hemmasvit (46 raka vinster) även om den andra sviten fick ett slut. Den stannade på fjorton slutspelsvinster i rad, innan vi förlorade senast nere i Ysta. Det var faktiskt en nyttig förlust som visade att under 60 minuter kan allt hända i handboll och går man inte för fullt kan även vi förlora en viktig handbollsmatch. När nu finalen avgörs i en enda match är det bättre att ta förlusten i semifinalspelet, istället för nere i Malmö.

Matchen såg jag inte live eftersom jag var på en sedan länge inbokad vandring i Vedema, ett fantastiskt fint naturområde strax norr om Hässleholm. Vi var flera IFK-supportar med, men vi var dels övertygade om att vi skulle vinna och dels så tänkte vi ha koll på matchen via dagens telefoner med TV och livescorerapportering. Det vi inte riktigt hade med i planeringen var att området i princip helt saknar mobiltäckning. Vi hann få in 1-0 till Ysta innan vi försvann in i radioskuggan, sedan kunde vi ibland få in resultatet i olika glimtar. Efter en kvart fick vi ställningen 11-6 och vi undrade lite vad som hände, men vi var självklart övertygade om att detta vänder IFK i andra halvlek. Med 14-10 en stund senare kände vi att nu är raset stoppat och 18-14 i paus är ju helt upphämntningsbart. Kvitteringen till 20-20 och ledningen 20-22 fick vi också in och nu började vi återigen närma oss civilisationen så vi kunde följa kristianstadsbladets livescore. De sista fem minuterna kunde vi till och med se via TV i telefonerna. Arnars rökare från linjen till 27-30 var en värdig punkt för den här semifinalserien.

Efter att ha sett matchen i sin helhet i efterhand så är det avgörande momentet bakom vändningen glasklar! Efter att Ysta satt just 11-6 på straff tar IFK timeout. Samtidigt sker den största folkvandringen i Ystas historias sedan istiden. På TV syns hur IFK-supportrarna reser sig upp och vandrar över till den andra sidan och bokstavligen väller som ett brandgul lavin och fyller upp den tomma läktaren bredvid resten av Södra Kurvan. Med väggen hel ligger vägen till Malmö vidöppen. IFK reser sig och ökade tempot och Ysta orkar inte hålla undan. Målvaktsräddningar, kontringar, genombrott, växlar, kantlägen och linjeavslut kommer nu i ett dundrande tempo och då är IFK oslagbara! Ingen spelare nämnd, och ingen glömd, för alla kliver fram och gör sitt jobb! Underbart!

Nästa år får IFK välja ett annat lag att möta än Ysta vit. Inte för att vi är rädda för att förlora utan för att vi är trötta på att behandlas så uselt. Vi gillar inte otrevliga vakter (även om några undantag finns), lastpallar och platser där man inte ser hela planen. Vi gillar heller inte att vi delas upp inne i Arenan när halva läktaren står tom intill oss.

Kassören på förbundet drog en suck av lättnad, nu blir det lapp på luckan i Malmö och ekonomin är räddad. Nu gäller det bara för dem att se till att barerna är välfyllda, både med öl och personal så ökar deras intäkter ännu mer. Den stora biljettjakten har börjat för

VI SKA TILL MALMÖ!!!!!

/Daniel Sirensjö

Lämna ett svar