VEM VAR DET SOM KASTA?

Okategoriserade

Ysta 2 – IFK Kristianstad, 18-24 (8-13, 10-11)

Handbollsligan, match 3
Ysta Arena, 1 753 i publik
12 september 2018

Årets första bortamatch, och en klassiker för alla brandgula för motståndare är Ysta IF, dvs. Ysta 2:

  • Siktar på att bli tvåa i Handbollsligan (efter IFK)
  • Kom tvåa i lokalvalet om populäraste klubben i stan (efter IFK)
  • Hemmapubliken var klar tvåa på läktaren i kväll (efter Södra Kurvan)
  • Fick tvåor av domaren i parti och minut, och ibland även av sekretariatet
  • Förlorade stort mot IFKs laguppställning nummer två
  • Avståndet ner till IFK i maratontabellen krympte med två poäng

Den stora frågan inför matchen var om Ysta 2 skulle matcha ett IFK som har fokus på Champions League på lördag, med frågetecken för skador på nyckelspelare (Olafur och Marc). IFK har i sådana här lägen tidigare startat med förstauppställningen för att när ledningen kommit växla över till andrauppställningen, men ikväll kör man det redan från start. Hemmamålvakten Anders ”Stor som en lagårdsvägg” Persson börjar bra och håller Ysta 2 kvar en stund i matchen med bland annat två straffräddningar, han måste vara bäst i landet på straffar. Men till slut kan han inte längre ensam stå emot tidvattenvågen när dammluckorna öppnas upp fullt, och många av de luckorna kommer pga. många tvåor på hemmalaget. Även Ysta 2 får luckor ibland, för IFK tog en och annan tvåa med, men där står ju Leo Larsson från Ysta!

DB4F101A-7369-44C2-9F89-A6596585CE60

Det enda minuset för IFK är den gamla paradgrenen niometersskyttet, inte ett enda mål därifrån under första halvleken. Med tio minuter kvar till paus är det en femmålsledning 6-11 som fem minuter senare krymper till tre mål, vilket är ingenting de första 59 minuterna av en handbollsmatch. Men några tvåor på Ysta 2 kombinerat med deras nya anfallskombination Hönsagården ger IFK till slut ändock en trygg femmålsledning i paus, 8-13.

Det enda spännande inför andra halvlek är om Mario ska lyckas göra mål innan han får sin tredje tvåa och rött kort. IFK börjar med ett missat niometersskott i sex mot fem (första halvlekens tvåor spiller över på andra halvleken för Ysta 2). Kanske inte det avslutet man ska satsa på med en man mer på planen. I flipperspel får man ibland kulan gratis tillbaka för en ny chans. Ysta 2 kan inte längre hålla räkningen på tvåorna, och då får de en ny chans till att sköta tvåan korrekt för de fick en ny tvåa att förvalta efter strul från bänken när Mario skulle in i spel igen. Det enda positiva för Ysta 2 med den var att äntligen hörde man hemmapubliken, eller i alla fall en man som uppgivet ropade ”Vad håller ni på med?” Kulan alltså tillbaka till IFK och Johannes hänger in 8-14. Leo räddar på nytt och på straff sätter Teitur 8-15. Ysta 2 skjuter i täck och Adam kontrar in 8-16 och vi börjar ana var den här kvällen slutar, segern för IFK känns säker. Några tvåor på IFK ger hemmalaget dock hopp och de kryper så nära som ”endast” 14-19, efter att gjort mål i tom bur, och har nu spel sex mot fyra efter att Adam fått sin tredje tvåa ikväll. Det var efter en brutal tröjdragning i nacken på honom så han sa väl något väl valt kraftord som inte föll domarna i smaken. Ysta 2 förvaltar övertaget väl spelmässigt och får ett helt rent läge rakt framifrån, vem ska rädda det? ”Jag” ropar Leo och sträcker upp armen och räddar med handen. Bollen ut till tillförordnad lagkapten Philip som håller i bollen en halv sekund innan han lägger den i tom bur från egen sexmeterslinje, och vips har vi 14-21 istället för 15-20 och matchen är nu definitivt avgjord. Det enda spännande i matchen är nu om Mario ska hinna göra mål innan han får rött, och det gör han, inte. Om Adams tredje tvåa var märklig så var den här raka motsatsen. En stenhård knuff i ryggen på sin gamla linjeparhäst Arnar skickar upp Mario på läktaren. Eller egentligen är det faktiskt målvaktsfantomen Mattias Andersson som skickar upp Mario på läktaren, för han försöker sätta sig bredvid Mattias bakom Ysta-bänken, och där får en spelare som sett rött ju inte sitta. Sista kvarten av matchen kan sammanfattas med ett ord som var betydligt vanligare i 80-talets Idrottshallen för IFK, nämligen Hawaii, dvs ett oorganiserat spel åt bägge hållen med mängder av tekniska fel och bortkastade bollar. Kommentatorn ägnar den kvarten åt att tjata om att Philip ännu inte gjort mål, och efter slutsignalen (och 18-24) säger han ”Nollan i målkolumnen är intakt” (för Philip) följt av ”Förlåt ordvalet, men en idioträddning av Leo Larsson och mål i öppen kasse”. Och då funderade jag på att köra ner till Ysta för att ropa ”VEM VAR DET SOM KASTA?” Jo, Philip!

Tre matcher, tre vinster och sex poäng! Nu kör vi fest i Arenan. Det är Champions League som stundar på lördag.

/Daniel Sirensjö

Lämna ett svar