Oerhört viktig match, vinst är nödvändig för att hänga på i toppstriden. Längesedan det kändes så nervöst inför en match.

Speakern, han som skriker ut hemmaspelarnas efternamn så man tror det händer en olycka i de södra delarna, presenterar matchen som David mot Goliat. Och förtydligar att det är Malmö som är Goliat. Knappast, Malmö kommer ALDRIG att vara favoriter inför en match mot IFK. Sen drar han IFK-spelarnas namn INNAN inspring. Hur tänkte han där?

Matchen börjar i ett makligt tempo. Efter sju minuter står det 1-1. Bakåt är det betong, och det är det framåt också (fast tyvärr i skorna). På läktaren är vi mer nervösa när IFK är i anfall än när vi spelar försvar. Än en gång skjuter Philip över ett tomt mål. Han är för stark helt enkelt. Nästa gång får han använda vänstran. Men sakta vevas det orange maskineriet igång, men marginalerna är inte med på noterna. Ólafur prickar stolpen och Malmö kontrar in 2-1. Efter 10 minuter står det 3-1 (!) och IFK tar timeout. 10 minuter senare tar Malmö timeout vid 6-5, som sen blir 6-6. Vi har kontakt! Men utvisningar och en sagolik hemmatur med returerna gör att vi inte tar våra chanser att ta ledningen. Med minuten kvar med underläge 8-7 kastar vi bort kvitteringschansen, och Malmö kontrar för en tvåmålsledning. Kapten Ólafur gör ett grymt hemspring och ordnar en offensiv foul. Men domaren tycker att så får man inte göra, så han visar ut Ólafur!? Gå och sätt dig! Domaren alltså, inte Ólafur. Sista minuten blir odramatisk, eftersom Malmö är i anfall. IFK lyckas få till en sista kvitteringschans men bollrackaren var inte på det humöret så det stannar vid 8-7 i paus. Kan vi bara göra lite fler mål i andra halvlek så är segern klar!

IFK börjar andra halvlek med tre mål på tre minuter, och vi har en IFK-ledning för första gången ikväll, 9-11. Här och nu kommer kvällens segerryck. Bakåt är det fortsatt betong, framåt är det mästartakter. Drygt tio minuter in i halvleken är det femmålsledning, 11-16. Men en utvisning på Adam ger Malmö luft, särskilt speakern som nu går helt bananas när han vrålar ut målskyttarnas namn. Han försökte en gång bara dra förnamnet för att få publiken till att låta något, men det gick inte alls. Som närmast kan nu hemmalaget komma bara två mål i från med fem minuter kvar, men gör de bara mål var 3,5 minut så är det ju en ocean av mål att hämta in för dem. IFK vill gärna hålla oss på sträckbänken, så de håller inne med sista avgörandet. Men med tre minuter kvar de inte längre hålla sig utan med en vacker japan serverad av Ólafur spikar Anton igen kistan. Alfred fastställer sedan resultatet till 18-22, vilket cementeras av Richard med en sista kanträddning.

Vi vänder hemåt mot den finaste av handbollsarenor (och där man kan ta sig en öl, ett glas vin eller en stänkare) för där väntar nu stopp 4 och 5 på vår Skånska Resa. Först Helsingborg (som klippte Ysta IF ikväll) på torsdag och sen just Ysta IF på måndag.

VI ÄLSKAR IFK!

/Daniel Sirensjö