SG Flensburg-Handewitt, 27-24 (13-9, 14-15)
Champions League, 1/16-delsfinal
Flens Arena
Slut på det roliga. Äventyret i Champions League är över för den här gången. Men vi faller med flaggan i topp (och vinner två halvlekar av fyra), och har än en gång flyttat fram våra positioner inom europeisk handboll. Topp-14 i Europa 2017/2018!
Redan innan avkast kan vi konstatera att vi ligger långt framme. Vi har inspring till Pirates Of the Caribbean. SG Flensburg-Handewitt startar med Also Sprach Zarathustra som sedan övergår i Carmen, därefter ropar de upp alla spelarnamnen innan slutligen spelarna sedan joggar in. Jösses, vilken avslagen historia!
Det börjar OK, även om vi prickar stolpen i första anfallet. Men Richard räddar sen och Gunnar sätter 0-1. SG till anfall med passivitetsvarning, men ändå kvittering 1-1. Philip trampar på och sätter 1-2. Offensiv foul på SG och vi har chans på 1-3, men domarna vill annat så de blåser offensiv även på IFK. Istället för en go tvåmålsledning blir det 2-2 efter fem minuter. Passmiss av IFK, och kontring men Richard räddar! IFK vänder spelet och får straff som Tim sätter, 2-3. SG är inte med på noterna och efter en offensiv foul har IFK chans på en tvåmålsledning. Så långt är allt frid och fröjd och hoppet lever. Men sen vaknar hemmalaget. Sex (6!) raka hemmamål ger 8-3 efter en kvart. IFK vägrar att ge upp och svarar med tre raka mål till 8-6 och kontakt. Men ånyo ett hemmaryck ger 11-6 och en ny femmålsledning. Vi slarvar på tok för mycket för att ge SG en match på allvar. Men de är ändå tillräckligt påverkade av oss för ta en timeout med fem minuter kvar av halvleken. Tim avslutar den med två mål och den slutar med underläge 13-9. Fyra mål, vilket är exakt vad vi behöver vinna matchen med för att nå kvartsfinalen. Jobbigt värre.
Flens Arena är i princip en stor fyrkantig låda, med lika mycket charm som Sånnahallen i Åhus. Det enda trevliga är mat- och dryckesförsäljningen med supergod korv och öl i princip varannan meter. Och till skillnad från i Sverige får man ta med sig både mat och dryck med på läktaren (vilket parti skall man rösta på i höst för att få göra så i Sverige?). Tyvärr har de inte kommit på den ljusa idén att sälja mat och dryck på samma ställe. Så efter att i paus behövt gå på WC och sen köa för mat och sen dryck missar man början på andra halvlek.
Början på halvleken var tydligen bra för för när jag är tillbaka på läktaren har avståndet krympt till 13-11. IFK har chans till ytterligare reducering efter flera räddningar av Richard, men närmare än så kommer vi inte. Det tar fem minuter av andra halvlek innan SG gör sitt första mål, på passmiss och kontring kryddat med en utvisning på IFK. En kvart in i halvleken är det blytunga 20-14. Risken är stor för ett ras. IFK har kanske inte chansen att gå vidare till kvartsfinalen, men känner att vi kanske ändå kan vinna matchen. Några minuter senare har underläget krympt till 22-20 och IFK kontrar för 22-21 med tio minuter kvar, men det skiter sig. SG drar ifrån på nytt. Det är nära en repris av slutet på hemmamatchen där IFK har boll för att minska underläget till två mål, men missar. Istället går Flensburg till anfall för att vinna med fyra, men det står Richard i vägen för. Matchen slutar 27-24 och ännu en hedersam förlust i Champions League för IFK. Men den här gången kom vi ett steg längre, till slutspel. Två matcher, två förluster, men känslan är att vi inte riktigt gav det en ärlig chans. Om alla hade presterat på topp hade vi kunnat rubba dem både här (i Flensburg) och där (i Arenan).
Ett litet önskemål till nästa bussresa på bortaplan i Europa, skippa stoppet på alkoholaffären! Visst är det trevligt att kunna köpa lite öl, vin etc till schyssta priser, men man måste inte köpa alkohol varje gång man åker till Tyskland. Jag hade hellre kortat restiden med en timme och åkt direkt till Arenan. Vid inräkningen efter stoppet gick busschauffören runt och frågade om vi saknade någon. Jag svarade ”Helge Freiman” och busschauffören undrade om han skulle åka med i vår buss.
Till Arenan fick vi numrerade biljetter, men informationen var att det var inte så viktigt exakt vilken plats man hade fått. De som ville stå skulle placera sig längst bak, och de som ville sitta skulle sätta sig längre ned. Det fungerade jättebra tills precis innan avkast då några knökade sig fram och krävde att de skulle ha ”sina platser”. Att det innebar att en åttioåring med käpp var tvungen att hitta en ny plats var inget man brydde sig om. Tråkigt.
Visserligen förlorade vi på plan, men på läktaren vann vi på knockout. Hemmapubliken tände aldrig till utan satt ned och klappade artigt. Inga spelarramsar, utan bara måljinglar dessutom även när IFK gjorde mål! Champions League ser gärna att IFK är med i fortsättningen. Vi är inte bara bra för svensk handboll, vi är bra för europeisk handboll!
För att flytta fram positionerna nästa år behöver vi så klart vinna SM-guldet igen. Allt fokus nu på slutspelet, på alla plan. Slut upp mangrant så ses vi i vår i både Arenan och Scandinavium och på någon trevlig bortaresa nere i Europa nästa säsong.
IFK har visat Europa att vi är här för att stanna:
VI Älskar IFK!
/Daniel Sirensjö